1 av 3
Malins mamma Maria.
2 av 3
"Niklas" som är 17 år har en utvecklingsstörning och ADHD. Han har tvångsvårdats sedan han var 12 år gammal. "Jag har funderat på vad jag ska säga att jag har gjort under min ungdomstid, jag har ju bara suttit inne."
3 av 3
Malin omhändertogs av socialtjänsten när hon var 14 år och blev precis som Niklas inlåst på statens slutna ungdomshem. Där beslutades efter en tid att hon skulle ha så kallad vård i enskildhet – vilket innebar att hon isolerades från de andra ungdomarna.

Unga funktionshindrade tvångsvårdas trots ny rättspraxis

Unga med neuropsykiatriska funktionshinder ska inte tvångsvårdas om deras beteende beror på diagnosen. Men hur efterlevs den nya rättspraxisen?
I Kaliber idag ska vi berätta om några dokument som helt vänt upp och ner på tvångsvårdssystemet – utan att någon tycks ha märkt det.

­­– Det enda jag kommer i håg är att jag står i köket, och så kommer det två poliser. Sedan kör vi upp till Nereby och sedan låser de in mig i ett rum som är ganska litet.

Niklas var tolv år gammal när poliserna kom och hämtade honom.

­­– Jag fattade inte varför jag hamnade där.

De körde honom till Nereby skolhem, en institution för kriminella och missbrukande ungdomar. Men Niklas kom inte dit för att han missbrukat eller för att han är kriminell. Han är utvecklingsstörd och har ADHD.

Den där dagen när Niklas kördes av poliserna till institutionen fick han höra att han skulle genomgå en utredning som skulle ta några veckor. Sedan skulle han få komma hem till mamma och pappa igen, trodde han.

­­– Jag trodde ju att jag skulle bara vara där på en utredning. Men jag var ju bara 12 år så jag fattade ju inte så mycket. Jag lyssnade ju bara på vad folk sade hela tiden. Alltså jag sade inte emot någonting. Jag tänkte då är det bäst att jag bara håller med och inte käftar emot, för då kommer jag hem snabbare. Men det hjälpte ju inte.

­­– Jag har funderat på vad jag ska säga att jag har gjort under min ungdomstid, jag har ju bara suttit inne.

Han är 17 nu. Och fram till den här hösten har han varit tvångsomhändertagen. Största delen av tiden på olika institutioner.

Bredvid Niklas sitter hans mormor och mans mamma. Niklas var inget lätt barn att ha hand om, det är en del av hans funktionshinder att han har svårt att sitta still och att han kan bli våldsam om han känner sig trängd. Det var mamma Lisa som först själv vände sig till socialtjänsten.

­­– Och där sökte vi ju stöd och hjälp. Vi behövde hjälp med honom. Vi visste inte hur vi skulle hantera allt. Och vi var ju rätt slitna.

Efter att Niklas flera gånger slagit andra barn och en ur personalen vägrade skolorna i kommunen att ha honom kvar. Och trots att familjen gick med på och till och med själva sökte vård blev han tvångsomhändertagen enligt LVU, Lagen om vård av unga. Och fick som 12-åring lämna sina föräldrar och flytta 20 mil hemifrån.

­­– Jag var helt knäckt. De tar halva hjärtat. Det är hemskt, säger Niklas mamma.

Niklas är inte ensam. I Sverige hålls många utvecklingsstörda barn, och barn med autism, ADHD och aspergers syndrom, inlåsta på institutioner. Exakt hur många de är, vet ingen, vi ska återkomma till det …

Men de kan sitta hela sin tonårstid på slutna ungdomshem som fungerar som fängelser för kriminella och missbrukande ungdomar.

Och det utan att de själva begått brott. Vissa av dem, som Niklas, kan visserligen vara våldsamma i trängda situationer. Men alla med diagnos är inte våldsamma och de som är det har inte valt det. De har inte planerat att göra någon illa. De har en funktionsnedsättning, ett handikapp som inte kan vårdas eller fostras bort.

