Hoten i vargens spår

Sönderskurna däck, förtäckta mordhot, avlossade skott och trakasserier. Det har näst intill blivit vardagsmat för tjänstemän som jobbar med rovdjursfrågor inom Länsstyrelsen. Och det har nästan alltid med vargen att göra. Det är tjänstemän på Länsstyrelsen – den yttersta länken mellan regeringens rovdjurspolitik och befolkningen i de vargtäta bygderna – som hamnar i skottgluggen för vargmotståndarna.

Mats Rapp är vargspårare och naturbevakare på Länsstyrelsen i Dalarna, den del av Sverige där vargmotståndet är som starkast. Han och hans kollegor på länsstyrelserna i varglänen arbetar på uppdrag av staten för att förverkliga regeringens rovdjurspolitik.

– Jag har ju varit med om ett par däckskärningar. När man varit ute och spårat och kommit tillbaks till bilen, då har det varit tomma däck. Någon gång har det varit en konflikt med någon person, så jag har faktiskt blivit hotad. Det var en som skulle slå in skallen på mig för att jag jobbar med det här men det kom till rättegång och jag tror att han fick dagsböter, berättar Mats Rapp.

Han är inte ensam. Kollegan Pär Johansson berättar:

– Jag har jobbat i åtta år. Under den tiden har jag fått mina däck sönderskurna tre gånger.

Senaste gången var vid Pär Johanssons hem i vintras, då bilen stod parkerad åtta meter från hans köksfönster. Han har också blivit hotad till livet, minst två gånger.

– Inte så att den personen jag träffar hotar mig, utan att han varnar mig för att andra personer ska genomföra det, så att säga.

"Har smällt skott"

I rollen som naturbevakare ingår även vissa polisiära befogenheter, som att kräva att få se jaktlicens och möjlighet att beslagta vapen vid misstänkt tjuvjakt. Det är en roll som inte alltid uppskattas av vissa jägare.

Naturvårdsvakten Mats Hallin har även han råkat ut för hotfulla situationer.

– Vid flera tillfällen när man har varit ute så har man blivit passerad av någon bil, och strax därpå, det kan vara en till två minuter, så har det smällt ett eller två skott några hundra meter bort. Det känns obehagligt, helt klart, säger Mats Hallin.

Han har polisanmält dessa incidenter.

– Vi ska inte behöva bli utsatta för det här i vårt arbete. Det skapar oro och olust, man jobbar ofta ensam.

Hälften har blivit hotade

Varken Mats Rapp eller Pär Johansson eller några av de andra Kaliber träffar från Dalarna har någon större lust att prata om hoten. Och många andra är rädda för att uttala sig och råka ut för repressalier. Det är en liten grupp som hotar, men det är en grupp som märks.

Kaliber har kontaktat samtliga 52 personer som arbetar med rovdjursfrågor inom Länsstyrelsen i de fem varglänen: Västra Götaland, Örebro, Gävleborg, Värmland och Dalarna. Alla har svarat på vår enkät, och svaren visar att det inte rör sig om enstaka händelser – det har bitvis blivit en systematisk förföljelse av Länsstyrelsens tjänstemän.

Hälften av de som arbetat längre än ett år med rovdjursfrågor har blivit hotade, trakasserade eller utsatta för sabotage. Och sammanlagt 40 procent har blivit utsatta upprepade gånger.

– Det började naturligtvis när vargen etablerade sig här i Dalarna. Där den etablerar sig, där blir det som värst. Värmland som har haft etablerad varg sedan början av 80-talet, där börjar debatten sjunka litegrann. De har blivit mer vana, de har sett att vargarna inte äter barn, säger Mats Rapp.

Inte bara tjänstemän drabbas

Hoten drabbar inte bara myndighetsutövarna, även om Länsstyrelsens tjänstemän drabbas värst. Anders Ståhl är en allkonstnär som målar, fotograferar, spårar varg och arbetar med ekoturism. Anders Ståhl såg sina första vargspår 1993 i hemskogarna utanför Leksand.

Han berättar om ett tillfälle när han visade engelska turister runt i skogen. På väg i bilen från skogen upptäcker de att vägbommen har lagts på. Det är den enda vägen ut och bommen är låst. Anders Ståhl och hans kollegor tvingas lyfta av bommen från gångjärnen för att komma förbi. En Landrover kör då fram och blockerar vägen, en man hoppar skrikande ut och börjar knuffa Anders Ståhl.

– Det var förmodligen det sämsta reklamtillfället för Sverige som turistland som någonsin gjorts. Jag har själv aldrig känt mig så hotad i något land, och jag har varit runt i ett trettiotal länder och u–länder i Afrika och Asien, och aldrig hamnat i någon liknande situation, säger Anders Ståhl.

Efter det fick han inte heller några fler förfrågningar om vargturism från England. Han törs inte längre ha loggan för sitt företag på bilen. Då kan man räkna med sönderskurna däck.

"Finns inga vittnen"

Polisen står maktlös.

– Det är inte särskilt många fällande domar, egentligen inte någon, säger Sten-Olov Hellberg, länspolismästare i Dalarna.

– Vi har genomfört ett antal förundersökningar som gäller hot mot länsstyrelsens tjänstemän, men vad jag känner till har inget lett till åtal och fällande dom. Ofta står uppgift mot uppgift. Det finns inga vittnen till det hela. Det är det som är dilemmat för rättsväsendet.

Hur allvarligt är det att en tjänsteman blir hotad till livet?

– Mycket allvarligt. Det är systemhotande att en statlig tjänsteman inte kan utföra sitt arbete fullt ut.

Nollvision gällande vargar

Det har gått nästan 200 år sedan en varg dödade en människa i Sverige. Men vargens dåliga rykte hänger kvar och att den ibland river tamdjur och husdjur har gjort vargfrågan infekterad. Måltavlan är framför allt de myndigheter som står för rovdjursförvaltningen: Naturvårdsverket och Länsstyrelsen.

– De människor som bråkar i den här frågan och antagligen också tjuvjagar varg, är väl antagligen de som har den här så kallade nollvisionen. De som inte vill ha varg och att vi som inventerar och bevakar stör deras verksamhet. Det är min teori, säger Pär Johansson.

När vi går igenom e–post som vi begärt ut från Länsstyrelsens diarium i Falun är det framför allt ett brev som sticker ut. Det är adresserat till chefen för miljövårdsenheten, Stig–Åke Svensson. Där står det att fältpersonalen är avskydd och att han ska ”hålla efter sina lakejer”.

Här cirkulerar i bygderna papperslappar där ett femtontal vargspårarbilar är identifierade och presenterade till registreringsnummer, märke, trolig förare, ägare. Så snart något av dessa fordon kör in i vårt vägsystem slår befolkningen larm. Telefonerna går varma och alla håller med minutprecision reda på var de är och vad de sysslar med.

Enligt det här brevet är alltså förföljelsen av naturbevakarna organiserad och systematisk. Och brevet är inte anonymt, utan undertecknat av en före detta centerpolitiker från Mora kommunfullmäktige, Roland Nordwall. Han står som ordförande i en av Jägareförbundets kretsar i Dalarna, Mora norra. Vi den här intervjun var han också med i valberedningen för Folkaktionen ny rovdjurspolitk – en mer radikal intresseorganisation som propagerar för nollvision mot varg.

"Ta lagen i egna händer"

Vi träffar Roland Nordwall. Han delar med sig av sin syn på myndigheterna.

– Vad är de här naturbevakarna till för? Är de till för att hålla en befolkning under kontroll och schack eller är de till för att bevaka rovdjuren? säger Roland Nordwall.

– De behöver bara hit med sina bilar, det finns lappar bland befolkningen här och vi har registreringsnummer på dem allihop och telefonen går varm när de kommer in, så är det.

Han konfirmerar det som står i brevet, fast han byter ut ”vi” mot ”dem”. Alltså att de systematiskt kartlägger naturbevakarna och startar telefonkedjor när de dyker upp i vargreviret och håller dem under uppsikt.

Senare i brevet står det:

Jag är inte ett dugg förvånad om de drabbade som en sista utväg tar lagen i egna händer. Då åtgärdar de vargproblemet som franska bönderna gör vid protester och sist men inte minst ställer till ett helvete för dina underhuggare, som man bäddar får man ligga, heter det.

- Så är det ju, säger Roland Nordwall om innehållet i brevet.

- Jag skulle inte alls bli förvånad om det fortsätter i den här andan, om det alltså är den slutgiltiga lösningen, ”the final solution”.

The final solution? Det för ju tankarna till Hitler-Tyskland.

- Ja.

- Det är ju såhär att, om folk tar lagen i egna händer, det finns väl inget att förklara med det. Även om det inte skulle förvåna om det är den yttersta konsekvensen av den rovdjurspolitik vi har nu, om det inte blir en radikal förändring.

"Länsstyrelsens bemötande provocerar"

Gunnar Glöersen är jaktvårdskonsultent och rovdjursansvarig på Jägareförbundet.

– Det förekommer hot från båda sidor, både de som är för och emot varg. Framför allt i Dalarna upplever jag att polariseringen har varit som störst genom åren. Det kan ju vara så att bemötandet mot vanligt folk kan provocera vissa personer, säger Gunnar Glöersen.

På Länsstyrelsen i Dalarna har man upprättat nolltolerans mot hoten och brevet från Roland Nordwall polisanmäldes. Vid situationer som man vet man av erfarenhet kan bli hotfulla arbetar ibland tjänstemännen två och två. Miljövårdschefen Stig-Åke Svensson har sin förklaring till varför det blivit så ansträngt mellan en viss del av jägarna och tjänstemännen.

– I rovdjurspolitiken har det inte varit tillräckligt tydligt att styrande makthavare har ställt upp på rovdjurspolitiken, säger Stig-Åke Svensson.

Licensjakten skulle lugna känslorna

När licensjakten på varg infördes vid årsskiftet fanns det däremot en förväntan om att känslorna inför vargen skulle lugna sig. Stig–Åke Svensson är tveksam till om detta har fungerat.

– Det som ju alla kan se i alla fall är att debatten i frågan inte minskat, den har snarare ökat.

För många av tjänstemännen har konflikten drabbat dem privat. Några har slutat att gå på den lokala krogen eller tillställningar av rädsla för att bli påhoppade. En vågar inte resa bort från familjen av rädsla att familjen ska bli utsatt för hot. En person vill gärna köpa hus i ett visst område, men vågar inte på grund av rädsla att bli trakasserad. Flera säger att de är mer vaksamma.

På frågan hur man ska lösa konflikten står de flesta utan svar. Länspolismästare Sten-Olov Hellberg:

– Skulle det här eskalera till något ohållbart så blir det naturligtvis ett samhällsproblem. Det är systemhotande när vissa myndigheter inte kan följa sina arbetsuppgifter. Det är som sagt en arbetsuppgift vi tar på största allvar inom polisen och är det någon som tror att vi negligerar det hela är det helt fel. Vi lägger ner mycket krut på det och är frustrerade att vi inte kan nå resultat när det gäller lagföringen.

Reporter Ola Sandstig.
Producent David Gustafsson.
Text Lisa Gahnertz.

#ljud=2340470#

#ljud=2340473#

Riktlinjer för licensjakt på varg

"Vargstammen bör hållas på en nivå som långsiktigt skapar en större acceptans för vargen i vår fauna. Naturvårdsverkets delegationsbeslut ska ta hänsyn till naturliga variationer [---] och därmed utgå från en populationsstorlek som inte överstiger 210 vargar i Sverige. Den svenska vargstammens tillväxttakt ska hållas på en lägre nivå genom beslut om begränsad licensjakt kompletterad med skyddsjakt efter skadegörande individer."
Ur: #fil=8186#

#link=198101#

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista