Kaliber 21 november 2004: Minerad mark - vi avslöjar den militära forskningens gråzoner


Svensk minforskning kan strida mot svensk lag och internationella konventioner.


Sverige har, tillsammans med över hundra andra länder genom Ottawakonventionen, förbjudit all utveckling av personminor.

Men Kaliber kan visa att det på totalförsvarets forskningsinstitut, F O I, i Tumba utanför Stockholm, pågår forskning som kan användas till såväl de tillåtna fordonsminorna, som de förbjudna personminorna. Institutet har dessutom ett aktivt informationsutbyte med USA – ett land som vägrat skriva under konventionen mot personminor.

Här kan du läsa hela Nuri Kinos reportage:

Det här handlar om personminor, eller truppminor som de inblandade föredrar att kalla det, det är sådana som löser ut, och dödar eller lämlastar, när människor trampar på dem.

För de flesta av oss är detta något ”långt bort och främmande” – men för sextonårige Sleyman som flytt till Sverige från Irak, är trampminor skrämmande och självupplevt:

”Jag är förföljd av dom. De har varit som en röd tråd i mitt liv. Jag har dem alltid framför ögonen, vart jag än tittar. På svenska heter dom minor. En mina är inget annat än ondskan. ”

”Min första kontakt med dom är från när jag var några år gammal. Jag och min faster reste till norra Irak för att besöka släktingar. Vi gick till speciella fält där man planterat svamp. Vi skulle plocka en speciell svamp som i Irak är en delikatess. De bilder jag har kvar är som från en svensk nyårsafton, en kedjereaktion. Den ena explosionen tog över efter den andra. De hade planterat lika många minor som svampar. Två barn, lika gamla som jag, och som stod nära mig skadades. Den ena, min bästa kompis, dog. Den andra min kusin förlorade ena benet. ”

Så säger konventionen:

Personminor – eller truppminor – som ni kommer att höra många kalla dem i det här programmet - förbjöds internationellt i och med Ottawakonventionen 1997.

Idag har 152 länder anslutit sig till konventionen, och 143 ratificerat den, och binds därmed juridiskt av bestämmelserna i den.

Den frivilligorganisation som övervakar att konventionen följs heter ICBL – Internationella kampanjen för ett förbud av landminor.

Det är en paraplyorganisation för 1400 medlemsorganisationer, från 90 länder. Organisationen fick Nobels Fredsoris 1997.

Sara Sekenes är ICBLs ena expert på minor. På telefon från sitt arbete som minröjare i Mocambique, tolkar hon konventionens text för Kaliber:

” Ja, jag menar ju att om man relaterar till lagtexten av Ottawakonventionen så får man på inga villkor, varken utveckla eller producera, eller på något sätt försöka få till gång någonting som har med någonting som skulle kunna användas i personminor. Man får inte heller hjälpa andra. För mig är det ganska klar information på att så länge man kan använda substansen, eller de kemiska produkterna, vi pratar om här i fordonsminor men så väl som andra minsystem, så länge möjligheten finns menar jag på att det finns underlag att säga att det här strider mot Ottawakonventionen.”

Sverige har ratificierat Ottawakonventionen. Vi har gjort svensk lag som förbjuder det konventionen föreskriver.

Svensk forskning oroar

Men Kaliber kan idag visa på svensk forskning som väcker frågan om FOI verkligen följer svensk lag och efterlever konventionen.

”Det de håller på med i Tumba är mot Ottawakonventionen och definitivt både moraliskt och etiskt oförsvarbart.”

”Alltså, det är helt uppenbart att den här forskningen som FOI nu bedriver, den forskningen kan användas både för personminor och fordonsminor. Det är helt uppenbart.”

” Då anser jag att det dels behövs en offentlighet kring detta. Vad är det som man håller på med på FOI, vad det gäller de här forskningsprojekten och jag tycker också eftersom det skulle kunna innebära ett brott mot svensk lag att det bör utsättas för en rättslig prövning.”

Det de här personerna tar avstånd från, fördömer och ifrågasätter… det utspelar sig i Tumba utanför Stockholm. F.O.I är Totalförsvarets forskningsinstitut.

Här jobbar Henric Östmark, chef för institutionen för energetiska material:

- Sverige har ingen som helst utveckling, forskning eller framtagning vad gäller truppminor.”

- Vad menar du?

- FOI, statsmakten, har sagt att vi har undertecknat Ottawaprotokollet och i och med detta får vi inte inneha, framställa eller utveckla truppminor. Det gör vi inte heller.

Svårfunna rapporter

Kaliber har läst två forskningsrapporter från FOI.

Den ena är daterad juni 2002 och är en teknisk rapport med titeln: Bakteriella Biosensorer och kemisk detektion, lägesrapport.

Den andra är från december 2003 och är en användarrapport som heter: Årsrapport för projektet Landminsystem.

I båda rapporterna redogörs för forskning som syftar till att ta fram ett ämne som gör att minan förstör sig själv i marken.

I rapporterna talas enbart om minsystem. Det görs ingen skillnad på de tillåtna fordonsminorna, och de förbjudna personminorna.

De två rapporterna nämns inte heller i FOIs årsrapporter. De ligger inte ute på nätet. Men den som vet att de finns kan fråga efter dem, och få ut dem. De är inte hemliga. Författaren heter: Lena Sarholm.

Mötet med forskaren

- Jag är projektledare.

- Hur länge har ni hållit på?

- Ja, vi har hållit på en fem sex år, med det vi gör nu.

Lena Sarholm sitter på en restaurang i en av Stockholms gallerior.

Hon vill egentligen inte alls träffas, men efter många samtal går hon med på ett möte på en offentlig plats. Där är hon alltså nu.

- Du känner till Ottawakonventionen?

- Ja, det gör jag.

- Du vet att i Ottawakonventionen så står det att man…vad står det i den?

- Ja, att man förbjuder truppminor.

- Och vad står det mer?

- Att man inte ska använda dem, inte tillverka dem och inte lagföra dom.

- Och inte forska så att man kan utveckla dem?

- Nej…men det…det står inte uttryckligt där.

- Är du säker på det?

- Nej, det är jag inte.

Exakt ordalydelse:

Ottawakonventionen

Artikel 1

Övergripande åtaganden:

Varje enskilt lands regering ansvarar för att aldrig under några som helst omständigheter:

a) använda truppminor

b) utveckla, tillverka, på annat sätt anförskaffa, lagra eller bevara truppminor. Eller överföra, direkt eller indirekt, truppminor till någon.

c) hjälpa, uppmuntra eller på något sätt förmå, någon att involvera sig i någon form av aktivitet som är förbjudet för enskilda länders regeringar enligt denna konvention.

Tillbaks till forskaren

- Men, du forskar ju i både i truppminor och fordonsminor?

- Att hitta dem ja.

- Inte utveckla dem?

- Nej, vi utvecklar överhuvudtaget inga minor.

- Kan du förklara det här då? Kapitel sju?

- Vi tittar på material som skulle kunna använda om vi bestämmer oss för att utveckla minor i Sverige, vilket vi inte gör för tillfället.

- Varför tittar ni på sådant material?

- Därför att alla minor som utvecklas och som används idag ska ha självdestruktion eller självneutralisation för att de inte ska ligga kvar hur länge som helst. Och så tittar vi på möjligheter att ”back-upa” dom alltså. Även om de skulle fallera, de funktionerna så skulle den här se till att efter ett tag och vädrets påverkan så försvinner eller blir de ofarliga i alla fall.

- Alltså utvecklar ni nedbrytbara ämnen?

- Nej, vi utvecklar inte det till minor. Utan vi tittar på sådana salter som skulle kunna använda.

- Vad är det för skillnad?

- Men det är en jävla skillnad. Om vi utvecklar dem eller inte. Vi tittar på möjligheter att använda det här i vilket sammanhang som helst.

- Ja men nu jobbar du med minor?

- Ja, ja.

- Alltså tittar du på det här för att utveckla minor.

- Nej, det gör jag inte. Utan det finns en möjlighet att använda det här. Det är en del i det hela.

- En möjlighet att använda det här i vad?

- Ja, i nya minsystem till exempel.

- Strider inte det mot Ottawakonventionen?

- Nej, nu har du fattat fel, för Ottawakonventionen förbjuder truppminor och inte fordonsminor.

- Det står ingenstans att det här är fordonsminor.

- Nej.

- Borde det inte stå det?

- Nej, varför det? Det är ju självklart. Eftersom vi inte har några truppminor eller tillverkar något finns det ingen anledning till det att titta på det. Och vi kommer inte ha några heller.

- Men ni tillverkar inte fordonsminor heller.

- Nej, vi har aldrig tillverkat någonting sådant. Det är försvarsindustrin som i så fall gör det.

- Hur långt framskridna är ni?

- Inget framskridna alls. Det är väldigt, väldigt… förstudie. Det är inget bestämt att vi ska göra.

Samarbete med USA

OK. Vi lägger definitionerna åt sidan en stund. Vi kallar det som pågår i på FOI i Tumba för… Det.

Det diskuteras med USA. En nation som inte skrivit under Ottawakonventionen utan tvärtom sagt sig vilja satsa på personminor. Lena Sarholm säger att hennes institution har ett aktivt informationsutbyte med USA.

- Till en del, ja.

- Hur ser det ut?

- Ja, det är ju att vi får reda lite på vad de har…ja, vad dom gör och vad deras forskning har för inriktning till framtida minsystem. Och sedan vad de gör för någonting för att hitta dem. Detektionsmetoder och olika typer av sensorer.

- Och vice versa? Får de samma information av er?

- Ja, när vi har informationsutbyte så betyder det ju att man utbyter information med varandra och då får de det vi anser…ja, det som vi kan lämna ifrån oss.

Cheferna svär sig fria

En kunskap som KAN användas vid tillverkning av personminor. Och ett informationsutbyte med en nation som VILL tillverka personminor.’

Hur tycker de ansvariga att det stämmer med lagar och konventioner?

Ingvar Roos är ställföreträdande Generaldirektör för FOI:

- Vi kan inte känna till varenda detalj i vår verksamhet. Vi har en stor verksamhet med 900 forskare.

- Och om det är så att fem, sex forskare bedriver forskning som strider mot en konvention som Sverige har ratificerat?

- Verksamhet som strider mot en konvention är inte acceptabelt.

- Vet du om den verksamheten strider mot konventionen eller inte?

- Det förutsätter jag att den inte gör.

- Har du kollat att den inte gör det?

- Det har jag inte gjort. Men jag förutsätter att den inte gör det. Jag kan inte kolla varenda verksamhet vi håller på med.

- Om en del av er forskning, om ett forskningsteam under ert paraply forskar i att ta fram beståndsdelar som ska utveckla minor – vad anser du om det?

- Jag anser inte att de forskar i utveckling och framtagning av beståndsdelar till minor.

- Vet du att det är så?

- Jag vet inte att det är så. Utan den som kan svara på det är återigen Henric.

- Så du vet inte om det är så eller inte?

- Jag förutsätter att det inte är på det sättet.

- Det kan vara så?

- Jag tror inte. Jag vet inte. Jag förutsätter att det inte är på det sättet.

- Men det kan vara så?

- Nej.

- Det kan vara så, men du vet inte?

- Jag förutsätter att det inte är på det sättet.

”Henric”, som ställföreträdande generaldirektör Roos hänvisar till här, är Henric Östmark, chef för institutionen där Lena Sarholm bedriver sin forskning. I rapporterna står det ju inte uttalat HUR resultaten är tänkta att användas. Fordonsminor eller personminor/truppminor?

Och den otydligheten försvarar chefen:

- Minsystem är ett vitt begrepp och i det här fallet avser det fordonsminsystem eftersom vi inte har någon utveckling på truppminssystem och normalt – med tanke på det jag läste tidigare – så sade vi dessutom avancerade system. Truppminor är inte aktuellt för Sverige längre. Vi har undertecknat Ottawaprotokollet och vi kommer inte, annat än regeringen så bestämmer och upphäver den, göra något åt saken.

- Men, det är helt säkert att ni inte tar fram det här för personminor?

- Ja.

Massivt ifrågasättande

Men, många andra är lika tvärsäkra på motsatsen.

Det som tas fram i Tumba är ju grundforskning kring minor.

Och det låter bra med ett system som förstör minan när kriget är slut. Men faktum är att kunskapen behövs ju bara, om man tänkt sig att använda minor.

Skyddet, som forskas på i Sverige, gör minan säkrare, men också: mer lättanvänd. Det blir lättare för de som vill minera ett område att göra det.

Och det oroar till exempel Erik Tollefsen, teknisk expert på det Internationella Centret for Humanitär avminering i Geneve. Centret finansieras av 18 regeringar, däribland den svenska.

Kaliber har låtit honom läsa de svenska forskarrapporterna och efter det säger han att resultaten i dem, kan användas på flera sätt. Personminor och fordonsminor är så lika:

- Tändningsmekanismen är väldigt lik. Det som ofta är avgörande är hur sensitiv, hur mycket tryck som måste till, alltså vilken massa som passerar över och hur stor den är i omfång och vikt. Själva tändningen till en truppmina, som man kallar det i Sverige, är mindre och behöver därför bara ett mindre tändningssystem.

- Då kan man använda sig av samma ämne i person-/truppminor?

- Till viss del, ja.

Den 29: e november hålls en stor konferens i Nairobi i Kenya. Den ska följa upp Ottawakonventionen.
Svenska Freds- och skiljedomsföreningen kommer att vara där, och Frida Blom som är föreningens ordförande kommer att ha problem med att hantera det hon nu fått veta av Kaliber, om forskningen i Tumba:

- Ja, jag skäms ju över det här. Jag tycker att det är moraliskt oförsvarbart att Sverige, FOI, nu forskar kring sprängämnen som kan användas till nya självförstörande minor. Det är ju minor som när de används riskerar att lemlästa och döda oskyldiga människor. Så jag tycker det är upprörande.

- Men om man hävdar att detta bara handlar om fordonsminor?

- Nä, för att det FOI forskar kring är ju själva explosivämnet, sprängämnet, och även plasthöljen till minorna. Och det ämnet kan ju användas i alla olika typer av minsystem, både personminor och fordonsminor. Det är ju sedan när man sätter igång med produktionen som man avgör vilken typ av mina man ska tillverka. Men själva ämnet i sig kan ju användas till alla typer av minsystem.

Ulf Bjereld är professor i statsvetenskap på Göteborgs universitet. Han har också, på Kalibers uppdrag, läst forskarnas rapporter:

- Ja, om det är så att Sverige utarbetar eller forskar fram den grundteknologin som är användbar inte bara för fordonsminor utan också för personminor då är det så vitt jag kan bedöma ett brott mot Ottawakonventionen och sannolikt också mot svensk lag och i så fall bör det få en offentlig politisk och moralisk diskussion: om vi verkligen bör göra detta och också en rättslig prövning.

- Du säger om det är så, nu är det ju så att de själva säger att det är så.

- Ja, om de själva dessutom säger att det är så, så är det säkert så.

- Vad behövs det för att det skall utsättas för en rättslig prövning?

- Ja, det behövs väl först och främst att någon polisanmäler ärendet och sedan får polisen göra en utredning och åklagaren därefter ta en ställning till om det skall väckas åtal eller inte. Det är väl den traditionella ordningen.

Och Ulf Bjereld är extra oroad över forskarnas erkända kontakter med USA:

- Om nu Sverige verkligen utvecklar denna grundteknologi så är man ju naturligtvis också intresserad av att sälja den. Då är frågan till vem man vill sälja den och det är väl inte omöjligt att USA som håller på att forska mycket i detta är intresserad att ta del av teknologin. Och då skall vi veta att USA inte har undertecknat Ottawakonventionen och därför kan använda den här teknologin till att utveckla personminor.

Johan Nordenfelt är Utrikesdepartementets ambassadör för Minor och lätta vapen. När vi hör av oss har han redan informerats om forskningen ute på FOI, och de frågor vi har kring den.

Johan Nordenfelt vill också pröva verksamheten i domstol, även om han tror att den går fri. Forskningen kan användas till personminor, det medger han, men Sverige har ju inga såna:

- De är förbjudna i Sverige. Vi har förstört lagren. De finns inte. Om vi har en mekanism som teoretiskt kan användas på en personmina men vi inte har en personmina att använda den på…jag förstår inte vad problemet är.

- Kan något annat land använda den mekanismen i en personmina?

- Om du syftar till att det förekommer forskningssamarbete mellan FOI och andra länders forskningsanstalter av liknande slag så är det alldeles säkert så att om det här är just det som är den klämmande frågan då är det kanske inte någon tokig idé att ha något rättsfall om saken. Man kan ju faktiskt ta upp det, om någon tar upp det så kan ju svensk domstol göra en bedömning, om det här är förenligt med svensk lagstiftning eller inte.

Slutligen får vi kontakt med en av dem som står som medförfattare på försättsbladet till en av de rapporter vi läst och ställt frågor om här: Peter Brzezinski. Han känner bara till sin egen del av arbetet och har inte läst hela sammanställningen förrän vi ringer. När han gör det, blir han upprörd och skriver ett mejl till Kaliber:

” Jag kan bara stå för det avsnitt jag skrev och det är fel att låta mitt namn stå på omslaget till HELA rapporten.

Jag är emot all utveckling av minsystem och förstår kritiken som riktas mot Lena Sarholms forskningsprojekt.”

Efter alla dessa reaktioner; forskare, experter, jurister, statsvetare, regeringsföreträdare och representanter för frivilligorganisationer vi pratat med, ringer vi upp de ansvariga forskarna igen. Lena Sarholm vill inte prata med oss, men innan hon lägger på luren, utspelar sig följande samtal kring att andra tycker att hennes arbete strider mot Ottawakonventionen:

- I vilket avseende gör det det?

- Om det är så att Sverige, att du som projektledare och ert team ni forskar ju i att ta fram ett ämne som ska destruera fordonsminor men samma ämne kan komma att användas i personminor.

- Men det är ju aldrig någon som kan garantera det.

Där slutar samtalet.

”Det är aldrig någon som kan garantera det”

Och det är just det här, alla kritikerna är så rädda för.

Ju smartare minorna blir, desto lättare blir det att sprida ut dem.

Även kunskap som låter bra: ”ett ämne som förstör minorna när kriget är slut”, underlättar bruket av minor.  

Ingen kan garantera att kunskapen i Tumba inte hamnar under en fot på ett minfält någonstans i världen.

Som dom Sleyman minns från sin barndom:

”Jag kan vakna av att ha drömt att jag saknar en kroppsdel och är tvungen att känna att jag har benet, eller armen, kvar.”


Reporter: Nuri Kino
 

----

Länkar:

Här är länkar till en del hemsidor som vi tycker är av intresse i sammanhanget. OBS! Detta är tänkt som tips om möjlig fördjupning. Sveriges Radio tar inte ansvar för innehållet på dessa sidor.

----

Uppföljningar:

Här är en del notiser om sådant som hände i spåren av Kalibers program. Efter sändning alltså.