Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s program för grävande journalistik. Vi granskar missförhållanden och samhällsfenomen.
.
.
Här kan du läsa hela programmet

Musiker emellan – var hamnar skattemiljonerna?

Kaliber granskar idag hur statligt stöd till musikkonstnärer fördelas. Hur stor är risken för vänskapskorruption när de beslutande personerna inom konstnärsnämnden känner mottagaren?

Här kan du läsa hela programmet "Musiker emellan – var hamnar skattemiljonerna?". Klicka här om vill lyssna på programmet!


Att myndigheter ska ha ett högt förtroende hos allmänheten är en grundbult i det svenska samhället. Men vad händer om besluten som fattas rör sig i en gråzon för vad som är lagligt och inte.

Kaliber granskar idag hur statligt stöd till musikkonstnärer fördelas. Hur stor är risken för vänskapskorruption när de som delar ut bidrag känner dem som får bidragen? Var går egentligen gränsen?

Våren 2014 - en liten grupp svenska musiker har gått samman för att något som beskrivs som en blandning av festival, turné och upplevelse. Ett musikprojekt där varje konsert ska vara unik både för publiken och dem som står på scen.

De ska komma att spela på flera platser runt om i världen: London, Japan, USA och Sverige.

Flera av dem har spelat tillsammans i andra sammanhang och de känner varandra.

Två av deltagarna har också en annan roll inom svenskt kulturliv: de beslutar om statliga stipendier till andra musiker på uppdrag av en myndighet, och under de följande åren kommer de att besluta om bidrag till några av sina kollegor som de jobbar tillsammans med i det här musikprojektet.

Kaliber handlar idag om misstänkt vänskapskorruption: var går gränsen och går det alltid rätt till när statligt stöd till konstnärer fördelas?

Olika former av stöd till konstnärer


Konstnärsnämnden håller till i en gammal fabriksbyggnad på söder i Stockholm.

De är en statlig myndigheter med uppgift att fördela bidrag till enskilda konstnärer och stödja nyskapande kultur.

Här träffar jag Cecilia Langemark. Hon är chef för enheten för stipendier och bidrag till enskilda konstnärer.

Sammanlagt fördelar Konstnärsnämnden cirka 120 miljoner kronor om året i olika bidrag och stipendier: det finns exempelvis projektbidrag eller resebidrag och så finns arbetsstipendier

För musikkonstnärer är de ettåriga stipendierna på 50 000 kronor och de två- och femåriga på 100 000 kronor per år. De ett- och två-åriga stipendierna är dessutom skattefria.

– De är för att ge en konstnär möjligheten att utveckla sitt konstnärskap men det betyder ju inte att man använder pengarna till det, det kan ju vara en möjlighet att under en period slippa att ta brödjobb, så att man kan ägna sig åt sitt konstnärliga skapande, säger Cecilia Langemark.

Det är alltså viktiga pengar för konstnärer som får möjlighet att satsa på sin konst. Mellan sju- och åttatusen söker varje år men bara en cirka en fjärdedel beviljas pengar. Vad som avgör är ekonomiskt behov, men framför allt konstnärlig kvalité.

De som bedömer och ofta också beslutar är nästan alltid själva yrkesverksamma konstnärer. Det finns en handfull arbetsgrupper för olika konstområden. Musiker bedömer musiker och dansare bedömer dansare.

– Det är ju för att man ska kunna göra konstnärliga bedömningar. Det krävs både erfarenhet och kunskap för att kunna göra de bedömningarna, berättar Cecilia Langemark.

Det är alltså en stor makt som ledamöterna i arbetsgrupperna har över hur skattepengar ska fördelas till enskilda konstnärer. Och att personer bedömer varandra inom det egna yrkesområdet gör att det finns en risk för dem som beslutar om pengar har någon relation till de som söker, att de som inte beslutar inte är opartiska. Det som kallas jäv. Och att inte gå över den gränsen är något Konstnärsnämnden ta på mycket stort allvar säger Cecilia Langemark:

– Vi tycker det jätteviktigt att man hela tiden är uppmärksam på de här frågorna.

Och det tycker även lagstiftaren. Det är olagligt att vara jävig, det vill säga att fatta beslut om någon närstående person som förälder, barn eller sambo. Men lagen sträcker sig längre än så. Omständigheter som kan rubba förtroendet för att den som beslutar är opartisk räknas också som jäv. Då handlar t ex om att vara vän, ovän eller att det finns ett ekonomiskt beroende mellan personerna.

Fast att helt undvika att personer har haft kontakt med varandra på olika sätt, det är inte möjligt menar Cecilia Langemark:

– Den här branschen är så liten att många musiker eller dansare eller skådespelare arbetar tillsammans i olika konstellationer.

Så hur gör man då för att undvika att bryta mot jävsreglerna i lagen? Cecilia Langemark säger att de som får uppdrag för Konstnärsnämnden får utbildning om vad som gäller och minst en gång om året går man igenom frågorna. Ansvaret att anmäla jäv ligger sen på den enskilde ledamoten.

– Det är ju mycket möjligt att man känner till varandra och kanske till och med har jobbat ihop, och då är det verkligen upp till den enskilde ledamoten att tala om att här är jag jävig, för det kan ju vara väldigt tydliga fall. Eller här är jag kanske jävig och då tar man en diskussion i gruppen kring frågorna.

 

Kaliber får ett tips

Men ett tips som kommit till Kaliber-redaktionen säger att vissa ledamöter i Konstnärsnämndernas arbetsgrupper, de som beslutar om bidrag och stipendier, inte alls alltid anmäler jäv när person som de på olika sätt känner söker bidrag.

Tvärt om säger tipset. Det händer att de sitter med och beslutar om bidrag till sina kompisar, människor de känner väl.

 

Jag bestämmer mig för att titta på en av arbetsgrupperna, den för musik. De fördelar cirka 20 miljoner varje år och jag tittar på beslut från 2012 och framåt.

 

Det är så jag hittar det här musikprojektet och deras världsturné:


De börjar i London, våren 2015 ett år efter starten. Ett halvår senare är dags för Japan, där den lilla gruppen gör flera spelningar. Året därpå åker de till USA och spelar på olika platser. Sedan blir det spelningar i Sverige.

 

Under den här tiden beviljas två av medlemmarna arbetsstipendier: först får en av dem ett 5-årigt arbetsstipendium, alltså 100 000 kronor om året i fem år. Den ene ledamoten anmäler jäv, men den andre ledamoten gör inte det, utan är med om beslutet.

 

Året därpå beviljas en annan av musikerna ett 2-årigt arbetsstipendium. Då har en av ledamöterna hunnit lämna Konstnärsnämnden men den andre ledamoten sitter kvar och anmäler inte jäv utan är om att besluta om 100 000 per år i två år för sin kollega.

 

Men inte nog med det. Den ledamot som lämnat Konstnärsnämnden ansöker senare om ett bidrag för ett nytt projekt. Ledamoten som är kvar anmäler inte jäv utan är med och beslutar om 260 000 kronor i projektbidrag – trots att de jobbat ihop både i Konstnärsnämndens arbetsgrupp och i musikprojektet där de turnerat tillsammans.

 

Och det här är bara ett par exempel. Sammantaget hittar jag 16 beslut om olika former av statligt stöd för 2,3 miljoner, där tre olika ledamöter varit med beviljat pengar till personer som de har arbetat med eller arbetar med.

 

Gränserna för jäv

Och frågan är om det här är anmärkningsvärt? Kanske kan man arbeta tillsammans och sedan ändå besluta om pengar till varandra utan att bryta mot lagen, som Cecilia Langemark på Konstnärsnämnden säger. För att få svar på frågan åker jag till Göteborgs universitet.

Jan Turvall är statsvetare och expert på förvaltningsrätt.

– Det menar jag inte är möjligt. Det är möjligt på en större arbetsplats, men här är det så personliga relationer att man i normalfallet inte kan göra en opartisk bedömning. Eller snarare sagt, det kan vara risk för att det inte är en opartisk bedömning, att omgivningen uppfattar det som jäv och då är det ju definitivt en jävsituation.

Vad säger han då om musikerna som deltagit musikprojektet och spelat tillsammans ibland annat London och Japan?

– Ja, så som jag har fått det förklarat för mig så tycker jag att det är ett brott mot regelverket. Det kan väcka misstanke om, och det är ju det som räknas, inte så att det måste vara jäv, utan bara misstanken om gör ju att man ska avstå, säger Jan Turvall.

Jag funderar på hur ledamöterna själva resonerade när de inte tyckte att de behövde anmäla jäv.

Jag ringer dem. Två av dem svarar. En vill absolut inte medverka, men den andre ledamoten går med på en intervju och vi bestämmer en tid. Den tredje ledamoten svara inte i telefon så jag skickar i stället sms.

Bakgrunden för jävslagstiftningen är tilliten till myndigheterna. Man ska kunna vara säker på att besluten är opartiska och inte färgade av personliga relationer av något slag. Och lagtexten där det står finns med i Konstnärsnämndens jävspolicy. Men när jag läser vidare i policyn är det något jag reagerar på. Där slår man nämligen fast att vänskap inte konstituerar jäv.

Jag frågar Cecilia Langemark, chef för enheten för bidrag och stipendier, vad Konstnärsnämnden grundar det på:

– Nej, men bara för att man är vän eller känner en person så behöver man inte vara jävig. Det handlar ju om hur man gör sina konstnärliga bedömningar och ett vänskapsförhållande kan ju vara på så många olika nivåer.

 

Policyn stämmer inte med lagen

Men stämmer det här verkligen med vad lagen säger? För att få veta mer åker jag till Uppsala universitet. Där har jag stämt träff med Olle Lundin som är professor vid juridiska institutionen och en av Sveriges främsta experter på förvaltningsrätt.

Vi går igenom de beslut som jag har granskat, där tre ledamöter beslutat om bidrag och stipendier till musiker som de arbetar med, eller har arbetat med, totalt handlar det om 2,3 miljoner kronor. Beslut som, enligt Olle Lundin, är i gränslandet för jäv och i flera fall över gränsen:

– Vissa av de exemplen vi har diskuterat skulle jag säga ganska tydligt är jäv och då hjälper det ju inte att den enskilde inte anmäler jäv, för du är fortfarande jävig. Tillämpningen av jävsreglerna verkar ju vara väldigt differentierad om jag ska säga så hos Konstnärsnämnden och det är ju inte riktigt bra, säger Olle Lundin.

Och att Konstnärsnämnden skriver att vänskap inte konstituerar jäv i sin policy, det går inte ihop med lagen, säger Olle Lundin. Sådana undantag kan man inte göra:

– Den är ju fel, det är fel rakt upp och ned. Om man skulle skriva om det skulle jag skriva att ytliga bekantskapsförhållanden inte grundar jäv, men vänskapsförhållanden absolut, säger Olle Lundin.

 

Cecilia Langemark, chef för Konstnärsnämndens enhet för bidrag och stipendier till enskilda konstnärer:

– Ja, vi får väl titta på det här igen. Det är ju ett regelverk som vi har haft ganska länge så de kanske finns skäl att se över det.

Men vad säger då andra konstnärer om att det de som fått förtroendet att bedöma och fatta beslut om statliga medel medverkar i beslut som rör personer som de har kopplingar till på olika sätt?

Jag pratar med flera konstnärer, och det visar sig finnas ett missnöje på flera håll, samtidigt är det många som pekar på att kan vara svårt att hitta ett annat system än att yrkesverksamma konstnärer bedömer andra konstnärer. Men det finns en grupp bildkonstnärer som sedan många år drivit frågan om att komma bort från det systemet. Det är Konstnärsförbundet Alliansen, där Tony Roos är ordförande. Vi träffas vid Kulturreservatet Klippan i Göteborg, där han visar runt.

 

Konstnärer själva kritiska

Konstnärsförbundet Alliansen vill införa ett generellt konstnärsstöd till konstnärer som har en dokumenterad verksamhet men låga inkomster för att komma bort från systemet att konstnärer bedömer varandra. Eftersom det inte är möjligt att bedöma konstnärlig kvalité på ett objektivt sätt, menar Tony Roos:

– Nej, det är helt omöjligt att göra det anser jag, det blir ju ett godtyckligt val oavsett hur man än vrider och vänder på detta.

Redan 2008 fick Konstnärsnämnden kritik för hur de hanterade jävsfrågorna. Då gjorde Riksrevisionen en granskning och i samband med den skickade ut en enkät till konstnärer. 19 procent sa att de kände till ett eller flera fall av jäv:

– Problemet är ju den här jävsituationen som konstnärerna har och deras förhållande till andra konstnärer. Och det här ju aldrig bra oavsett vilken myndighet det handlar om, så skapar det osämja och negativ kritik, säger Tony Roos.

Men möjligheten finns ju att anmäla jäv och det finns jävsregler. Kan man inte lita på det att man tillämpar det på ett bra sätt?

– Nej, jag tycker inte det går att tillämpa det fullt ut, eftersom det blir ett spel för galleriet, att man visar detta i protokollet att man har anmält jäv för att man känner till en viss konstnär eller är släkt med en annan som söker det här bidraget, fortsätter han.

I de protokoll som jag går igenom från 2012 och framåt ser jag att vid varje beslutstillfälle är det ledamöter i arbetsgruppen som anmäler jäv – ofta för flera av dem som ansökt om pengar. Så det finns en medvetenhet om vad lagen säger.

Men jag hittar sammantaget alltså 16 olika beslut där de tre olika ledamöter vid olika tillfällen fattat beslut om personer som de spelar tillsammans med eller har spelat tillsammans med, ibland i flera olika konstellationer, gett ut skivor tillsammans med eller skrivit musik till. Personerna som har fått 1- 2- eller 5-åriga arbetsstipendier eller projektbidrag för sammanlagt 2,3 miljoner kronor.

En av de ledamöter som är med i det musikprojektet som bland annat åkt på turné till London och Japan har flera gånger valt att inte anmäla jäv, när det gäller personer som ledamoten arbetat med på olika sätt:

Ledamoten berättar på sin hemsida om sin medverkan i sju olika grupper. En av dem är ett band med nio medlemmar. De har gett ut två skivor tillsammans, och spelat tillsammans på olika scener.

Två av bandmedlemmarna har vid två olika tillfällen sökt och fått arbetsstipendier utan att ledamoten anmält jäv.

Då har de ändå spelat tillsammans även i andra konstellationer och medverkat på skivor tillsammans med andra grupper. För en av personerna har ledamoten dessutom varit handledare på musikhögskolan.

Jan Turvall, vid Göteborgs universitet säger så här:

– Så vitt jag förstår är detta relationer som gällt under längre tid och därmed ökar risken för att man kommit varandra så nära att det kan vara svårt att fatta ett opartiskt beslut, och att detta då upprepas, att man fattar beslut och tilldelar resurser vid flera tillfällen gör det ju särskilt allvarligt.

Men det handlar inte bara om att det finns personliga kopplingar i och med att man jobbat ihop. Det finns också exempel på ekonomiska kopplingar. Ett par av ledamöterna har komponerat musik som har framförts på scen och eller spelats in på skiva av musiker som de sedan beviljat statligt stöd.

– Det är ju alldeles uppenbart i varje fall för en utomstående att detta inte självklart är ett opartiskt beslut, och då är ju regeln att man hellre ska avstå än att det ska uppstå misstanke om att man begår ett brott enligt lagstiftningen, säger Jan Turvall.

 

Ledamöterna ger inga svar

Men hur motiverar då ledamöter själva att deras beslut är opartiska, alltså att de inte är påverkade av de relationer de har med de personer de beviljar pengar till?

Vad tjänar de som komponerat på att deras musik spelas?

Hur viktigt är det för dem att ha fortsatt goda relationer för att deras musik ska fortsätta spelas?

Frågorna hopar sig och det blir allt viktigare att får prata med ledamöterna själva om hur de har tänker. Den ledamot som jag tidigare inte fått tag på kommer med ett kort svar: ”Nej tack.”

Och den ledamot som jag har bokat upp – som flera gånger beviljat statligt stöd till personer hen har spelat med – avbokar intervjun, och hänvisar istället till Konstnärsnämnden.

Inte heller där får jag några svar. Cecilia Langemark, chef för enheten för bidrag och stipendier vill ha exemplen i skriftlig form. Jag skickar det till henne och väntar på Konstnärsnämndens kommenterar om de enskilda fallen.

Men hur gör man på andra myndigheter, är det vanligt att man använder jävsreglerna som man gör på Konstnärsnämnden?

Vi återvänder till Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet:

– Och det som är märkligt är deras tillämpning av jävsreglerna skiljer sig från andra myndigheter absolut i det att man verkar spatsera på gränsen egentligen hela tiden. Och alla andra myndigheter försöker få bort alla jävsliknande situationer så gott det går, men så verkar man tydligen inte tillämpa regelverket här.

Om man vänder på det hela. Det är en begränsad krets, behöver man inte med nödvändighet hamna i de här situationerna?

– Så begränsad musikerkrets tror jag inte det är… vad man gör på de flesta myndigheter är när en person i ett kollektivt beslut har någon typ av förhållande, då bara plockar man ut den människan. Det är ju egentligen väldigt lätt att tillämpa de här reglerna på ett rationellt sätt. OM det fanns kanske åtta-tio musiker i Sverige enbart, ja då skulle vi ha ett problem att tillämpa jävsreglerna, men jag inbillar mig att det är många fler, säkert tusentals. Så det där är en ganska dålig ursäkt för att tillämpa reglerna på ett slafsigt sätt.

Men vem är då ansvarig, är det den enskilde personen eller är det myndigheten?

– Det första, det tydliga ansvaret ligger ju hos den enskilde själv, men om myndigheten kan notera att här tillämpar vi inte jävsreglerna på ett korrekt sätt, ja då är det ju myndighetens ledning som är ansvarig.

Jag lämnar Uppsala och åker till Helsingborg.

– Här är förberett för repetition på söndag.

Vad blir det för något då?

– Det är bland annat Gustav Holsts planeterna, som är ett fantastiskt verk.

Här träffar jag Fredrik Österling som är konserthuschef. Han har tidigare arbetat som utredare för regeringen, men också för Konstnärsnämnden och är också musiker och tonsättare.

– Jag tycker själv, när jag minns den tiden jag kom i åtnjutande av de här stipendierna att de var ju oerhört viktigt minns jag att jag tyckte. Det syftar just till att man får en periods andhämtning från det här att jaga pengar till mjölk och hyra för att jobba med det man brinner för.

 

Riksrevisionen har tidigare gett kritik

Fredrik Österling har självt haft anledning att ifrågasätta hur Konstnärsnämnden resonerat i jävsfrågan, när han sökt stipendium och fått avslag. Då handlade det om en ledamot som också satt i en annan styrelse, en styrelse som Fredrik Österling vid tillfället var i konflikt med. Trots det anmälde ledamoten inte jäv.

Om det finns anledning att misstänka att besluten inte är opartiska påverkar det trovärdigheten för hela systemet, säger Fredrik Österling:

– Man måste besinna tyngden i en sådan här bidragsgivande myndighet och vad det betyder för området som helhet, att man ska känna en sorts rättssäkerhet i att jag får mitt stipendium där för att jag är bra, men också därför att man har på ett värdigt sätt haft en transparent beslutsprocess som inte färgas av folk som känner någon som får liksom gräddfil i system.

Efter att Riksrevisionen 2008 kritiserade Konstnärsnämnden hur de hanterade jävsfrågorna, så skärpte Konstnärsnämnden sina rutiner.

Fredrik Österling anser dock att man behöver se över systemet ytterligare. Bland annat borde ledamöterna få en grundlig utbildning i hur man bör tänka när man fattar myndighetsbeslut menar han och föreslår också att man så långt det är möjligt låter ansökningarna vara anonyma:

– Men jag tror också att man i högre utsträckning anonymisera ansökningar för att först i en sista runda möjligen lyfta på anonymiteteten för att man inte ska färgas av relationer.

Och Fredrik Österling blir inte förvånad över Kalibers uppgifter:

– Nej, jag har ju sett det från flera olika håll, varit i den positionen där jag har hört rykten om jäv, men kanske tyckt att det mest bara är rykten, så det var ju lite obehagligt att se att det ändå finns den här typen av kopplingar i rätt så många fall och stämmer det här så känns det ju definitivt som att systemet behöver starta om sitt trovärdighetsarbete. Hittar man ännu fler exempel så känns det inte riktigt rättssäkert helt enkelt.

Sådana här beslut kan inte överklagas, och det betyder att inte heller jävsfrågan kan prövas i domstol. Konstnärsnämnden har heller aldrig själva rivit upp ett beslut efter att det funnits misstankar om jäv, trots att myndigheten varje år kontaktas av runt tio personer som ifrågasätter opartiskheten.

Jag gör ytterligare ett försök att få ledamöterna som varit med och fattat beslut om personer som de spelar tillsammans med eller har andra kopplingar till, att svara på hur det resonerat. Men jag möts av tystnad.

Nu vänder jag mig till Konstnärsnämndens styrelse, som har det övergripande ansvaret för myndigheten. Gunilla Kindstrand är ordförande:

– Utav det du berättar tycker jag att det finns skäl för oss att titta på det här. Det låter bestickande, men vi måste själva göra våra utredningar och kommer att göra det, säger hon.

”Ingen anser sig ha varit jävig”

Tio dagar senare får jag ett skriftligt svar från Konstnärsnämnden:

”Vid samtal med de nuvarande och tidigare ledamöter som omnämns i Kalibers mejl, har framkommit att ingen anser sig ha varit jävig i de fall som Kaliber tagit upp och därför har inte jäv anmälts”

Frågan kvarstår alltså – hur motiverar ledamöterna att de inte anmält jäv i situationer som av experter på förvaltningsrätt bedöms som jävssituationer.

Jag ringer återigen upp Gunilla Kindstrand. Hon säger att ledamöterna inte håller med om den bild som Kaliber ger:

– Det som komplicerar saken är att de bilder ni ger inte helt och hållet överensstämmer med de bilder som de enskilda ledamöterna ger. Vare sig utav tidsrymder, hur resorna ser ut eller hur nära man står de personer som fått medel av Konstnärsnämnden och då blir det ju, det blir ju en komplex materia att kommentera, eftersom det är två olika verklighetsbeskrivningar. Och då kan man bara tillämpa regelverket, och då kan man bara gå tillbaka till grunddokumenten, det är upp till varje ledamot att anmäla jäv, ansvaret ligger hos den enskilda ledamoten.

Men menar du att det är fel t.ex. att den ledamot som uppger på sin hemsida att hen spelar i band, menar du att hen inte spelar i det bandet?

– Nej, det menar jag inte och det finns ju många exempel…

Vi kan ju ta mer exempel då…menar du att en ledamot som är kompositör och som skrivit musik åt en person som sedan fått ett stipendium inte har skrivit musik, trots att det framgår av bägge personernas hemsidor?

– Jag vill inte kommentera de här enskilda fallen men det jag tycker det är viktigt att slå fast är att arbetsmarknaden i den här branschen framför allt för musiker är otroligt varierad och komplex. Man kan ingå i samma projekt utan att någonsin träffas varandra, man kan delta i en skivinspelning och själva inspelningen sker under en lång tidsrymd…

Men om man åker på turné till Japan tillsammans gör man väl inte det en och en?

– Det gör man sannolikt tillsammans, sen vet inte jag hur man umgås på den turnén eller vad man har för relationer och jag kan inte diskutera de här enskilda fallen. Det måste du göra med de personer som står närmare den här händelseutvecklingen, avslutar Gunilla Kindstrand.

Jag ber Gunilla Kindstrand att tala om vad det är i Kalibers uppgifter som ledamöterna anser inte stämmer. Hon hänvisar till Cecilia Langemark och Konstnärsnämndens kansli:

– Men vi har naturligtvis presenterat exemplen för de ledamöter som omnämns, de har valt att inte medverka i media. De frågor du ställer kan jag inte svara på, utan jag kommer att ge generella svar.

Ja, fast vänta lite nu. Ni är en statlig myndighet, ni hanterar skattepengar, ni måste ju kunna svara för de beslut ni har fattat, speciellt efter att ni har fått tid på er till att titta på dem.

– Ja, och det jag svarar att vi som en myndighet vi kan ju inte gå in och göra en annan bedömning. De här ledamöterna har ju sagt att de inte varit jäviga i de här fallen, säger Cecilia Langemark.

Jag frågar Cecilia Langemark om hon har ställt några kontrollfrågor – t ex om de som komponerat musik och som sedan beviljat stipendium till musiker som spelat deras musik, har de tjänat något ekonomiskt på att musiken spelas?

– Nej, jag har inte ställt de frågorna till de här ledamöterna.

Längre än så här kommer vi inte. Vi får inga svar på hur ledamöterna resonerat när de valt att inte anmäla jäv för personer som de spelar tillsammans med i samma band eller som de gett ut skivor tillsammans med, eller för personer som spelat in deras musik på skiva och framför den på scen.

Men frågan är vad Konstnärsnämnden drar för slutsatser av Kaliber granskning – att enskilda ledamöter sitter med och fattar beslut om personer som de känner och jobbar med på olika sätt och i olika sammanhang - hur påverkar det förtroendet för myndigheten frågar jag Cecilia Langemark:

– Ja, detta är rubba förtroendet för myndigheten, vi ser ju jätteallvarligt på detta också och vi kommer ju, det är möjligt att vi måste titta närmre på hur vi utbildar våra ledamöter, hur vi utbildar oss själva, vår egen myndighet. För du kan ju tycka att du inte har någon relation men det skulle ändå kunna skada myndigheten…

Och då bör man väl anmäla jäv eller hur?

– Ja, bör man väl göra och det kanske är så att vi måste bli mycket tydligare med vad som gäller just i den frågan, eller jag är helt säker på att vi behöver se över hur vi arbetar med den här typen av frågor. Det kommer vi att göra, vi kommer att se över våra jävsregler, hur vi utbildar våra ledamöter och hur vi utbildar vår egen personal.

 

 

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".