1 av 10
Rade Kotur
2 av 10
Foto: Mikael Funke
3 av 10
Vägen är stängd. Irakiska flyktingar vägras inträde i Syrien. Foto: Marie-Jeanette Löfgren
4 av 10
Jesper Kärrbrink, VD. Foto: Bildbyrån.
5 av 10
Fånge 212. Ryochi Sasakawa.
6 av 10
Electrolux kylskåpsfabrik i Juarez. Foto: Marcus Hansson
7 av 10
Leos bror tittar på bilder. Foto: Anna Jaktén
8 av 10
Bild: Bo Göran Bodin
9 av 10
Nyfiken publik. Foto: SVT bild
10 av 10
Lars Nylén. Foto: Niclas Sandberg

Kaliber 1 juni 2008: Så gick det sen

En chef har slutat, en annan medger brister. Frågor utreds, åtal förbereds, men många missförhållanden bara kvarstår.

I säsongens sista ordinarie program följer vi upp tidigare granskningar. Vi berättar vad som hänt sen sist vi rapporterade om fallen och företeelserna.

---

NIO MINUTER

I början av april i år var rubriken på Kaliber ”Nio minuter” - ett av våra mest omtalade program någonsin. Det handlade om Leo, som hängde sig, 23 år gammal och intagen på häktet i Mariestad. När personalen fann honom tog de inte ner honom. De stängde dörren och ringde ambulans. När den kom fram - nio minuter senare - visade Leo fortfarande livstecken. Han fick första hjälpen, fördes till sjukhus, men avled där, två dygn senare.

Den här nyheten fick som sagt stort genomslag, men hemma hos Leos anhöriga - som fram till Kaliber kontaktade dem inte fått veta nånting om misstagen som gjordes på häktet - ja, hemma hos dem fortsatte tystnaden. En månad efter publiceringen hade Kriminalvården fortfarande inte hört av sig med någon ursäkt, eller förklaring, eller ens bara korrekta fakta. Trots löften om att faktiskt göra det. Då träffade vi Leos bror igen.

- Ingenting.

- Är det ingen som hört av sig?

- Ingen, absolut inte.

- Vad trodde du att Kriminalvården skulle göra efter uppmärksamheten?

- Att de skulle vända sig till oss. Bättre sent än aldrig, som det heter. Men det verkar som om det är aldrig från deras sida. Varje gång jag får ett samtal tror jag att det är de, men det händer ingenting. Vi behöver veta, men vi känner oss helt värdelösa. Min bror lät de hänga kvar, och vi är lika ovärdiga efter händelsen, säger Leos bror. 

När Kriminalvården fick veta att vi tänkte sända det här ringde de hem till familjen, samma kväll. Generaldirektör Lars Nylén säger att hans myndighet skött det här ärendet dåligt.

- Ja, det är naturligtvis inte bra. Nu har det säkert varit andra kontakter också med de anhöriga...

- Vad menar du med det?

- Jag tror inte att den första kontakten var efter tre månader.

- Nä, de fick beskedet att Kriminalvården själva tog ner personen som hängt sig och att de hade gjort upplivningsförsök. Det var det de fått veta tidigare.

- Ja, nej, jag tycker naturligtvis att det är angeläget att man i kontakten med anhöriga lämnar en korrekt information. Självklart.

- Vad kan det finnas för tänkbara förklaringar till att man väntar så länge?

- Det vill jag inte spekulera i.

- Men de besked de fick var ju inte sanna. Vad kan du se för konsekvens av det?

- Ja, det är ju väldigt enkelt. Den information man ger ska vara korrekt.

- Men vem har ansvar för det?

- Den som ger informationen.

- Tycker du att ni har tillräckliga rutiner för kontakterna med anhöriga?

- Nej, det tror jag inte. Dödsfall är trots allt sällsynta i Kriminalvården och precis som vi behöver se över andra rutiner behöver vi se över detta. Självklart.

---

MER OM HÄKTENA

Kriminalvården generaldirektör Lars Nylén. Vi stannar vid honom. För efter programmet om Leo gjorde vi, i förra veckan, en granskning tillsammans med Ekot, av alla förra årets självmord på häkten; tolv stycken. Och i minst fem av fallen visade det sig att omgivningen hade varnat för risken och sagt att de intagna var självmordsbenägna, men Kriminalvården hade ändå inte satt dem under särskild tillsyn. Larmen ljöd förgäves, och flera människor dog.

Det mest iögonfallande exemplet gällde Niklas i Malmö. En 39-årig webbdesigner med stark social fobi, som anklagades av franska myndigheter för plagiat. Niklas mamma, utredande åklagare och polisen sa all, flera gånger, att Niklas hotat att ta livet av sig om han utlämnades till Frankrike. Ändå gjorde Kriminalvården ingenting.

Niklas fick beskedet ensam i cellen. Han låstes in och hittades hängd nästa morgon.

Vad händer då?

Ja, en tanke som väckts är att just generaldirektör Lars Nylén - eller någon längre ner i ansvarskedjan - skulle kunna prövas för brottet vållande till annans död.

Professorn i rättsvetenskap, Dennis Töllborg, tycker till och med att det är självklart. Personer som ansvarar för andra, säger han - det må vara föräldrar, arbetsgivare, eller vårdare - de får inte låta bli att agera. De får inte blunda för varningssignaler.

- Om då någon dör, som i det här fallet, då är det ett brott, nämligen vållande till annans död. Och lagen är uppbyggd på det sättet att man börjar i toppen, hos VD:n eller generaldirektören etc.

- Så om du var åklagare i Malmö, och inte en fri juridisk debattör, skulle du åtala Lars Nylén då för vållande till den här personens död?

- Jag skulle inleda en förundersökning eftersom det har inträffat nåt som kan vara ett brott. Då kan det ju hända att han gjort allt som stått i hans makt, han har inte varit slarvig på nåt sätt, och då ska han inte bli åtalad, men har han brustit, ja, då ska han bli åtalad. Och det är ju ingen åsikt jag har, utan det är ju något som Sveriges riksdag bestämt.

- Men han hängde ju sig själv. Hur ser vållandet ut?

- De har en egen skyldighet, precis som föräldrar, att vaka över sina barn. Man får inte blunda för de intryck som man får. Om man gör det har man varit slarvig och då har man varit medverkande och vållande.

- För det är ett så aktivt ord...

- Nä, det är det det inte är. Vållande är ett passivitetsbrott. Ett aktivitetsbrott hade varit mord eller dråp, men vållande är när det inte var ens avsikt. Det var en konsekvens utav att man hade varit slarvig, säger Dennis Töllborg.

Det finns flera andra rättsfall där detta har prövats. Personer i ansvarsställning, som låtit bli att agera, har då befunnits skyldiga till vållande till annans död.

Ett fall gäller en VD för ett företag som utförde arbeten på tak. En anställd var hög på amfetamin när han gick upp, ramlade ner och dog. VD:n var inte ens på plats, men fälldes för att inte ha sett till att det fanns ansvarstagande representanter på bygget som stoppade mannen. VD:n hade vållat mannens död, ansåg rätten.

Ett befäl som var på plats när två stridsbåtar kolliderade och två värnpliktiga dog, han fälldes häromdagen, för samma brott.

Och när en ung man dödades av en nedfallande istapp i Stockholms innerstad, då fälldes chefen för det bolag som hade ansvar för att röja taket. Att låta bli den här dagen, innebar att han vållade mannens död. Och det fallet gick ända upp i Högsta Domstolen.

Johan Munk är ordförande för Högsta Domstolen. Han var med och fattade beslut i istappsmålet. Vi frågar om samma resonemang skulle kunna gälla för Kriminalvårdens brist på agerande i de självmordsfall vi granskat.

- Ja, man kan dömas för underlåtenhet att ingripa, för vållande till annans död, men jag kan absolut inte yttra mig över om det finns någon grund för att överväga ett sånt ansvar i de här fallen. Vi kan mycket väl få ett sådant mål till Högsta Domstolen och då bör jag inte yttra mig på förhand.

- Vad menar du med ”kan tänkas få”?

- Det kan tänkas att det väcks åtal i något sammanhang av det här slaget och att målet kommer till Högsta Domstolen. Och då bör jag inte yttra mig. 

- Du utesluter alltså inte att någon skulle vilja pröva en lagföring i ett sånt här fall?

- Jag vågar inte säga det heller, men jag brukar avböja att yttra mig i sådana sammanhang där det finns en risk för att ett mål kan komma till Högsta Domstolen.

- Men om du var helt säker på att detta inte var ett tillämpligt lagrum på några som helst villkor...

- Hade jag varit fullständigt säker på att ett mål av det här slaget aldrig någonsin kunde komma till domstol då hade jag kanske kunnat yttra mig lite bestämdare. Men det är jag inte säker på, säger Johan Munk.

Inte omöjligt alltså. Att Lars Nylén skulle kunna misstänkas för vållande till annans död. Men Professorn i rättsvetenskap - Dennis Töllborg - tror ändå inte att det kommer att hända.

- Här är jag nog tvungen att vara så gammal som jag är och så cynisk som man blir. Jag tror att de flesta åklagare inte ens tänker tanken. Skulle man åtala Lars Nylén?! Ska vi ens kalla honom till förhör? För det enda man är helt säker på att det skulle leda till, det är att den åklagare som väljer att göra det, den blir inte riksåklagare sen. Det vet alla. Det är ett pris man får betala, säger Töllborg.

---

TRAFFICING FRÅN NIGERIA

Förra våren åkte våra reportrar till Nigeria och Norge. De kom hem med ett reportage som avslöjade en grym människohandel. Unga afrikanska kvinnor lurades och tvingades att lämna Guineabukten för att sälja sex på Karl Johann.

Då - i april 2007 - var avtrycken i Sverige få. Det var ett transitland, inget annat. Idag ser det annorlunda ut.

Kaliber tog en tur med Mats Paulsson som är polisinspektör i Göteborg och arbetar med att utreda människohandel.

- Här är ju det området och den gata där den öppna den prostitutionen håller till, säger han.

- Vi är för tidigt ute ännu. Nu är det bara köparna som är här och snurrar och jagar för att vara först.

Det här är bekanta kvarter för Mats Paulsson, och på sista tiden har en ny grupp dykt upp på gatan.

- Ja, kvinnor från Västafrika, främst från Nigeria. Sista halvåret så har det skett en ökning. Pengar naturligtvis, det är ju det som det handlar om. Att få in pengar.

- Handlar det här om trafficing?

- Generellt när det gäller flickor från Nigeria så vet man att det handlar om trafficing i många fall, de flesta kanske. Att de tjejerna skulle sitta hemma själva i Benin City i Nigeria och titta på kartan och hitta Göteborg och bestämma sig för att åka dit och jobba på Rosenlundsgatan, det är ju knappast troligt. Så det finns ju någon som hjälper dem att komma hit och visar dem vägen så att säga. Sedan behöver det inte vara en hallick, utan det kan lika gärna vara en väninna. Men det vi inte just nu. Där har vi en av tjejerna.

- Vet du vem hon är?

- Ja

Kvinnan står lutad mot en av tegelpelarna i arkaden som löper utmed Rosenlundsgatan i Göteborg. Hon har jeans och tröja och det mörka håret bakåtdraget i tofs.

- Nej, jag är ledsen, jag tycker inte om det här, säger kvinnan, och syftar på mikrofonen. Vi får bara prata om vi inte spelar in samtalet. Så vi gör inte det. Och då berättar hon lite.

Hon har ingen hallick, bedyrar hon - No pimp, no pimp! Men hon har ledsna ögon, och säger också att det här är inget bra jobb - No good job - hon gör det för barnens skull, därhemma. Har hon tur har hon tjänat ihop tillräckligt om två månader eller så, och kan åka hem till dem igen.

---

MÄNNISKOSMUGGLING FRÅN IRAK

I november förra året granskade Kaliber den stora människosmugglingen av människor från Irak till Sverige.



Vi visade hur de kriminella nätverken fungerade, hur vanligt och enkelt det är att skaffa falska resehandlingar, men också hur många som är beredda att riskera livet och betala stora summor för att komma hit. Några av dem vi träffade var Leyla och Ninip.

Ur Kaliber 2007-11-04:

”Först fick de vada med gyttja upp till midjan en hel natt, lämnade ensamma av smugglarna och utan att veta var de var. Det enda de fick veta var att de skulle lyssna efter ljudet av en sked som klingade mot ett glas - det var signalen för att de skulle röra sig framåt.

I gryningen möttes de av nya smugglare. Nu skulle de korsa en flod i en liten gummibåt, fyra åt gången. Väl på andra sidan väntade en kylbil för grönsaker. Alla 42 stuvades in i lastbilen.

- Först var det iskallt därinne, sen blev det allt mer kvavt, till slut kändes det som att luften helt tog slut! Det kändes som att vi inte kunde andas under dom 14 timmarna som vi var instängda, säger Leyla.

När kylbilen kom fram till Aten tog nya män vid, och Leyla och Ninip fick irakiska pass med Schengenvisum i och flygbiljett som tog dem till Danmark, och så vidare med tåg till Sverige.”

Då när det här sändes kom det 70 illegalt smugglade irakier till Sverige varje dag. Det har i princip inte ändrats. Men det som har ändrats är deras chanser att få stanna här. Då fick 97 procent uppehållstillstånd, i år är det drygt hälften, 45 procent som fått stanna. En annan sak som ändrats är att antalet nätverk som ägnar sig åt människosmuggling har ökat. Då kunde vi avslöja att det i Sverige fanns 30 nätverk. Idag är det ännu fler. Peter Schröder är kommissarie vid gränspolisen i Västra Götaland.

- Om vi tar de tre storstadsmyndigheterna Stockholm, Skåne och Västra Götaland, så är det någonstans mellan 40 och 50 nätverk som är kända av oss.

- Anser du att ni har koll på dem?

- Nej, det har vi inte.

Och i takt med att det blivit svårare att få uppehållstillstånd är det färre som anmäler sig hos Migrationsverket

- Flera av dem som kommer hit söker alltså inte upp Migrationsverket och presenterar sig. Så vi får en parallellvärld med illegala i Sverige, som vi inte har kontroll på överhuvudtaget.

- Vart tar de vägen, hur lever de?

- Det mest troliga är att de går åt till människohandel. Att de utnyttjas av profitörer, till svartarbete och lågavlönade arbeten som ingen annan vill ha. De får slita otroligt ont för sin vistelse i Sverige.

Eftersom det nu är svårare att få uppehållstillstånd så är det fler som fått beslut om avvisning. Bara i år räknar Migrationsverket med att 8 000 irakiska flyktingar ska avvisas. I dagsläget har Västragötalandspolisen beslut om att 1 500 irakier ska avvisas. Och det beräknas ta flera år, säger Lars Skoglund, kommissarie vid gränspolisen.

- Det är ju nästan en övermäktig situation att klara av det här. I många fall är det ju barn inblandade som också etablerat sig i landet. Till slut blir det så inhumant att verkställa de här ärendena så att det är ju knappast att det går.

- Så det innebär att de här som ni har att avvisa de kommer att vänta i Sverige ännu längre?

- Ja, det rör ju sig om flera år.

---

SASAKAWA

Sveriges Universitets- och Högskoleförbund håller på att sätta ihop en arbetsgrupp som ska över vilka krav lärosätena bör ställa innan dom accepterar en donation, eller annan extern finansiering. Bakgrunden är Kalibers program om den japanske fascisten Ryoichi Sasakawa. En man som före sin död skänkte stora summor pengar bland annat till en svensk stipendiefond som bär hans namn och som varje år delar ut pengar till institutioner och individer som vill studera eller verka i Japan.

---

SPELKUNGEN

I månadsskiftet juli-augusti väcks troligen åtal mot den man som Kaliber uppmärksammat som Spelkungen - Rade Kotur. Tillsammans med tidningen Göteborgsposten granskade vi Koturs bolag RKC och deras illegala spelautomater. Sen dess har Rade Kotur gripits i London, efter en svensk razzia där flera hundra spelautomater togs i beslag. Och han misstänks för såväl grova våldsbrott som grov ekonomisk brottslighet.


---

ELECTROLUX I MEXIKO

Electrolux har anlitat en extern firma som ska undersöka arbetsförhållandena på koncernens mexikanska fabriker, som Kaliber granskade i april i år. En rapport väntas bli klar om några veckor.

Den fackliga internationella metallfederationen har också personer på plats i Mexiko med samma uppdrag.

Några av dom som otåligt väntar här hemma på rapporterna är Banco Fonder, som anser att uppgifterna som kom fram i Kaliber strider mot Bancos investeringskriterier.

Sascha Beslik är analyschef på Banco fonder, och kan mycket väl tänka sig en egen granskningsresa också framöver.

- Är det så att vi har misstankar om att företaget inte är transparent och öppet med hur de har hanterat det här eller vad det är som har inträffat så tar vi oss ut till Mexiko utan större problem.

- Om Electrolux återkommer och säger att vi har inte hittat några problem. Vad gör ni då?

- Det skulle vara extremt osannlikt att de skulle göra det. Men är det så att de kommer tillbaks och säger att de inte har hittat några fel så kommer vi att ställa oss lite frågande. Med utgångspunkt i det som har kommit fram, diskriminering och kvinnor som får göra graviditetstester, icke betald övertid, inga minimilöner... så är det ganska allvarliga saker. Jag har svårt att tänka mig att de kommer tillbaks och säger att ingenting av det här har inträffat.

---

SVENSKA SPEL

I höstas granskade Kaliber Svenska Spel. Vi visade på ett statligt bolag som tog allt vidare svängar i jakten på marknadsandelar, och vi porträtterade en VD, Jesper Kärrbrink, som hamnat på tvärs med traditionen, på tvärs med tillsynsmyndigheten och på tvärs med ägarviljan - alltså regeringens. Även om Kärrbrink sa att allt var frid och fröjd.

Ur Kaliber 2007-12-09:

- Jag tycker att vi har ett bra samarbete. Det har vi haft alltid. Vi har en förståelse för hur den politiska processen fungerar och jag tror att de börjar få en förståelse för hur vår process ser ut och hur vi tänker. Jag tycker att vi har tagit stora steg i den relationen, absolut.

Och han han hade full koll på det samhällsnyttiga uppdraget, sa han.

- Absolut, jag har gott samvete där. Tittar vi på den rad av satsningar som vi skulle kunna göra, så är det som vi har lagt fram långt inom ramen för det vi tycker ligger inom uppdraget och det ansvar som vi är ålagda.

I början av april fick Jesper Kärrbrink en ny ordförande att samarbeta med - Margareta Winberg. Och finansminister Anders Borg presenterade det valet med orden att hon skulle ”förstärka inriktningen mot socialt ansvarstagande och folkhälsa”.

Ett par veckor senare avgick Jesper Kärrbrink som VD för Svenska Spel.

- Ägaren har en syn på det här och jag har en annan syn. Vid en sån situation så behöver man inte vara Einstein för att räkna ut att det är jag som går och inte regeringen.

Jesper Kärrbrink intervjuas här av Ulrika Uusitalo-Fernholm på Sveriges Radio Gotland, och han berättar vad som avgjorde beslutet.

- Det var det man sa i samband med ordförandebytet, att Svenska Spel är strikt kommersiella och inte ansvarsfulla och nu ska företaget bli det, bli mer som Systembolaget och sådana saker. Vi ska hålla igen på utvecklingen, ”återhållsamt” är ett ord man använt och det ska bli mer försiktigt. Återhållsamt och försiktigt kommer förmodligen leda till att vi förlorar markandsandelar. Förlorar vi marknadsandelar så kan vi inte ta det ansvar som vi ändå tror att vi ska göra.

- När du tog det här jobbet för Svenska Spel. Vad tänkte du? Vad ville du åstadkomma?

- Jag ville åstadkomma exakt det här. Det här är en bransch där det finns en baksida. Men samtidigt är det en bransch där det finns en framsida. Det är folk som klarar av det här. Vi såg en ökad konkurrens framför oss. Och mitt uppdrag var att lotsa det här i en ny konkurrensmiljö. Jag brukar beskriva det som Herre på täppan. Vi står högst upp på den här kullen idag och alla vill knuffa ner oss. Vad vi ska göra är att stå kvar.

- Men hur känns det då att behöva lämna det här skeppet?

- Ja, i och med att jag inte hade tänkt lämna nu, så känns det lite hoppsan, hejsan. Men än en gång, sånt händer. Jag är ju i den positionen att om ägaren säger att man vill ha en annan politik, då vill man ha en annan politik.

I fredags kom besked om vad Jesper Kärrbrink ska ägna sig åt framöver. Han blir ny vd på söktjänstföretaget Eniro.

-– 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".