1 av 5
foto: Tove Leffler
2 av 5
foto: Tove Leffler
3 av 5
foto: Tove Leffler
4 av 5
foto: Tove Leffler
5 av 5
Foto: Tove Leffler

Kaliber 2 maj 2004: Högt pris för rea på rosor


I dag säljs riktigt billiga rosor på vilken bensinmack som helst. Buntar med tio rosor för fyrtio spänn. Visst är det lockande? Men de här billiga buketterna har en betydligt fulare baksida.

Många av dem kommer från länder i Afrika och Sydamerika där arbetare sliter för låga löner och handskas med farliga kemikalier.

För svenska kunder är det mycket svårt att få veta under vilka förhållanden blommorna odlats. Oftast går det inte ens att spåra vilket land buketten kommer ifrån.

Här kan du läsa om reportaget. Och längst ner på sidan kan du också lyssna till en intervju med Rolf Persson, ordförande för Svenska Blombranschens Riksorganisation, där han kommenterar reportaget.

Vi köper rosor för 500 milljoner svenska kronor om året och en tredjedel av de rosorna kommer från Kenya. Plockade och bearbetade av människor som ofta jobbar under förhållanden som i Sverige är olagliga.
Daniel, som egentligen heter något annat, är tjugo år och en av de runt 50 000 som jobbar inom blomsterindustrin i Kenya. Han är besprutare och berättar att han jobbar fjorton timmar om dagen, sju dagar i veckan.

Han sprejar rosorna med en blandning av fem olika kemikalier. Kemikalier som gör att blommorna håller sig perfekta, utan en enda skavank, och som gör att de överlever hela vägen från Afrika till Sverige eller något annat land i Europa.

Besprutare är ett av de mer välavlönade jobben på blomsterfarmen. Daniel tjänar hundrafemton schilling om dagen – alltså ungefär 10 kronor.

Steve Ouma jobbar på Kenya Human Rights Comission som under flera år har granskat arbetssituationen på blomsterfarmarna i Kenya. Han säger att minimilönerna som ges i Kenya är löner som ingen kan överleva på och kallar dem för ”fattigdomslöner”.

Och trots att Daniel, som besprutare tjänar mer än många andra på plantagen, så har han svårt att få pengarna att räcka.

- Jag måste bo i ett billigare hus, för att jag har så låg lön, säger Daniel. Det är jobbigt, mycket jobbigt.

Daniels lön är 4000 shilling i månaden. Det motsvarar ungefär 400 svenska kronor och för det har han råd att hyra ett hus med ett rum utan varken rinnande vatten eller elektricitet.

Ändå sägs det att lönerna och arbetsförhållandena på farmarna har blivit bättre under de senaste åren. Bland annat har det införts en mängd olika regler, eller ”codes of conduct” som det kallas. Det är riktlinjer som farmarna ska följa för att få hävda att deras blommor är producerade på ett miljö- och människovänligt sätt. Ett slags krav- och rättvisemärkningar för blommor skulle man kunna säga. Men trots att det finns sådana här märkningar, så går det inte att få tag på märkta blommor i Sverige. Här har branschen valt att inte lansera detta. I Holland, Tyskland och Schweiz däremot är det stort och vanligt.

Ändå är Steve Ouma på Kenya Human Rights Comission mycket, mycket kritisk till de här certifieringssystemen.

- De flesta certifieringssystem är ihåliga dokument. Det är bara kosmetiska dokument som finns för att få tillgång till marknaden, säger Steve.

Men Steve riktar också stark kritik mot att att det är så dyrt. Dels kostar det pengar att ansluta sig till de här systemen och ofta måste en farm vara ansluten till flera olika eftersom det är olika riktlinjer i olika länder. Men det kostar dessutom att bli kontrollerad vilket gör att stora summor pengar läggs på det istället för på löner eller andra förbättringar.

Kontrollerna sker oftast bara två gånger per år och de är alltid annonserade i förväg, vilket gör att det finns tid att fixa till ett och annat innan inspektören dyker upp. Detta leder till tillfällig förbättring, men inga bestående förändringar, säger Steve.

Den farm Daniel jobbar på - Panda Flowers - ser på pappret ut som om den följer riktlinjer uppsatta av både schweiziska och holländska handlare. Men Panda Flowers är en av de farmer som kritiserats i Afrikanska medier nyligen. I reglerna som Panda Flowers ser ut att följa står det att alla besprutare måste bära mask och kläder som skyddar väl och att de ska få duscha efter varje sprejning. Men Daniel berättar att maskerna är för stora och glipar och att handskarna de får som skydd byts ut så sällan att de har stora hål av allt slitage. Av detta får Daniel blåsor på händerna och ständig huvudvärk.

Många av de medel som Daniel använder är förbjudna i Sverige. Bland annat Captan 50 som kan ge mag- eller tarmcancer. Ämnena flusirazole och fenarimol som används mot mjölbaggar gås just nu igenom i EU för ett eventuellt förbud. I Sverige finns de inte.

Även om Daniel går på hälsokontroller var tredje månad, så har han själv aldrig fått se resutaten. Hans chef på blomsterfarmen säger till honom att allt är bra och att han är frisk.

Ägaren till Panda Flowers, Igal Elfezouaty, vill helst inte vara med i radio, men säger att det finns saker som de fortfarande kan förbättra. Han nämner arbetarnas transporter till och från jobbet; lastbilstransporter där arbetarna packas tätt tätt. Det är ett exempel på att Panda Flowers fortfarande bryter mot de riktlinjer som finns. Trots det kan Panda Flowers vara med i flera olika certifieringssystem. Bara de visar att de är på rätt väg, förklarar ägaren Igal. Men besprutaren Daniel berättar också hur han har blivit tillsagd att säga till kontrollanterna att han har en högre lön än han har. Och att ägaren har förbjudit dem att bilda fackförbund. Då får de sparken.

Erasthus Murethi är ordförande i Kenya Flower Council, som är en organisation som ska se till att blomsterodlingen i Kenya sker på ett schysst sätt. Erasthus är bekymrad över den dåliga publicitet Kenyanska blommor har fått i en del utländska medier. Han säger att det är några svarta får som förstör hela blomsterindustrin rykte.

Det stora problemet är att det inte finns någon lag i Kenya som förbjuder farmar att exportera blommor om de använder kemikalier med hög toxisk halt - alltså extremt giftiga kemikalier, tycker Erasthus.

Ju giftigare kemikalier du använder, desto billigare blir det att producera blommor. Erasthus tror inte att man skulle kunna sälja blommor som har bruna fläckar eller trasiga blad, och eftersom klimatet i Kenya inte bara är gynnsamt för blommor utan även för allehanda skadedjur, så måste man bespruta, menar Erasthus.

Så för att blommorna ska hållas perfekta fortsätter de att besprutas med farliga kemikalier. Och arbetaran uppmanas att dricka mjölk för att skydda sina organ.

Blomsterindustrin är Kenyas snabbast växande industri och snittblommor är deras tredje största exportvara. Fler och fler farmare går från att odla grönsaker eller vete till att odla snittblommor. Det är naturligtvis mer lönsamt att sälja rosor till rika européer än morötter till kenyaner.

Och Daniel är glad att han har ett jobb över huvud taget.  Arbetslösheten i Kenya är 40%. Så han jobbar för en lön som han knappt överlever på för att vi ska kunna köpa felfria rosor för 49 kronor bunten. 

reporter: Tove Leffler

Här kan du lyssna till Kalibers intervju med Rolf Persson, ordförande för Svenska Blomsterbranschens Riksorganisation:

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".