1 av 5
Salee Charatanyaki Foto: Kristina Hedberg
2 av 5
I passkontrollen. Foto: Kristina Hedberg
3 av 5
Farväl Salee. Foto: Kristina Hedberg
4 av 5
Catarina Wilcken. Foto: Kristina Hedberg
5 av 5
Bengt och Salee. Foto: Kristina Hedberg

Kaliber 16 maj 2004: Salee - en laglig slav

En kvinna från Thailand, Salee Charatanyaki, har i fyra år hållits fången i en källare i Kungsbacka.

Hon har arbetat som sömmerska från tidig morgon till sen kväll, alla dagar i veckan, för nästan ingen lön alls. Hon jobbade svart, illegalt och under tvång. Ändå tyckte svensk polis och åklagare att det saknades grund för att väcka åtal mot hennes arbetsgivare.


 

Vill du börja med att ta reda på hur programmet kom till?

----------------

I ett kök i Kungsbacka i Sverige sitter en mamma och pratar med sin 6-åriga flicka, över halva jordklotet. Dottern är hemma i Bangkok i Thailand. De har inte setts på fyra år.

När lilla Nuk-Nik var bara två år gammal lockades hennes mor av ett bra, välavlönat jobb här i Sverige. Hon skulle snabbt tjäna ihop till barnens skolgång var det tänkt.

Väl framme låstes hon in i en källare. Först i mars i år kom hon ut.

Erbjudande om spännande jobb

Historien börjar i Bangkok.

Den då 32-åriga Salee Charatanyaki, en erfaren konfektionssömmerska och mönsterkonstruktör, har fått erbjudande om ett nytt, spännande jobb. Det är en svensk kvinna som söker arbetskraft till sin nystartade rörelse och efter lång tvekan nappar Salee.

Den 11 februari 2000 checkar hon in på flygplatsen i Bangkok. Hon trodde att hon var på väg till lycka och framgång...

– Jag blev så besviken, säger hon, så besviken. Jag gick upp vid 6 jobbade fram till en kort lunch, jobbade till middagen kl. 6 och sen igen till tio, elva, tolv kanske på natten. Söndagarna sydde jag inte, då städade jag hela huset. Klagade jag fick jag en huvudvärkstablett.

Instängd och övervakad

Salee fick inte gå ut utan sällskap av kvinnan hon jobbade åt, det blev kanske en gång var femte månad, säger hon. De pengar hon lovats i lön, drogs in. Hon fick inte ringa hem till barnen mer än någon gång i månaden, övervakad av arbetsgivaren, och ibland dröjde det ännu längre mellan gångerna. Hon fick inte se på TV, inte träffa folk.

Det dröjde inte länge förrän hon förstod att hon var lurad, och ville hem.

– Jag skulle betala av biljetten, sa min arbetsgivare, berättar Salee, och sen symaskinen. Jag kunde ju inte språket och visste inget om Sverige. Min arbetsgivare sa att jag skulle hamna i fängelse om jag flydde, och jag ville ju bara hem till barnen. Jag trodde att jag kanske skulle få det, om jag inte bråkade.

Gömd för vännerna

Under de första månaderna i Sverige presenterades Salee för ett fåtal personer. En av dem som då träffade henne - och hade velat se mer av henne - var Bengt Nyström.

- Jag ringde och frågade efter henne flera gånger, men då sa mannen i familjen att hon träffat en annan gubbe och dragit. Ren lögn vet jag nu. 

Och ju längre tiden gick, desto mindre kontakt med omvärlden tilläts Salee ha. Bengt Nyström är köpman och har en textilaffär i Kungsbacka. Han var ofta i skrädderiet, i tjänsten, men då - precis som vid andra kundbesök - stängdes Salee in, och gömdes undan. Först i mars i år fick Bengt veta att Salee varit kvar därinne hela tiden:

- Jag trodde ju inte att det var sant. Helt otroligt! Och att jag inte fattat nåt... Grundlurad!

En dryg månad efter att Salee kommit ut ur källaren sprätter frityroljan kring Salees hemmagjorda vårrullar med krabba. Vi är i Bengt Nyströms kök. På väggen över bordet sitter en liten fururam med Bengts och Salees gemensamma historia bakom glas. Det är en servett där hon skrev sitt namn vid första mötet. Och ett gratulationskort han skickade på hennes födesledag. De sparade papperslapparna på varsitt håll under alla år utan kontakt. Nu är de nyförlovade.

Och vårrullarna är ännu ett tecken på att livet vänt. Hon får välja sin egen mat. Plocka fritt i butikshyllorna till exempel.

Kläder som lust och kläder som slavgöra

Vi går en runda i ett av Kungsbackas stora köpcentrum, bara för att lukta lite på den där friheten. Här hänger Årets pasteller, sommarklänningar, studentkavajer.

Nästan alla butikerna här anlitar kvinnan Salee jobbade åt, när nåt ska ändras, tas in, läggas upp, ner eller ut. Under alla åren i källaren kom Salee i kontakt med dom här kedjornas kläder, som arbetsmaterial, aldrig så här. Och lika lite som Salee sett butikerna i verkligheten, lika lite har de som jobbat där sett henne. Ingen av kunderna har kunnat ana vem som egentligen utfärde de tjänster de betalade för.

Barnen höll henne uppe

Jag frågar Salee hur hon stod ut under alla år. Hur höll hon modet uppe? Vad gav henne hopp? Salee krafsar med naglarna över hjärtat och svarar, på svenska:

- Barn. Barnen. Mina barn.

Salee plockar fram en liten tummad bild ur plånboken. En tultig tvååring i jeansklänning på väg fram mot fotografen - det är Nuknik - och en pageklippt sexårig storasyster, Natti, rak i ryggen och strålande leende. Nu får dom träffa sin mamma på riktigt igen. Tack vare Catarina.

Fritagningen


Catarina Wilken är vän till Salees forna arbetsgivare. Hon är också gravt synskadad. Catarina tror själv att det var därför hon, som enda utomstående, fick fortsätta hälsa på Salee när hon hade ärenden till skrädderiet. Som den där dan i mars.

- Jag gick in till Salee som vanligt, och då kom hon fram till mig och tog på min mobil och sa ”Salee ringa Thailand, ringa Thailand”. Och jag sa att det är klart, men det finns ju telefon här också, du kan väl ringa på den. Men då sa hon ”Nej. Får inte ringa”. Och då förstod jag ju att det här var riktigt allvarligt. 

Salee fick Catarinas telefon och kunde därefter i smyg ringa både hem till Thailand och till Catarina. Efter någon vecka skedde fritagningen. Två bekanta till Catarina Wilken låtsades vara kunder och lurade ut Salees arbetsgivare, Catarina och hennes man gick in och hämtade Salee.

Polisutredning läggs ner

Direkt efteråt åkte de alla till polisen och gjorde en anmälan. Men när Kaliber första gången hör talas om Salee är alla polisutredningar gentemot hennes gamla arbetsgivare nedlagda. Den enda konsekvens Salees avslöjande skulle få då, var att hon själv skulle avvisas från landet efter 4 års illegal vistelse och svartjobb.
Arbetsgivaren och hennes make skulle gå fria.

De misstänks inte för olaga frihetsberövande, det har åklagaren lagt ner. De misstänks inte heller för brott mot utlänningslagen, eller för att ha anlitat svart arbetskraft. Det har polisen inte ens brytt sig om att börja utreda. Det framstår alltså som om samhället tycker att skrädderiets ägare betett sig helt lagligt, när de höll Salee fången i källaren.

Åklagaren som tog ställning till misstankarna om olaga frihetsberövande heter Margareta Bong:

– Jag gjorde den bedömningen av det förhör jag fick, att det inte var ett olaga frihetsberövande.

Margareta Bong lägger stort ansvar på Salee Charatanyaki själv. Fönstren var ju öppningsbara, hon kom ju trots allt ut emellanåt, gömdes hon verkligen undan när kunderna kom? Gömde hon sig kanske inte på eget bevåg?

- Nu är det ju så här att hon är här illegalt. Det är faktiskt så att hon begår brott enligt utlänningslagen genom att vara här. Både genom att uppehålla sig här och genom att arbeta här. Då kan man ju säga att här har funnits möjlighet också till kontakt. Om man vet att det kommer någon, då kan man ju ta kontakt med den personen.

- Det här att hon säger att det var låst och att hon inte fick gå ut, räcker det inte?

- Nej, det gör det inte. För mig, jag tycker att det verkar inte särkilt underligt att man låser, även när man är hemma låser man ju.

- Men jag tänker att man låser en dörr och en person som är därinne inte har nyckel att öppna dörren med.

– Ja men nu är det ju så här att hon är ju ändå en vuxen människa, vill hon ha nyckel så kan hon ju säga ifrån.

- Men om de nekar henne det, menar jag?

- Ja men då har hon ju möjlighet att agera. Det är ju faktiskt så att hon var ju utanför huset vid olika tillfällen

- Och det ligger på en person att ta det ansvaret för sig själv?

- Ja, lite grann. Man får ju liksom se det här mot den bakgrunden att hon är här utan tillstånd, vare sig för uppehälle eller för arbete.

- Måste man veta det när man kommer från ett annat land, vad det är för regler som gäller? Man kan inte i god tro lita på en arbetsgivare som säger att nu har jag ordnat det här åt dig?

- Ja, det vet jag inte riktigt vad som avses med att hon litade?

- Förutsätter man alltid att alla enskilda tar reda på alla regelverk som gäller i ett land?

- Det är väl ändå något som bör vara allmänt känt att man inte bara utan vidare kan börja arbeta i ett land. Det tror jag väl alla känner till.

- Att det inte håller för åtalet olaga frihetsberövande, betyder det att det är lagligt att göra så som arbetsgivaren gjorde i det här fallet?

- Nä, man får ju inte anlita arbetskraft som inte har tillstånd.

- Men att det inte blir åtal?

- Men det vet jag inte om det inte blir åtal. Det är polisen som är förundersökningsledare. Det får du fråga polisen om de har skrivit en anmälan.

Polisanmälan återupptas

Men polisen skrev ingen anmälan. Att skrädderiet haft svart och illegal arbetskraft var inget ärende, förrän Kaliber började ställa frågor. Av olika skäl hade det fallit mellan stolarna.

Måndag 10 maj återupptogs ärendet av Marianne Paulsson, chef för utlänningsroteln i Halland. Nu riskerar Salees forna arbetsgivare åtal för brott mot utlänningslagen.

Själv förnekar skrädderiets ägare alla anklagelser. I början av Kalibers samtal med henne säger hon sig inte ens känna Salee, senare går hon med på att Salee hämtats hos henne, men hänvisar till polisen, och till tidsbrist, och lägger på.

Tillbaka hem


Klockan halv tolv torsdag 13 maj 2004 lyfte ett plan från Landvetter flygplats. Salee Charatanyaki var med ombord, avvisad från Sverige efter fyra års illegal vistelse och svartarbete. Resans destination: Bangkok.

Två flickor som Salee under åren i källaren bara kunnat tumma på som frimärksstora bilder i plånboken - Nuknik och storasyster Natti - ska få riktiga kramar av sin mamma.


reporter: Kristina Hedberg

---

Uppföljningar:

Här är en del notiser och annat kring vad som hände sedan, efter programmet.


 


 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".