GP-vinnare med EVS säsongen 2009/2010.
1 av 2
GP-vinnare med EVS säsongen 2009/2010. Foto: Privat.
Min gudson följer en match från Grand Prix hemma från vardagsrummet, och jag höjer GP-bucklan som lagkapten för EVS.
2 av 2
Min gudson följer en match från Grand Prix hemma från vardagsrummet, och jag höjer GP-bucklan som lagkapten för EVS. Foto: Privat.
Andréas volleybollvärld

Dags för Grand Prix!

Volleybollens Grand Prix väntar och volleybolleliten samlas i Uppsala. Det kommer bjudas på volleyboll i toppklass då de fyra bästa dam- och herrlagen drabbar samman den 13-14:e januari.

Halva säsongen har spelats och det är då man drar strecket för vilka lag som kvalificerar sig för Grand Prix. Höstsäsongen handlar till stora delar om att sig till denna turnering, då det är en bra värdemätare att se hur man ställer sig gentemot de andra topplagen – men det är även en titel att spela om och en pokal att ta med sig hem.

I år, som så många andra år, är alla våra tre halländska lag kvalificerade för GP.

Under mina år som spelare har Grand Prix-turneringen alltid betytt extra mycket.

Alla lag samlas på ett och samma ställe, man får möjlighet att visa upp sig för förbundskaptener och turneringen har en stor mediebevakning vilket gör att det man gör syns och hörs ute i resten av Sverige.

Utöver detta får man möjligheten att träffa spelarna i de andra lagen, för även om man är de största konkurrenter på plan så är det oftast före detta lagkamrater, landslagskollegor och nära vänner som står på andra sidan nätet.

Jag har, något som kanske är få förunnat, fått spela nio GP-turneringar, det vill säga har lagen jag spelat för under alla mina år i elitserien kvalat till Grand Prix. Jag har kommit dit som såväl första- som fjärderankat lag, har spelat sex finaler, tre guldmedaljer och tre silvermedaljer har det blivit.

Men jag minns speciellt min första GP-final med Engelholm, januari 2010.

Vi hade ett fantastiskt lag, vi hade bara förlorat en enda match under höstsäsongen och var favorittippade till att ta hem såväl GP- som SM-guld.

Vi hade laddat upp med ett träningsläger i Ängelholm tillsammans med ett polskt topplag och formen och känslan var på topp inför avresan till Katrineholm, där Grand Prix avgjordes på den tiden.

Semifinalen tog vi oss lätt igenom och finalen är en av de roligaste matcherna jag spelat och när vi stod som segrare rann glädjetårarna på oss alla. Även om klockan hade hunnit bli mycket innan vi packade in oss i minibussarna och styrde söderut så sjöng vi "GP-GULD, GP-GULD, GP-GULD…..", hela vägen längs med E4:an.

Jag får ofta frågan om jag saknar att spela, om jag saknar att vara en volleybollspelare med allt vad det innebär. Mitt svar är alltid nej och jag kände mig färdig när jag lade skorna på hyllan. Men om jag får frågan nu, inför Grand Prix-helgen så dröjer svaret några sekunder längre och jag är helt klart närmare ett ja än vad jag någonsin tidigare har varit…

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista