Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.

Kaliber 18 maj 2008: Hemtjänsten - en otippad miljöbov

Publicerat måndag 12 maj 2008 kl 09.09
1 av 11
Omlastningen i Göteborg. Foto: Kristina Hedberg
2 av 11
På väg. Foto: Kristina Hedberg
3 av 11
Ärtsoppa på band. Foto: Kristina Hedberg
4 av 11
Rolf Åström. Foto: Kristina Hedberg
5 av 11
Kylspiralen. Foto: Kristina Hedberg
6 av 11
Lagret. Foto: Kristina Hedberg
7 av 11
Jorma levererar. Foto: Kristina Hedberg
8 av 11
Kristina Hedberg. Foto: Densamma
9 av 11
Matlådor i Göteborg. Foto: Kristina Hedberg
10 av 11
Allan Lindahl. Foto: Kristina Hedberg
11 av 11
Inger Nilsson. Foto: Kristina Hedberg

I ena änden - storkök och förpackningsindustri, i andra - hungriga pensionärer. Däremellan - tusentals mil med lastbil.

Kaliber granskar äldrematens framfart över landet. Här kan du läsa allt om vårt arbete.

Det här handlar om maten som hemtjänsten erbjuder de äldre i kommunerna. Det finns alla varianter, men en allt vanligare modell är vakuumförpackad portionsmat, som levereras till hemmen en gång i veckan, för att värmas i mikro när det är matdags.

Det finns bara några stycken tillverkare av den här sortens mat i Sverige. De marknadsledande leverantörerna ligger i Mellansverige. Men Sverige är som bekant ett långt land och pensionärer finns det från norr till söder – vilket innebär att portioner med fiskrullader, kalops och rårakor åker lastbil – i dessa miljömedvetna tider – tusentals mil, varje vecka, året om. 

Var kommer soppan ifrån, sa du?

En portion ärtsoppa, med två vikta pannkakor och röd sylt till, åker in i en maskin. Ett genomskinligt lock av tunn plastfilm svetsas fast på det svarta plasttråget. Sen sugs allt syre ut ur förpackningen, samtidigt som det som kallas livsmedelsgaser sprutas in.

Vi är i Sala i Västmanland. Ärtsoppan, som just paketerats, ska ätas av en pensionär som bor 20 eller 30 eller 40 – eller, i extremfallet – 70 mil bort.

Allan Lindahl i Göteborg är en av dem. Han vet att maten kommer långt ifrån, ”Säffle, va?”, ”Nej, Sala”, berättar vi.

- Sala... var ligger Sala? Undrar Allan.

Inger Nilsson, som bor några kvarter bort, får också portionsmaten levererad.

- Det är klart att det beror väl på vad som är billigast. Det är klart att det måste vara därför, skrattar hon. Men det låter ju inte klokt att köra så långt. Man tycker ju att det kunde vara någon i Göteborg som kunde klara det. Men, men...

Följ maten 

Kaliber blir en matresa idag. Vi ska följa den här serietillverkade husmanskosten från fabriken till köksborden. Och under resans gång ställer vi frågor om företeelsen.

  • Varför köper man portionerad mat så långt bortifrån?
  • Hur vanligt är det?
  • Och detta att låta maten åka lastbil mil efter mil, hur går det ihop med kommunernas miljöambitioner?

Vi börjar med att ta på oss hårnät, vita rockar – och plasttossor.

Visning i matfabriken

Rolf Åström är chef för Region Falun, inom Samhall. Det är de som driver storköket i Sala. Samhall i Sala är en av de största leverantörerna av portionsförpackad äldremat i Sverige.

På väg ut mot köket passerar vi en Sverigekarta, med olikfärgade knappnålar. Varje nål är en kund. Jag känner igen orterna som nålarna markerar, från den enkät Kaliber skickat till landets alla kommuner. Stockholm köper mat härifrån, Göteborg är en jättestor kund, Ystad ligger längst söderut, Strömsund längst norrut. Och däremellan ett 40-tal andra kommunala hemtjänster som också svarat att de köper maten härifrån.

I ett hörn står stora formar med kokta gröna ärtor och kyls under rinnande vatten. Temperatur är en oerhört viktig faktor för den som vill klara att laga maten på en plats, och servera den på en helt annan.