Psykologen Bo Hejlskov Elvén har gjort autismutredningar åt danska staten och handlägger personal i Sverige på öppna boenden för personer med bland annat neuropsykiatriska funktionshinder. Han tycker att systemet som finns i Sverige, där barn med funktionshinder kan tvångsvårdas tillsammans med kriminella, kan få förödande konsekvenser.

­­– Särskilt på autismfältet är det ett fundamentalt annorlunda sätt att jobba som måste vara grunden. Och det är jätteviktigt. Och det är inte bara jag som säger det.

­­– Metoder som bygger på att tänka fostran har i grund och botten ingen effekt på personer med en diagnos.

Men det finns de som försökt ändra på det svenska systemet.

­­– Alla är liksom inte perfekt. Vissa tror att hon är ju störd i huvudet för hon har damp, autism eller någonting. Men så är det inte. Jag tycker inte det.

Malin Olsson stannar till på gräsmattan bredvid sin mamma. Hon tittar ut över häcken mot den vanliga skolan en bit bort.

­­– Man ska inte skämmas för att man har ett handikapp. Jag tycker inte det.  Jag tycker verkligen inte  det.

Här vid den gula särskolan i Örebro börjar historien om Malin och hennes mammas kamp mot det svenska systemet. Men det har de ingen aning om den här vårdagen för drygt två år sedan.

Den 20 maj 2008 kommer Malin, som då är 14 år, till skolan som vanligt. Redan på morgonen är hon irriterad. Och när lärarna säger till henne blir hon arg och har sönder saker inne i skolan.

För Malin som har diagnoserna autismspektrumstörning, ADHD och som det heter i hennes papper – en ”icke åldersadekvat begåvning” – är aggressivitet inget ovanligt. Det är istället ett typiskt symtom på hennes funktionshinder.

Men den här gången bestämmer socialtjänsten att Malin ska omhändertas omedelbart. Det är precis som i Niklas fall hennes eget beteende som ligger till grund för beslutet om LVU.

Mamma Maria kommer aldrig att glömma den här dagen:

­­– Jag hörde Malins skrik. Hon var helt förstörd. Jag grät hela vägen hem. Jag fick stanna bilen. Jag klarade inte avv det där.

Maria hade under en längre tid försökt ordna mer hjälp till Malin på grund av hennes funktionshinder. Därför säger hon att tvångsomhändertagandet var helt oväntat.

­­– Jag förstår inte varför ni tar ett LVU, när vi vill ha frvilligvård. Malin ska ha hjälp. Hon måste få hjälp. Vi måste få hjälp.

Malins problem är ju att hon blir aggressiv. Men det här leder till bråk, och hon flyttas först mellan olika boenden. Och så blir hon precis som Niklas inlåst på statens slutna ungdomshem.

­­– Det är en uppfostringsanstalt kan man säga, för barn, berättar Malin.

­­– Ett handikapp går inte att forstra bort. Så är det ju. Jag menar, du kan ju inte fostra bort att du sitter i rullstol, tillägger mamma Maria.

De andra intagna på ungdomshemmet stör sig på Malin. Hon blir misshandlad – det framgår av journalanteckningarna. Hon flyttas än en gång – bort från de vanliga avdelningarna till det mest slutna som finns på ungdomshemmen. Det beslutas att hon ska ha så kallad vård i enskildhet – vilket innebär att hon isoleras från de andra ungdomarna.

Mamma Maria är panikslagen, orolig. Hon är rädd för att Malin ska begå självmord om hon fortsätter att vara inlåst. Men isoleringen bara fortsätter.

De försöker få LVU-vården upphävd. I länsrätten möter Maria tillsammans med sin jurist Finn Kronsporre flera gånger socialtjänsten. Varje gång förlorar de.

­­– När hon väl sitter i det här nätet, det här LVU-nätet, så är det väldigt svårt att komma loss. Och i princip är det omöjligt att få till stånd att vården upphör. Om det inte är något väldigt betydelsefullt som har inträffat. Men i det här fallet kan inte så mycket betydelsefullt inträffa. Därför Malin har sina funktionshinder och de är livslånga och varaktiga.

De överklagar till kammarrätten – där de förlorar. Malin får höra att hon inte kan vistas ute i samhället – att hon måste fortsätta vara inlåst – kanske hela livet.

De överklagar till Regeringsrätten. Och när Malin varit omhändertagen i nästan två år, och haft så kallad vård i enskildhet i åtta månader kommer plötsligt beskedet från Regeringsrätten.

­­– Den dagen, jag skulle städa den dagen. Jag var så inställd på att städa. Och sedan kom chefen in och sade: "sätt dig här". Och då sade han bara, "Malin, du ska åka hem".

­­– Jag blev helt chockad. Sedan bara yippiiee! Sedan blev jag skitglad och började packa allting.

Malin får packa ner sina saker i svarta sopsäckar och personalen kör hem henne till mamma. Där lämnar de henne och sopsäckarna utanför huset och kör iväg. Från att ha suttit isolerad på den mest låsta avdelningen på ett av Sveriges mest slutna ungdomshem, står hon där på gatan, helt fri.

På Wallingatan i centrala Stockholm ligger Regeringsrätten. Det var alltså Regeringsrätten som i våras avslutade Malins tvångsvård.

Samma dag upphävde Regeringsrätten ytterligare en LVU-dom. Erik, som vi kallar honom, hade under flera år varit inlåst på olika statliga ungdomshem. Precis som Malin och Niklas har Erik neuropsykiatriska funktionshinder. Han är utvecklingsstörd och har ADHD.

Han beskrivs i socialnämndens utredning som en – ”liten pojke i en vuxen mans kropp”.

Margit Knutsson är en av de domare som fattat besluten om Malin och Erik.

­­– I deras fall var det. Vad det handlade om var närmast symtom på en psykisk störning som de hade. Och i de här fallen, så ansåg vi att ungdomarnas beteenden närmast var symtom på den här störningen.

Men de här funktionshindren som de hade, eller som de har, innebar ju till exempel att du kunde svara med aggressivitet när de kände sig trängda. Är inte det grund för att man får LVU?

­­– Men man måste se på vad som var orsaken till det och här var det ju då det här psykiska funktionshindret som var orsaken till detta beteende.

Vi är tillbaka i Örebro, Malins hemstad, där socialnämndens ordförande Sigvard Sundkvist visar runt i stadshuset. Sigvard Sundkvist säger att han blev förvånad när Regeringsrätten kom med sina domar i våras.

­­– Det här var ju en stor överraskning för oss att Regeringsrätten gick på den här linjen.

Regeringsrätten är den högsta domstolen i Sverige i sådana här fall. Domarna är prejudicerande, det betyder att de ska vara vägledande för hur liknande fall ska bedömas i framtiden.

Henrik Ankarsäter är professor i rättspsykiatri. I mer än tio år har han också jobbat som konsultläkare på Statens institutionsstyrelse – och även forskat om neuropsykiatriska diagnoser bland ungdomar på SiS.

När vi ringer Henrik Ankarsäter och frågar vad han tycker om Regeringsrättens nya domar blir han förvånad – han känner inte till dem – och när han läst dem blir han ännu mer förvånad – han säger att Regeringsrätten punkterat hela LVU. Henrik Ankarsäter tycker att tvångsvården är nödvändig och det här kan beröra en majoritet av dem som finns på ungdomshemmen.

­­– Det är en mycket betydande del av alla ungdomar som är omhädertagna enligt LVU, har den typ av problem som Regeringsrätten tar upp.

­­– Säg att hälften åtminstone av de ungdomar i dag som är omhändertagna enligt LVU och finns på de statliga institutionshemmen. Om man ska börja och försöka göra åtskillnad mellan sociala beteendestörningar som inte beror på ett neuropsykiatriskt tillstånd och andra beteendestörningar som beror på det neurpsykiatriska tillståndet och därmed inte kan ligga till grund för LVU, så kommer man i en omöjlig situation.

Precis som Henrik Ankarsäter tror experten och psykologen Bo Hejlskov Elven att en mycket stor del av dem som tvångsvårdas idag har funktionshinder. Men han tycker att Regeringsrättens nya praxis är fantastisk.

Hur många som berörs av Regeringsrättens nya praxis vet ingen. Det finns inga uppgifter om hur många av dem som tvångsvårdas som har neuropsykiatriska funktionshinder. Det vet inte ens Statens institutionsstyrelse som bedriver vården för många av de mest utsatta.

Vi bestämmer oss därför för att granska de tvångsplaceringar av unga som socialnämnderna runt om i landet gjort på statens institutioner.

Vi hämtar papperna på SiS huvudkontor, de fyller en hel kartong. Vi går igenom de placeringar som gjorts under fyra månader efter Regeringsrättens domar.

utvecklingsstörd, utvecklingsmässigt som en 6-8-åring, ADHD, döv

utvecklingsstörd

grav ADHD

autism, utvecklingsstörning, har svårt att förstå det man säger

svår ADHD-problematik samt lider av panikångest

ADHD, har svårt att reflektera över sitt beteende och vilken effekt det har på andra

utvecklingsstörning, undervisning på särskolenivå. Under de två tidigare placeringarna på institution har hon gjort sig ovän med de andra eleverna …

Av 339 tvångsplacerade ungdomar har 117 neuropsykiatriska diganoser. Mer än var tredje ungdom som hamnat på institutionerna har sådana diagnoser som tas upp i domarna från Regeringsrätten.

Trots att Regeringsrätten beslutat att unga med funktionshinder inte ska tvångsvårdas om deras beteende beror på diagnoserna, och trots att experterna är ense om att det inte går att helt frikoppla till exempel ett våldsamt beteende från diagnoserna, så fortsätter kommunerna –som om ingenting hade hänt – att tvångsplacera funktionshindrade ungdomar på institution.

Eva Nordin Olsson är ordförande i Autism- och Aspergerförbundet.

Regeringsrättens domar styr inte bara nya fall av omhändertagande, de påverkar också de ungdomar som tvångsvårdas sedan tidigare, säger domaren Margit Knutsson

Har då socialnämnderna koll på Regeringsrättens nya vägledande domar?

Socialnämnden ska minst en gång i halvåret ompröva besluten om tvångsvård. Och då måste socialnämnderna nu alltså pröva om de håller ungdomarna i strid med Regeringsrättens praxis. Men de socialnämndsordföranden vi ringer upp som haft hand om sådana ärenden känner inte ens till domarna.

Vi har gått igenom omprövningarna och socialtjänstens sekretessbelagda utredningar i 10 fall där barn och unga med neuropsykiatriska diagnoser tvångsomhändertogs på grund av eget beteende innan Regeringsrättens nya praxis.

Men inte i någon av omprövningarna nämns Regeringsrättens domar, med ett enda ord. Tvångsvården fortsätter också i 9 av 10 fall.

De domar som enligt experter vänder upp och ner på hela tvångsvårdssystemet, som punkterat hela LVU – har i själva verket inte lett till någonting. Förutom för Erik och Malin förstås.

När vi träffar Malin har hon bott hemma hos sin mamma i drygt ett halvår. Och hon håller på att förbereda sig för att börja i sin nya skola. Malin säger att hon nu ska gå vidare – men hon kommer aldrig att glömma den tid hon var inlåst på ungdomshem.

Reportrar: Bo-Göran Bodin och Daniel Velasco
Producent: Rolf Stengård

Ekot:

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista