Per Shapiro

Hallå där reporter Per Shapiro!

Hur kom ni på idén? 
En kvinna hörde av sig, som hört min granskning , som också handlar om psykiatri. Hon berättade att hon inte haft någon normal kontakt med sin dotter på 20 år, att dottern blivit hjärntvättad av en terapeut och blivit övertygad om att hon blivit utnyttjad sexuellt, inte bara av föräldrarna och utan även av halva släkten. Jag blev nyfiken och började sätta mig in i ämnet. Det var slående hur många likheter det fanns med fallet Thomas Quick, som – också i terapi – fått fram den ena märkliga berättelsen efter den andra utan att själv kunna skilja tydligt mellan sanning och fabel. Det var så jag fick idén att berätta om den tidsanda som gav upphov till såväl ”Sätermannen” som ett okänt antal trasiga familjer.

Hur har ni gått tillväga? 
Jag har sökt upp flera av de familjer som berördes av det här, gjort intervjuer, samlat information. Jag har också intervjuat flera av de personer som var tongivande i debatten under 80-90-talet, och som kunde ge en bättre förståelse av bakgrunden till den här utvecklingen; vilka idéer, personer, böcker, teorier, forskare etc. som varit tongivande. Sedan fick jag läsa en del av de böckerna för att begripa vad fenomenet bortträngning egentligen är och hur olika schatteringar inom den psykologiska vetenskapen argumenterar för sin sak. Denna typ av bakgrundskunskap ryms sällan i själva programmet men är nödvändig för förståelsen av det man ska skildra. Så fick jag så klart sätta mig in i Quick-fallet också, och i den teori som hans terapeut utgick ifrån.

Vad var svårast? 
Ämnet är mycket känsligt, och när man låter människor komma till tals som anser sig oskyldigt anklagade finns det andra som tycker att man därmed sänder en partsinlaga och förringar lidandet för dem som varit utsatta. Och mycket av intervjumaterial jag samlat på mig gick inte att använda i programmet. Det var ju i många fall en förälder som beskrev sig själv som falskeligen beskylld, och då vi hade inte haft möjlighet att höra den andra parten (dottern) kunde vi inte sända det. Därför var det en lättnad när jag kom i kontakt med familjen på Åland, där det faktum att de försonats med varandra och inga anklagelser längre finns kvar, gjorde deras medverkan oproblematisk.

Sedan är det alltid en vånda att försöka banta ned ett sådant stort och intressant råmaterial som jag hade till 29 minuter. Den frustrationen infinner sig i och för sig nästan alltid när man gör radioprogram av den här typen, men den var särskilt påtaglig den här gången.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".