Den eritreanska ortodoxa kyrkan i Sverige är splittrad.
Den eritreanska ortodoxa kyrkan i Sverige är splittrad. Foto: Kina Pohjanen/SR

Diktaturen, kyrkan och kampen om de nyanlända

Diktaturen, kyrkan och kampen om de nyanlända
30 min

På ena sidan står regimmotståndare. På andra de som stöder diktatorn. Det pågår en dragkamp om de flyktingungdomarna från Eritrea. Men på vems sida hamnar skattepengarna?

Här kan du läsa hela programmet. Klicka här om du hellre vill lyssna!

 

Det är 1 maj och solen skiner över torget i Husby i norra Stockholm.

– Down, down dictator.
– Down, down dictator.

Utanför samlingslokalen vid torget står det en grupp oppositionella svenskeritreaner och protesterar mot ett möte som hålls här.

Inne i lokalen är det lugnt, folk har börjat sätta sig till rätta framför scenen, där någon hängt upp Eritreas flagga.

Men så uppstår något av ett tumult. En av dem som satt sig ner är uppenbarligen inte välkommen. Han heter Nasser Nuru och tillhör den eritreanska oppositionen i Sverige.

En man i gul reflexväst ställer sig framför honom och pekar på utgången.

En annan tar tag i hans jacka, rycker upp honom och knuffar honom mot utgången.

De kastar ut mig och jag har inte rört dem. Vi kommer inte röra någon. Vi kommer inte ens säga dumma ord. Det enda vi vill är att ställa frågor.
Diktaturen Eritrea är känd som ett av världens mest slutna länder.

Ingen opposition tillåts och yttrande- och åsiktsfriheten är kraftigt begränsad. Enligt Amnesty finns det tusentals personer som fängslats på grund av sina politiska eller religiösa övertygelser. Däribland svenskeritreanen Dawit Isaak som suttit fängslad sedan 2001 utan rättegång. 

Ändå stödjer vissa diktatorn.

Det som utspelas på Husby torg speglar situationen i Sverige. Vissa svenskeritreaner är för regimen, andra är emot. En del tycker att landets regim är frihetskämpar som lyckades få landet självständigt från Etiopien, andra tycker självständigheten tagits ifrån dem av en brutal diktator.

De senaste åren har närmare 30 000 eritreaner sökt asyl i Sverige. Och det pågår en slags dragkamp om de nyanlända mellan regimens anhängare och oppositionen i Sverige.

Kaliber handlar i dag om kampen om de nyanlända eritreanerna. Och om hur en kyrka med kopplingar till regimen bedriver flyktingverksamhet med svenska statens stöd.

Vi är i Santa Maria församling. En eritreansk ortodox kyrka som hyr in sig i Svenska kyrkans lokaler i Akalla i norra Stockholm.

Kyrkan här har fått statligt stöd för att ta emot och integrera nyanlända eritreaner i det svenska samhället. Sammanlagt 300 000 kronor sedan flyktingkrisen 2015 och utöver det får kyrkan i år närmare 800 000 för sin religiösa verksamhet.

Flyktingverksamheten är framförallt inriktad på nyanlända ungdomar.

Det är minst hundra personer här den här kvällen. Många av dem är nyanlända, får vi veta. Många har tagit sig den farliga vägen genom Sudan och Libyen och slutligen över Medelhavet.

Väl i Sverige söker de trygghet och gemenskap för att orka vidare. En av dem är Furtuna.

Översättning: ”Det tog henne ett år och några månader att komma hit. Värst var i Libyen där hon inte hade den andliga kontakten eller hopp. Utan det är först när hon kunde komma till kyrkans vägledning som hon kände sig levande och hoppfull för framtiden.”

Det är vanligt att eritreanska flyktingar, precis som Furtuna, är djupt religiösa och Santa Maria församling besöker flyktingförläggningar för att få dem att gå med i deras kyrka.

Kören på omkring 15 personer vaggar från sida till sida i sina vita fotsida kåpor med röda kors. Kören består främst av unga kvinnor.

Många som lämnat Eritrea har varit med om traumatiska upplevelser – i sitt hemland eller på vägen hit. 

Prästen i kyrkan bär en vit en cape över axlarna. I handen håller han ett vitt kors.

Översättning: ”Han förklarar att först och främst så han bär korset och har absolut tystnadsplikt. Det gör att de här ungdomarna anförtror sig honom fullständigt och berättar ohämmat om både positiva och negativa upplevelser.”

Enligt en FN-rapport håller regimen landets befolkning i skräck genom ett omfattande angiverisystem, godtyckliga frihetsberövanden och tortyr.

Enligt svenska utrikesdepartementet, UD, tillåts ingen opposition i landet, yttrande- och åsiktsfriheten är begränsad och människor arresteras godtyckligt.

Och på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex hamnade Eritrea på 180:de och sista plats förra året.

Men prästen vill inte säga att Eritrea är en diktatur: 

Översättning: ”Det han säger är att i och med att han bär korset och är en andlig ledare så är det inte värdigt en präst att komma och uttrycka sig politiska åsikter. Hans politik är bibeln.”

De vi träffar här i kyrkan berättar om de svåra förhållanden som de nyanlända genomlevt efter att de lämnat landet, på vägen mot Europa, men vi möter ingen som pratar om grymheterna i Eritrea. 

Aman Russom, sitter i styrelsen för Eritreanska ortodoxa tewahdo kyrkan i Sverige och han tycker att bilden av Eritrea behöver nyanseras. 

– Man brukar säga i rapporteringen att det här är en diktaturstat – allt är förjäkligt. Man ska också understryka då: Om det är så ska man kanske jämföra landet med Kuba och andra länder som kört en annan socialistisk ideologi. För i Eritrea är till exempel utbildningen fri, sjukvården fri och så vidare.

Aman Russom, är också ansvarig för flyktingverksamheten i kyrkan. Varje månad flyr flera tusen ut ur Eritrea enligt FN, men Aman Russom hävdar att det inte främst är på grund av det politiska förtrycket som människor väljer att lämna landet.

– Det är inte en politisk engagemang som är drivkraften bakom varför de migrerar ut. Det finns påtryckningar utifrån om att lämnar ni landet får ni asyl, lämnar ni landet får ni det ena och det andra så det finns en falsk förhoppning som gör att ungdomarna, majoriteten faktiskt åker ut från Eritrea utan att vara politiskt aktiva.

Under de senaste åren har kyrkan vuxit och bildat församlingar på flera orter i Sverige med hjälp av svenskt statligt ekonomiskt stöd. Ett stöd som endast får betalas ut till trossamfund som bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på. Bland annat demokratin.

Vi ska återkomma till hur ledande personer i kyrkan beskriver regimen i Eritrea. För vi har fått höra att kyrkan här i Akalla inte är den opolitiska verksamhet den utger sig för att vara. Att den styrs av regimanhängare och har täta kontakter med Eritreas ambassad.

Men först ska vi till en annan eritreansk ortodox kyrka. 

Här har man brutit med regimen. Men till skillnad från den andra kyrkan får man inget ekonomiskt stöd från svenska staten. 

Två små flickor ska döpas.

Prästen håller upp en flicka och doppar först fötterna i vattnet, sedan kroppen och till sist häller han vatten över hennes huvud enligt ortodox tradition.

För ungefär tio år sedan uppstod en schism i den eritreanska ortodoxa kyrkan.

Ledaren för den eritreanska ortodoxa kyrkan i Eritrea avsattes och sattes i husarrest av regimen. Han ersattes av en patriark som ansågs vara mer regimvänlig. Och många eritreaner utanför Eritrea har sen dess valt att bryta med kyrkan som de anser styrs helt av regimen. Den nya religiösa ledningen har inte heller accepterats av andra ortodoxa kyrkor utanför Eritrea.

Enligt dem vi träffar här i kyrkan på Lidingö är den andra kyrkan politisk och står den eritreanska regimen nära.

Yoseph Yohannes är uttalad regimkritiker – och medlem i församlingen här. Och han tycker att det är fel att den andra kyrkan får statligt stöd för att ta emot ungdomar som flytt från Eritrea eftersom han menar att ungdomarna återigen hamnar i händerna på den regim de flytt ifrån.

– De här stackars unga människorna flydde ju landet av flera olika skäl. Istället för att få professionell hjälp i form av terapi och sådant så hamnar de i Santa Marias ungdomsverksamhet och jag är övertygad om att Santa Maria församling är en del av diktatorn.

Vi har träffat flera personer som berättar att de i Sverige utsatts för allt ifrån utfrysning till trakasserier och hot på grund av sitt engagemang i den kyrka som tar avstånd från regimen. Det handlar bland annat om en smutskastningskampanj där präster anklagas för kätteri. Och flera av de vi träffar säger att de är rädda för att råka illa ut.

För regimens förlängda arm skrämmer människor även här i Sverige. 

Man måste lyda regimen och det innebär också att gå till den regimtrogna kyrkan, säger Berhane Tesfazghi, som är medlem i församlingen här i Lidingökyrkan och känd oppositionell i Sverige.

– Den förlängda armen från Eritrea kommer ända hit till Sverige, till Europa och påverkar människorna. Är det någonting någon behöver, till exempel att hämta handlingar, eller att kunna hämta någon anhörig från Eritrea, då måste du vara lydig regimen.

Vi har pratat med ett flera kända oppositionella eritreaner i Sverige som alla säger att Santa Maria i Akalla och de kyrkor som står under den på olika sätt styrs och påverkas av den eritreanska regimen. Vi får höra om spioner, att det finns personer i kyrkan som vill kontrollera eritreaner i exil och hindra dem från att byta sida.

Under de senaste åren har det kommit många unga eritreaner till Sverige och här pågår det en kamp om dem mellan regimens och oppositionens anhängare. Det säger Meron Estefanos som är känd regimkritiker i Sverige.

--Det är ju krig på grund av de här ensamkommande barnen.

Krig om de ensamkommande barnen?

– Ja, precis. På vilken sida de ska hamna är ju vem som får tag i dem först.

Och enligt Meron Estefanos har kyrkan under de senaste åren blivit den viktigaste arenan i kampen om de nyanlända eftersom många av de ensamkommande som lyckas ta sig till Sverige söker sig till kyrkan.

Hon tycker det är fel att kyrkan som enligt henne står regimen nära får svenska skattepengar för flyktingverksamhet.

– De här personerna får bidrag för att rekrytera till regimen. Inget annat. Så för mig är det fel ställe att ge bidrag till. 

– Får jag bara sätta på in egen inspelning för min säkerhet, tänker jag...

– Jag heter Max Stockman och jobbar på SST som handläggare för kontakt med ortodoxa och muslimska samfund.

Myndigheten för stöd till trossamfund, SST , ansvarar för att dela ut statsbidrag till religiösa organisationer.

Efter den stora asylinvandringen hösten 2015 var det SST som fick i uppdrag av regeringen att dela ut pengar till lämpliga samfund för arbete med etablering av nyanlända. 

Även här känner man till kritiken som riktats mot den eritreanska ortodoxa kyrka som får statligt stöd för att ta emot nyanlända ungdomar.

– Jag skulle säga att den bilden har jag också att kyrkan i Eritrea har svårt att vara fri från regimen.

Men han tycker inte att det går att dra slutsatsen att kyrkan i Sverige är styrd av regimen, även om han ser kopplingar.

– Vi vet och kan bekräfta är att det finns relationer mellan ambassaden här i Sverige och företrädare för den här kyrkan som vi pratar om. Så långt har vår information kommit. Men sen allt det här andra, att de skulle agera på regimens order eller att de på olika sätt skulle medverka till regimens vilja, det har vi inte sett ännu.

I lagen står att bidrag bara får ges till trossamfund som ”bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på”.

Och pengarna till flyktingverksamheten får bara betalas ut till ”verksamhet som respekterar demokratins idéer”.

Men Myndigheten för stöd till trossamfund, SST, har inte i uppdrag att kontrollera vad personer i ledande position har för inställning till demokrati säger Max Stockman på SST.

- Du kan ha odemokratiskt sinnade personer i ledningen. Det viktiga är att samfundet som sådant förhåller sig positivt till och att de budskap man så att säga predikar står för utåt är grundläggande positivt demokratiskt. 

Max Stockman säger alltså att en kyrka kan få statligt stöd, även om det finns odemokratiskt sinnade personer i ledningen. Det viktigaste är det budskap man står för utåt.

Vi ska återkomma till Myndigheten för statligt stöd till trossamfund men först ska det handla mer om den Eritreanska ortodoxa kyrkan.

En av få forskare som studerat hur regimen kontrollerar eritreaner i exil är Mirjam van Reisen. Hon är professor i internationella relationer på Tilburg University i Nederländerna. 

Hon är en av personerna bakom en statlig rapport där man intervjuat eritreaner. I rapporten beskrivs hur det eritreanska regeringspartiet infiltrerat eller styr en rad organisationer, bland annat ortodoxa församlingar i Nederländerna.

– The main church in the Netherlands, the Ortodox Church in Rotterdam, is functioning under direct instruction from the PFDJ.

Mirjam van Reisen berättar att deras forskning visar att den största eritreanska ortodoxa kyrkan i Nederländerna kontrolleras av PFDJ, People's front for democracy and justice, som är det enda godkända partiet i Eritrea – och att kyrkan samarbetar nära med Eritreas ambassad i Nederländerna och med den eritreanska regimen.

Syftet ska vara att se till att eritreaner i exil håller sig lojala mot Eritrea, och betalar två procent i skatt, som den eritreanska regeringen kräver av eritreaner i exil.

Och resultatet blir att de får svårt att integrera sig i det nederländska samhället, säger Mirjam van Reisen.

– The most important consequence is that it really holds Eritrean refugees back from integrating.

Mirjam van Reisen har inte studerat hur situationen ser ut specifikt i Sverige men hon säger att hennes forskning visar att kyrkan är organiserad på en global nivå och att strukturen ser mer eller mindre likadan ut överallt. Och hon varnar för att kyrkorna i själva verket kan vara politiska organisationer i det fördolda – och hon tycker att man måste vara väldigt försiktig med att ge dem pengar.

– If I was to give advice I would look very, very closely at how that money is used. I would be quite concerned about that.

Den eritreanska ambassaden i Nederländerna har protesterat mot bilden i rapporten. De menar att kyrkorna inte på något sätt styrs av den eritreanska staten.

Under arbetet med det här reportaget har vi pratat med många människor som på olika sätt har haft med kyrkan att göra. Det handlar om alltifrån öppet oppositionella som känt sig ovälkomna i församlingen till unga nyanlända som upptäckt att kyrkan inte var vad de trodde. 

Men vi har också träffat personer med god insyn i hur kyrkan fungerar.

Vi har kontrollerat våra uppgiftslämnare och de är trovärdiga. Men de tar en stor risk genom att prata med oss. Därför måste vi hålla dem helt anonyma.

Våra uppgiftslämnare berättar om hur kyrkan används av regimen för att kontrollera eritreaner i Sverige och för att sprida information och propaganda. Och att samarbetet med den eritreanska ambassaden är tätt.

Oberoende av varandra beskriver de hur regimvänner genom kyrkan spionerar på och rekryterar nyanlända. Enligt våra källor lämnar regimvänner exempelvis uppgifter till ambassaden om vilka som är kritiska mot den så kallade 2-procentsskatten, som Eritrea vill ha av eritreaner i utlandet.

Vi har alltså fått trovärdiga uppgifter om att det pågår en form av flyktingspionage där kyrkan spelar en viktig roll.

Kyrkan beskrivs organisation som inofficiellt styrs av det enda godkända partiet i Eritrea, PFDJ.

Och det finns också företrädare för kyrkan som är helt öppna med sitt stöd för regimen.

– Down, down dictator.
– Down, down dictator

Vi är tillbaka på mötet i Husby i Stockholm som vi hörde om i början på programmet.

Inne i möteslokalen finns svenskeritreaner som sympatiserar med regimen. Utanför står oppositionella och skanderar mot diktaturen i Eritrea.

Vid entrén till lokalen står killar med röda huvtröjor, med trycket YPFDJ på bröstet och ryggen. YPFDJ - det är Eritreas enda godkända partis ungdomsförbund.

– Nu så hänger det lite klungor utanför med säkerhetspersonal till det här mötet och polis.

Där står också en vältränad man i keps och bomberjacka med armarna i kors. På kepsen står det Eri Blood.

Får jag fråga dig... Eri Blood vad betyder det?

– Jag tror inte jag kan svara men…Eri Blood är eritreanskt blod, vi är vakter.

Eri Blood betyder eritreanskt blod och vi är vakter, säger mannen i bomberjacka.

Eri Blood är en grupp som synts till utanför regimtrogna möten på senare år. I den nederländska statliga rapporten beskrivs den som regeringspartiets milis utanför Eritrea som med hot och våld sätter skräck i exileritreaner. Bara vetskapen att de finns kan skrämma folk till tystnad enligt rapporten.

Plötsligt får syn på en man vi känner igen i folkmassan som strömmar in till lokalen. Han var med när vi besökte Santa Maria-kyrkan i Akalla, den som beskrivs som regimtrogen. Han är vice ordförande i den församlingen.

Han tar glatt i hand med Eri Blood-vakten med bomberjacka och går in på mötet för de regimtrogna.

När han kommer ut igen så går vi fram.

– Aha.

Du kände inte igen mig va?

– Jo, jag känner igen dig. Jag har varit på möte ja.

Var det bra?

– Jo, jag är jätteglad.

På vilket sätt var det bra möte?

– Mina ungdomar har gjort seminarium i Nederländerna. De har berättat om situationen.

Vilka ungdomar?

– Young PFDJ

Okej.

Vice ordförande i den församling som får statligt stöd för att ta emot ungdomar som flytt diktaturen talar alltså om regimens ungdomsförbund Young PFDJ som ”sina ungdomar”.

Och i sociala medier blir det tydligt att han sympatiserar med regimen. Han har delar partimaterial och hyllningar till diktatorn Isaias Afewerki.

När vi senare ringer upp honom säger han att hans åsikt är personlig och inte kyrkans, men att han ställer sig positiv till regimen och presidenten i Eritrea:

– Ja för min del är han en bra president, vet du varför? Han kämpade och Eritrea blev fri från kolonialism.

– Jag har träffat honom flera gånger. Inte på möte. Jag har träffat honom i Asmara där han går som vanligt folk.

Okej. Men ni känner varandra så att ni pratar med varandra eller?

– Nej, inte på riktigt men han hälsa. Inte bara jag, vi var flera.

Santa Maria församlings vice ordförande är alltså öppen med sitt stöd för diktatorn. Och vi hittar fler företrädare för kyrkan som syns i regimtrogna sammanhang.

En person som enligt Myndigheten stöd till trossamfund har en ledande position inom kyrkan delar i sociala medier hyllningar till diktatorn Isaias Afewerki. Bland annat syns han posera med porträtt på presidenten. Vi ringer upp även honom, men han vill inte svara på våra frågor.

Vi hittar också bilder på prästen som är ordförande i Santa Maria församling. När vi träffade honom ville han inte svara på om Eritrea är en diktatur eftersom att han ville vara politiskt neutral. Men på bilderna ser vi honom vid invigningen av den regimvänliga Eritreafestivalen i Stockholm tillsammans med företrädare för regimen – bland annat vid ett tillfälle tillsammans med Eritreas utrikesminister och vid ett annat fotograferades han med presidentens närmaste rådgivare.

Kyrkan som alltså säger till oss att den är politiskt neutral företräds av personer som befinner sig i sammanhang som är allt annat än neutrala och delar regimpropaganda i sociala medier.

Vi ska återvända till Aman Russom som alltså sitter i styrelsen för den eritreanska ortodoxa kyrkans riksorganisation och som är ansvarig för flyktingverksamheten i Santa Maria församling.

Jag visar honom bilden där deras präst står tillsammans med företrädare för regimen på Eritreafestivalen.

– En bild säger mer än tusen ord brukar man säga – här är det tvärtom. Du måste förstå att prästerna är hedersgäster när man bjuder in dem till festivaler. Det är en respekt för prästerna det handlar om. De är vägledande i vårt samhälle och bjuds in i officiella sammanhang. Jag kan rabbla en rad andra präster och andra länder som gör samma sak.

Om ni vill vara en opolitisk kyrka, varför går ni då över huvud taget dit? Varför är ni över huvud taget med på bild med företrädare för regeringen? Det är ju en enpartistat.

– Den Eritreanska Ortodoxa kyrkan är inte underställd i regeringen. I alla fall som vi agerar i Sverige, vad jag kan svara på till hundratio procent på är att vi är inte underställda regeringen.

Att personer som företräder kyrkan öppet tar ställning för regimen är enligt honom inget problem eftersom de gör det som privatpersoner. I kyrkan förekommer inga politiska budskap och oppositionella är välkomna, säger han.

Han tillbakavisar också helt alla uppgifter om att det förekommer någon form av flyktingspionage. Och han säger att kyrkan inte på något vis är styrd av regimen eller ambassaden.

– Det finns en ömsesidig respekt med Eritreanska staten. Vi gör inga aktiviteter som ambassaden styr för oss. Det gör vi inte. Och vi har ingen kommunikation med ambassaden som skulle indikera på att de har ett intresse i oss heller. Vi är inte politiskt aktiva.

Vi kontaktar också ambassaden som säger att de stöder kyrkorna i deras arbete men att de inte på något sätt styr dem.

Tillbaka hos SST, den myndighet som delar ut pengarna till flyktingverksamheten. Pengar som bara ska delas ut till verksamhet som respekterar demokratins idéer.

Vi visar handläggaren Max Stockman vad vi fått fram om kyrkoföreträdarnas sympatier för Eritreas regim. Och han är inte särskilt förvånad.

– Ja, det är ju tydligt att det är personer i kyrkan som – och det är väl känt sen tidigare – att de har relationer med ambassaden i Sverige och med Eritrea på olika sätt.

– Jag ser också det att de verkar stödja regimen. Som privatpersoner. Jag tycker det är problematiskt. Det är problematiskt att ledande företrädare stödjer den regimen. Men som jag sagt tidigare är det ju framförallt…det vi tittar vi på vad organisationer här i Sverige står för och vad de gör och predikar. Och är det så att det här kommer in i kyrkan då är det en allvarlig sak och då måste vi titta på det.

Är det rimligt att den som öppet stöder regimen i Eritrea får pengar för att ta emot flyktingar därifrån?

– Nej, det är inte rimligt. Men jag vill påpekat att det här är nog första gången jag hör ledande företrädare öppet ta ställning för regimen. Den informationen har inte kommit till mig tidigare.

Är det rimligt att ni inte granskar det här samfundet mer än vad ni gör?

– Svaret på det är väl att det finns skäl för oss att titta på det här igen.

På Husby torg har regimkritikern Nasser Nuru – han som just blev utslängd från det politiska mötet - sin bild klar. Han tycker inte att den eritreanska ortodoxa kyrkan ska få statligt stöd för att ta emot flyktingar.

– När du vet att de här människorna som stödjer regimen och du kastar dem i deras händer och ger dem ett godkännande och ger dem ett bidrag. Vi borde skämmas. Jag som svensk skäms. Det här är så kränkande så det finns inga ord som kan beskriva det. Man kan inte göra så.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".