Justice for Janitors

Miljoner papperslösa - offer för vår tids slavhandel

Lördag 2 juni

Omkring 200 miljoner människor världen över är migranter. De allra flesta är fattiga människor i jakten på ett bättre liv. Det handlar om 3 procent av jordens befolkning. Och enligt FN har antalet fördubblats på 25 år och fortsätter hela tiden att öka, trots tätare gränser och högre murar.

Vi måste sluta betrakta dessa människor som ett hot och inse att vi behöver dem, säger Jan O Karlsson, tidigare migrationsminister och och ordförande i Global Commission on International Migration. I Sverige har debatten länge handlat om flyktingar - offer som behöver hjälp - men det håller på att ske ett uppvaknande till insikten om att de flesta som kommer hit aktivt söker bättre livsvillkor. Det handlar om vår tids Karl-Oskar och Kristina, anser Jan O Karlsson. 

Många riskerar livet på farliga resor och som offer för hänsynslösa människosmugglare och arbetsgivare som uttnyttjar deras utsatthet.

I Sverige lever tusentals människor i det fördolda. De hankar sig fram mellan tillfälliga bostäder och svarta jobb. Den som inte har en egen adress kan få betala upp till tusen kronor i månaden för att få ”låna” någon annans adress och få sin post ditskickad. Den som inte får arbeta kan arbeta i någon annans namn mot att han ”avstår” från halva lönen.

Den som blir sjuk eller skadad vågar inte söka hjälp av rädsla för att bli upptäckt. För dem finns Röda Korsets vårdförmedling med ett nätverk av frivilliga vårdarbetare. Sjuksköterskan Charlotta Arwidson tar emot de vårdsökande och det kan handla om människor med alltifrån halsfluss till livshotande tumörsjukdomar som avvisas från den offentliga vården. Reportage av Daniela Marquardt.

Nätverk för papperslösa samlas varje onsdag på Mynttorget intill riksdagshuset för att väcka uppmärksamhet för sin situation. Många politiker blundar för problemet, säger Yacine Asmani, en av arrangörerna. Ändå finns papperslösa alldeles inpå dem, till exempel som fönsterputsare i riksdagshuset.

Förhållandena skiljer sig mycket i Sverige och övriga Europa. Här måste papperslösa exempelvis betala för vården om de blir sjuka medan det i Italien och Spanien är en lagstadgad rättighet. I Belgien har alla barn skolplikt - oavsett om de befinner sig i landet illegalt eller inte. Det är inte självklart här.

Facken i olika länder agerar också mycket olika. I USA och på många håll i Europa arbetar facken aktivt för att organisera de papperslösa. Här förhåller sig facket avvaktande. Författaren och journalisten Olle Sahlström har just återvänt från en resa i Spanien och skildrar hur facket där arbetar mer utåtriktat och aktivt söker upp de papperslösa, medan det svenska facket tenderar att fastna bakom skrivbordet.

Fackföreningen för anställda inom den amerikanska tjänstesektorn (SEIU) blev tagna på sängen över den stora inflyttningen av latinamerikaner i mitten av 80-talet. Och efter att först ha betraktat dem som ett hot insåg man på SEIU att de kunde bli en ny kraft för att stärka facket. Om de papperslösa inte organiserades och deras löner och villkor inte pressades upp skulle också de gamla medlemmarnas jobb hotas. För en fackförening är det ointressant om medlemmar har uppehållstillstånd eller inte, säger Triana Silton vice ordförande för SEIU. Det är fackföreningarnas ansvar att se till att de organiseras för att slåss för anständiga villkor.

Migrantarbetarnas situation är en av de prioriterade frågorna för Europafackets nyvalda ordförande Wanja Lundby-Wedin. Hon var också inbjuden och tackade ja till att medverka i dagens program men vägrade att komma, ”av principskäl”, då även Olle Sahlström, före detta LO-ombudsman var inbjuden.  

Programledare: Mikael Olsson
Producent: Daniela Marquardt

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".