1 av 2
Foto: SVT Bild. Personerna på bilden är inte de som är med i reportaget
2 av 2
Anna Jaktén. Foto: Maria Olsson

Kaliber 28 november 2004: ”Hade det varit Metall hade de stängt lokalerna”

Titta in i en frisersalong och sannolikheten är stor att du ser ett hårt arbetande gäng kvinnor i tjugo, trettioårsåldern. Ställ dig sedan frågan; vart tar alla frisörer över fyrtio vägen?

Kalibers Anna Jaktén har granskat frisöryrkets baksidor. Här kan du läsa hennes reportage, lyssna på de som medverkade och studera bakgrundsfakta.

Vill du börja med att ta reda på hur programmet gjordes?

Att öppna dörren till en frisersalong under 60, 70 och 80-talen var som att kliva rakt in i en tjock doftvägg av hårspray, cigarettrök, blekmedel och permanentvätska.

Gunvor Walther började jobba inne i den där doftdimman i tonåren. Hon fick sitt gesällbrev som färdig frisör i Kalmar 1962. I fotoalbumet finns bilder av den första arbetsplatsen, där färg- och blekmedel rördes ihop på toaletten strax bakom fikaplatsen. Där yrde dammande blekningspulver. På nästa arbetsplats låg labbet i en oventilerad gammal klädkammare. Gunvor skakar på huvudet när hon tänker på allt hon andats in.

Fy fan, sa läkaren

För fem år sedan, efter 42 år i yrket, blev Gunvor Walther extremt trött, hostade, hade svårt att andas och kunde inte gå till jobbet mer.

- Min läkare då som jag var hos och hade med de här produkterna till, han sa fy fan, sa han, så fort jag satte de under näsan på honom. Och jag menar detta har jag stått i i 42 år, säger hon till Kaliber.

Men var det blekmedlet som gjorde henne sjuk? Hårsprayet? Permanentoljan? Trettio år av passiv rökning? Att hon själv tidigare rökt? De där torkhuvarna som det nog var asbest i? Hårfärgning? Eller var det alltihop tillsammans?

Eva Larsson hade jobbat som frisör i 33 år när hon för två år sedan blev extremt trött och fick svårt att andas. Men hon slutade inte förrän det var absolut nödvändigt.

- Jag hade någon som satt på mitt bröst kändes det som. Jag har aldrig varit så trött i mitt liv, säger hon till Kaliber.

Eva Larsson fick diagnosen astma bronkiale och hennes problem klassades som arbetsskada.

Eva Larsson och Gunvor Walther har jobbat på samma salong i många år, men deras historier är långt ifrån unika.

40 frisörer intervjuade

Kaliber har intervjuat 40 frisörer som utbildades i slutet av 60-talet. Stickprovsundersökningen visade att 30 av de känner oro över hur produkterna de jobbat med har påverkat dom. 16 av 40 säger sig ha eller ha haft svåra problem med de kemikalier de använder i jobbet.

Hela undersökningen:

Men problemet är att läkarexpertisen inte har några tydliga svar att ge. Inte över hur en frisör som jobbar i dag påverkas av kemikalierna på jobbet – och rakt inte om hur en som jobbat i 42 år har påverkats.

Liten kunskap

Att många frisörer slutar för att de får ont i ben, rygg och nacke, det vet man. Det är också klarlagt att det är fem gånger vanligare att en frisör får eksem än att andra yrkesgrupper får det. Men vad alla kemikalier en frisör hanterar på jobbet gör med kroppen i övrigt – det vet läkare och forskare väldigt lite om.

Maria Albin är överläkare på yrkesmedicinska kliniken i Lund. Hon och hennes kollegor drog för några år sedan tillsammans med bland andra Jonas Brisman på arbets- och miljömedicinska kliniken i Göteborg igång ett forskningsprojekt om frisörers hälsa. De var frustrerade över att de hade så få svar att ge frisörer som sökte hjälp.

- De som kommer till oss har ofta problem med luftvägarna, säger Jonas Brisman. De har hosta, tungt att andas och problem med näsan.

Studierna kom fram till att en frisör i dag löper betydligt större risk att få astma än andra yrkesgrupper. Och att det finns en liten ökad risk att föda missbildade barn eller att ha svårt att bli med barn. Men exakt varför det är så – det är det fortfarande ingen som vet. Inte här i Sverige och inte utomlands.

Tjusigt intryck

- Jag tror problemet är att man inte har betraktat en frisörsalong som den lilla kemiska industri som det faktiskt är, utan att man mer har sett det som någonting tjusigt, säger Maria Albin till Kaliber.

Blekningspulvret är en bov, tror forskarna i Lund. Och hårsprayet, vars tusentals partiklar som görs allt mindre för att inte tynga håret åker rakt ner i lungorna.

Listan på sånt som läkarna vill få reda på är lång, liksom funderingarna över varför ingen tagit reda på det förut.

Jonas Brisman har några teorier. Frisörer är en tyst grupp. De flesta är småföretagare. Få är med i facket. Många har hyrstol. Få frisörer tjänar på att anmäla arbetsskador, vilket gör att mörkertalen rimligen är stora.

- Och så är det en bransch som handlar om skönhet och välbefinnande, och man är inte så benägen att prata om olika risker, säger han till Kaliber.

Att många frisörer slutar för att de får ont i ben, rygg och nacke, det vet man.

Det är också klarlagt att det är fem gånger vanligare att en frisör får eksem än att andra yrkesgrupper får det. Men vad alla kemikalier en frisör hanterar på jobbet gör med kroppen i övrigt – det vet läkare och forskare väldigt lite om.

- Jag skulle vilja veta exakt vilka kemiska substanser och vilka arbetsmoment som ger problem med luftvägarna. Det är en svårforskad och komplex kemikaliemnilj, det ska vi veta, säger Jonas Brisman.

Få regler

En svårforskad komplex kemikaliemiljö. Tänk dig att det hade varit en tung industri som beskrivts så av en läkare. Troligen skulle du då föreställa dig en arbetsplats med reglerad ventilation med punktutsug och dragskåp, arbetare med munskydd. Och regelbundna kontroller över hur de anställda mår.

Det är väldigt långt från hur de flesta frisörsalonger har varit och är. I realiteten är ytterst få frisörer anslutna till företagshälsovården. Ibland saknas helt ventilation där de jobbar. De klagar sällan.

Frisörerna Eva och Gunvor, som alltså blivit sjuka efter många år i yrket, är noga med att de inte lastar just sin arbetsgivare för det som hänt. Ägaren följde de regler som fanns när det gäller t ex ventilation.

Men de tycker att det är konstigt att så få krav ställs på hur en frisörsalong ska vara. På dragskåp för att blanda blekning tex.

I Danmark är det tydligt reglerat att det ska finnas punktutsug i form av t ex en huv över den kund som färgas eller permanentas, men i svenska arbetsmiljöverkets regler finns flera BÖR men nästan inga SKA. Anna Billgren är enhetschef på svenska arbetsmiljöverket.

- Vi säger att man ska göra riskbedömningar och bestämma utifrån det vad som behövs, säger hon till Kaliber.

Branschen svär sig fri

Christina Mattsson är direktör på KTF, branschorganisationen för de företag som tillverkar hårvårdsprodukter. Produkterna är välutforskade, det är dålig ventilation som är faran för frisörerna – säger hon.

- Det, och så den passiva rökningen.

- Vad tänker du om att frisörer löper större risk att få astma?

- Det är klart att bara det faktum att man har bristfällig ventilation kan leda till det. Vi vet ju att väldigt mycket i samhället kan ge en förhöjd risk för astma.

Hemmablind bransch

Kollegorna på yrkesmedicin i Lund – Maria Albin och Jörn Nielsen – tycker så klart att det vore bra om alla hade punktutsug och dragskåp. Men de pekar också på att frisörers hälsorisker inte enkelt kan regleras bort. Det ligger djupare än så. Vi tänker inte på blekning, hårfärg eller spray som kemikalier. Vi är hemmablinda.

- Det har funnits en total aningslöshet både hos frisörerna och hos myndigheterna, säger Jörn Nielsen.

- Och det är ju unga, ensamma kvinnor, det tror jag spelar in, säger Maria Albin. Och att det finns en tanke att det som är förknippat med så mycket positivt inte kan vara farligt, och att det som finns så mycket av i vår omgivning, inte heller kan vara farligt, och det är ju bedrägligt. 

---

Det goda exemplet:

Research: Carin Malmberg

Reporter: Anna Jaktén

---

Här hittar du artiklar och andra dokument som har kopplingar till vår granskning:

 


 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista