1 av 2
Programledare Ingvar Storm. Foto: Olivia Mariette Borg/SR.
2 av 2
På Minutens lyssnare Mats Björkman. Foto: Olivia Mariette Borg/SR.

Ingvar Storm intervjuas

På Minuten-lyssnaren Mats Björkman intervjuar programledaren Ingvar Storm inför 15-årsjubileet.

– Som gammal och trogen På Minuten-lyssnare och likaväl del av publiken i många år, har jag några frågor som snurrat i skallen och som jag gärna skulle vilja få svar på, säger Mats Björkman.

Hur kändes det att 1995 få ta över rodret till en sådan radioklassiker som På Minuten är?

Jag gjorde det med viss bävan. På Minuten med Lennart Swahn och hans panel var ett av mina absoluta favoritprogram under uppväxtåren. Jag tyckte att de var lysande och tvivlade då och då på att vi som tog över skulle kunna motsvara lyssnarnas högt ställda förväntningar.
Å andra sidan ansåg jag att programidén var en av de bästa inom radiounderhållningen och tyckte att det vore tråkigt om På Minuten försvann ur tablåerna bara för att Lennart och hans gäng inte vill fortsätta.
Dessutom är det ett utmärkt estradprogram inför publik - en genre som varit en av SR:s starkaste grenar, men som just då, i slutet av 90-talet höll på att tappa mark.
Så jag tänkte, med Heidenstam: Hellre lyss´ till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.
Och för att på något sätt markera att vi trots allt vill göra något eget av detta traditionstyngda program valde jag en "ny" signatur, istället för den som så många kommit att förknippa med Lennart Swahn och hans vänner. Det blev ett litet klipp ur en låt av och med Spike Jones.

Har du något som förvånat dig i jobbet med På Minuten?

Ja, att humor har så kort bäst-före-datum. Den är en extrem färskvara. Visst kan det vara både charmerande och roligt att så här i samband med jubileet lyssna på gamla program, både egna och andras. Men de ämnen och berättelser som fungerade bra på Lennarts tid, eller när vi började för 15 år sedan, känns ofta lite ålderstigna idag. Humorn speglar verkligen sin samtid, på gott och ont.

Hur mycket tid spenderar du på att klura fram ämnen och vad som ska sägas i inledningen och avslutningen?

När det gäller våra ämnen har jag numera mycket god hjälp av våra förträffliga ämnesredaktörer och alla förslag som kommer in från våra lyssnare.
Och när det gäller mitt eget "prat" så är det nog så att jag nästan alltid – någonstans i bakhuvudet - går och tänker på ord och meningar som kan vara användbara i programmet, som en inledande mening, en replik eller ett ämne.
Men eftersom På Minuten i så hög grad bygger på improvisationer i stunden har man ingen större nytta av att skriva så mycket manus.

Hur kommer det sig att det blev en enmansorkester i den svenska tappningen? Det engelska originalet saknar ju det.

Det berodde på två saker.
Dels därför att Herbert Söderström första gången programmet gjordes på svensk mark, i Malmö 1969 hade Staffan Åkerbergs kvartett i studion. Det tyckte jag lät väldigt trevligt.
Och dels därför att vi, när vi började om 1995 behövde en halv minuts musik mitt i programmet för att få möjlighet att åtgärda de tekniska problem som kan uppstå när en uppsluppen kvartett sitter och improviserar runt ett studiobord. Det kunde handla om glappande kontakter eller mikrofoner som kommit på trekvart, eller något liknande.
Men sedan vi väl fått in alla tekniska rutiner visade det sig att Erlands orgel blivit helt omistlig. Så idag är enmansbandet självklar en ingrediens i programmet.

Och på tal om den engelska förlagan, saknar du några element därifrån? Och är du extra stolt över något som engelsmännen saknar?

Ja, jag avundas dem deras fantastiska estrad i elegant art deco på BBC i London, och naturligtvis deras möjlighet att turnera runt i England och Skottland med programmet. Det hade varit kul att få göra samma sak här hemma.
Och stolt? Jo, ibland tycker jag – inte så sällan faktiskt – att vår panel (trots vår relativa ungdom) kan vara lite vassare än deras. Fast det vågar man väl knappt säga.

På Minutens framtid? När tror du det är dags att ge upp, eller lämna över stafettpinnen?

Ingen aning. Det är inte vi som bestämmer den saken. Vi gläds varje gång vi får förnyat förtroende och tar ett sändningsår i taget. Och hittills har det varit ett sant nöje att få återse alla glada ansikten i panelen och publiken, och läsa alla muntra tillrop via mailen varje gång vi startar en ny säsong.

Slutligen, vilket är ditt bästa minne från dessa 15 år?

Det är ganska många och förvillande lika. Det handlar om de benådade ögonblick då vi allihopa, publiken, panelen och alla runt omkring samtidigt rasar ihop i någon form av skrattparoxysmer därför att vi gemensamt och i samma stund insett det oändligt komiska i något som sagt s i stunden, utan minsta eftertanke. Och det är nog just sådana plötsliga, vanvettigt dråpliga aha-upplevelser som är På minutens sanna själ.

Tack för pratstunden och all lycka de nästkommande 15 åren!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".