1 av 2
Jonas Nordling Foto: Tomas Ohlsson
2 av 2
Det är inga problem att vara egen men ändå att vara "On air" för medieföretagen. Foto: Malin Hoelstad/SvD/Scanpix
De osäkert anställda

De ofrivilliga företagarna

Egenföretagarna blir fler och fler men alla är det inte frivilligt. Entreprenörsandan drivs inte alltid efter en längtan efter frihet - många gånger snarare av ett tvång. 

Kaliber söndag kan i det andra programmet i serien "De osäkert anställda" berätta om de ofrivilliga företagarna och ett trygghetssystem som byggdes för ett samhälle där alla var fastanställda. 

I tre program berättar Kaliber om villkoren för dem som inte har ett fast jobb. Vi kommer att visa hur trygghetssystemen inte har hängt med när arbetsmarknaden har förändrats och hur enskilda människor drabbas, inte för att de inte har ett jobb, utan för att de inte har ett fast jobb. 

Del 2: De ofrivilliga företagarna 

De senaste åren har det startats rekordmånga företag, egenföretagarna lyfts till skyarna och hejas på av politiker som håller fram entreprenören som ett ideal.  Men vi ser nu också att arbetsuppgifter flyttas från anställda till företagare och då händer något, de som gör jobbet måste själva ordna och betala sin trygghet.

Dessutom visar Kalibers kartläggning att många i praktiken känner sig tvingade till ett företagarliv. De kallar sig de ofrivilliga företagarna.

– Jag fick frågan rakt ut att om du vill så finns det möjlighet att jobba som konsult om du har f-skatt, för vi kan ju inte anställa dig.

Kaliber om de ofrivilliga företagarna handlar om enmansföretagarna som blir allt fler och hur en F-skattsedel ibland blir en förutsättning för att få jobb.

Syskonen stojar i huset på landet. De har byggt en tågbana över hela vardagsrumsgolvet. Det är eftermiddag och Karin håller på att laga middag till sin familj. Hon har gått hemma i tre veckor nu, hon är arbetslös sedan årsskiftet, men har jobbat de senaste tio åren på ett sätt som är typiskt på den nya arbetsmarknad som vi berättar om i tre Kaliberprogram. 

– Strax före jul fick jag reda på att det var ett problem att jag har jobbat för länge, och att jag då skulle bli inlasad, säger Karin.

Karin har jobbat på ett statligt verk i över fem år, vilket vill hon inte att vi berättar. Vid årsskiftet hade hon arbetat så länge att hon skulle ha blivit inlasad, alltså fått rätt till en fast anställning. Men bara om hennes kontrakt hade blivit förlängt, men det blev det inte. 
– Jag har jobbat som projekt, vikariat och tidsbegränsad och nu fanns inget mer att ta av, det gick inte att förlänga min anställning längre. Då fick jag erbjudandet att jobba som konsult som F-skattare, säger Karin.

Efter fem år av olika tillfälliga anställningar fick hon alltså frågan om hon ville fortsätta att arbeta för det statliga verket, men inte som löntagare, utan som egenföretagare. 
– Jag fick frågan rakt ut, om du vill så finns det möjlighet att anställa dig som konsult om du har F-skatt för vi kan inte anställa dig.

Hur reagerade du då?
– Både och. Både hedrande, och de tycker att jag gör ett bra jobb, att jag har en bra kompetens och jag är efterfrågad och det är ju hedrande. Men å andra sidan, väldigt förnedrande också. 

Vi sitter i köket, Karin visar de senaste årens anställningsbevis. 
– Jag har jobbat i fem år med en arbetsgivare med tolv kontrakt, sen i nästan sex år med en annan arbetsgivare med sju kontakt. När ska man tro att det är slut eller inte slut. Det går inte in i hjärnan till slut. Jaha, nu får du tre månader. Är det tre månader eller är det något annat?

Den längsta anställningen hon har haft är ett år. Hon har ingen längtan efter att starta ett eget företag. Hon vill ha ett fast jobb. Men det är svårt, i dag finns det mängder av nya sätt att knyta personal till sig på en uppluckrad arbetsmarknad. Även statliga verk använder ensamföretagare för att slippa undan arbetsgivaransvar.
– Jag tycker om mitt yrke och jag vill jobba med mitt yrke. Jag vill inte att det blir för mycket pappershantering och bråk med Försäkringskassan och Skatteverket och alla myndigheter för att det blir så mycket papper. Jag vill ägna mig åt det som jag är bra på och det är mitt yrke, säger Karin.

Dubbelt så många egenföretagare utan anställda

Företagarna, entreprenörerna har stått i fokus för mycket av diskussionen om framtidens jobb och arbetsmarknad det senaste decenniet. Nästan alla partier, röda, blå eller gröna, ville i förra valet vara på småföretagarnas sida. Som näringsminister drog Maud Olofsson igång ett stort arbete för att förenkla reglerna på olika sätt för företagare. Allt med syftet att få snurr på landets ekonomi och arbetsmarknad.

Men just enmansföretagarna är också del av en annan utveckling, en stor förändring av arbetsmarknaden som vi började berätta om i första delen av programserien, från fasta jobb till visstidsanställningar. Och, konstaterar vi i dag, vidare till uppdrag som ensamföretagare.

I Språkrådets nyordslista för 2011 finns ordet “fastlans” med. Fastlans definieras här som “frilans knuten till en viss arbetsplats”. 

– Man se under de senaste årtiondena så har ju andelen uppdragstagare ökat, säger Annette Törnquist som är historiker och arbetslivsforskare i Uppsala och forskar om arbetsmarknadsrelationer.

– För att uppnå större flexibilitet, så anlitar man en egenföretagare eller en F-skattare istället för att anställa en person och då har man inte heller arbetsgivaransvar. Och detta har ökat, det ligger i den stora omstruktureringen av arbetsorganisation och ekonomi som vi har sett under senare årtionden, säger Anette Törnquist. 

Egenföretagarna har blivit fler de senaste tjugo åren. Vi på Kaliber har tagit fram siffror från SCB som visar att det i dag finns ungefär 600 000 bolag utan anställda i Sverige. Det är en fördubbling på 15 år.

En del av de här, oklart hur stor del, gör tjänster som tidigare sköttes av anställd personal. För Kalibers kartläggning visar att det sker en överflyttning av jobb från anställda till ensamföretagare.

Kaliber har talat med ledningen i 30 fackförbund för att kartlägga den här företeelsen. I fackförbunden Unionen, Transportarbetareförbundet, DIK-förbundet, Målareförbundet, Journalistförbundet, Handelsanställdas förbund, Teaterförbundet och Hotell- och restaurangfacket ser man detta inom sina branscher. 

I vissa branscher handlar det om ganska många personer. Transportarbetareförbundet uppskattar att det handlar om åtminstone 1 000 personer i branschen som gått från att vara anställda till att bli egenföretagare de senaste åren.

Samma tendens i övriga världen

I den amerikanska delstaten Kalifornien har i dag två tredjedelar av dem som inte jobbar en traditionell anställning. De är något slags egenföretagare eller egenanställda, fria agenter, säger man ibland där. Samma utveckling pågår i de flesta länder, men i olika hastighet.

Varje stor samhällsförändring skapar naturligtvis nya affärsmöjligheter för den som rätt läser tidens tecken.

Många av de nya företagarna är inte intresserade av företagandet i sig. Men de måste kunna skicka en faktura till sina uppdragsgivare i stället för att få ut lön. Därför har det vuxit fram företag som har som affärsidé att sköta det. Hos de här “egenanställningsföretagen” blir man anställd för just de uppdrag man själv sålt in och företaget skickar fakturan till slutkunden medan man själv får vanlig lön.

– Jag heter Stephen Schad och är VD för Frilans Finans Sverige AB, ett egenanställningsföretag som möjliggör det för privatpersoner att fakturera utan att ha eget företag.

Stephen Schad på Sveriges största egenanställningsföretag Frilans Finans i Uppsala tror det här är en framtidsbransch, ett barn av sin tid.

– Den här stora förändringen står vi mitt i och vi upplever den i dag som om den går långsamt, men jag tror om tio år att vi kommer att säga att oj, vad fort det gick.

Frilans Finans har ökat omsättningen varje år sedan starten 1999. I dag har de över 3 600 egenanställda under ett år.
– Tidigt fick vi med de traditionella frilansgrupperna och då pratar man om media, radio-, tv-produktion och sådär, säger Stephen Schad. Men det vi ser nu och som är den stora, banbrytande, det är att det här kommer över alla branscher. Det sker inom jordbruksnäring, inom så vitt skilda saker som de som kör lastbilar, det finns inom förskoleverksamhet, det kommer i de allra flesta branscher.

Mindre trygghet

När en arbetsuppgift flyttas från en anställd till ensamföretagare minskar tryggheten för den som gör jobbet, det ligger i sakens natur. Anette Thörnquist, Uppsala universitet, igen.
– Är man egenföretagare så omfattas man inte av arbetsrätten och inte av kollektivavtal heller och en begränsning när det gäller socialförsäkringssystemet. Så det är mycket osäkrare naturligtvis att vara egenföretagare än att vara anställd.  

­Gunilla Bäcklund är ombudsman på fackförbundet Unionen och har bland annat förhandlat för ofrivilliga företagare.
– Den som är egenföretagare är helt utanför systemet, säger Gunilla Bäcklund.

De svenska trygghetssystemen utgår från den fasta anställningen. Och precis som den visstidsanställde som vi berättade i del ett i programserien, hamnar frilansen i ett osäkert läge.
– Man har inget försäkringsskydd som regel, om man inte har fixat det själv. Många av dem har inte råd att ta semester och många av dem får inte heller sjuklön utan lång karenstid, för arbetsgivaren betalar ingen sjuklön alls om man blir sjuk. Och det är väl de viktiga skillnaderna.

Emma fick ingen graviditetspeng

– Den här är min. Det är han med semlorna på tröjan som är min.

Som målare jobbar Emma Karlén dagligen med hälsofarliga kemikalier, en del av dem ska man inte utsättas för om man är gravid. Därför var Emma Karlén på grund av risken för fosterskador tvungen att avstå från sitt arbete under graviditeten. 
– Vi skrapar ju och slipar dörrar och fönster och målade ytor. Och det finns ju bly i gamla färger. Och det är ju det som är risken. Och de frigörs då man skrapar och slipar.

Det faktum att hon arbetar som egenföretagare satte stopp för den graviditetspeng som fast anställda har rätt till. Hon har tidigare berättat om detta i medier. Trots att Försäkringskassan visste att Emma Karlén utsattes för gifter som kunde framkalla fosterskador gav de inte ut någon graviditetspeng. Hur lagen fungerar fick hon veta genom ett brev från Försäkringskassan.
– Du kan inte som egenföretagare stänga av dig själv från arbetet enligt arbetsmiljölagen. Och då tänkte jag kan det verkligen vara sant? Kan det vara möjligt? Det verkade så absurt. Det känns inte som om det finns något sunt förnuft i det.

Det har pågått ett stort arbete på regeringskansliet för att anpassa trygghetssystemen för företagare. Nya regler ska bland annat öka tryggheten för företagare i sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen.
– Det är inte det att de inte tycker att det finns faror utan man vill inte hjälpa till för att de tycker inte att man omfattas av lagen när man är egenföretagare.

Frågan om hindren för en företagare att få graviditetspenning är inte löst. I juni 2010 kom Arbetsmiljöverket och Försäkringskassan med ett förslag om att lagen skulle ändras så att gravida egenföretagare kan få graviditetspeng på samma villkor som anställda. Ännu har inte regeringskansliet bestämt sig för ifall något sådant ska göras - frågan ligger på skrivborden hos tre departement för beredning.

Tryggheten eget ansvar

Egenföretagarna står ensamma på arbetsmarknaden, de måste själva se till att de har den trygghet de behöver. Och det är mycket man måste tänka på. Ylva Yngvesson är chef för Institutet för Privatekonomi, på Swedbank.
– Det är ganska många olika saker man har som anställd. Man har arbetsskadeförsäkring, alltså vad händer om man råkar ut för någon olycka. Det vill till att man har olycksfallsförsäkringar. Och sedan kan det vara avbrottsförsäkringar, det kan vara ansvarsförsäkringar och sedan har vi livförsäkringar, extra ersättning när du är sjuk eller föräldraledig, och det kan vara svårare att täcka in. Men sjukvårdsförsäkring kan vara någonting som man ska fundera över.

Förutom alla de försäkringar som man inte har genom en arbetsgivare, som den fast anställde, går man också miste om tjänstepensionen, alltså den pension som arbetsgivaren enligt kollektivavtalet annars sätter av åt dig. Ylva Yngvesson igen.
– Och den är för de flesta 4,5 % av din lön och för dem som ligger över taket för gränser för hur mycket man kan få i allmän pension så kan det sättas av, i vissa avtal, 30 % av den överstigande inkomsten. Så det är ganska stora pengar det handlar om, som man måste sätta av själv.

Det här är en av de stora utmaningarna för många ensamföretagare. Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling säger att majoriteten avderas 2000 frilansmedlemmar inte har ett aktivt pensionssparande. Och baserat på en undersökning man gjort om småföretags pensionsavsättningar så bedömer pensionsbolaget SPP att de anställda i de allra minsta bolagen, med en till fem anställda, är i riskzonen att bli fattigpensionärer. 61 procent av de anställda i dessa bolag i undersökningen tar inte ut marknadsmässig lön eller ingen lön alls.

Åsa Ohlsson är ordförande för Frilansjournalisterna inom Journalistförbundet och skriver dessutom ofta om just försäkringsfrågor. Hon har lärt sig en hel del om snårigheterna i gränslandet mellan anställd och företagare. Hon delar bilden att många ensamföretagare har svårt sätta av tillräckligt till pensionen. 
– Jag var uppe i Norrbotten i Luleå och träffade ett 15-tal frilansar på en frilansträff där. Och då frågade jag hur många som sparade till sin pension i någon form. Av 15 var det tre som räckte upp handen. Då frågade jag om de trodde att de sparade tillräckligt, alltså motsvarade de hade fått i tjänstepension om de hade varit anställda, ja det trodde de. Det visade sig att av de tre var det en som sparade 1500 kr i månaden, de andra sparade runt 500. Så en av 15 sparade tillräckligt. Jag är ju själv en av dem som inte sparar till min pension, det är så pass tufft ekonomiskt att jag får se att det är viktigare att jag har pengar nu än när jag pensionerar mig.

Ylva Yngvesson, på Swedbank, känner till att ensamföretagarna kan ha svårt att finansiera den trygghet som ingen annan än de själva måste ta ansvar för.
– Det är ett jättestort problem, och det man får räkna med är kanske att man får jobba fler år, ännu fler år än man måste göra ändå för att livslängden ökar gör ju att vi måste jobba fler år.

”Det här går inte”

Vi är tillbaka i köket, hemma hos Karin. Om några veckor ska hon göra en operation som hon har väntat länge på. När hon fick frågan om hon ville börja jobba på sitt tidigare jobb som egenföretagare ringde hon till Försäkringskassan för att höra hur det skulle bli med sjukpenning om hon startade en egen firma.
– Jag fick inget klart besked när jag pratade med Försäkringskassan, att ja då räknar vi såhär och såhär. Vi tittar på fall till fall, går tillbaka, gör värdering och då kände jag, det här går inte, jag vågar inte. De kunde inte svara och säga att du kommer få x antal kronor, och reglerna är så här, utan det bero på det, det beror på det och det beror på det…

Om du hade startat igång ett företag nu så känns det osäkrare än att du gör operationen när du är arbetslös?
– Absolut, för nu vet jag att jag kan få min sjukpenning som jag är berättigad till, att jag kan vara sjukskriven. Men hade jag börjat jobba som egenföretagare på en gång då vet jag inte om jag hade fått, hur mycket och när. Det vågade jag inte.

De ensamföretagare vi talat om i dag är en väldigt heterogen skara. Bland dem finns några av de mer välavlönade på svensk arbetsmarknad, men där finns också dem sämst betalda. 

Gunilla Bäcklund, ombudsman på facket Unionen igen.
– Det är jättestor spridning. Det finns de som kan ta semester halva året för att de tjänar så otroligt mycket på en halva av året. Så vi har verkligen jätteskilda världar bland egenföretagare. Och det är det som gör att den här gruppen – det är väldigt svårt att mäta och väldigt svårt att se. Tittar man på SCB:s Arbetskraftsundersökning så kan man se att de som har de lägsta inkomsterna överhuvudtaget i Sverige – bland dem återfinns det väldigt många av de här egenföretagarna i yrken som inte är några statusyrken. 

Det finns en grupp av ensamföretagare i riktiga låglönebranscher som tvingats till den situationen eftersom de annars inte fått något jobb. Det handlar om yrken med låg status och jobb som ofta utförs av unga och invandrare, som har svårt att komma in på arbetsmarknaden.
– Trösklarna för att komma in på arbetsmarknaden har blivit höga. Det drabbar många som kommer från andra länder. Det drabbar också många unga som försöker komma in på arbetsmarknaden. Då ger man upp när det gäller att få ett jobb, så startar man eget istället. Så även bland våra nya svenskar så har vi många, tror jag, som är ofrivilliga egenföretagare.

Ytterligare en skillnad mellan den anställde och ensamföretagaren handlar om karensdagar, dagar utan betalning när du blir sjuk. Åsa Ohlsson, ordförande för Frilansjournalisterna.
– Sen har det varit ett jättestort missnöje med 7-dagarskarens som det har varit sedan 2010. Att den kortaste tiden är sju dagar, det betyder att om du blir sjuk så kan du inte få pengar förrän den åttonde dagen. Det har varit en jättestor försämring trygghetssystemet för frilansar.
 
För en vanlig anställd gäller en karensdag, sedan får du betalt under sjukskrivningen. Den som frilansar genom en enskild firma, har sju karensdagar innan man får några pengar. Den som istället har ett aktiebolag får inga pengar från Försäkringskassan förrän efter 14 dagar. Det här beror på att de ses som vanliga anställda och deras aktiebolag som arbetsgivarna,  en arbetsgivare står alltid för de första 14 dagarna av ersättningen vid sjukskrivning.

Det har varit ett stort missnöje med 7-dagarskarensen sedan den infördes 1 juli 2010. Förändringen av karensen för enskilda firmor ledde också till hälften så många företagare sjukskrev sig året efter att förändringen genomförts. Det rapporterade Ekot i augusti förra året.

Nu verkar regeln vara på väg att ändrats igen. Inför ett hotande nederlag i riksdagen hösten 2010 startade regeringen en översyn av sin egen reform och nu kommer besked - att ändra tillbaka till en dags karens kommer i budgeten för 2013 - det är regeringens vilja och intention. Tidigast 1 januari 2013 kan endagskarensen vara tillbaka för företagare.

Allt vanligare med egenföretagare i mediebranschen

I mediebranschen använder man alla nya varianter för att kontraktera personal - vikariat, projektanställningar, bemanningsföretag, F-skattande frilansar med enskild firma eller aktiebolag. När vi på Kaliber ringer runt till fackförbunden är det tydligt att mediebranschen går i bräschen för den här förändringen.

Inget annat förbund, utom möjligen Transportarbetarna, talar så tydligt som Journalistförbundet om hur jobb flyttas över från anställda till ensamföretagare, även när det handlar om jobb där man går till kontoret och gör sina timmar i arbetsgivarens lokaler och med arbetsgivarens utrustning. 

TV-journalisten och ensamföretagaren Agneta Gustafsson har länge jobbat åt Sveriges Television, både lokalt i Småland och i Stockholm. Hon är ett exempel på just en sådan så kallad fastlans. 

– Jag jobbar ju precis som om jag är anställd. Jag sitter där vid mitt arbetsbord, jag har mina inloggningar, jag är med på morgonmötena, jag finns med på listerna. Ja, jag jobbar ju i ett redaktionellt sammanhang. Med skillnaden att jag fakturerar och är företagare. 

Journalistförbundet är också tydligt med att det för många inte är ett helt fritt val: många går med på att bli fastlansar, det vill säga företagare, eftersom alternativet är att inte få vara kvar i företaget. De personerna kallar sig ofrivilliga företagare. 

Vi har pratat med många sådana fastlansar på olika håll men främst på Sverige Radio och Sveriges Television, men det har varit svårt att få någon att vilja prata.
– Även om det är så att jag ställer upp på de här villkoren och jobbar på min firma så är jag besviken i alla fall. Och särskilt besviken för – jag har ju valt den här situationen. Jag har 40 års erfarenhet och jag gör lite som jag vill, men jag känner massor av unga, fruktansvärt ambitiösa journalister, jätteduktiga, som åker ut då eftersom de har varit placerade de där 11 månaderna, men nu vet jag att de kommer tillbaka – som företagare och det är den nya utvecklingen. Och för två år sedan – då kom de tillbaka dagen därpå, fast i Bemanningsföretag.

Hur nöjda är de med det?
– De är ju inte nöjda, de är inte nöjda alls naturligtvis. Men de accepterar ju också de villkoren för alla vill vi ju ha jobb.

Inom både Sveriges Television och Sveriges Radio finns det i dag många personer som tagits in som egenföretagare av olika skäl.

Ofta handlar det om personer som, precis som Karin som vi träffade i början av programmet, annars skulle ha blivit “utlasade”, det vill säga fått sluta innan de enligt Lagen om anställningsskydd skulle ha haft rätt till förtur eller till och med anställning. 

Helene Axelsson-Sahlin är personalchef på Sveriges Television.
– Det är en så himla komplicerad apparat administrativt att hantera företrädesrätterna så det är nästan omöjligt att göra det på företaget, på SVT. Alla som har företrädesrätt hamnar ju på en turordningslista och då ska man börja, alla de behov som vi har inom hela SVT Stockholm ska man börja med den som har högst, mest tid ska erbjudas den vakans eller det vikariat som dyker upp, att vi kan inte hantera det.

Därför tar ni in folk på F-skatt för att det är lättare, administrativt?
– Ja, det är lättare administrativt. Vi har ju dragit ned väldigt mycket hos oss på våra administrativa resurser, på HR och så. Och det är svårt att hantera det.

Men är det inte att sätt att smita från arbetsgivaransvar helt enkelt?
– Nej, det ser jag inte att det är. Inte att smita från sitt arbetsgivaransvar. Det ansvar vi inte tar, och det vi inte behöver ta, det är den delen med företrädesrätter. Men vi försöker ju vara lika schysta mot dem som vi är mot våra egna medarbetare. Man är ju inte arbetsgivare men man är uppdragsgivare, att vi är en bra uppdragsgivare likväl som en bra arbetsgivare.

I tisdags var det förhandling i Arbetsdomstolen om en sådan här “fastlans”, en företagare som jobbat inne på en redaktion. Det är Journalistförbundet som stämt Sveriges Radio för att de vill få fram ett prejudicerande fall. Man vill att Linn Ohlsson ska få en fast anställning eftersom hon, enligt Journalistförbundet, i flera år jobbat som en vanlig anställd, men mot faktura i stället för en löneutbetalning. 

Journalistförbundet anser att hon inte ska ses som företagare under den här tiden, utan som anställd, och då ger Lagen om anställningsskydd henne vissa rättigheter. Sveriges Radio menar att hon varit företagare och inte har någon rätt till anställning.

I huset ute på landet söker Karin nu nytt jobb och funderar på om hon ska starta ett eget företag för att få fortsätta arbeta för sin förre arbetsgivare, men om hon gör det så kommer det vara motvilligt. 

– Jag önskar ju inte att jobba som egen företagare, jaga nya projekt hela tiden och sitta och ringar runt till arbetsgivare och marknadsföra mig. Få projekt på en vecka, på några dar och någon månad hit och dit. Det är inte så som jag vill att min framtid ska se ut. Jag vill ha någonting långsiktigt.

I nästa program ska vi berätta om fackens allt svagare roll i samhället och vi pratar med arbetsmarknadsminister Hillevi Engström och socialförsäkringsminister Ulf Christersson.

Den granskande serien "De osäkert anställda" har gjorts av Tredje Statsmakten för Kaliber.

Researcher Valeria Helander
Producent Lars Truedson
Exekutiv producent på Sveriges Radio Eskil Larsson
eskil.larsson@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista