1 av 3
Farväl Salee. Foto: Kristina Hedberg
2 av 3
Salee Charatanyaki Foto: Kristina Hedberg
3 av 3
Catarina Wilcken. Foto: Kristina Hedberg

Salees väg mot upprättelse

När Salee Charatanyaki avvisades från Sverige den 13 maj 2004, efter fyra års illegal vistelse och svartjobb, hade inga misstänkta brott begågna av hennes arbetsgivare lett till åtal. Tvärtom var den största förundersökningen nedlagd.

Nu är det annorlunda.

Salee Charatanyaki, från Bangkok i Thailand, arbetade som sömmerska i en källare i Kungsbacka. Hon säger själv att hon lurades dit med löfte om ett välbetalt, tidsbegränsat, ”vanligt” jobb.

Enligt Salee fickhon varken fick den lön, eller den frihet hon lovats, hon hölls som slav i den där källaren. Och när hon kom ut polisanmälde hon arbetsgivaren för olaga frihetsberövande. En utredning som var nedlagd, ”brott gick inte att styrka”, fram till Kaliber uppmärksammade fallet.

Åklagaren får backning 

Dagens efter vårt första program om Salee kom följande besked från överåklagare Birgitta Fernqvist i Göteborg:

”Jag har på eget intiativ beslutat att granska ärendet vid Åklagarkammaren i Halmstad och har därför införskaffat och tagit del av kammarens ärende. -– Vid min genomgångav handlingarna finner jag bl a att förhör inte har hållits med personer som kan antas ha betydelsefull information att lämna i saken.

Jag finner skäl att återuppta förundersökningen.”

Överåklagaren ställer av princip inte upp på intervjuer, hon vill inte på något sätt lägga sig i hur den fortsatta utredningen sköts. Nu är det upp till åklagarkammaren i Halmstad att på nytt ta sig an fallet - och göra det som inte gjordes sist.

Förhör och dokumentation

Den åklagare som fått ärendet på sitt bord den här gången, Ann Christin Claesson, har kallat Salees arbetsgivare och flera vittnen till förhör, och så har hon beordrat en dokumentation av den misstänkta brottsplatsen. Den gjordes sista helgen i maj. Det lilla rummet i källaren, där Salee åt sov och arbetade under fyra års tid är undersökt av polisen. De har granskat fönster, och dörrar, och lås. Allt för att klarlägga dom förhållanden som rådde på platsen där Salee UPPFATTADE sig som fången. Nåt som ju omedelbart ifrågasattes av rättsväsendet. Så här:

- Hon är ju ändå en vuxen människa, vill hon ha en nyckel så kan hon ju säga ifrån.

Ovantående citat är hämtat ur Kalibers första program om Salee. Det var ord som många mindes efteråt.

De kom från åklagare Margareta Bong som motivering till varför hon tyckte att brottet olaga frihetsberövande inte gick att styrka. Det räckte inte att dörrarna var låsta, sa hon:

- Ja för mig, jag tycker att det verkar inte särkilt underligt att man låser, även när man är hemma låser man ju.

- Men, jag tänker att man låser en dörr och en person som är därinne inte har nyckel att öppna dörren med?

-Ja, men nu är det ju så här att hon är ju ändå en vuxen människa, vill hon ha en nyckel så kan hon ju säga ifrån.

-Men om de nekar henne det, menar jag.

-Men då har hon ju möjlighet att agera. Det är faktiskt så att hon var ju utanför huset vid olika tillfällen.

Många jurister som hörde det där, första gången det sändes, reagerade på den snabba, tvärsäkra bedömningen Bong gjorde.

Hon grundade sitt beslut på en utskrift av ett förhör som polisen gjort med Salee. Kaliber har det förhöret. Högst upp har polisen skrivit Olaga frihetsberövande, som rubrik på förhöret.

Och i själva förhöret står det bland annat:

”På fråga varför hon inte vågade gå ut ur huset svarade hon att hon för det första inte kände någon. Hon visste inte vart hon skulle gå någonstans. Hon kunde ingen svenska och ingen engelska och hon hade inte sitt eget pass.”


”Det hände att Salee och NN (=arbetsgivaren, Kalibers anonymisering) bråkade verbalt och varje gång hotade NN med att polisen skulle komma och ta Salee och sätta henne i fängelse.”

Ytterligare kritik mot beslutet

Gösta Westerlund undervisar i straffrätt vid Handelshögskolan i Göteborg. Kaliber har låtit honom ta del av förhöret med Salee, alltså samma material som Margareta Bong hade. Och efter det tycker han att hon har rätt i att det inte håller som olaga frihetsberövande, men det betyder inte att det var rätt att lägga ner:

-Det tycker jag inte utan det ska ju hållas betydligt fler förhör. Och här finns ju andra brottsmisstankar. Rent allmänt tycker jag man borde pröva om det är ett olaga tvång. Hon har ju trots allt hotat med polisanmälan och liknande saker. Ett olaga tvång skulle jag anse att det är.

- Varför tror du inte att den som hade det här i händerna första gången gången tyckte som du?

- Det är svårt att säga, säger Gösta Westerlund. Hon har kanske stirrat sig blind på brottsrubricering olaga frihetsberövande och konstaterat att det är det inte och lagt ner det. Och inte gått vidare vilket hon borde ha gjort’.

- När polisen skriver att det här tror jag är ett olaga frihetsberövande, är åklagaren bunden av det på något sätt?

- Inte det minsta.

- Nu när förundersökningen är återupptagen, betyder det att den nya åklagaren har samma firhet att hitta andra brottsrubriceringar?

- Ja. Oh-ja!

Unik lönetvist på gång

Salee Charatnyaki berättade i första porgrammet om henne att hennes arbetsdagar som sömmerska i Sverige var väldigt långa.

Hon gick upp vid sex, jobbade till lunch, jobbade igen fram till middagen vid sex på kvällen, och sen jobb igen fram till tio, elva, kanske ända till midnatt.

Den erfarenheten delar hon med mängder av andra illegala gästarbetare. Men hon har - det dom andra inte haft - en egen advokat. Som oavsett hur det går i brottmålet, driver hennes lönekrav i domstol.

Fredrik Ungerfeldt heter han, och han vet inte om han någonnsin får betalt för det jobb han lägger ner nu, han gör det ideellt. Och han tvivlade aldrig - som polis och åpklagre - på Salees trovärdighet. Den 27 maj lämnades stämningsansökan in till Göteborgs tingsrätt.

Salee kräver cirka 400 000 kronor. Bakom det döljer sig lön enligt det avtal hon och arbetsgivaren gjorde upp om för fyra år sedan, men som arbetsgivaren efterhand minskat självsvådligt. Dessutom kräver Salee övertidsersättning enligt konfektionsavtalet och semesterersättning enligt svensk lag.

- Men hon var ju här illegalt och jobbade svart... hur kan hon ända kräva rätt till en lön, för ett jobb som inte var ”rätt”?

- Det finns avgöranden ifrån Högsta domstolen där man säger att även om det är svartinkomst så är det möjligt att få en svensk domstol att pröva frågan, säger Fredrik Ungerfeldt.

- Hur vanligt är det att människor som arbetar illegalt i efterhand på det här sättet kräver sin rätta lön? 

- Ja, jag har aldrig råkat ut för det tidigare, det har jag inte,

Flera tror på framgång

Kaliber har talat med LOs och TCOs rättsskydd, med proffessorer i arbetsrätt och organisationer och jurister som engagerat sig i illegala arbetstagares rättigheter. Ingen har någonsin hört talas om ett liknande fall som Salees.

Men att avtal är avtal, oavsett om grunden för avtalet är illegal, och att både Högsta domstolens prejudikat och Europakonventionen ger goda förutsättningar för Salee att få rätt i domstolen - det håller alla med om.

Det som KAN hända sen är att Salee - eftersom hon brutit mot utlänningslagen genom att vara här i Sverige så länge utan tillstånd - inte får behålla de pengar rättsprocessen kan ge henne. Den som bryter mot utlänningslagen kan få sin inkomst förverkad - står det i lagen - OM det inte befinns uppenbart oskäligt.

- Det är ju en fråga man kan ställa sig då, är det uppenbart oskäligt att förverka det som är resultatet av fyra års arbete under de här förhållandena, säger advokat Fredrik Ungerfeldt.

- Vad tycker du?

- Jag tycker det är uppenbart oskäligt. Fruktansvärt skulle det vara.

- Varför?

- Det är ju rent stötande. En kvinna som har blivit utnyttjad på det här viset och som har lidit under så pass lång tid och under de här omständigheterna, att hon inte ens skulle få behålla arbetsresultatet, det är fruktansvärt. Det kan inte få bli så.

Vännerna jublar

En unik lönetvist och en rejäl brottsutredning är alltså vad Salee Charatanyaki lämnat efter sig i Sverige.

Och så den lilla, nära vänkretsen, som var med om att befria Salee, och som jobbat för hennes upprättelse sedan dess. Catharina Wilken, jublar över att rättsväsendet nu bestämt sig för att gå till botten med Salees fall.

- Jag är jätteglad, därför att jag tycker att man måste göra det. Jag tycker det här är rätt. Väldigt rätt!

Hemma i Catharinas kök står telefonsvararen med sprängfyllt sparminne. Salee och hon ringer varandra ofta och när Catharina inte är hemma flödar meddelandena in ändå. En skrattande Salee och så hennes två tjejer som lärt sig svenska hälsningsfraser av mamma.

I första programmet om Salee kunde lyssnarna höra Salee ringa hem till sina döttrar i Thailand. Två flickor hon inte sett på fyra år, och bara fått ringa till under övervakning från arbetsgivaren någon gång i månaden.

Nu ringer dom alltså sida vid sida, till landet där mamma mötte både fiender och vänner.

reporter: Kristina Hedberg

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".