Hundfabriken - en granskande serie om försvarsmaktens hundar.
Hundfabriken - en granskande serie om försvarsmaktens hundar. Foto: Jonas Pettersson/SR
Här kan du läsa hela programmet

Hundfabriken del 5: Hundkompisar

Här kan du läsa hela programmet "Hundfabriken del 5: Hundkompisar". Vill du hellre lyssna kan du göra det här.

Det måste vara Cherie det här?

– Ja, det är det.

Roligt att få träffa någon som man har följt så länge, från Tyskland via Danmark, till svenska Försvarsmakten och hit till Skattkärr.

Skattkärr utanför Karlstad. Hon är gammal nu. Och har bott här hos paret Marie-Louise och Jan Tillman sedan slutet på 2008.

– Barnen och min fru ville ha vovve. Och jag såg en annons i NWT, som är dagstidningen här. De annonserade om fodervärd till Försvarsmakten. Så då skickade jag in det, säger Jan Tillman.

– Och min första reaktion var att, nej det kliver inte in en schäfer över vår tröskel. De hårar, jag ser inte fästingarna och min mamma är rädd för schäfrar. Men hur det än var så kom hon hit, och mamma är mer än gärna hundvakt, hon fäller, ja, och fästingarna ser jag, säger Marie-Louise Tillman.

– Vi visste ju om att hon skulle vara avelstik, det visste vi ju om. Bombhundar skulle det bli och likhundar, som jag fattade det? Säger Jan Tillman.

– Ja, hundar som de kunde använda i arbete, säger Marie-Louise Tillman.

Hunden Cherie födde en kull åt Försvarsmakten. Sedan ville de inte ha henne mer. Och Cherie har istället fått leva familjeliv med Marie-Louise, Jan och deras barn.

Nyhetssändning:

”Här är morgonekot med nya uppgifter om hundhärvan inom Försvaret. En person i Danmark har enligt P1-programmet Kaliber tjänat stora pengar… ” (Ekot, 30/10 2017)

– Och sen sitter jag, för jag lyssnar mycket på radion när jag kör bil, och får höra på radion. Men vad fan? Då börjar jag ju inse, vad fan, det är ju vår hund? De pratar ju om det vi har varit med om. Då förstod jag ju att det här är riktigt på riktigt alltså.

Du lyssnar på Hundfabriken. En granskande serie från Kaliber. Femte delen heter: Hundkompisar.

Avböjt medverkan


Vi har i en serie avsnitt granskat Försvarsmaktens storskaliga hundavelsprogram. Och vi har flera frågor vi vill ställa.

Men sedan en tid tillbaka får vi inga nya intervjuer med Försvarsmakten. I ett mail till oss skriver den ansvarige benchefen för Hundtjänstenheten, Thomas Goder, att ”Inga fler frågor kommer besvaras direkt av Hundtjänstenhetens personal”.

Så det ni hör Försvarsmakten säga i det här avsnittet är från de två tidigare intervjuer vi har gjort med Hundtjänstenhetens representanter.

– Eftersom jag tävlat mycket och har mycket kontakter utomlands, använt de också och fått höra mig för. Jag har tävlat VM och jag har vunnit VM och då ser man ungefär vilken klass utav folk som vi vill jobba med, säger Pierre Wahlström.

Försvarsmaktens enskilt största leverantör av hundar är en person i Pierre Wahlströms nätverk. En dansk uppfödare och hundhandlare som har sålt hundar för flera miljoner till svenska Försvarsmakten. Och han ska ha gjort goda affärer genom att köpa hundar billigt, framförallt från Tyskland, för mellan 10 000 och 20 000 kronor och sedan sålt dem för över 200 000 kronor till svenska Försvaret. 

Dessutom ska en del av hundarna ha sålts genom upplägg där den danske mellanhandens släktingar stått som säljare, trots att det i själva verket var han som stod bakom affären.

Men Försvarsmakten säger sig inte ha känt till det här. Pierre Wahlström, som hade en nyckelroll i att leta rätt på lämpliga hundar.

– Jag känner inte till att skulle vara några släktingar eller vänner till någon som har sålt dem utan vi köper en bra hund utav någon och hoppas att det ska blir bra, säger han.

Svårt att få klarhet


Men det är fortfarande frågor som hänger kvar hos oss. Vem var det som bestämde att de här höga priserna på hundar som Försvarsmakten köpte in var rimliga?  Och vem gjorde upp om priserna med säljarna?

Själva prisbilden då, vad en hund var värd och vad man var beredd att betala för den. Vem var det som beslutade om det?