Uppror i Dalarna 

- Alltså... vårdbiträdet Camilla Sparring suckar tungt. De kånkar ju runt den här maten, fast det finns kök i närheten som kan göra den.

Camilla Sparring jobbar i hemtjänsten i Svärdsjö, i Dalarna. I två år har de gamla hon jobbat med där fått sin mat från en annan av de stora portionstillverkarna - Dafgårds, utanför Lidköping, 33 mil bort.

Camilla Sparring har blivit aktivist, det senaste året, vid sidan av hemtjänstjobbet. Hon tyckte så illa om den mat hon gav de gamla att hon startade ett ”Matuppror”. Hon tycker att maten är för dyr och för dålig, men också att den fraktas för långt.

- Jag har väldigt svårt att förstå hur man som land kan åka till andra länder och tala om att ”ni måste bli bättre på miljöutsläpp, koldioxidutsläpp osv.”, och så tittar man på sin egen bakgård; hur ser det ut här?

Vår undersökning

Kaliber har som sagt frågat landets kommuner och nästan alla – 80 procent – har svarat.

  • Den stora majoriteten gör sin hemtjänstmat lokalt, i skolkök eller andra storkök, och så fraktas den varm varje dag till de äldres bostäder.

Men många köper den av externa producenter och då ökar avstånden mellan kök och bord.

  • Var tredje kommun fraktar portionsmaten mellan 2 och tio mil.
  • En femtedel fraktar den mellan tio och 20 mil.
  • En femtedel fraktar den mellan 20 och 30 mil.
  • En femtedel fraktar den mer än 30 mil.

Och gruppen med långa fraktvägar växer.

Storköket utökar

När köket i Sala öppnades för tio år sen var det i liten omfattning. 2003 tog verksamheten fart, och idag säljer de två miljoner portioner om året.

När vi är på besök lagas som sagt ärtsoppa. Regionchefen Rolf Åström följer maten på rullande bandet.

- Sen går då alltihopa in i kylspiralen här, visar han. Det är flytande kväve som kyler maten.

Så fort maten i Sala är färdiglagad ska den kylas. Lådorna matas in i en högblank maskin med kritvitt frostiga rör. Den ska inte frysas, den ska vara kylskåpskall från och med nu och tills den serveras – men för att kyla het, nylagad mat snabbt - krävs rejäla minusgrader.

- Här kan man se, säger Rolf Åström och pekar på en mätare, Det är 64 grader kallt därinne.

Varför transporterad mat?

Vi har pratat med politiskt ansvariga i de kommuner som fraktar sin äldremat allra längst. Är de nöjda med upplägget?

- Ja, alltså, så kommer ni med en sån fråga... Det är väldigt svårt att svara på, säger moderaten Pia Almström, som är kommunstyrelsens ordförande i Kävlinge, i Skåne, 61 mil från matfabriken.

Roger Wallentin, är centerpartistisk ordförande i omsorgsnämnden i Bohusländska Tanum. Portionsmaten han beställer fraktas 45 mil.

- Ja. det är väl kanske inte så bra. Jag är ju själv jordbrukare, producerar själv mat, så du frågar ju rätt person.

Tanum motiverar sitt matval med pris och kvalitet. De hade problem med den varma maten de levererade själva tidigare. Kävlinge motiverar sitt beslut med valfrihet – nu kan de äldre välja bland flera rätter och själva välja vilken tid de vill värma och äta sin mat. Miljön har inte varit en tung fråga för någon – även om Roger Wallentin i Tanum våndas lite nu, när han får frågan.

- Det är inte bra att transportera lång väg, det är det inte.

- Vad vill du göra åt det?

- Ja, kan vi hitta en lösning där vi kan tillverka maten i vår kommun så är det bättre. Men det är viktigt att vi har en god kvalitet på maten, det är det.

- Kvalitet går före miljö?

- Ja, kanske. I det här fallet gör det det, men det bästa är ju om man kan få bägge delarna, säger Tanums Roger Wallentin.

- Man måste ju faktiskt väga in en hel del andra aspekter utöver miljön, säger Pia Almström i Kävlinge.

- Det är ju ändå en bit mellan Sala och Kävlinge. Fanns det inget närmare alternativ?

- Ja., det kan jag inte svara på. Jag tycker att det var rätt så ointressant i sammanhanget.

- För att?

- För att vi höjde kvaliteten på leveranserna av mat

Soppan lämnar Sala

I Sala har vår ärtsoppa vakumpackats och fått etikett. Nu tar Rolf Åström med oss till nästa anhalt. Lagret. Torn med wellpapplådor står och väntar på lastbilar som ska ta dem ut i landet.

- De transporteras ut idag klockan 15.00 och är på plats senast imorgon bitti, säger Rolf Åström.

Ute på lastkajen är det dags att lämna Samhall i Sala. Maten har inget mer här att göra, men jag har några frågor kvar. Jag vill veta hur tillverkaren resonerar kring miljöaspekterna.

- Om man tittar på helheten, säger Rolf Åström, så är argumenten att man spar in på intransporterna. Det blir stora intransporter, istället för många små. Och uttransporterna... som är miljöbelastande... de blir färre. Vi levererar mat en gång i veckan. Den varma maten körs ju ut varje dag.

- Hur vanligt är det att du får dra de här argumenten? Hur ofta bekymrar sig en uppköpare om just detta?

- Vanligare och vanligare. Men det är väldigt, väldigt sällan som det är utslagsgivande. Som vanligt så är det kvalitet och pris som är det avgörande. 

Och bilarna som hämtar maten här i Sala – ja, det är vanliga, diesel och bensindrivna.

- Det är inga miljlöfordon, därför att det finns inte att tillgå i den utsträckningen, säger Rolf Åström på Samhall.

Kommunen får inte rata transporten

En av de allra största kommunala upphandlingarna av kyld portionsmat i Sverige, är gjord av Göran Berger, på Upphandlingsbolaget i Göteborg. Han får ofta frågor, säger han, om det rimliga i att transportera färdiglagad mat så långt – 41 mil i det här fallet.

- Det finns många som tycker att man borde kunna köpa den lokalt.

- Vad svarar du?

- Att det inte är möjligt. Vi är med i EU, vi har ett direktiv som säger att vi inte får ta hänsyn till avståndet som den färdiga maten ska fraktas.

Den fria rörligheten för varor och tjänster inom EU säger att man inte får rata en leverantör bara för att den ligger långt bort. En offentlig upphandlare kan ställa stränga miljökrav på själva tillverkningen – kräva giftfritt och energisnålt – men när varan sen är klar att levereras – då får inte avståndet vara en faktor.

- Man får inte diskriminera någon inom EU, säger Göran Berger.

- Betyder det att om t ex en italiensk leverantör erbjöd samma typ av kyld äldremat, billigare, som skulle flygas in till Göteborg, då måste ni ta den?

- Ja, i princip. Den som vinner upphandlingen måste vi teckna avtal med. Om den ligger i Italien, Göteborg eller Sala - det får vi inte ta hänsyn till.

- Och omvänt, om en tillverkare etablerar sig i näraliggande Lerum, med samma teknik, samma kvalitet, men så säger de att de blir lite dyrare eftersom de håller på att starta upp, får ni ta det anbudet då?

- Det får vi inte göra. Vi tecknar avtal med det vinnande anbudet. Vi får inte inteckna utfästelser om till exempel kommande prissänkningar.

- Vad tycker du om det?

- Ja, ibland kan det ju bli väldigt byråkratiskt. Men samtidigt så är vi med i EU, vi har en lagstiftning, och den kan vi inte sätta oss över. Så är det med det mesta. Är vi ute och kör i trafiken får vi följa reglerna där, även om vi inte tycker om dem, säger Göran Berger.

Det enda en kommun får göra för att korta transportvägarna är att laga maten i egen regi. Med egen personal i egna kök – kanske till och med hemma hos de som ska äta den. Men det är det allt färre som gör.

Ärtsoppan i hamn

Det är tidig morgon, dimman ligger tät kring fryshuset nere i Göteborgs hamn. Hit har vår ärtsoppa tagit sig från Sala. Nu har den lämnat wellpapplådan och stoppats ner i en färgglad plastbox – en box till varje hushåll – en veckoranson i varje.

Bengt-Åke Tillman kontrollerar att alla får vad de ska ha och kompletterar där det eventuellt fattas.

Jag ska följa med Jorma och Ann-Marie på deras runda till stadsdelen Härlanda. De har kört ut där länge och blivit som en andra hemtjänst.

- Det vanligaste är att vi pratar om vädret och lite av varje. Jag tror att vi är en viktig kontakt för många, man är uppskattad när man kommer med maten, säger Jorma.

- Har de några frågor om varifrån den kommer?

- Vissa har det.  De undrar hur det kan klara sig så lång tid och så där, men folk blir ju vana vid det.

Vad avgjorde för kommunerna?

I vår stora enkät till kommunerna har vi ställt en extra fråga till alla dem som svarat att de fraktar maten 20 mil eller mer – varje vecka. Vi undrar varför de valt den lösningen? Vilken är den viktigaste orsaken?

  • 40 procent svarar att det är av kvalitetsskäl
  • 9 procent att det beror på priset
  • 9 procent, säger att de fick bara ett enda anbud – och det var detta
  • Resten har andra skäl, till exempel ökad valfrihet för pensionärerna, mer tid för annat för hemtjänstpersonalen eller att den tillverkare man hade tidigare la ner.

Kluvna politiker

De politiskt ansvariga på de här orterna har hur som helst kluvna känslor inför det upplägg som blivit. Alf Siversson är moderat och kommunstyrelsens ordförande i Munkedal.

- I mitt tidigare jobb som LRF:are tyckte jag inte om det här, jag ansåg att maten borde få en doftspray med sig, så att det luktade lagat. Alltså, det är inte riktigt bra, men som det ser ut nu är det det vi har valt i alla fall.

- Hur går det ihop med era miljöambitioner?

- Nä, det är riktigt att det finns frågeställningar som man måste titta på. Men det är många delar i det här som ska lösas praktiskt också. Det är inte så enkelt att man bara kan säga att man ogillar transporter, säger Alf Siversson.

Centerpartisten Karl-Johan Boberg på Gotland är mer kategorisk.

- Det är ju egentligen för jäkligt helt att vi fraktar mat så långt. Vi måste bli bättre på detta.

- Hur viktig är miljöaspekten?

- Den är jätteviktig. Det handlar ju om hur vi ska kunna överleva på sikt.

- Vad kan du göra?

- Ja, jag kan försöka hitta andra lösningar, säger Karl-Johan Boberg.

I Marks kommun är socialdemokraten Bo Pettersson ansvarig för de här frågorna. Han ser upphandlingen som en övergångslösning. Förut körde de ut varm mat lokalt, men den höll inte måttet.

- Då har vi valt att under tre år handla upp maten, i avvaktan på att vi har byggt ett eget sådant produktionskök.

- Så det här är i väntan på någonting annat?

- Det är det, för den varma maten som vi har haft uppfyller inte livsmedelslagens krav på vilken temperatur maten ska ha när den når kunden.

- Jag tänkte annars fråga vad du tycker om detta att er mat fraktas över 40 mil?

- Jag tycker inte alls om det. Den här tillfälliga lösningen stämmer ju inte alls med våra miljöambitioner. Det är ju så att vi gjorde en offentlig upphandling och då tog Samhall i Sala hem det. Och lagen om offentlig upphandling ger inga möjligheter att styra inom vilket geografiskt område produktionen ska ske.

- Så läget ni har idag är ni så illa tvungna till?

- Precis så är det ja, säger Bo Pettersson.

Karin Stierna, Centerpartist och ordförande för Kommunstyrelsen i Strömsund tycker inte heller att hon haft mycket att välja på.

- Vi skulle ju kunna göra maten själva istället. Men samtidigt vet jag att i våra egna kök köper vi halvfabrikat som också är fraktat från en annan del av Sverige. Så vi måste fråga oss, hur mycket bättre är vi, och hur mycket lokalproducerad mat tycker vi att vi har råd med.

- Hur skulle du önska att det var?

- Att man i lagen om offentlig upphandling skulle kunna få ställa krav på hur långt mat ska få resa, säger Karin Stierna.

Maten kvitteras

Jormas och Ann-Maries första stopp med matlådorna i Göteborg är i en hemtjänstlokal. Några av mottagarna är sängliggande och kan inte ta emot maten själva. Marion Landström skriver under en bekräftelse på att allt är levererat och sen börjar de tre prata om detta att maten färdats så långt.

- Vi ville ju ha ett eget kök här i Göteborg, men vi fick inte det, säger de anställda på Samhall.

- Ja, men man får inte ge upp, säger Marion Landström på hemtjänsten. Politiker kan ju ändra sig. Det vore ju hemskt om vi bara satte oss ner och gav upp.

- Vad tänker du om detta att maten som du tog emot här har lagats i Västmanland?

- Ja, jag tycker att det är synd att det inte kan göras mer lokalt. Och varför inte få lova att laga lite mat i hemmen, som luktar, så att man blir lite hungrig... för vem blir hungrig av att få en plastlåda hem?

- Får ni inte laga mat där?

- Nä, det heter så. Att vi inte får det. Men om vi talar lite tyst om det kan jag säga att ibland gör vi det ändå. Om vi ändå är hemma hos någon en längre tid, så kan man ju sätta på en potatis. Men egentligen ska vi inte göra det, för det tar tid, Och tid är pengar. Och pengar styr, säger Marion Landström.

Politikerna utreder

I just Göteborg har den politiska majoriteten – socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet - bestämt sig för att utreda all mat som kommunen serverar. Det handlar om kvalitet i förskolor, skolor och inom äldrevården. I direktiven står också att maten i framtiden bör vara varm och närproducerad. Socialdemokraten Marina Johansson säger till Kaliber att det ska tolkas som om att de vill sluta med den kylda maten från Sala, av miljöskäl bland annat.

Utredningens första del presenteras för kommunstyrelsen i början av juni.

Några mil norrut i Bohusländska Sotenäs har kommunstyrelsens ordförande, moderaten, Mats Abrahamsson, en helt annan hållning.

- Maten är god och bra. Man kan diskutera miljöambitioner, men om man skulle se på sånt, så skulle man inte kunna göra någonting, för vi ligger där vi ligger. Vi är en kommun med stora avstånd.

Partikollegan I Ystad Thomas Lantz lutar också åt att behålla nuvarande upplägg.

- Rent principiellt kan man säga att det låter knäppt att maten åker 70 mil, men om det är många med på den transporten så kanske det inte blir så mycket per portion. Det är svårt att generalisera i det här, tycker jag.

Rosa, Inger och Allan - soppans slutstation

På matrundan i Göteborgsstadsdelen Härlanda har turen kommit till Rosa Larsson. Jorma packar upp och Rosar nickar och hummar. Det är precis vad hon beställt, men varifrån...

- Nä det vet jag inte alls. Vet du det?

- Sala.

- Ja, men då är det ju i alla fall från Sverige då. Numera är det ju så konstigt så man vet ju inte hur de har det, säger Rosa Larsson.

Några kvarter bort, framför ett romantiskt pussel som snart är klart på köksbordet, sitter Inger Nilsson. Hon har bara haft den här maten några veckor – men hunnit tänka en del.

- Det förvånade mig att det körs långt uppifrån landet och ända ner till Skåne.

- Vad tänker du om det?

- Ja, det är, lite knepigt. Jag vet inte vad jag ska säga om det, säger Inger Nilsson.

- Varför så långt bort? Undrar också Allan Lindahl, som också får mat av Jorma och Ann-Marie idag. Det kan ju inte vara för transporterna... och inte kvaliteten, det kan jag inte tro... men det ska göras i storkök, det förstår jag ju, och delas ut...

Ja, när hemtjänstpersonalen inte längre får lön för att laga mat i hemmen. Och när den varma maten från närliggande kök inte fyller kraven. Och när EU:s direktiv sätter stopp för dem som kanske skulle vilja handla närmare, då blir det så här. Ärtsoppan görs i Sala och äts i Göteborg.

När vi började var det en anonym portion under glansig plastfilm med okänd adress. I det Lindahlska köket i Härlanda är detta en efterlängtad favoriträtt.

- Pannkakor, skrattar Allan, och soppa! Men ärtorna är så tjocka så de lägger jag i en kastrull och spär ut. Pannkakorna lägger jag upp på tallrik och värmer i mikron. Och så sylten till, det blir väldigt gott!

Reporter: Kristina Hedberg
Rundringning: Linda AP Larsson

---

Uppföljningar och konsekvenser av programmet:

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".