Foto: Lars Gunnar Bengtsson
Väljarnas vård

Ett fritt vårdval - i blindo

I den tredje och sista delen av Kalibers serie Väljarnas vård undersöker reportrarna Anna Iversen och Maja Lagercrantz om det är möjligt att göra ett underbyggt val när vi väljer vård. Vad finns det för information om kvalitén i vården och vilken kontroll har våra myndigheter på att vårdcentralerna sköter sig?

I den tredje och sista delen av Kalibers serie Väljarnas vård undersöker reportrarna Anna Iversen och Maja Lagercrantz om det är möjligt att göra ett underbyggt val när vi väljer vård. Vad finns det för information om kvalitén i vården och vilken kontroll har våra myndigheter på att vårdcentralerna sköter sig?

Klockan är nio här är Ekot. En läkare som i Norge förlorat rätten att operera arbetar nu inom vården i Landstinget Gävleborg. (Ur Ekot)

Kommer du ihåg den norska läkaren föra året?

Kirurgen stängdes av i Norge efter att ha felbehandlat patienter. (Ur Ekot forts)

Hon som hade förlorat sin specialistlegitimation i Norge efter 29 felbehandlingar.

Den svenska arbetsgivaren kände inte till läkarens bakgrund i Norge, men säger att hon gjort ett bra jobb i Sverige. (Ur Ekot forts)

Eller visste du att i Malmö upptäckte man att en läkare som förlorat sin läkarlegitimation ändå jobbade på en privat vårdcentral där man även fuskade till sig ersättning från landstinget?
Och har du hört talas om vårdcentralen i Gamla stan i Stockholm som fick stänga förra året efter att man upptäckt att deras bristande hygienen och journalslarv hotade patienternas hälsa? Läkarna saknade kompetens och även här fuskade man med ekonomin.

Hur undviker man vårdcentraler och läkare som de här? Under de senaste åren har 190 nya vårdcentraler slagit upp portarna i Sverige. Hur gör du när du väljer vilken du ska gå till?

– Jag bestämde mig för att det skulle vara nära mitt jobb, så att jag inte skulle behöva ha ledig halva dagarna. Så jag bor i Lund men går till vårdcentral i Malmö där jag jobbar.

I Kaliber idag går vi ut på jakt efter information om vården.

För drygt två år sen infördes Vårdvalet som lag i hela Sverige inom primärvården. Det innebär att landstingen är skyldiga att öppna upp vårdmarknaden för alla som vill starta en vårdcentral så länge de uppfyller vissa krav. Och vi patienter får välja vilken vårdcentral vi vill gå till, vi hör inte längre automatiskt till den som ligger närmast.
Tanken är att skattepengarna följer dig som patient, precis som i skolan, där skolpengen följer med eleven. Socialminister Göran Hägglund presenterar reformen såhär i Ekot 2008:

– Det är patienten som är i centrum och systemen hamnar liksom som fråga nummer två. Det viktiga är att jag som patient ska ha en väldigt stark ställning i vården för då blir vården bättre.

Om vi väljer den bästa vårdcentralen kommer så vårdens kvalitet att öka eftersom de sämsta slås ut, det är tanken. Reformen är helt genomförd inom primärvården och på gång att införas inom flera specialistområden.

Hur gör du när du ska avgöra vilken av de här tre som du har att välja mellan, vilken som är bäst?
– Det vet jag faktiskt inte, det är väl en vana att nu har jag gått till Sundet i flera år, så då har det fått följa med hela tiden.


Ok, landstingen jobbar på att leverera bättre information om kvalitén på sina vårdcentraler. Men vem kontrollerrar att vårdcentralerna sköter sig, åtminstone håller en miniminivå på vården? Socialstyrelsen är den myndighet som är ansvarig för tillsyn av vård.

– Resurserna i förhållande till uppdraget är väl ungefär som att ge en målare en liter färg och säga att du ska måla Globen två varv.
Det är så alltså?
– Jaja!

Per-Anders Sunesson är tillsynschef här.

– Vi har gjort en uträkning som säger oss att skulle vi går ut på vårdcentral ett idag så skulle det ta oss 17 år innan vi kom tillbaka till den vårdcentralen om vi skulle beta av alla tillsynsobjekt som vi har.
Tycker du att behovet av tillsyn ökar när landstingen lägger ut driften av vårdcentraler på privata aktörer?
– Ja det tycker jag definitivt den gör, ju fler utförare som finns, ju fler riskfaktorer skulle jag vilja säga att det finns. Ja, jag tycker att behovet av en skarp och tydlig tillsyn ökar. Och framförallt så ökar behovet hos vårdgivarna själva att utöka sin egenkontroll. Det är en sak att ha kontroll på fem verksamheter, en helt annan sak att ha kontroll på hundra.

Nej Socialstyrelsens resurser räcker inte på långa vägar för att kontrollera alla vårdcentraler, men det händer att de gör inspektioner om många klagat på en viss mottagning. Inspektionerna resulterar i rapporter som vi kan ta del av ifall vi anstränger oss.

– Det här är ju offentliga handlingar så vänder man sig till oss och begär att få ut eller ställer frågan “Har ni granskat Vårdcentralen Bävern?” så svarar vi naturligtvis på det och har vi gjort det så har man rätt att få ut de handlingarna. Men som jag sade, vårt primära uppdrag är inte att förse medborgarna med information. Vi har inte utvecklat några medborgarvänliga funktioner, att det är lättillgängligt att få den här informationen.
Men ni är ju den myndighet som har bäst koll på kvalitén i vården, är det inte bra om den informationen kommer ut nu i samband med att vi ska kunna göra vårdval?
– Det är ju en jätteviktig fråga, för det är en av framgångsfaktorerna för fritt vårdval, det som man ständigt kommer fram till, att en förutsättning för att vi som medborgare ska kunna göra ett bra vårdval är att vi har tillgång till bra information, och där finns det brister. Och regeringen har ju inrättat en särskild myndighet som ska jobba med att förse allmänheten med information om kvalitet och annat.

Den myndighet som Per-Anders Sunesson säger ska tillhandahålla information om vården är Vårdanalys. Vi fortsätter alltså jakten och beger oss till Drottninggatan 89 i centrala Stockholm.

-- Fredrik Lennartsson heter jag
– Maja Lagercrantz

Generaldirektören Fredrik Lennartsson tar emot.

– Nej, det tror jag är en liten missuppfattning, precis som du citerade i vår institution så är vår uppgift inte att ge information utan att utvärdera sådan information som vården ska lämna till den enskilde, och precis som jag tror att Socialstyrelsen menar så är det ett huvudansvar som ligger på huvudmännen, dvs landstingen, att ge den informationen till patienterna.
Tycker du att det finns tillräckligt med information idag för att vara den här aktiva väljaren?
– Utav de granskningar vi gjort hittills så kan man säga att det är det en av de tydliga slutsatserna som man kan dra att man har gått före med att ge patienterna de här möjligheterna, men just den här förutsättningen som också krävs för att det här ska fungera på ett bra sätt, att de har tillgång till en bra information, den har kommit lite på efterhand och att reformen på det sättet haltar litegrann.
Ett av syftena med vårdvalsreformen är ju att kvalitén ska höjas, när medborgarna väljer det bästa så slås det sämsta ut, har man sett sådana effekter ännu, att kvalitén har höjts?
– Vi har precis genomfört en kartläggning av kunskapsläget av effekterna av valfrihet, och det är en av sakerna som man kan konstatera att det saknas studier för att verkligen belysa vilka effekter som valfriheten har fått på den medicinsk kvalitén bland annat. Och det man också kan konstatera är att den här mekanismen som man ser ska ligga bakom, att patienterna väljer de vårdgivare som har bättre kvalitet och när det gäller medicinsk kvalitet så saknar patienterna den typen av kvalitetsinformation och därför så kan man anta att den här effekten som man då har velat uppnå, att patienternas val leder till bättre och bättre kvalitet, inte blir fallet i dagsläget. Det här blev det komplicerat...

Vi vet inte om vårdvalet har lett till högre kvalitet i vården, vilket var ett av syftena med reformen. Och det är landstingen som ska se till att vårdcentralerna sköter sig, säger Fredrik Lennartsson på myndigheten Vårdanalys. Men ute i landstingen är det si och så med kontrollen, det berättar Hans Dahlgren som är affärsutvecklare på Praktikertjänst, Sveriges största privata vårdbolag som har verksamheter i alla landsting.

– Alla landsting upplever att de följer upp sin verksamhet på ett väldigt bra sätt, och verkligheten ser helt annorlunda ut. Det är från ingenting till gedigna revisioner, både av ekonomi och medicinsk kvalitet när de misstänker att någonting är fel, men ett strukturerat uppföljningssystem av kvalitén på det sättet finns inte.
Vad får det för konsekvenser?
– Det får ju konsekvensen att det finns en risk att om de som jobbar i den här typen av verksamhet ser att det inte finns någon etablerad kontroll som är konsekvent, så finns ju risken att det missbrukas, och det har vi ju sett också.

Nej det verkar inte som att vi kan lita på att alla vårdcentraler kontrolleras av landstingen.
Och när vi nu inte vet nåt om kvalitén så får vi gå på annat. De flesta väljer helt enkelt den vårdcentral som ligger närmast. Och på många håll i landet finns det bara en vårdcentral att välja på. Det är framför allt i storstäderna som valfriheten har ökat. Av de 190 vårdcentraler som etablerats sen vårdvalet har bara en öppnat i ett glesbygdsområde.

– Kom in i Fort Nox!

Hur gör vi när vi väljer? Ulrika Winblad som är docent i Hälso- och sjukvårdsforskning vid Uppsala universitet har undersökt vad vi väger in förutom närhet:

– Exempelvis, bemötande, hur det ser ut i väntrummet, om det finns parkeringsplatser, hur lokalerana är beskaffade, rykten som går på stan om olika personer. Och det är ju en form av kvalitet, det är serviceaspekten, eller servicekvalitet, men vi vill ju också att patienterna ska göra val på medicinska grunder. Och det kan man ju inte göra om man inte levererar den här typen av kvalitetsinformation. Det är så att säga nästa steg i den här utvecklingen.
Så då är bara halva delen av valfriheten på plats?
– Ja, eller iallafall kan man säga att valfriheten får inte den styrande effekt som man kanske hade tänkt sig från början så länge den här informationen inte finns tillgänglig. Men sen ska vi komma ihåg att även om man har information så är det inte alls säkert att patienterna nyttjar informationen, det är ju nästa steg, det har vi sett i flera internationella studier att även där det finns perfekt information så är det ganska få som nyttjar den här informationen, och det är speciellt vissa grupper, framför allt högutbildade som nyttjar informationen. Man kan ju diskutera om det leder till en segregerad vård, där vissa grupper då blir de goda väljarna. På den individuella nivån är det ett stort problem om vissa får bättre vård än andra. Och en sådan vård vill ju ingen ha.

Landstingen har det främsta ansvaret för vården.

– Vi sätter oss i tysta rummet...
Tillbaka till Göran Stiernstedt som här får representera dem eftersom han är vårdansvarig på Sveriges kommuner och landsting. Han är medveten om att det är de starkaste i samhället som är bäst på att välja vård. Och han säger att han månar om dem som inte vill eller kan göra ett aktivt val:

– Det är därför jag vurmar för att vi måste garantera miniminivån. Jag har faktiskt skrivit lite grann om det vid ett tillfälle. Det blir en otrolig utmaning i framtiden att garantera nivån för de som inte har kapacitet eller möjlighet att välja - eller faktiskt inte vill välja.
Men det borde väl vara en självklarhet att all vård ska hålla en viss kvalitet?
– Ja det kan man tycka men det är faktiskt så att jag är övertygad om att man kommer att höja miniminivån på det här sättet. Sen kommer det aldrig bli lika, så är det. Och det får man väl villigt erkänna att även i system där vi inte haft vårdval, så finns det en hel del som tyder på att de som är välutbildade och vana att ta sig fram i samhället har kommit till vård snabbare - och man kan inte utesluta att de har fått vård med högre kvalitet.
Då blir det som i skoldebatten, att de välinformerade familjerna, ambitiösa, skickar barnen till de bästa skolorna och de som blir kvar på de kommunala skolorna är de som inte är lika duktiga.
– Det illustrerar ju faktiskt att det här kanske inte är ett problem för vården utan för samhället, det handlar om hur jämlikt samhälle vi har, och vill du uppnå en jämlikhet i vården så är det bästa du kan göra att se till att du har ett jämnare utbildningsnivåer och ett jämlikare samhälle.
Men vårdvalet är väl till för att öka spridningen och skapa olika typer av vårdcentraler som varierar mer än vad de gjorde när landstingen drev de flesta vårdcentralerna?
– Det är väl till för konkurrens, och att konkurrensen ska stimulera till bättre kvalitet, bättre tillgänglighet.

Det låter som en lång väg att gå för att få en jämlik vård. Göran Stiernstedt säger att kvalitén och tillgängligheten ökar med Vårdvalet. De medborgare som är välinformerade och håller sig framme har goda möjligheter att få den vård de kräver. Men kanske sker det på bekostnad av de som inte tar för sig på samma sätt. Och vad händer då med principen om Vård efter behov? Ulrika Winblad vid Uppsala universitet igen.

– Det här är farhåga man ska ta på allvar, det är fråga om hur långt den medicinska professionella etiken sträcker sig och hur mycket den buffrar mot individernas krav på att få vissa saker. Det är en svår situation. Man vill ju ha kvar patienter på den egna vårdcentralen., och patienter idag blir ju mer och mer krävande. Det kommer vara saker som patienten vill ha och som man som läkare ur medicinskt hänseende inte är villig att ge. Och vad händer då? Det här måste man diskutera och problematisera ännu mer. Vi har ju en behovsstyrd vård i Sverige, det är en av våra grundprinciper att vård ska fördelas efter behov. Jag tycker att det är en väldigt sympatisk princip. Och samtidigt har vi det här systemet som uppmanar patienten att - de har valt en viss vårdgivare, de nästan förväntar sig att de ska få vissa saker. Men den här grundläggande behovsprincipen har faktiskt inte den här reformen förändrat. Vi har fortfarande hälso- och sjukvårdslagen, som väldigt tydligt stipulerar att vård ska ges efter behov.

Vi bollar tillbaka frågan till Göran Stiernstedt på Sveriges kommuner och landsting.

Finns det inte ett problem om medborgarna överkonsumerar vård?
– Jo, det är en jättesvår balansgång. Vi vill ha tillgänglighet, det vet vi stt medborgarna uppskattar. Men vård är ju lite farligt, det måste man komma ihåg. Vård innebär risker, och vårdskador också. Så det gäller att rigga system som uppmanar till förebyggande behandling, som uppmanar till inte onödiga besök. Det där tycker jag är ett för lite diskuterat problem. Ur folkhälsosynpunkt är det inte bra med för mycket vård.
Och sen kostar det ju pengar också.
– Absolut, det är ett sätt att hushålla med resurser. Vi har ju ändå en skyldighet att styra de resurser vi har mot dem som behöver dem bäst, det står ju i Hälso- och sjukvårdslagen. Men det är en jättesvår balansgång för vi vill också ha tillgängligheten.

I dagens Kaliber har vi undersökt vilken information som finns för oss medborgare för att göra ett underbyggt val av vård. Vi har besökt informationssajter, myndigheter och forskare. Det visar sig att det finns mycket lite information om den medicinska kvalitén på landets vårdcentraler, så lite att det inte går att jämföra olika vårdinrättningar med varandra. Vi har också sett att tillsynen av landets vårdcentraler är knapphändig på många håll. Vi vet inte vilken kvalitet de levererar. Därför går vi mest på närhet och rykte när vi väljer vårdcentral. Forskare vi talat med säger att själva idén att öka kvalitén i vården genom att patienterna väljer de bästa vårdcentralerna haltar när inte all information är på plats. Dessutom riskerar reformen att missgynna de som inte förmår göra ett aktivt val.
– Och hela idén med vårdvalet, grundfilosofin är ju också patientmakt, det är ett skifte.
Göran Stiernstedt på Sveriges Kommuner och Landsting säger att vi befinner oss i ett förändringstid där makten flyttas från läkarna till patienterna:
– Vi befinner oss nu i en brytningstid och då är det lite turbulent.
Är Sverige moget för ett vårdval av det här slaget som vi genomför nu?
– Ja, det tror jag. Min erfarenhet av allt förändringsarbete i sjukvård är att det man förlorar mest på är att man går och väntar och tror att man ska få det perfekta. Då kommer man alltid att vänta. Jag tror faktiskt att det bäst att starta, men vara väldigt lyhörd och vara medveten om att man måste förändra.

- Jag går dit jag brukar gå, där det är närmast. Där jag blivit väl bemött tidigare.
Och om du skulle vilja byta, hur skulle du gå till väga då?
- Det vet jag inte, jag skulle väl ringa någon annan i närheten, jag tror det.


I tredje och sista delen av serien ”Väljarnas vård” går reportrarna Maja Lagercrantz och Anna Iversen på jakt efter det upplysta vårdvalet.

Vitsen med att gå till vårdcentralen är ju att man är sjuk och vill bli frisk, då måste ju det viktigaste vara att vårdcentralen håller hög medicinsk kvalitet, men hur ska vi veta om de gör det?

– Bra fråga... jag lyssnar på vad folk säger, det är väl det jag gör i sådana fall.

Ja, vad har du att gå på när du gör ditt vårdval? Om vården har blivit en fri marknad, där vårdgivarna tävlar om din uppmärksamhet för att du ska välja just dem när du vill kolla en leverfläck på armen, när du har yrsel eller behöver veta om du har allergi. Vem har koll på att vårdcentralerna sköter sig?

När du ska välja skola till dina barn kan du gå in i Skolverkets databas och se vad eleverna fått för resultat på de nationella proven på den skola du tänkt dig. Ska du gå på krogen i Stockholm kan du gå in på stadens webb och se hur den restaurangen du vill äta på klarat sig i kommunens tillsyn.

-- Och då står det: vid inspektionen fanns avvikelser som kräver extra kontroll när det gäller utbildning, råvaror, förpackningsmaterial och rengörning.

Har du valt vårdcentral?
– Nej jag har inte valt vårdcentral, jag har inte fått nån information om att jag skulle kunna göra det.

– Hur ska man göra då? Jag vill ju inte gå till en vårdcentral med nån prickad skräckläkare. Man vill ju veta att de är bra. Man borde kunna gå till landstingets sida kanske.
– Jag gick in här på landstingets hemsida, det finns ju över två hundra vårdcentraler här i Stockholm. Om man trycker i en av dem så får man fram deras telefonnummer, adress, och öppettider. Men ingen information om hur bra de är.
– Men det finns ju den där sidan Doktorsguiden också där kanske man kan hitta info om...

Ja, på doktorsguiden kan man söka på enskilda läkare och se vad andra patienter gett dem för omdömen och betyg. Men man vet inte om det är läkaren själv som skrivit omdömet eller hur många som har satt betyg. Man får inte heller veta om läkaren blivit prickad eller kritiserad av Socialstyrelsen. Doktorsguiden är alltså inte en särskilt tillförlitlig källa om vi vill ha information om den medicinska kvaliteten, och det är ju det vi vill.

Hur gör du när du väljer vårdcentral?
– Jag tog först den som låg där jag bodde, men sen tyckte jag inte att den var bra så då sökte jag på nätet och hittade en annan som jag åkte till.
Var den bättre?
– Ja det var den.
Så då valde du den som hade fått bäst betyg?
– Ja.

Det finns en sajt där man kan få veta lite mer, den heter Omvård.se, där kan man få information om alla landets vårdcentraler. Omvård.se är finansierad av Svenskt Näringsliv, vi beger oss till deras fysiska kontor, mitt i centrala Stockholm.

– Hej!
– Hejsan!
– Var det svårt att hitta?
Pontus Österberg är projektledare för sajten.
– En utav grundarna till Omvård.se hade en mamma som hade problem med vården och inte hittade rätt, och tyckte att det fanns en väldigt stor informationslucka från landstingens sida i hur man tog kontakt med allmänheten och berättade om sina resultat eller vilka möjligheter ens som fanns.
Kan du inte visa lite konkret vad den här mamman skulle kunna hitta på den här webbsidan?
– Ja, jag kan visa det vi har. “Börja guiden här” står det. Jag tror att den ska fråga mig var vi är någonstans, men det gör den inte. Men vi skriver in den adressen vi är på idag. Och den säger då till exempel Stureplans husläkarmottagning kommer upp som förslag nummer ett. De har ett förhållandevis bra resultat i patientnöjdhet. Man har ett indexvärde där på 86 av 100. De har ett väldigt bra resultat vad gäller väntetid som jag uppgav var ganska viktigt.

Den information som finns på Omvård.se bygger på enkäter där patienter själva fyllt i vad de tycker om vårdcentralerna. Men om man vill ha information om den medicinska kvalitén så finns inte mycket att hämta, det medger Pontus Österberg.

– En person som vill vara säker på att komma till ett väldigt bra ställe, den största chansen den personen har är att känna nån inne i systemet som vet att på det där stället är de väldigt väldigt bra eller inte bra.
Jag läste här under rubriken “datakällor” på er sajt att inga skillnader mellan enheter är statistiskt säkerställda, vad är det då för värde i informationen?
– Du kan inte säkerställa statistiskt en mätning, däremot kan du statistiskt säkerställa en skillnad mellan två enheter eller mellan två mätår. Till exempel i opinionsundersökningar så säger man att förändringen är statistiskt signifikant eller inte, man säger inte att resultatet är statistiskt signifikant.
Men det är ju det som är intressant för mig när jag ska välja, det är ju vilken skillnaderna är mellan de här vårdinrättningarna, och om inte den är statistsikt säkerställd vad har den här informationen då för värde för mig som medborgare?
– Det är en jättebra poäng... det är skillnaden som du är intresserad av eller att veta vilken som är bättre eller sämre. Alternativet var att informationen inte hade funnits alls. Det är det vi har att röra oss med. Vi vet inte statistiska skillnader så länge inte de mätinstitut som genomför de här mätningarna redovisar exakt hur det har gått till, hur många som har svarat och att man gör den beräkningen. Den är definitivt mindre värd men jag tycker inte att den inte är värd nånting alls. Alternativet var att du hade någon aning alls.

Vi lämnar Omvård.se, som samlar information om vården på sin sajt. Här kan man gå in och läsa om enskilda vårdgivare. Men det visar sig att skillnaderna mellan enheterna inte är statistiskt säkerställda. Det går inte att jämföra dem med varandra. Hur ska man då kunna välja vård?

Har du valt vårdcentral?
– Nej, för mycket val, vaddå? Vi vet inte var den bästa läkaren är och när sjukdomen kommer och kvalitet kan variera enormt mycket. Det finns så mycket att välja. Jag tycker synd om äldre människor som inte kan känna sig trygga, att dit kan jag gå där vet jag att det finns, det är inte så nu för tiden.

Den delen av informationen som ligger på Omvård.se är insamlad av SKL, Sveriges kommuner och landsting.

Hej, är det du som är Göran Stiernstedt?
– Stämmer!

Göran Stiernstedt som är chef för vård och omsorg här, han är medveten om att det saknas mycket information när det gäller den medicinska kvalitén på vårdcentralerna.

– Jag tror att det är svårt att göra ett kvalificerat val idag men jag tycker också att man ska säga att även sådant som närhet och servicegrad och vad medborgare tycker, är ju också viktigt, men klart att man måste säga att det är otroligt svårt för en enskild medborgare som inte är medicinskt utbildad att till exempel värdera medicinska resultat. Jag tror att det kommer att leda till i framtiden att det blir lite av en profession att vägleda medborgarna i vården. En sådan utvecklingstendens har man kunnat se i andra länder.
Var skulle den professionen finnas?
– Antingen tillhandahåller man det som huvudman, alltså ansvarig för vården, men det är ju naturligtvis känsligt, men vi ser att det uppstår privata initiativ med olika sajter hela tiden, det är ett fenomen som har kommit för att stanna, det är jag övertygad om. Problemet är att de kommer hålla olika hög kvalitet och kan ju också manipuleras och ha olika intressen bakom sig.

Om jag som patient inte kan se hur kvalitén ser ut på olika vårdcentraler, vad är det då för vits med ett vårdval?

– Vitsen är att du flyttar makten till patienterna. Om du är missnöjd, då har du chansen att byta. Det sätter lite press på de som ska ge vården, att faktiskt servera vård som du som medborgare är nöjd med. De har ju ofta ersättningssystem också som gör att de behöver patientunderlagen för att kunna försörja sig.

Men det kan vara så att jag är på en vårdcentral som i mina ögon verkar bra, det ser fräscht ut, läkaren är trevlig, men han eller hon är i själva verket helt inkompetent och det kanske inte jag märker för jag inte har någon medicinsk utbildning.

– Du har rätt så tillvida att det är svårt som patient att avgöra medicinsk kvalité, det är ju därför vi jobbar på den frågan. Men man måste samtidigt säga att det är vissa svårigheter att få underlag. Och just nu har vi alldeles för lite tillgång till kvalitetsdata när det gäller öppenvård, alltså primärvård, men det jobbar vi på.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".