1 av 2
Kristina Hedberg. Foto: Bror Augustsson/Kamerareportage
2 av 2
FOT: SVT bild

Kaliber 11 april 2004: Tystade vittnen Om de som lever i skuggan av kriminella gäng

Den allt grövre organiserade brottsligheten är bakgrunden till det här programmet.

De flesta som vet något om de kriminella gängens verksamhet tiger, övertygade om att de måste det för att överleva.

Det finns exempel på folk som golat (skvallrat) och betalat med sina liv. Och för varje gång som gängens brottsliga verksamhet förblir ostraffad av samhället, stärks deras makt över dem som skulle kunna ändra på det.

Flera av dem berättar i Kaliber om varför de tiger i vanliga fall. (Läs mer om hur vi hittat de här människorna och hur vi hanterat deras berättelser längre fram. Där kan du också lyssna på tre av berättelserna.)

Det är nästan som en oordningsmakt; de kriminella gängens regim.

Alla - från internationella Hells Angels till minsta lilla lokala grabbgäng i förorten - har en tydlig struktur, helt vid sidan av resten av samhället, och där styr de. Där är det de som skyddar, som straffar och som regerar.

De här gängen begår brott, ofta grova och uppenbara brott, men de som lever nära dem vittnar inte mot dem – av lojalitet, eller, av rädsla för konsekvenserna.

Hotade vittnen

Ofta hinner ryktet om gängets makt före själva maktutövningen, så hoten är nästan alltid underförstådda. Men på senare år blir alltfler uttalade och kända. Det syns i statistiken över det som kallas Övergrepp i rättssak.

Det är när man med våld eller hot angriper någon för att han eller hon gjort en polisanmälan eller vittnat om något… eller om man angriper någon som tänkt vittna. (Brottsbalken 17:10)

Antalet dömda för övergrepp i rättssak ökar dramatiskt. Från 158 lagförda 1981, till 340 1997, och så, förrförra året: 600. Det betyder att första har vi en dubblering av fallen under femton års tid. Men sen dubblas dom igen – på bara fem. Kurvan ser ut som ett gropigt, men stadigt stigande, uppförslut fram till millennieskiftet, då far den iväg som en heliumballong.

Här kan du själv se

Ouppklarade mord

En annan konsekvens av gängens framfart är att flera grova våldsbrott förblir ostraffade, trots att polis och åklagare anser sig veta vem den skyldige är. Ansvariga på länskriminalerna i Stockholm, Skåne och Västra Götaland kan på rak arm räkna upp ett tiotal sådana här olösta mord eller försvinnanden med kopplingar till gängkriminalitet. Störst är problemet i Skåne med sju aktuella fall. Västra Götaland och Stockholm har ett par tre stycken var.

Det är alltså ouppklarade ärenden i lagens mening, men inte i moralisk. Polisen tror sig veta  vem som begått brottet, eller i vart fall vem som vet vem som gjort det – men eftersom alla tiger, går inget att bevisa.

Rädslan sprider sig

Och gängets interna spelregler sprider sig till allmänheten. Några tydliga exempel går att hitta i stockholmsförorten Fittja. I februari 1998 sköts en väktare i benet inne på Fittja Centrum inför 25 vittnen. Alla som visste något om motivet teg.

Året efter knivhöggs en man till döds på gångvägen precis utanför. 70 personer fanns på plats när polisen anlände. Ingen ville vittna.

Alla vi talar med inför det här programmet säger att risken med att överhuvudtaget ta upp problemet är att den obefogade rädslan brer ut sig. För gemene man är det så gott som alltid riskfritt att vittna. Och det är ytterligt ovanligt att de gängmedlemmar eller anhöriga som bryter mot gängets oskrivna regler trakasseras, hotas eller skadas.

Alla säger också att de sociala aspekterna är de viktigaste för att på lång sikt stävja våldet. De som idag lockas av en kriminell karriär och en kriminell tillhörighet, måste få andra alternativ att välja på.

På kort sikt däremot, är det angeläget att kunna straffa de som begår brott.

Anonyma vittnen – åklagarenkäten

En idé som många för fram är att nyckelvittnen skulle få vara anonyma. Att den dom pekar ut aldrig ska få veta vem som pekade. Det går inte i Sverige idag

Kaliber har ringt runt till alla chefsåklagarna i dom tre storstäderna (Stockholm, Göteborg och Malmö) och för dom är tanken på anonyma vittnen, långt ifrån främmande. Bara var fjärde säger nej.

Det detaljerade resultatet ser ut så här: Det finns 26 chefsåklagare i dom tre storstäderna. Tre har av olika skäl inte gått att nå. Av dom 23 som svarat säger:

5 att dom absolut vill införa möjligheten att vittna anonymt i Sverige.

11 tvekar, men lutar åt att idén borde prövas.

6 svarar nej.

1 vill inte ta ställning i frågan.

Den för svensk rättskultur helt främmande tanken på anonyma vittnen har alltså överraskande starkt fäste bland åklagarna. Och i praktiken finns systemet, långt närmare än vad man kanske kan tro.

Andra länder

I Norge ändrades straffeprocessloven sommaren 2001, för att tillåta anonyma vittnen.

I Danmark ändrades retsplejeloven 2002, på samma sätt. Också i Nederländerna och i England finns möjligheten.

Den 5 maj 2004 kommer det första fallet där den nya norska lagen tillämpas upp i rätten. Det är ett narkotikamål där en förbipasserande kallas att vittna anonymt, för att berätta om hur han/hon såg två män ta emot ett paket med heroin genom en bilruta. Kaliber har talat med både åklagaren och en av försvarsadvokaterna i målet.

Åklagaren Stein Wahle tycker att det här är ett ärende som passar perfekt för att pröva den nya lagen. Vittnet har inga kopplingar till de åtalade männen och därför spelar vittnets personalia och bakgrund heller ingen roll för de åtalade. De behöver inte veta vem vittnet är.

Försvarsadvokaten Peer Sjong Larsen är av en annan åsikt. Hur ska han veta att vittnet inte har några hämndmotiv eller andra syften med sitt vittnesmål, när hans klient inte får chansen att vitsorda det åklagaren påstår, nämligen att vittnet inte känner de åtalade? Dessutom tycker Peer Sjong Larsen att det anonyma vittnesmålet är onödigt. Annan bevisning kommer att fälla hans klient.

Det norska fallet sätter ljus på det här problemets kärna.

Ingen vill ha ett gangstervälde, där våld bestämmer. Där ingen vågar göra sin samhälleliga plikt och vittna om brottsliga gärningar.

Ingen vill heller ha ett Kafkasamhälle, där du kan anklagas utan att få veta av vem.

Rättsosäkerheten är stor, i båda fallen.

Reporter: Kristina Hedberg

Så här gjorde Kaliber för att få dom som annars tiger att berätta:

Vi har erbjudit olika former av anonymitet.

Någon uppger sitt rätta namn, men inte sitt efternamn. Någon är med under fingerat namn, en annan har inget namn alls i programmet.

Vi har inte förvrängt rösten på någon. Orsaken är att förvrängda röster kan spelas in av illvilliga personer och sedan ”vrängas tillbaka”. Istället har vi i ett fall där den intervjuade personen inte vågade framträda med sin egen röst i radion, skrivit ner hennes berättelse i detalj och låtit en annan person läsa in den. Frågorna är ställda av samma reporter som intervjuade den verkliga intervjupersonen.

En del av berättelserna är förändrade för att skydda de som berättar. Det som enligt programmet hände i Stcokholm, kan alltså ha hänt i Gävle, i Åbo, eller i Lund.

Många av de vi träffat berättar om händelser som inte går att kontrollera. Övergrepp i undre världen, som inte polisanmäls, finns inte nedtecknade i protokoll. Eftersom de vi talat med är livrädda för de som kan ha (och säkerligen har) en annan syn på saken, har vi inte heller kunnat kontrollera med de här andra parterna. Vi har tvingats lita på de vi intervjuar och försöka kontrollera deras trovärdighet på andra sätt. Alla de uppgifter som går att kontrollera, har vi kontrollerat. Det kan handla om så alldagliga ting som var personen säger att han eller hon är född. Det kan också handla om tidigare domar. När de uppgifterna inte har stämt med det personen uppgivit har personen inte fått framträda i Kaliber. 


Tre av dem som var med i Kaliber kan du höra här:

1. Kvinnan bland pelargonerna, exfru till grovt kriminell man.

2. Patrik, avhoppad gängkille som utsattes för rysk roulette av andra kriminella.

3. Sari, som attackerades när hon skulle vittna mot sin mans misstänkta mördare.


 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".