Hela programmet utskrivet

Morgonekot den 16 september i år:

”Vaccin mot livmoderhalscancer utreds för svåra biverkningar.”

Nyheten gäller tre unga kvinnor i Sverige som misstänks ha fått sjukdomen POTS efter vaccinering med Gardasil. Det ges av skolhälsovården till alla flickor när de går i femman eller sexan. Gardasil beräknas skydda mot många av de virus som kan orsaka livmoderhalscancer - en cancer som skördar 100 till 150 liv om året i Sverige. Men, liksom alla andra mediciner och vacciner, kan det också ge oönskade effekter. Vissa biverkningar är kända från början, andra upptäcks inte förrän man börjat använda vaccinet.

– Efter första sprutan fick jag bältros, efter andra sprutan fick jag influensaliknande symptom, säger

Victoria Persson i Helsingborg. Hon är en av många som är övertygad att hon blivit allvarligt skadad av Gardasil.

– Efter tredje sprutan kom svimningarna från ingenstans när jag satt och när jag låg. Och så kramperna då.

– Hur mår du i dag?

– Om man jämför med två år sedan så mår jag bättre men om man jämför med hur det var innan så, man känner inte riktigt igen sig själv när det händer sådana här saker.

År 2011 avråder Socialstyrelsen från att vaccinera alla under 18 år med Pandemrix, mot svininfluensa. Det har visat sig kunna orsaka narkolepsi. Allmänhetens förtroende för vaccin har fått sig en knäck. Året därpå införs Gardasil i det allmänna vaccinationsprogrammet. Då utlovar ansvariga myndigheter extra försiktighet och vaksamhet. Läkemedelsverket ska därför göra en förstärkt säkerhetsuppföljning. Det låter lovande. Men hur blev det i verkligheten?

Kaliber idag - om en utlovad granskning som inte blev av:

– Det meddelande jag fick var att studien som vi hade gjort var ett bra bevis för att det inte behövdes vidare utredning.

Om Läkemedelsverkets egen säkerhetsutredare för Gardasil - som hoppar av:

– Jag tror att föräldrarna och deras flickor som fått vaccinet tycker att det är högst relevant.

Om svenska läkemedelsverket med ansvaret inom EU för Gardasil:

– Man ska inkludera sånt som man tror är en potentiell risk och i det läget kunde vi inte göra den bedömningen.

Den 4 augusti 2015. Vi befinner oss på Fredrikbergs sjukhus i centrala Köpenhamn. Utanför aulan väntar drygt 200 flickor och föräldrar. Informationsmötet som strax ska börja handlar just om Gardasil och misstänkta biverkningar. En av deltagarna kommer i rullstol. Hon heter Redempta och är ungefär tio år äldre än de andra. Innan det här var jag en aktiv och sportig tjej, säger hon.

– Jag var en väldigt aktiv tjej. Jag satt aldrig still. Jag hade ett liv, jag hade verkligen ett liv.

Mötet hålls på en av fem mottagningar för flickor som fått problem efter sin Gardasil-vaccination. Klinikerna slog upp portarna i juni i år efter beslut av danska politiker. I kväll leds mötet av läkaren och forskningschefen Jesper Mehlsen som betonar att han inte är emot vaccinet i sig:

– Det är inte en fråga om att vara emot vaccin. Det är en fråga om att ta reda på vad som är fel.

En kort tågresa över Öresund. Till Sverige. I Trelleborg träffar vi Margareta Olsson och hennes dotter Ida.

– Det känns ju nästan lite extra frustrerande. När det är så nära, där man faktiskt har börjat prata om det och här så vill man över huvudtaget inte ta upp det till diskussion.

Ida är elva år. Hon fick allvarliga symptom direkt efter Gardasilsprutan för ett år sedan och har varit sjuk sedan dess. Familjen har haft svårt att få gehör i sjukvården för sin övertygelse om att symptomen är biverkningar.

– För det är det vi vill. Att någon tar oss på allvar. Att hjälpa Ida och alla andra som har blivit drabbade liksom och se om man kan göra något så att det blir bättre.

I Sverige har runt 170 misstänkta allvarliga biverkningar rapporterats sedan vaccinet infördes i programmet 2012. I Danmark är motsvarande siffra väsentligt högre. Jesper Mehlsen påpekar att det danska vaccinationsprogrammet ligger tre år före vi införde det i Sverige.

– Det är som hos oss för två-tre år sedan när läkarna sa att ”det här existerar inte”. Letar man inte så hittar man inget. Till slut kommer de här problemen till Sverige också, säger han.

Vi stannar kvar i Köpenhamn. Hemma hos Redempta som vi träffade på Fredriksbergs sjukhus.

– Jag vill bara ha frid, säger hon.

Men hon får ingen frid. Gång på gång plågas hon av häftiga krampanfall som förvrider hennes ansikte av smärta.

De flesta tjejer vaccineras i grundskolan, men Redempta fick Gardasil-sprutorna när hon var 26 år. Hon hade nyss fött barn och ett vaccin mot cancer kändes så rätt.

– Jag är uppvuxen i en familj som tror på vacciner, säger hon.

Kort efter att hon fått den sista av tre injektioner fick hon en rad symptom, som först kom smygande. Tillståndet har kraftigt förvärrats sedan dess. Nu tillbringar hon dagarna kraftlös i soffan i vardagsrummet. För två år sedan fick hon diagnosen POTS. Det är en sjukdom som innebär hjärtklappning, kraftig värk i kroppen och trötthet, liksom att man lätt svimmar – symptom som variera i styrka.

– Det känns tungt att vakna upp i den här kroppen och till ett liv som faller i bitar, säger Redempta.

Ungefär samtidigt som Redempta blir sjuk får läkaren Jesper Mehlsen och hans kollegor på Fredriksbergs sjukhus in patienter med en liknande symptombild.

– På trettio år har jag inte sett något liknande, säger han.

Han berättar att en ryggmärgsreflex hos många läkare är att avfärda misstänkta vaccinbiverkningar som hjärnspöken. Det gjorde även han i början.

– I början var jag som alla andra doktorer och sa att det är förmodligen något fel i deras huvuden, men jag såg allt fler tjejer med samma typer av allvarliga symptom och jag förstod att de verkligen var sjuka, fysiskt sjuka, betonar han.

Enligt Jesper Mehlsens läkarkollega, Louise Brinth har ungefär hälften av deras patienter symptom som stämmer in på diagnosen POTS.

– Men det är viktigt att säga att vi inte vet om symptomen är kopplade till vaccinet, men jag är skyldig enligt lag att rapportera misstänkta biverkningar.

Sommaren och hösten 2013 tilltar antalet flickor som söker hjälp hos läkarna vid Fredriksbergs sjukhus och de bestämmer sig för att slå larm.

"Välkommen till Läkemedelsverket!"

Vad har Läkemedelsverket i Sverige att göra med det som händer i Danmark?

Jo, det finns ett utvecklat samarbete inom EU, både för att godkänna läkemedel och för att följa upp eventuella biverkningar. Och ansvaret för olika läkemedel är fördelat mellan medlemsländerna.

Och när det gäller just Gardasil, så har Sverige det ansvaret. Det betyder att läkemedelsbolaget som säljer vaccinet, Sanofi-Pasteur, regelbundet måste lämna in rapporter till svenska Läkemedelsverket, med uppdateringar av säkerhetsläget, till exempel misstankar om nya biverkningar.

Danskarna slår alltså larm om POTS som möjlig biverkning. Det leder till att europeiska läkemedelsmyndigheten EMA kräver av Sanofi-Pasteur att de ska undersöka eventuella samband och meddela resultatet till svenska Läkemedelsverket i nästa rapport.

Vi begär ut säkerhetsrapporten, som granskats av Läkemedelsverket. Det är en snårig läsning på fackspråk. Men så mycket förstår vi: att den som har gjort granskningen på verket är inte nöjd med hur Sanofi Pasteur har hanterat utredningen av de danska POTS-fallen.

Vi vill förstå mer. Den expert som granskat det här är inte längre kvar på Läkemedelsverket, men efter en tids sökande kommer vi i kontakt.

– My name is Rebecca Chandler and I am a physician of both internal medicine and infectious deceases. I come from the United States. Jag kan prata svenska, men given the nature of what I am talking about I feel most comfortable speaking in English.

Rebecca Chandler är smittskyddsläkare och är hösten 2013 Läkemedelsverkets säkerhetsexpert för Gardasil. Vi frågar om utredningen av de danska flickorna, vad hon tyckte var konstigt.

– Jag tycker inte att bolaget gjort en ordentlig utredning. De har istället försökt underkänna flickornas diagnoser, trots att de aldrig träffat dem och trots att deras diagnoser har ställts av specialistläkare efter noggranna tester, säger hon.

Efter danskarnas POTS-larm 2013 försöker hon ta reda på mer. Hon jämför med andra biverkningsrapporter för Gardasil och konsulterar amerikanska kollegor. Hon informerar också de danska hälsomyndigheterna.

Vi börjar förstå varför Rebecca Chandler har lämnat Läkemedelsverket. Hon berättar om hur hon velat göra sitt jobb så bra som möjligt. Hon tyckte det var uppenbart att fanns frågetecken kring säkerheten med vaccinet. Men fick inte med sig sina chefer. Trots att hon var verkets egen säkerhetsutredare för Gardasil. Men hon gav sig inte. Hon ville se en ordentlig utredning.

Vintern 2014 vill Sanofi-Pasteur in på den europeiska marknaden med en utvecklad version av vaccinet, som heter Gardasil-9. Och när Rebecca granskar resultaten av de kliniska prövningarna, som har föregått godkännandet, upptäcker hon att det finns tre fall av POTS där också.

– Jag blev väldigt bekymrad. Betydelsen av den här signalen blev tydlig.

Hennes tidigare misstankar om att det kan finnas ett samband, stärks nu. Och här ser hon möjligheten att få läkemedelsbolaget att göra en grundlig studie.

– Jag insåg att kanske en väg framåt var att ta med detta i vad vi kallar en riskhanteringsplan, säger Rebecca Chandler.

Hon vill alltså att POTS ska tas upp i den så kallade riskhanteringsplanen för Gardasil 9 som en misstänkt risk. En sådan här plan görs för alla nya läkemedel och där listar man bland annat misstänkta biverkningar som kräver mer undersökning för att bekräftas eller avfärdas. Med POTS som misstänkt risk, skulle man alltså tvinga Sanofi-Pasteur att verkligen gå till botten med om det finns ett samband eller inte.

– Det här var det bästa tillfället att faktiskt få bolaget att göra något åt det!

Men förslaget stoppas. Inte heller den här gången lyckas Rebecca Chandler övertyga sina chefer om att det finns misstänkta risker med vaccinet som behöver utredas. Det här går emot det hon har fått lära sig om läkemedel och säkerhet. Ett beslut hon inte kan stå för.

– That I, Rebecca Chandler, primary clinical assessor of this errand, do not agree with the recommendation of the Q-Group…

I ett brev kräver hon att hennes namn stryks från Läkemedelsverkets rekommendation att inte ta med POTS som en misstänkt biverkning. Läkaren och säkerhetsutredaren med ansvar för Gardasil, lämnar Läkemedelsverket kort därefter.

– Man ska inkludera sådant som man tror är en potentiell risk. I det läget kunde vi inte göra den bedömningen, säger Charlotta Bergquist är klinisk utredare på Läkemedelsverket. Hon ser inget konstigt i verkets agerande.

– Nu är det så här att i det systemet vi har är det inte en person som gör och som styr hur hela godkännandet för en produkt ska se ut.

– Är inte det den vetenskapliga approachen att om man är osäker så gör man en studie?

– Nej, det är inte alldeles självklart. Det beror på hur stor man bedömer att risken faktiskt är.

– Vad förlorar man på att göra en studie?

– Ja, man förlorar saker som är mer relevanta att göra.

Vad det skulle vara får vi inget konkret exempel på. Men att det där och då skulle finnas något mer relevant än just en sådan studie är främmande för Rebecca Chandler - inte minst för de föräldrar och flickor som erbjuds vaccinet, säger hon.

– Vad kan vara mer relevant? Jag tror föräldrarna och deras flickorna som fått vaccinet tycker att det är högst relevant, säger Rebecca Chandler.

Någon studie blev det alltså inte då. Men ett år senare får Rebecca Chandler rätt i att det behövs mer kunskap. I juli i år beslutar den europeiska läkemedelsmyndigheten att granska det misstänkta sambandet mellan Gardasil och POTS, en utredning som nu pågår.

På Fredriksbergs sjukhus välkomnar läkarna utredningen. Louise Brinth, som varit i Japan som och mött patienter där, säger samtidigt att vi inte ska stirra oss blinda på vissa diagnoser, inte minst då POTS är svårställd diagnos och som i många länder inte används.

– Vi borde fokusera på symptomen i stället, säger hon, som hon misstänker är desamma över hela världen.

Kaliber har kontaktat läkemedelsbolaget Sanofi Pasteur. De vill inte medverka i en intervju. De svarar i ett mail att de följer gällande regelverk och det är upp till EMA och Läkemedelsverket att avgöra vad som ska tas upp i riskhanteringsplanen för deras vaccin.

Vi vill se hur det ser ut bortom Sverige och Danmark. I London träffar vi ett 20-tal föräldrar, ditresta från olika delar av England och från Irland. De ska snart uppvakta en grupp politiker i brittiska parlamentet och berätta sina döttrars historier. Caron Ryalls, har en dotter som varken kan idrotta eller klarar skolan längre.

– Hon kan inte längre sporta. Hon han inte längre dansa. Hon kan inte studera. Hon kan inte prestera i närheten av sin potential.

Nigel Paine, har en liknande berättelse.

– De fyra åren sedan hon fick sprutan har varit en mardröm, säger han och fortsätter:

– Min dotter har förvandlats från frisk och sportig tjej till en som knappt kan gå uppför trappan och som fått ge upp sina studier vid Cambridge.

Vi förflyttar oss till Skottland. En vakt visar oss in i parlamentet i Edindburg. Steve Hinks, också pappa till en sjuk dotter, har fått sin parlamentariker att driva frågan om ett moratorium, en paus i vaccinationsprogrammet, tills de misstänkta biverkningarna har blivit utredda.

– Jag vill att de lyssnar på oss familjer och undersöker. Man måste sluta förneka och börja lyssna, säger han, säger Steve Hinks.

Vi fortsätter vår resa. Från Londons och Edinburgs regntunga skyar, till den ljusblåa himlen i Alicante, på Spaniens östkust. Vi är på ett café på universitetet. Vid bordet intill sitter några studenter och gör någon sorts grupparbete. Vi träffar några medlemmar i organisationen ”Asociacion Afectadas por la Vacuna de Papiloma” - mammor till flickor med svåra misstänkta biverkningar av Gardasil, men framförallt av Cevarix, dess motsvarighet i Spanien och några andra länder. Ordförande Alicia Capilla Lanagran har samlat in 35.000 namnunderskrifter.

– I sex år har vi stridit för en utredning, säger hon.

De kräver, precis som i Skottland, ett stopp i vaccinationsprogrammet tills de spanska myndigheterna har gått till botten med de misstänkta sambanden.

– Stoppa vaccinationerna i Spanien tills en utredning har gjorts, säger Alicia Capilla Lanagran.

Till kaféet kommer också Annabel Hamre, som ursprungligen är från Norge. Hennes dotter Erika har hållit på med rytmisk gymnastik på elitnivå, men nu sitter hon i rullstol, och får svåra spasmer när hon försöker resa sig.

– Jag skulle mycket hellre vilja att min dotter hade cancer. Då skulle hon bli tagen på allvar. Få en diagnos. Och en prognos och en behandling. För det är ju ett dubbelt lidande. Det ena är alla symptom, det andra är att inte bli trodd, att inte ha någon behandling, inte ha någon prognos och inte veta hur det här ska utveckla sig, säger Annabel Hamre.

För Gardasil finns i dag runt 11 000 misstänkta biverkningar inrapporterade i EU, varav omkring 4 300 klassas som allvarliga.

Nyhetssändning i Ekot, Sveriges Radio, om införandet av vaccinationsprogrammet:

”Det blir allmän vaccinering mot det virus som orsakar livmoderhalscancer.”

Tillbaka till Sverige och tillbaka i tiden. Som vi berättade i tidigare införs Gardasil i det svenska vaccinationsprogrammet i kölvattnet av Pandemrix och narkolepsiskandalen. Och myndigheterna, som har att hantera ett sargat förtroende för vaccin, vill visa extra försiktighet den här gången. Det utlovas en förstärkt granskning av de misstänkta biverkningar som kan komma att dyka upp. Läkemedelsverket har tagit fram ”en separat säkerhetsplan”. Vi vill ta del av planen men redan på Läkemedelsverkets pressavdelning förstår vi att något har hänt.

– Jag är inte säker på liksom när och hur men jag undrar om vi fullföljde det programmet då. Kunskapsläget blev så väldigt mycket bättre på väldigt kort tid där.

Nej, det blev ingen förstärkt granskning av Gardasil. Trots löftet. Och trots att Läkemedelsverket i media lyfte fram just denna säkerhetsplan för att lugna de som var oroliga för biverkningar efter Pandemrix. Vad var det då som inte blev av?

– Tanken var att vi skulle göra en slags signalspaning var sjätte månad, så att det blev kontinuerligt inom vaccinationsprogrammet. Förtjänsten hade då varit att man har ett system där man på något sätt har realtidsdata, då är det lättare att snabbare utreda om man ser någonting. Så att man inte behöver gå tillbaka och se hur det var och då kanske inte få hela sanningen som jag ser det, säger docent Lisen Arnheim-Dahlström vid Karolinska institutet, förklarar hur den förstärkta granskningen, som hon skulle fått leda, var tänkt att gå till.

Syftet var alltså att kunna upptäcka misstänkta biverkningar snabbare. Men det blir alltså inget.

– Det meddelande jag fick var att studien som vi hade gjort var ett bra bevis för att det inte behövdes vidare utredning.

När hon i oktober 2013 publicerar en annan studie så tar Läkemedelsverket resultatet av den som intäkt för att man nu har tillräcklig kunskap, att den granskning man är på väg att sjösätta inte längre behövs. Charlotta Bergquist på Läkemedelsverket:

– Det är ju svenska och danska flickor som ingår i den studien och många av dem skulle också ingått i den studien som vi planerade. Så vi kände att den blir överflödig den studien. Den kommer inte att bidra med mer kunskap än vi redan har, säger Charlotta Bergquist.

Precis som pressavdelningen säger alltså: "Kunskapsläget blev så väldigt mycket bättre". Men stämmer det? Den ansvariga forskaren bakom studien, Lisen Arnheim-Dahlström är noggrann med vilka slutsatser som kan dras från hennes publicerade studie.

– Den tittar ju på 53 olika diagnoser. Den säger ju ingenting om andra diagnoser som vi inte har inkluderat och den säger ingenting om diagnoser som är svåra att ställa. Som tar lång tid att diagnostisera.

Det man inte frågat efter får man med andra ord inte heller svar på. Och hösten 2013, samtidigt som Läkemedelsverket internt diskuterar om man ska lägga ner den förstärkta granskningen, får de danska läkarna på Fredriksbergs sjukhus ta emot ett femtiotal patienter med misstänkta allvarliga biverkningar.

– De flesta av de patienterna som jag har mött hade symptom två eller tre år före de blev diagnostiserade – om det överhuvudtaget fått en diagnos, säger Louise Brinth.

Många flickor passar alltså inte in i någon av de 53 diagnoser som studerats vid KI. Och flera av de tjejer som vi har mött får ingen diagnos alls, påpekar Louise Brinth. Och POTS, den diagnos som de danska läkarna alltså misstänker kan vara kopplad till Gardasil, ingick inte heller bland de utvalda diagnoserna.

– Problemen med de här studierna är att de inte säger något om de här flickorna vi har sett, säger Louise Brinth.

För Läkemedelsverket är Arnheim-Dahlströms studie det främsta argumentet till varför ytterligare kunskap är onödig. Men man slår också fast att den svenska befolkningen inte löper någon ovanligt stor risk för vaccinbiverkningar, en farhåga man haft efter Pandemix, som ledde till flera hundra fall av narkolepsi med misstänkt koppling till just det vaccinet.

– Då har vi också förstått att det här med narkolepsi och Pandemrix inte är specifikt för Sverige, så vår allmänna oroa för nya vacciner har liksom trappats ner ett snäpp, säger Charlotta Bergquist.

Vi frågar varför Läkemedelsverket hade sån brådska att avbryta sin förstärkta granskning av Gardasil, trots att det under denna period kommer flera signaler om misstänkta biverkningar.

– Jag skulle inte säga att det var en brådska så men det är klart att vi måste lägga ner den innan man hinner lägga alla resurserna på den. Vi kände inte att den skulle tillföra tillräckligt mycket kunskap för att den skulle vara värd att genomföra.

Så för att sammanfatta. När vaccinet mot livmoderhalscancer ska in i det svenska vaccinationsprogrammet så utlovar Läkemedelsverket extra åtgärder för att upptäcka misstänkta biverkningar. När Kaliber granskar det här löftet ser vi alltså, dels att man kört över sin egen expert, dels att den separata säkerhetsplanen för Gardasil aldrig fullföljdes.

I köket i Trelleborg sitter Margareta Olsson och bläddrar i en tjock pärm. Där har hon samlat alla papper från dottern Idas turer i vården under det år som gått sedan sprutan.

– Så fort man tar upp det när man träffar en ny läkare, så kan Ida säga att jag tror att jag har fått biverkningar av Gardasilsprutan. Då är det så att de skrattar till lite och säger ”det så kan det inte vara”. Och när vi berättar vår historia så säger de att det har vi inte hört talas om och då kan det inte finnas.

Margareta Olsson vittnar om hur svårt det är få en misstänkt Gardasil-biverkning tagen på allvar. Hon berättar, liksom alla andra flickor och föräldrar som Kaliber talat med, om hur lite kunskap läkarna har vad gäller möjliga problem som kan komma efter vaccinationen.

Lennart Waldenlind är utsedd av EU-kommissionen som oberoende representant i Europeiska Läkemedelsverkets biverkningskommitté, EMA. Han betonar hur viktigt det är att sjukvården får information om vilka symptom de ska vara uppmärksamma på.

– När det inträffar något som POTS. Då är det viktigt att en myndighet går ut på sin hemsida och förklarar vad POTS är för en sjukdom. Vilka symptom den har och att man vill ha rapporter på det här så att man får en verklig kunskap om hur läget är i landet eftersom man annars får en underrapportering, säger Lennart Waldenlind.

Vi frågar Läkemedelsverket på vilket sätt de informerar sjukvården om att det finns nya misstänkta symptom att vara uppmärksam på.

– Det gör vi inte för att vi inte anser att vi har någon vetenskaplig grund att göra det. Det är inte en känd biverkan. Det är en misstänkt biverkan. Det finns ett misstänkt samband, men inget belagt samband, säger Charlotta Bergquist.

Något belagt samband fanns inte heller mellan narkolepsi och vaccinet Pandemrix till en början. Läkemedelsverket tycke inte heller då att det fanns tillräckliga skäl att uppmärksamma sjukvården. Det var när det började berättas om fallen i media som rapporteringen av dessa biverkningar tog fart.

– Genom att det skrevs om i tidningarna så blev ju läkarna observanta och skickade in rapporter. På det viset kunde signalen utredas mycket snabbare. Och det visar ju också att det är viktigt med samarbete mellan de som rapporterar och tex med myndigheterna. Det är bra om myndigheten rapporterar tillbaka att vi har fall som vi vill ha mer uppgifter om, säger Lennart Waldenlind.

– För att vi ska göra det då måste vi ju tro att det finns något där, svarar Charlotta Bergquist på Läkemedelsverket.

– Men ni vet inte att det inte finns där?

– Nej, men man måste ha någonting att bygga på för det blir så mycket brus att man inte kan urskilja det som är någonting, avslutar hon.

Läkemedelsverket anser att man behöver mer kunskap, mer att bygga på, innan man går ut och informerar. Men för att få mer kunskap, behöver man ge mer kunskap. Och för att undvika oro, gör man inte det. Enligt Rebecca Chandler, deras tidigare säkerhetsutredare för Gardasil, men sedan hoppade av, blir det ett moment 22.

– Jag tror är att folk blir mindre rädda för vaccinet, om vi faktiskt är ärliga och berättar att det finns sådant vi ännu inte vet, säger hon.

– Om vi inte tar människors oro på allvar så förlorar de förtroendet för vaccinet.

Jag vill inte att vaccinationsprogrammet ska haverera, säger hon.