1 av 9
Hallandshem. Foto: Matilda Uusijärvi
2 av 9
MARCUS OCH HANS MAMMA. Foto: Matilda Uusijärvi
3 av 9
Peter Andersson-Piltz. Foto: Matilda Uusijärvi
4 av 9
I RAKA LED. Skorna i hallen skulle stå i raka led. Annars kunde personalen slänga dem i buskarna. Arkivbild: Svt bild.
5 av 9
ETT GLAS MJÖLK. Ungdomarna fick dricka högst ett glas mjölk om dagen. Arkivbild: Svt bild.
6 av 9
FÖRBJUDEN FRUKT. En elev som tagit frukt utanför lunchtid fick böta 100 kronor. Arkivbild: Svt bild.
7 av 9
MOBILEN LÄMNAS IN. Att inte lämna in sin mobil i tid kunde leda till bestraffningar. Arkivbild: Svt bild.
8 av 9
VÄLSTÄDAT. Att inte städa ordentligt kunde ge indragen veckopeng. Arkivbild: Svt bild
9 av 9
INDRAGEN VECKOPENG. Den elev som gick in i köket utan lov fick böta 100 kronor. Arkivbild: Svt bild.

Kaliber 29 november 2009: "Jävla döskalle" - om ett behandlingshem där elever möts av kränkningar

"En plats för harmoni och utveckling". Så står det på det privata behandlingshemmet Hallandshems hemsida. Verkligheten är en helt annan.

Till ett behandlingshem kommer ungdomar som riskerar att hamna i kriminalitet och drogmissbruk. Här ska de få vård och undervisning, och en hjälp att bryta sitt ofta destruktiva beteende. På Hallandshem möttes ungdomarna istället av kränkningar och tillmälen som "idiot", "pundare" och "jävla döskalle".

I Kaliber idag hör du Robins och Marcus historier. Båda har rymt från Hallandshem. Vi har även pratat med tidigare anställda som bekräftar ungdomarnas bild av ett behandlingshem där möts av kränkningar och glåpord.

Var är vi nu nånstans?
- Nu är vi i Fjärås Bräcka. Det ligger granne med en cementfabrik.

Vi är på den halländska landsbygden. Omgivet av en cementfabrik och bondgårdar ligger Hallandshem, ett hem för pojkar som riskerar att hamna i kriminalitet eller drogmissbruk. "En plats för harmoni och utveckling" står det på hemsidan. Men verkligheten för de ungdomar som bott där var en helt annan.

- Det är som det kan vara i en familj - det kan vara väldigt fint på utsidan men på insidan är det nån slags terror.

Det är om det som hänt här som Kaliber ska handla idag. Om personal som kallat elever för "jävla idioter" och "dödskallar", om personal som använt våld, och om ungdomar som bestraffats om de kommit en minut för sent eller glömt kläder i tvättstugan.

De ständiga bestraffningarna sågs som en del av vården på hallandshem. Kaliber ska också handla om att privata behandlingshem tillåts använda metoder som det finns lite kunskap om och som till och med kan vara skadliga.

En jättehand tecknar fredstecknet

Men först ska vi träffa två killar som bott på Hallandshem. Markus och Robin, båda 16 år gamla. Vi tar kontakt med dem efter det att flera tidigare anställda vittnat för oss om hur de kränktes på hemmet.

Hur känns det att vara hemma nu då?
- Det känns skönt att vara hemma. Lite konstigt men skönt. Det var två veckor sedan jag var hemma.

Marcus sitter hemma i köket med mamma Elisabet. Han är 16 år och idag har han en t-shirt på sig med texten peace och en jättehand som tecknar fredstecknet.
- Innan var jag väldigt på när det var någonting. Det kunde vara fel ordval så var jag förbannad. Det kunde vara någon på stan som kollade snett. Jag hade ingen kontroll på slutet, varken du eller jag.
Marcus mamma:
- Nej, det gick inte att stoppa Marcus. Det spelade ingen roll vad jag gjorde, tiggde, bönade, bad grät, hotade. Det var ingenting som fungerade.

Markus är hemma på permission över helgen. I veckorna bor han på statens institutionsstyrelses hem. Där har han hamnat för att han under förra året misshandlade och hotade  ett stort antal människor. Men de flesta brotten begick Marcus redan efter att han omhändertagits av samhället. Och Markus och hans mamma säger att om Marcus fått vård redan på det första hemmet, Hallandshem, så hade allt varit annorlunda idag.

- Du hade varit hemma för länge sedan, du hade inte fortsatt din så kallade kriminella bana.
Vad var det som du känner att du skulle ha behövt hjälp med?
- Det var ju att lära mig hur jag ska göra när jag blir arg.
Hur blev det med det?
- Nej, jag fick ju ingen hjälp. De sa att min vård skulle börja efter en vecka, men den började inte på hela tiden jag var där.

Robin var stökig i skolan

På samma hem som Marcus bodde Robin. Han var där av en annan anledning - Robin hade mycket konflikter med sin mamma och var rastlös och stökig i skolan. Det var det han behövde hjälp med på behandlingshemmet.
- Det var mycket energi, jag kunde springa runt i klassrummet. Jag lydde inte lärarna och jag koncentrerade mig inte.
Hur mycket hjälp fick du med det?
- Jag visste ju inte att jag hade adhd då. Den enda hjälp jag fick när jag misskötte skolan var konsekvenser, men de tog aldrig reda på varför jag var sådan.


Runtomkring Hallandshem breder åkermark ut sig. Framför huset står ett par bilar och en vimpel med svenska flaggans färger vajar i flaggstången.
Är det där hemmet?
- Trähus, två våningar. Så har de byggt en öppenvårdsavdelning där i det hus där jag skulle ha varit chef.

Peter Andersson Pilz är socionom och jobbade på Hallandshem när Robin bodde där. När vi kör förbi hemmet med bilen summerar han hur det var för Robin och de andra ungdomarna på Hallandshem.

- Det är som hur det kan vara i en familj, det kan vara väldigt fint utåt sett men det är någon slags terror på insidan.

Det finns idag runt 360 hem för vård och boende, HVB.  Närmare 300 av hemmen är privata. Hemmen ska ge vård och behandling till unga som har svåra problem, med sig själva eller i familjen.

Många hem fungerar bra

Många hem är  välfungerande men det finns också problem. En stor granskning som Socialstyrelsen gjort visar att myndigheterna funnit brister på mer än 200 av behandlingshemmen. Det handlar bland annat om att det saknas rutiner för att förebygga och förhindra övergrepp, och på några hem har det utvecklats integritetskränkande ordningsregler och rutiner.

Socialstyrelsen skriver att de här barnen är en särskilt utsatt grupp som samhället tagit över ansvaret för, och att det är viktigt att de känner trygghet för att vården ska fungera.

Ändå liknar Peter Andersson Pilz klimatet på Hallandshem vid terror. Och samma bild får vi från annan tidigare personal och elever. 

Istället för att stötta och stödja killarna med problem utsätts de för ständiga bestraffningar och kränkningar. De straffas för att de brutit mot hemmets regler, regler som hela tiden ändras och som också personal beskriver som orimliga. Böter, utegångsförbud - och att tvingas att gå och lägga sig utan mat är konsekvenser som tillhör vardagen. Och det handlar inte om några grova förseelser som killarna gör sig skyldiga till.

Det här har flera av varandra oberoende källor berättat för Kaliber om hur det varit:

Skorna måste ställas spikrakt i hallen - annars tar personalen skorna och slänger dem i buskarna utanför, eller så får eleven böta.

Det är inte tillåtet att gå in i köket utan att be om lov. Inte ens för att dricka vatten - det finns ju en kran på toa. Om eleven ändå går in i köket kan han få böta 100 kronor.

Den personal som som låter elever hämta vatten eller äta anses slapp och vek.

Ungdomarna får bara dricka ett glas mjölk om dan. Vid ett tillfälle tas beslut om att ingen mjölk ska köpas, eftersom barnen är feta nog ändå.

Om tvätten glöms i tvättstugan kan den försvinna eller läggas i soptunnan. Tröjan eller byxorna kan sen köpas tillbaka. 100 kronor kan det kosta att få sin egen tröja.

Fick böta 100 kronor

Peter Andersson Pilz reagerade på bestraffningskulturen.

- Det fanns till exempel en fruktskål i köket där det låg frukt. En ungdom hade tagit frukt utanför lunchtid och då fick han böta 100 kronor. De är 14, 15, 16, 17, 18 år. De är hungriga och de växer och om de vill äta ett päron så får de böter på 100 kronor. Jag förstår inte vad det har med barn- och ungdomsvård att göra.

Robin var en av dem som fick mest bestraffningar.

- Jag fick indragen mobil, jag fick indragen veckopeng. En spegel har jag fått indraget, jag har fått indraget att gå in i köket och vardagsrummet.

Både Robin och Marcus berättar också att de elever som bröt mot någon regel eller misskötte sig kunde räkna med att få höra glåpord.

- De sa ju så till eleverna, idiot, pundare och jävla döskalle.
Vad kallade de dig för?
- Det var väl mest idiotjävel och såna grejer.
Varför skulle de kalla dig för idiotjävel?
- Det var väl för att jag misskötte skolan eller nånting, det var olika grejer beroende på vad jag gjorde.

Har inte varit med om liknande

Kaliber har alltså pratat med flera personer som tidigare arbetat på Hallandshem. De har alla lång erfarenhet av att jobba med ungdomsvård, och deras gemensamma erfarenheter av Hallandshem sträcker sig över flera års tid.

De säger att de aldrig varit med om nån liknand bestraffningskultur med indragen veckopeng eller böter när man tar en frukt eller utegångsförbud om man kommer en minut för sent.

Vi har bytt ut rösten, men så här har en av dem sagt till Kaliber.

Det kunde vara att skolan ringde och sa - nu har han tjuvrökt, inte gjort sina läxor eller misslyckats på provet. Så när han kom tillbaka blev han uppskickad på sitt rum. Inget käk, utan där fick han sitta utan någonting därinne. Man får inte göra så helt enkelt. Man kan inte bestraffa någon genom att inte ge dem mat.

Det var mycket mycket mer bestraffning än vad som är bra och nyttigt för någon människa. Och bestraffningarna var inte alls i paritet med vad ungarna hade gjort. En sen ankomst på fem minuter eller att inte lämna in sin mobil i tid.

Det är inte bra behandling, det är inte vad hemkommunen som skickat dem hade för avsikt-  att de skulle bli bestraffade.

Man lär dem ingenting, jag tror de blir mycket sämre.

- Den här bestraffningspedagogiken som, nu har du gjort så in på ditt rum och nu är du inte med längre. Jag gillar inte det ohc jag tror att det har försvunnit mer och mer.

"Det strider mot lagen"

Gunnar Jirvén är chef för individ och familjeenheten i Kungsbacka kommun, den kommun som har ansvar för den löpande tillsynen av Hallandshem. De ska kolla så att hemmet fungerar och killarna på Hallandshem mår bra av att vara där.

Och Gunnar Jirvén gillar generellt sett inte vård som bygger på bestraffningar.

- En sak är att ta ansvar för vad man gör. Men den här konsekvenspedagogiken att när du visar det här betendet så ska det bestraffas. Dessutom strider det mot etik och lagstiftning.
Hur menar du då?
- Man får ju inte bestraffa människor. Hela socialtjänstlagen är så att jag får inte säga att gör du inte så här så får du inte vara med här längre.

Men Gunnar Jirvén har inte gjort nåt för att stoppa bestraffningarna Hallandshem....och det beror på att han inte känner till det. När Kaliber ber att få ut tillsynsrapporterna från kommunen hittar de inga.

- Sen har vi grävt igenom vårt diarie och våra handlingar och det verkar som att vi inte har gjort självständiga tillsyner. Det har inte varit något väldigt prioriterat område inom individ- och familjeomsorg att göra egna undersökningar när det gäller Hallandshem.

Enligt lagen ska både kommun och länsstyrelse göra tillsyn på HVB- hem. Men när det gäller Hallandshem har man nöjt sig med länsstyrelsens besök. Sigun Lilja är socialkonsulent på länsstyrelsen.

Beskrivs som väl fungerande

Vad är din uppfattning om Hallandshem?
-  Vi har ju varit där dels på anmälda tillsynsbesök och dels på oanmälda, och vi har ju inte hittat någonting som skulle vara att klaga på. Utan det verkar vara väl fungerande, även när vi pratat med socialstyrelsen.
Vad är det för vård som de har på just Hallandshem?
- De har ju ... nu har jag inte tillståndet framför mig men de ska ju bedriva ett behandlingsarbete med pojkar i den här åldersgruppen ...
Sigun Lilja rullar iväg på kontorsstolen för att titta i sina papper. Hallandshem har funnits sedan 2005 och Sigun Lilja har skrivit under tre av de fyra tillstynsrapporter som myndigheten gjort sedan dess.
- Det är ju pojkar 13-21 år med social problematik, relationsproblem, begynnande kriminlaitet, skolproblem och så vidare.

I samtliga tillsynsrapporter beskrivs Hallandshem som ett välfungerande hem. Rapporterna bygger på intervjuer med personal och elever, enligt Sigun Lilja. I en rapport finns en lista över positiva saker med Hallandshem.

Bra regler, vad var det för något?
- Att det är ordning och reda och struktur, att det är mat på bestämda tider och man vet hur saker och ting fungerar.
Det här med att ta konsekvenser av sitt handlande, vad var det?
- Det var väl om man gjorde någonting som inte var bra för de andra eller för sig själv fick man väl ta konsekvenserna av det.
Och vad fick man göra då?
- Det kommer jag faktiskt inte ihåg, så här på rak arm.

Vad är det då för behandling som med hjälp av kontroll och bestraffningar som ska hjälpa de här killarna? Vi har tittat på vad Hallandshem säger sig erbjuda. Metoden kallas miljöterapi och bygger på att personalen använder sig av situationer i vardagen för att jobba med ungdomarnas olika problem. På Hallandshems hemsida står det att rutiner och gränser ska ge elevernas inre trygghet.

Men tidigare personal och elever vittnar om att rutinerna kring till exempel städning är absurda, och att personal går och drar med fingret för att upptäcka missade dammkorn. Robin bodde på hemmet i två år.

Städning som behandling

- Måndag, tisdag, onsdag och fredag var det vanlig städning, då dammsög och moppade vi. Torsdag och söndag storstädade vi, då skulle vi dammtorka, putsa fönster, dammsuga och moppa, torka lister och hela köret. Det skulle inte vara en dammgrej i det område man hade, det gick de och kollade sedan och hade man missat ett ställe så fick man skit för det.
Vad menar du med skit?
- Då menar jag konsekvenser som att de kunde dra in veckopengen. Jag menar visst ska man hålla rent men det var sjukligt.

Peter Andersson Pilz reagerade också på städrutinerna.
- Det konstiga blir när behandlingsinnehållet blir städning, vad är syftet med det? Ska man få dem att i framtiden städa nitiskt varje dag, det finns inga vuxna människor som gör det och ingen som har tid med det.

Jag frågar Sigun Lilja på länsstyrelsen vad hon vet om Hallandshems behandlingsmetoder.
- Det står ju inte här i tillståndet precis, för det behöver man inte specificera på det viset vilken behandlingsmetod man har.

De kommuner som köper platser för ungdomar på Hallandshem betalar i snitt 3500 kronor per elev - per dygn. Pengarna ska gå till vård och behandling som är anpassad efter de ungas problem - men trots att det handlar om stora pengar så finns inga tydliga regler över vilka behandlingsmetoder de använda sig, och knappt nån uppföljning av om barnen blir hjälpta.

Och så ser det ut för de runt 2700 svenska barn och unga som flyttas från sina föräldrar till HVB-hem varje år.

- Jag tycker ju att socialtjänsten är alldeles för flata med att gå in och köpa behandlingar som de inte har någon aning om ifall de fungerar.

Kjell Hansson är professor emeritus vid socialhögskolan i Lund, och han har anlitats av Socialstyrelsen som expert på att bedöma behandlingsmetoderna på behandlingshem. Han säger att man idag vet väldigt lite om vilka behandlingar som används. För att få reda på det  har Kaliber kartlagt dom behandlingsmetoderna som landets närmare 300 privata behandlingshem anger på sina hemsidor.

Och vår granskning visar att mer än var tredje hem använder samma metod som Hallandshem - miljöterapi.

Hästen är terapeut

- Miljöterapi är ett slaskbegrepp som kan innehålla väldigt många olika saker. Det kan å ena sidan i bästa fall vara en bra insats och god hjälp åt ungdomarna, men i andra fall kan det vara precis vad som helst.

Var femte hem har nån form av kognitiv beteendeterapi, som om den används rätt kan hjälpa vissa ungdomar, det finns det forskning som stödjer. Men Kalibers granskning visar också att ett antal hem har hemmasnickrade metoder, ett exempel är ett hem där hästen ses som medterapeut och tonårstjejerna som det handlar om ska berätta om sina problem för en häst.

- Det stora problemet är att det finns en alldeles för stor spridning. Det finns säkert de hem som fungerar väldigt bra men det finns också de hem där vad som helst kan ske. Det andra problemet är att man använder behandlingsmodeller som man inte vet någonting om eller som kan vara väldigt skadliga.
Hur allvarligt tycker du att det är att det ser ut så här?
- Jag tycker att det är väldigt allvarlig, jag tycker att man behöver gå in och göra en mycket mer noggrann tillsyn på de här ställena.

Efter årsskiftet kommer tillsynen av HVB-hem att skärpas på många sätt, man ska bland annat göra fler besök per år och personalen ska bli skyldiga att anmäla missförhållanden. Ansvaret för tillsyn flyttas över från kommunerna och länsstyrelsen till Socialstyrelsen, men det är samma personer som ska genomföra tillsynen. Och kontrollen av behandlingsmodellerna förändras inte.

Det kan vara svårt för myndigheterna att upptäcka brister - särskilt om eleverna inte vågar berätta vad som händer. Varken kommunen eller länsstyrelsen har märkt något av den bestraffningskultur som finns på Hallandshem. De har också missat det allra värsta, att personalen har mobbat eleverna.

- Personalen under den perioden såg inte att de kunde missköta sig utan om jag gjorde något så var jag en idiot och de andra var perfekta.

Hade utegångsförbud i 8 månader

Robin 14 när han kom till Hallandshem, och där var han yngst.  Ändå var det han som blev mest utsatt för glåpord. Men det var inte främst de andra killarna som hånade honom, utan ägaren och hans närmaste medarbetare. Uppgifterna har bekräftats av tidigare personal som Kaliber pratat med. Markus tyckte det var jobbigt att se hur de var mot Robin.

- Jag tyckte att han blev utsatt genom att de var mycket på honom och skrev mycket elaka saker.
Vem gjorde det?
- En personal som var där, det var Stefan tror jag.
Marcus mamma:
- Och de visade de andra. På vilken nivå är vi nu? Det finns inte ord, och vem tror på killarna som sitter där?
Marcus:
- Jag tycker att det är väldigt fegt av dem, de är ju vuxna för fan, inte ens jag som är 16 år behandlar någon så. Jag tycker att det är väldigt fegt av dem att gå på den som är svagast.

Stefan heter Jönsson i efternamn och är hemmets ägare. Hans närmsta medarbetare kan vi kalla Per-Olof. Och det var de här två männen som bestämde på hemmet, det säger elever och personal vi pratat med. 

Per-Olof var värst - det var ofta han som kom på reglerna och bestraffningarna och det var han som kallade eleverna för idioter.  Men enligt Kalibers källor sa ägaren inte heller ifrån.

Det var Robin som fick de hårdaste bestraffningarna, han fick nästan aldrig veckopeng och under en period hade han utegångsförbud i 8 månader. Det berättar Robin och tidigare personal Kaliber pratat med.

Till slut fick Robin nog

Men till slut fick Robin nog. I augusti i år rymde han, och fick socialtjänsten att lova att han aldrig skulle behöva bo på Hallandshem igen.

- Det var underbart var det.

Också Markus rymde från Hallandshem. Efter att ha straffats med indragen mobil och utegångsförbud ytterligare en gång.

Nu har Robin fått diagnosen ADHD och det hjälper honom att sköta skolan, säger han. Och  Markus  har fått hjälp med att hantera sin ilska på den statliga institutionen.

Men Markus och hans mamma Elisabeth är besvikna på Markus inte fick hjälp redan för ett år sen, på Hallandshem.
- Jag såg hur Stefan gjorde man jag kunde inte sätta ord på det så någon skulle tro mig, jag visste inte vad jag skulle säga för att någon skulle fatta vad jag menade. Det gjorde också att jag blev irriterad, det är det värsta som finns att inte kunna sätta ord på det man känner och speciellt i en sådan situation när man är helt maktlös.
Nu i efterhand vad tror du att du kände?
- Jag var mest förtvivlad och arg för att de betedde sig så som de gjorde.
Marcus mamma:
- Jag kände så att här har jag ansetts inte vara lämplig förälder, min son ska vara på behandlingshem av en viss anledning, självklart. Men ge min son den vården han behöver då, ta hand om honom, kränk honom inte. Lyssna på honom och hjälp honom med det han behöver ha hjälp med.

Ägaren förnekar att det skulle ha hänt

Vad säger då ägaren och mannen vi kallar Per-Olof, om anklagelserna? Kaliber träffade de båda på hemmet.

- Jag tycker att detta är fruktansvärt. Jag anser att vi har en väl fungerande verksamhet som bedrivs här. Och vi har medhåll från både socialtjänst och länsstyrelse, ja, alla som är här, jag menar vi får ramavtal och de granskar oss i sömmarna och då har de pratat med elever, de pratar med socialtjänst vad de säger och före detta personal som har varit här. Jag tycker att det är fruktansvärt det som har kommit fram.  

Stefan Jönsson är både ägare och föreståndare på Hallandshem. Han känner inte igen den bestraffningskultur som tidigare personal och elever vittnat om. Däremot säger han att de har regler om att till exempel ställa upp skorna snyggt på hyllan, och om man gång på gång inte gör det uppnår man inte full veckopeng.

- Det är som att gå till ett jobb att gå här, man ska gå upp på morgonen, man ska sköta skolan och komma hem och sköta sina sysslor. Man ska klara en fritid ute utan några konstigheter, då har man en full veckopeng.
De har också sagt att om de går in i köket utan att be om lov som kan det motivera att de inte får full veckopeng.
- Om man springer ut i köket och äter?
Dricker vatten.
- Nej.
Äter då?
- Nej, de får en tillsägelse givetvis, så förklarar vi vad som gäller och sker. Men skulle de fortsätta skulle de inte uppnå fullt. Du ser det som ett avdrag men det gör inte jag. Då har man inte uppnått. Det finns ju ett syfte med detta också, vi pratar mycket om hälsa på Hallandshem. Vi pratar mycket om detta och försöker få igång träning med både motion och på gymmet och det ena med de andra.
Det har pratats om att de måste be om lov för att ta en frukt?
- Frukt får de när de frågar, men vi vill givetvis veta att de inte springer i kylskåpet och äter hur mycket som helst mellan måltiderna.
I samband med det här då har det hänt att en elev tagit en frukt, jag tror att det var ett päron, och sedan inte fått full veckopeng.
- Nej, inte för att han tagit ett päron.

Stefan Jönsson säger att killarna får dricka hur mycket mjölk de vill och att städningen är fem-tio minuter om dagen. Det har dock hänt att de lagt tvätt som blivit kvar i tvättstugan i sopsäckar, men däremot har killarna inte behövt köpa tillbaka kläderna. Och elever har aldrig skickats upp på rummet utan mat. Mannen som vi kallar Per-Olof säger också att det inte är han som ligger bakom bestraffningarna och glåporden för de förekommer inte över huvud taget. Det säger Stefan Jönsson också.

Det finns en jargong där man kallar eleverna för idiotjävlar, pundare och jävla döskallar.
- Nej, jag vet inte om man ska skratta eller gråta, nej, det finns inte.

Stefan Jönsson och hans närmsta medarbetare förnekar också att Robin skulle ha blivit särskilt utsatt på hemmet.
- Varför han han inte gått till länsstyrelsen, eller varför har han inte gått vidare med polisanmälan så det blir utrett?
Varför tror du att han inte har gjort det?
- För att jag tror att det är rent skitsnack, det är ljugeri från början till slut.
Varför skulle det vara det?
- Han är väl påverkad, jag har inte en aning, av andra. Du pratar om före detta anställda.
Som vi har pratat med ja.
- Ja, precis.
Vad menar du med det?
- De kan ju säga vad de vill, vad de tycker och tänker. Det kanske kan finnas agg mot oss.
Varför skulle det finnas det?
- För att de inte fått jobba kvar i denna miljön, på Hallandshem.
Finns det någonting i det som vi har tagit upp som du kan känna igen dig i?
- Nej, det gör jag inte. Det gör jag inte. Hittar ingenting där.

Reporter: Matilda Uusijärvi

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista