Hundfabriken - en granskande serie om försvarsmaktens hundar.
Hundfabriken - en granskande serie om försvarsmaktens hundar. Foto: Jonas Pettersson/SR
Här kan du läsa hela programmet

Hundfabriken del 4: Mellanhanden

Här kan du läsa hela programmet "Hundfabriken del 4: Mellanhanden". Vill du hellre lyssna kan du göra det här.

Då går vi in då.

– Ja.

Ett öde radhusområde utanför Köpenhamn. Grådaskigt väder. Vi är här i ett lite udda ärende. För att hitta en person som för några år sedan ska ha sålt hundar till svenska Försvarsmakten. Vi har försökt nå henne på telefon, men hon har inte svarat. Vi knackar på en fönsterruta. Men huset verkar tomt.

– Der er ikke nogen hjemme. (Danmarks Radios reporter)

Det verkar inte vara någon här. (Kalibers reporter)

– Nej.                                   

Ska vi lämna en lapp kanske? Har vi någon penna?

Vi skriver ett meddelande på den faktura som vi är här för att ställa frågor om. Den gäller två hundar som sålts för ovanligt höga belopp.                                   

– Ok. Så vi efterlader et stykke papir, en faktura, fra 2010 der det stå at hun har solgt en hund.

För 182 200 danska kronor står det.

– Der fanns to hunde, va?

Ja, 187 500 där ja...

– Ok. Så vi efterlader den her. Og så skriver vi til hende?

Du lyssnar på Hundfabriken. En granskande serie från Kaliber. Fjärde delen heter: Mellanhanden.

En av världens största statliga uppfödare av schäferhundar, svenska Försvarsmakten, har köpt in tikar för mångmiljonbelopp till sitt avelsprogram.  

– Eftersom jag tävlat mycket och har mycket kontakter utomlands och jag har använt de också och fått höra mig för, säger företrädare för Försvarets Hundtjänstenhet.

Men istället för att sätta ut en annons och låta de bästa schäferuppfödarna runt om i världen konkurrera om pris och kvalitet, har man på egen hand valt ut vilka man köper ifrån. Något som, enligt experter, kan vara ett brott inte bara mot svensk lag, utan även mot EU-rätten.

– Enligt min bedömning är den olaglig, ja, säger upphandlingsexpert.

Det handlar om runt 90 hundar som svenska Försvarsmakten köpt in genom åren. I de fakturor vi granskar ligger snittpriset på över 200 000 kronor per hund. De dyraste hundarna har kostat svenska skattebetalare över en kvarts miljon styck.

– Det är helt oförklarligt. Helt oförklarligt. Vill jag påstå, säger hundexpert.

Men nu var det dessutom så att många av försvarets dyra hundar slogs ut ur aveln. Fler än hälften av dem fick över huvud taget ingen avkomma som gick att använda vidare i avel.

– Jag var väldigt bekymrad över vad jag såg, säger en uppfödare.

– På det hela taget vill jag påstå att de hundar vi har köpt in har varit friskare än genomsnittet, säger Försvarsmakten.

Och målet att förse polisen med hälften av deras behov av nya polishundar varje år, lyckas de inte med.

– Jag är inte nöjd med det resultatet. Jag hade velat se fler hundar, säger polisens Nationella Hundtjänstenhet.

Exakt hur många hundar som i slutändan blivit tjänstehundar vet inte Försvarsmakten. Deras möjlighet till uppföljning är för dålig, menar de.

Och vi undrar fortfarande, varför har Försvaret egentligen köpt in så här dyra hundar?

I jakten på tikarna som skulle ligga till grund för det världsunika svenska hundavelsprogrammet, så var det i mångt och mycket kapten Pierre Wahlströms kontakter som Försvarsmakten använde sig av. Han är tidigare dressyrvärldsmästare och testansvarig på Försvarsmaktens Hundtjänstenhet.

De här kontakterna som hjälpte er att gallra och skanna marknaden som ni uttryckte det, hur kom ni fram till vilka som skulle få vara de personerna?

– Vi kom inte fram till vilka utan det är så här att man jobbar med många i början, nu vet jag inte hur många leverantörer, det vet ni kanske bättre än jag egentligen hur många vi har köpt hundar av i detalj. Men efter ett tag kristalliseras det ut de som vi tycker det fungerar bra med, där det kommer friska hundar ifrån. De levererar hundar på rätt tid, det är inga ”issues” med de individerna. Det är inte så att vi har ”pinpointat” den ska vi köpa alla hundar utav eller så utan det börjar i småskaligt och sen ser man att den här levererar bra. Här får vi ut djur som vi har nytta utav och så. Och det är mest så det är… det har inte varit någon speciell anledning, säger Pierre Wahlström.

Vi börjar titta på vilka det är som fått sälja hundar till Försvarsmakten. Det finns någon säljare från Belgien, någon från Sverige. Men de allra flesta hundarna, som alltså i snitt kostat över 200 000 kronor styck, är köpta från Danmark. Vi betonar att är köpta från Danmark för i själva verket är de flesta av hundarna ursprungligen från Tyskland.

De här priserna, på över 200 000 kronor per hund, har dömts ut som orimliga av både experter och uppfödare som vi pratar med. Så vi bestämmer oss för att kolla vad de här hundarna kostat från början innan de såldes till svenska Försvarsmakten?

Och eftersom vi inte kan tyska, så tar vi hjälp av vår kollega på Ekot, Angela Wiese Edeler. Hon pratar flytande. 

Nu när du har suttit och översatt våra frågor från svenska till tyska, har du stött på några konstiga ord eller nått du inte kunde?

– Ja, ganska mycket fackuttryck faktiskt. Jag är absolut inte hemma i avelshundbranschen, inte i hundbranschen överhuvudtaget. Så jag fick slå upp en del faktiskt. Men jag tror jag har fått till det nu. Jag ska bara gå och hämta lite vatten och sedan är det väl bara att sätta igång att ringa då?

Det schweiziska bankkontot

Hundarna som Försvarsmakten köpte in kom främst från Tyskland. Men de såldes i de flesta fall av danska säljare. Och för att ta reda på mer om dem har vi tagit hjälp av vår kollega Anne Skjerning på Danmarks Radios granskande program Efterforskerne. Och nu åker vi runt för att se om vi kan få tag på några av säljarna.

Vi har lagt märke till att en särskild dansk uppfödare förkommer ofta i våra papper. Han har ensam sålt 20 hundar för sammanlagt nära 3,8 miljoner kronor till svenska Försvaret. En tredjedel av hundarna som vi hittat i de fakturor vi har.

Men när vi tillsammans med våra kollegor på Danmarks Radio tittar närmare på de danska hundförsäljarna så upptäcker vi något. Nästan alla verkar på olika sätt ha kopplingar till just den här danske mellanhanden och hans kennel. En del med riktigt nära band. Hans svärmor ska till exempel ha sålt tio hundar.

– I dokumenterne der står hendes navn rigtig mange gange. Og så, hun har i hvert fald på papiret handlet mange hunde til det svenske forsvar. (Danmarks Radios reporter)

Svärmodern har sålt hundar för drygt 2,3 miljoner kronor till Försvarsmakten. Men när vi ringer upp för att fråga henne om det här, verkar hon inte veta så mycket. Hon minns inte priserna för hundarna.

– Det er ikke hun, der har handlet hundene. Hun har ikke købt dem, hun har ikke solgt dem. Hun har intet med priserne at gøre. (Danmarks Radios reporter)

Till slut berättar hon att det egentligen inte var hon själv som köpt hundar och sålt dem till svenska Försvaret, utan hennes svärson. Den danske mellanhanden.

Vi hittar ju också något här som är väldigt, väldigt konstigt. Och det är ett schweiziskt bankkonto. Det har satts in 379 700 danska kronor på ett schweiziskt konto 2008. Och sen så började ni kolla upp vem den här personen var som hade fått de här pengarna. Vem var det?

– Jamen det viste jo sig at det er hans søster. Og hun siger meget klart, at hun kender ikke til nogen schweizisk bankkonto. Hun har ikke nogen konto i Schweiz.(Danmarks Radios reporter)

Den danske mellanhanden har alltså inte bara använt sin svärmor för att sälja hundar till svenska Försvaret. Vid ett annat tillfälle så betalar Försvarsmakten ut motsvarande nästan en halv miljon svenska kronor till ett schweiziskt bankkonto som ska tillhöra hans syster. Men när vi ringer upp systern, så säger hon bestämt att hon inte har sålt några hundar till Sverige och att hon absolut inte har haft något bankkonto i Schweiz.

– Det har slet ikke noget med mig at gøre. Det er nok min kære storebror.

Det är nog min kära storebror, säger hon.

– Jeg har overhovedet ingen med hundehandel at gøre. Jeg har en lille chihuahua.

Og du har aldrig haft en bankkonto i Schweiz?

– Det har jeg ikke. Aldrig, avslutar systern.

Hon har inget med hundhandel att göra säger hon. Förutom att hon har en liten chihuahua hemma. Är det inte lite konstigt, undrar vi?  

Er det ikke lidt underligt, undskyld jeg spørger…?

Det är inte första gången som det skulle vara något konstigt, säger hon.

– Det er ikke den første ting, hvis det endelig skulle være. Lad os bare sige det sådan.

Hvad tænker du på?

– Nej, det er privat. Jeg snakker ikke med ham. Men det skulle ikke være den første ting.

Mer vill hon inte säga. Hon pratar inte med sin bror, säger hon, men det skulle inte var första gången något var konstigt.

När vi tittar närmare på fakturorna så upptäcker vi att fler som sålt hundar till svenska Försvarsmakten har kopplingar till den danske mellanhanden. I några fall står den danske mellanhanden som referensperson på fakturorna, som i typsnitt och layout ser precis likadana ut som hans egna. Med skillnaden att det är ett annat namn som står som säljare.

Allt som allt har två tredjedelar av hundarna som vi granskat sålts av den danske mellanhanden eller av personer som är antingen är släkt med honom eller använder honom som referensperson på sina fakturor till Försvarsmakten.

Vi har många frågor att ställa till honom. Men trots att vi försökt nå honom i flera veckor via telefon och mail så har vi inte fått några svar. Så nu har vi bestämt oss för att helt enkelt åka och knacka på.

– Är vi framme nu? Det står en bil där i alla fall… (Kalibers reporter)

Försvaret ovetande

Kapten Pierre Wahlström som hade en nyckelroll i att hitta hundar till avelsprogrammet säger att han varit helt ovetande om att den danske mellanhanden sålt hundar via släktingar.

– Jag kan inte hans familjeförhållanden tyvärr. Så det har jag ingen aning om. Alltså att han skulle ha använt några familjemedlemmar att sälja hundar till oss, det är ingenting som jag känner till. Ett antal hundar har presenterats. Sen kan jag ju säga att jag vet ju inte ägarförhållandet utan det sköts ju utav avelsstationen när det gäller ägaröverföringarna. Så vem som har ägt hundarna bokstavligt talat och om det är någon svärmor eller var sa du någon mamma som ägt någon hund. Den person som håller i kopplet när jag tittar på hunden tar jag ju ingen legitimation utav, säger Pierre Wahlström.

Hundarna som legat till grund för svenska Försvarets hundavel har alltså i en majoritet av fallen köpts in via en dansk mellanhand. Men ursprungligen kommer de flesta hundarna från Tyskland. Det är där de är uppfödda.

– Nu måste jag hänga med, du menar att den som Försvaret köper av direkt i Danmark, det är inte den som fött upp hundarna, utan de har i sin tur köpt dem av några andra? Frågar sig Andrea Sundstrand, som är docent i offentlig rätt på Stockholms universitet och expert på offentliga upphandlingar.

Hon menar att Försvarsmakten kan ha brutit mot lagen, eftersom de inte annonserade ut någon offentlig upphandling när de köpte in de dyra tikarna. Hon tycker att upplägget med den danske mellanhanden låter märkligt.

– Ja, det talar väl ännu mer för att det hade varit lämpligt att genomföra en offentlig upphandling för då hade de ju kunnat köpa den här valpen direkt av uppfödaren i Tyskland eller Portugal eller var de nu har köpt in det och är det så, då är det ju ännu svårare för Försvaret att hävda att det är väldigt viktigt att köpa av den här uppfödaren om det inte ens är deras hundar. Så det låter ju väldigt konstigt?

Konstigt?

– Ja, det låter konstigt att de har det som en förklaring till varför de köpt dem direkt är att vi måste köpa från den här uppfödaren för att de har bra hundar, när det visar sig att det inte ens är den här uppfödaren som fött upp hundarna.

Något mer du tänker kring detta?

– Ja, när det rör sig om så här mycket pengar då kanske man ska vara mera försiktig av bedömningen, särskilt om det nu visar sig att det inte finns grund för de förklaringar de har gett. Och om det är så stor omsättning på de här hundarna när det visar sig att det är väldigt många som inte fungerar, så kanske man ska se över verksamheten överhuvudtaget, avslutar Andrea Sundstrand.

Försvarsmaktens dåvarande upphandlingsenhet menar att de såg hundinköpen som rekrytering av personal och därför inte behövde annonsera ut någon offentlig upphandling.

Hundentusiasten Ingrid Tapper som vi hörde i första avsnittet. Ni minns, rotarmänniskan, som hon kallar sig. Hon reagerar också på priserna.

– Jag vill veta vad som gör att en hund kostar 200 000 kronor. Jag skulle vilja veta det. Är de kanske värda så? De kanske är så dyra i Tyskland. Det vet ju inte jag. Men det här är alltså tikar som är kanske 18-20 månader, de har inte gjort något speciellt, man vet ingenting om dem egentligen. Och de skulle absolut inte köpas för de priserna normalt sett, säger Ingrid Tapper.

Vi ringer runt till tyska uppfödare

Angela, nu har du suttit och ringt till en herrans massa hunduppfödare i Tyskland för att kolla lite priser och kolla lite vad det har varit för hundar och så vidare. Ska vi försöka oss någon slags sammanfattning. Vad har du kommit fram till? (Kalibers reporter)

 – Ok, vi kan ta några exempel.

Vi börjar få kontakt med de uppfödare i Tyskland som fött fram hundarna som Försvarsmakten senare köpte in för i snitt över 200 000 kronor styck. De flesta av dem vi pratar med, lämnar gärna uppgifter till oss. Men de vill inte vara med på någon riktig intervju, på band.

– Han säger att han, som han minns det, fick ca 1500 euro för den, då.

Och vad säger han om vart den här hunden gick?

– Alltså vad han sade spontant var att han trodde att den var såld till Danmark, som han mindes det. Men sen när jag frågade om vilken köparen var så ville han inte säga det.

Det blir en hel del samtal. Ett 20-tal tyska uppfödare pratar med oss. Alla blir förvånade över priserna som svenska Försvaret betalat.

– Han reagerar ganska starkt när jag berättade för honom idag att svenska militären hade betalt ca 25 000 euro för hans gamla hund. Då reagerar han och säger ”Donnerwetter!”, vilket är ungefär ”jösses”. Han reagerar med stor förvåning över den uppgiften. Och sen skämtar han och säger att ”Das hätte ich auch gern selber gemacht”, alltså han hade gärna själv sålt hunden för de pengarna, menar han, översätter reportern Angela Wiese Edeler.

Och till slut får vi också tag på några som vill ställa upp på en intervju. Hans-Werner Jahnke, till exempel. Han som födde upp Thomas Erikssons hund Nele, som vi hörde om i förra avsnittet. Tiken som vart för aggressiv för att avla på.

– Hon hade några jäkla aggressionstendenser i vissa grejer, sa uppfödaren om det.

Hans-Werner Jahnke berättar att han sålt hunden till polisen i Hamburg när hon var ungefär ett år gammal. Han fick då 1200 euro för henne, alltså knappt 12 000 svenska kronor med den tidens valutakurs. Att hon ungefär ett och ett halvt år senare såldes för runt 260 000 kronor reagerar han starkt på. Reportern Angela Wiese Edeler översätter den tyska uppfödaren:

 – Där döljer sig något, det säger jag dig så här i telefon, det gör jag, att där döljer sig något som ger mig frossa. Det kan inte stämma. Det går inte alls! 25 000 euro för vad? För vad?

Här säger jag att Nele egentligen såldes till Försvaret som avelstik och inte för att sättas in på uppdrag. Och där blir Hans-Werner Jahnke väldigt förvånad för det här har inte han hört förut.

– Som avelstik? Nu ska jag säga något: det är bedrägeri med i spelet.

Och där blir jag lite förvånad och undrar hur han menar? 

– Vad jag menar? När tiken såldes fanns det tvivel kring hennes höft, att höften inte skulle vara tillräckligt bra. Sedan röntgades hon ju igen, och polisen sa ok, vi kan göra det. Alltså underförstått, polisen sa att hon var ok, att de kunde ta över henne. Men när det gäller avel tror jag inte att hennes höft var tillräckligt bra för att man skulle få 20 000 euro för henne.

Ingen av de vi pratar med har hört talas om priser på över 200 000 kronor för den här typen av hundar, tikar som inte har några särskilda högre utbildningsmeriter. Men även om det verkar mycket osannolikt så kanske det kan ha hänt någonting det där första året, eller åren, som gjort att priserna skjutit i höjden? Det är inte troligt, men trots allt en möjlighet. Men så får vi tag på en uppfödare som sålt sin hund direkt till den danske mellanhanden. Angela Wiese Edeler översätter:

– Ja, nu har vi för första gången fått tag på en uppfödare som faktiskt har sålt sin hund direkt via en mellanhand till Försvaret. Det vill säga den har inte gått på många och långa omvägar via olika köpare utan nu vet vi precis, den här uppfödaren kan berätta precis hur det här gick till, den här affären.

Hur har det då gått till, berätta för oss?

– Ja, uppfödaren berättar för mig att kontakten var med den här mellanhanden och uppfödaren säger också vem den här mellanhanden var, i Danmark. Och det stämmer överens med de uppgifter vi har. Och den personen var kontakten. Men uppfödaren själv fick bara såvitt den personen minns ca 1200 euro för sin hund. Och bara en mycket, mycket kort tid senare så såldes hunden alltså vidare av den här mellanpersonen till det svenska Försvaret för ca 25 000 euro.

Uppfödaren berättar att hon ställde ut hunden den 12 december 2010, och sålde den kort därefter till den danske mellanhanden för runt 1200 euro, alltså knappt 12 000 svenska kronor. Och bara några få dagar senare så säljs alltså samma hund till Försvarsmakten för drygt 240 000 kronor. På inköpsordern står den 16 december 2010 som leveransdatum till Försvarsmakten.

– Uppfödaren säger sig bli ganska chockad över den här uppgiften och visste absolut inte om att hunden hade sålts vidare för ett så stort belopp bara en kort tid senare. Och uppfödaren försöker då förklara hur det kan komma sig, kanske har hunden fått ytterligare någon utbildning emellan eller på något vis har det hänt något med hunden? Men det handlar alltså om bara några få dagar mellan det att uppfödaren sålde hunden till mellanhanden, och mellanhanden sen sålde hunden vidare till Försvaret. Så det kan inte ha hänt väldigt mycket på den tiden, översätter Angela Wiese Edeler.

”De måste ju inkomma med underlagen”

Hur kan priset ha gått upp 20 gånger på bara några dagar? Antingen gjorde svenska Försvaret en riktigt, riktigt dålig affär, där man dessutom kan ha brutit mot upphandlingslagarna i både Sverige och EU. Eller är det som Hans-Werner Jahnke säger, bedrägeri med i spelet?

Vi frågar kapten Pierre Wahlström som är testansvarig på Hundtjänstenheten.

– Om jag förstår saken rätt så menar han att det är bedrägeri här?

Den danske mellanhanden är en av hans kontakter. Och en person han själv känner från sin privata karriär inom hundsporten.

Vi berättar för Pierre Wahlström om vad de tyska uppfödarna har sagt.

Han menar att han inte kan förstå varför den hunden med de egenskaperna…?

– Nej, men kontakta honom igen så får han uppvisa de underlag han har vad han har sålt hunden för. Det tror jag är mest trovärdigt. Vi kan ju inte kommentera uppgifter som kommer via något telefonsamtal, det är ju helt … alltså hur ska vi kunna kommentera det, Markus? Vi vet ju inte vilka pengar som har lagts på de här hundarna sedan tidigare. Utan nu är det ju hörsägen. De måste ju inkomma med underlagen som kan påvisa deras… jag är jätteintresserad av det själv. Om man kan få en hund för 1200 kronor och sen kan sälja den för 250 000, det anser jag också är helt orimligt.

När vi gör intervjun med Pierre Wahlström så är det som han säger. Vi har inga papper som styrker att hundarna var billigare i tidigare led. Bara muntliga berättelser från chockade och förvånade tidigare hundägare. Vi hör chefen för Hundtjänstenheten, Thomas Goder:

– Det får väl granskas i så fall om det är så och då får man väl ta fram alla papper från dag ett på just den hunden då och se hur det har gått till. Men som sagt, vi har jobbat utifrån de förutsättningar vi har haft och jag har känt mig trygg hela vägen sen jag så att säga kom i chefsstolen, säger Thomas Goder.

– Alltså för oss är det ointressant i det här läget att kommentera vad hundar har kostat tidigare. För oss är det intressant att veta att skattebetalarna får ut den satsning de har gjort när vi köper in hundar och med den budget vi har, säger Pierre Wahlström.

Men i den här serien har vi kunnat visa att fler än hälften av de inköpta tikarnas blodslinjer slogs ut redan efter en generation, eftersom de inte höll måttet. Och att man på tio år inte lyckats få fler en femtedel av alla hundar man avlat fram att faktiskt bli tjänstehundar i slutändan. En siffra som i sig är osäker för att Försvarsmakten inte har följt upp vad som hänt med alla hundar.

Kvitto som visar tidigare pris

Vi har alltså inga papper som visar vad hundarna kostat i tidigare led. Men till slut får vi napp. En av de tidigare ägarna skickar oss dokument från när han sålde sin hund Cherie för motsvarande ungefär 19 000 kronor. Exakt en månad senare såldes den till Försvarsmakten via den danske mellanhandens svärmor för 192 000 danska kronor. Det motsvarar runt 250 000 svenska kronor.

Guido Wünsch, som den tidigare ägaren heter, blir mycket förvånad när han får höra om priset.

– Jag köpte valpen med baktanken att jag själv skulle avla på henne. Därför gav jag naturligtvis akt på blodslinjen. Den är egentligen mycket bra men inte bättre än genomsnittet. Jag tror jag betalade 700 euro för valpen, det var alltså inte så att hunden stod högt i kurs. Men den här tiken har blivit övervärderad av militären när det gäller avkomma och blodslinje. På en skala mellan 1 och 6 har hon kanske ett betyg på 2 till 3, inte mer.

Så 25 000 euro var för mycket, menar ni?

– Ja, definitivt.

Men nu vill inte Försvarsmakten prata med oss längre. När vi vill visa dem dokument som styrker att hunden bara en månad tidigare sålts för en bråkdel av vad Försvarsmakten betalat, vill de inte längre träffa oss för en intervju. Varken Pierre Wahlström eller enhetens chef Thomas Goder. Istället ger de oss skriftliga svar där de återigen uppger att de följt ”marknadsekonomiska principer”.

Mellanhanden återkommer aldrig

Vi får inte heller tag på den danske mellanhanden. När vi efter flera försök att nå honom på telefon, åker hem till honom för att knacka på, visar det sig att han är i Tyskland. Så vi lämnar en lapp med våra kontaktuppgifter, men hör sedan aldrig av honom.

Men vi får tag på ytterligare en person. Armin Kircher som berättar att han sålde sin hund till en dansk i samband med Schäferhunds-VM i Krefeld i Tyskland 2009.

– Det var den 10 oktober 2009. Då var det VM för schäferhundar i Krefeld.

Minns du vad priset var för hunden?

– Cirka 1000 euro.

Han minns att han fick omkring 1000 euro för sin tik. Och när vi kollar upp hunden ser vi att den registrerats på just den danske mellanhanden.

I november samma år, alltså bara någon månad senare, säljs hunden till Försvarsmakten. Men inte av den danske mellanhanden. Utan av en annan person som tidigare haft honom som referens på sina fakturor. Hunden var då ett år och fem månader gammal och hade inga registrerade meriter alls. Priset: drygt 250 000 svenska kronor.

– Hundens ålder och aktuella utbildningsnivå rättfärdigar inte det priset. Det är helt klart för högt.

Så speciell blodslinje hade hunden inte ändå, att hon hade varit värd 23 000 euro?

– Det finns ingen hund i Tyskland i den åldern som avlats som ”prestationshund” som rättfärdigar det priset.

Vem bestämde att priserna var rimliga?

Vi undrar fortfarande – varför köptes hundar för över 200 000 kronor styck när de i tidigare led kan ha kostat uppemot tjugo gånger mindre? Och vem på Försvarsmakten var det som bestämde att de här priserna var rimliga?

– Bara för att jag hittar en hund där ute som skulle vara en kompis till mig som äger och vilja sälja den så ska den hunden igenom ett antal filter så att… lite oförtjänt, men okej jag köper dina frågeställningar angående det absolut.

Du har hört fjärde delen av fem i Kalibers serie Hundfabriken. Fortsätt lyssna på webben, i appen Sveriges Radio play och på andra ställen där du hittar dina poddar. Och glöm inte att vi finns på sociala medier, sök på Kaliber så hittar du oss.

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista