Afghanska poliser och bybor vid en ceremoni i april då ansvaret för ett område väster om Kabul lämnas över till de nationella polisstyrkorna från den internationella ISAF-styrkan. Foto: AP

Informationskriget om Afghanistan

Om bilden av kriget i Afghanistan - vem bestämmer vad vi får veta? Hör om Nato-resor, fallskärmsjournalistik och politikers blixtbesök - om budbärare och opinionsbildare i skarp insats på informationsfronten. Hur ter sig verkligheten bakom pansar och skyddsglasögon eller bland bergssluttningarnas blommande mandelträd och vilka bilder blir det som till slut avgör politiken?

Det är tvära kast mellan framgång och bakslag i nyhetsrapporteringen om Afghanistan, men i vilken riktning går egentligen utvecklingen? Det rapporteras om upptrappade strider, flera döda på alla sidor än på länge och många befarar att det blir än värre nu när talibanerna drar igång vad de kallar sin våroffensiv. Samtidigt drar det ihop sig till en hård debatt i USA om det fortsatta engagemanget i Afghanistan. Efter att al-Qaeda-ledaren Usama Bin Laden sköts ihjäl höjs allt fler röster för att snart börja ta hem delar av den amerikanska styrkan om 100.000 soldater - nu när ett av motiven för invasionen för snart tio år sedan är undanröjt.

De båda inflytelserika senatorerna John Kerry och Richard Lugar förenade sig nyligen över partigränserna för att skriva en debattartikel där de hävdade att det är ohållbart att fortsätta spendera 10 miljarder dollar varje månad på en massiv militäroperation som inte har något slut i sikte. President Obamas säkerhetspolitiska rådgivare understryker också vikten av att börja tala med talibanerna, börja förhandla om en fredlig lösning. Militära ledare varnar däremot för att ett förhastat tillbakadragande skulle äventyra de framgångar man har haft på marken där man har trängt undan talibanerna. De förespråkar en fortsatt militär offensiv för att försvaga motståndarna ytterligare innan man släpper fram dem till förhandlingsbordet.

Den amerikanska debatten väcker också frågor om den svenska och hela den internationella insatsen i Afghanistan. Vilken nytta gör den egentligen? Hur länge ska den fortsätta? Och för vems skull? Är det uteslutande för afghanerna eller finns det också ett egenintresse för den svenska styrkan att vara på plats? Angelägna frågor för människorna i Afghanistan och för de soldater som åker dit och riskerar sina liv - men som inte alltid ryms i de ofta förutsägbara och begränsade bilder av Afghanistan, som förmedlas av ett fåtal aktörer.

Hur ska man till exempel förstå den debattartikel som Robert Egnell, lektor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan, skrev i Dagens Nyheter i höstas? Den publicerades mitt under den intensiva debatten om den svenska militära närvaron, och Robert Egnell hävdade med emfas i artikeln att insatsen borde förlängas, något som senare också blev riksdagens beslut i frågan. Men för att förstå bakgrunden till artikeln kan det vara bra att veta mer om det som Nato kallar "Tola-programmet", nämligen de resor till Afghanistan som militäralliansen anordnar för forskare och akademiker. Konflikts Ivar Ekman ringde till Natos högkvarter i Bryssel för att ta reda på mer, och mötte hemlighetsfullhet, men också ett rejält mått av stolthet över hur man lyckas få ut sitt budskap.

Att arbeta som journalist i Afghanistan är förknippat med både fara och praktiska svårigheter. Många reportrar förlitar sig på de aktörer som gärna hjälper till att ordna bra historier från kriget. Frilansjournalisten och författaren Jesper Huor har just återvänt från sin senaste resa till Afghanistan, där han tidigare bodde och arbetade. Han har rest runt i landet med ISAF, olika hjälporganisationer och på egen hand med lokala tolkar och bekanta. Vi bad honom reflektera över journalistens villkor i Afghanistan.

Men det är inte bara Nato som arrangerar studieresor till krigets Afghanistan. Andra internationella aktörer och de enskilda ländernas militärmakter är minst lika måna om att förmedla sin bild av verkligheten till hemmaopinionen, såväl beslutsfattare som skattebetalare. Under tre dagar i början av mars reste en delegation från riksdagen - med en ledamot från varje parti - till den svenska basen Northern Lights i Mazar-i-Sharif i norra Afghanistan. Några veckor senare anordnade också Svenska Afghanistankommittén en studieresa, även den för parlamentsledamöter. Cecilia Widegren, Bodil Ceballos, Hans Linde, Lars Ohly och Lena Asplund berättade för Konflikts Daniela Marquardt om de olika intryck resorna gjort.

Anders Fänge är platschef för Svenska Afghanistankommittén och har tillbringat lång tid i Kabul. Daniela Marquardt ringde upp honom för att höra hur han tycker att bilden av Afghanistan i svensk media stämmer överens med verkligheten som han upplever på plats.

Konflikts Lotten Collin ställde samma fråga till två afghanska journalister: Aziz Hakimi, medieforskare som nu forskar i London, och Humaira Habib, journalist på en lokalradiostation i Herat i norra Afghanistan. Hur ser de på kriget, och vilken bild får dom av hur insatsen går? Skiljer sig deras bild från den vi får levererad här hemma?

Programledare: Daniela Marquardt
Producent: Lotten Collin

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".