Vi ställer frågan till Erik Wilsson, som var den som hade huvudansvaret för själva avelsverksamheten fram till i våras då han gick i pension:

– Det vet jag inte. För när jag anställdes så hade rekryteringen av tikar börjat i de här prisnivåerna.

Thomas Goder är chef för Försvarsmaktens hundtjänstenhet. Enligt honom så var det inte Hundtjänstenheten som skötte affärerna. Efter att de bestämt sig för att köpa en viss tik så var det den dåvarande upphandlingsenheten, Försvarsmakten logistik, som tog vid.

– Så att vi har ju aldrig varit inblandade i några pengatransaktioner själva. Det är ju sådana säkerhetsventiler som finns i systemet så att vi inte ska göra några egna affärer, vilket jag tycker är jätteskönt, säger Thomas Goder.

Ibland blev de rådfrågade om priserna, men det var allt menar han. 

– Sen hade vi samma individ som jobbade under många år med det här. Så hon lärde sig marknaden själv till slut.

Den Thomas Goder syftar på, som hade hand om tikinköpen på Försvarsmakten logistik på den här tiden, är Anna-Karin Brorsson Kinch. Men hon säger tvärtom att Hundtjänstenheten redan hade bestämt vilken hund som skulle köpas och till vilket pris.

– Vi hade ju ingen uppfattning om det, vi har ingen sakkunskap så att säga. Så att vi litade nog på att de hade koll på det.

Men att hundens värde var det som man betalade ut då, det hade ni ingenting med att göra helt enkelt?

– Nej utan vi litade på att hundtjänstenhetens team hade koll på det.

Men skulle du säga att du lärde dig att göra en bedömning av hundens värde under din tid där?

– Nej.

Ni hade ingen sakkunskap alls då, egentligen om hundarna?

– Nej.

Där litade ni på Hundtjänsten?

– Ja, absolut. De talade om vilket vilken tik de ville köpa och vi såg till att de kunde göra det och sen hade de ju kommit överens om ett pris och vi tillhandahöll egentligen bara inköpsordern, säger Anna-Karin Brorsson Kinch.

Som ni märker har vi alltså svårt att få klarhet vem på Försvarsmakten det egentligen var som kom överens med säljarna om priserna.

Men klart är att man handlade av den testansvarige Pierre Wahlströms kontakter. Han är personligen bekant med flera av säljarna från sin privata karriär inom hundsporten. Och just därför, menar han, hade han inte något med den ekonomiska uppgörelserna att göra. 

– Och det är ingenting som jag idag tycker är konstigt, snarare tvärtom. Jag är tacksam över att Försvarsmakten har velat använda kompetensen. Men bara för att jag hittar en hund där ute som det skulle vara en kompis till mig som äger och vilja sälja den, så ska den hunden igenom ett antal filter så att det spelar ingen roll vad jag gör med den hunden. Den ska godkännas, höfter, armbågar, familjebilden. Den ska fungera också så att… lite oförtjänt, men okej jag köper dina frågeställningar angående det, absolut, säger Pierre Wahlström.

Vänskapsband


Hur såg då de här personliga kontakterna ut? De kontakter Försvarsmakten använt sig av för att köpa in hundarna som hela avelsprogrammet bygger på.

Den danske säljare som vi kunde höra om i förra avsnittet är en av Pierre Wahlströms kontakter. Han har ensam sålt hundar till Försvarsmakten för nära 3,8 miljoner kronor. Dessutom har hans släktingar sålt hundar för ytterligare nästan tre miljoner. Men när vi kontaktar släktingarna så säger de att det är den danske mellanhanden som står bakom även de affärerna.

Under den tid som Försvarsmakten köpte in hundar för miljonbelopp av den danske säljaren, uteslöts han på livstid från det tyska schäferhundsförbundet, som är världens viktigaste organisation för schäferuppfödare. I samband med schäferhunds-VM i Tyskland 2009 uppdagades det att han sålt en hund med förfalskade papper. Det stod att hunden hade hög utbildning inom spår, skydd och lydnad, fast den inte hade det. Men Försvaret fortsatte köpa hundar av den danske säljaren. I ett mail skriver Försvarsmakten att de inte känner till att den danske säljaren blivit avstängd och att han har varit en bra leverantör av hundar. Men så sent som 2014 köpte de en tik för omkring 240 000 kronor av honom, som kort efter inköpet fick avlivas på grund av klådor.

Den här danske säljaren är en person som Pierre Wahlström känner. De har haft privata affärer ihop. Till exempel ägt hundar från varandras kennlar och använt varandras hundar i avel. En av Försvarsmaktens mest flitigt använda avelshannar är resultat av en sådan privat parning, mellan Pierre Wahlströms och den danske säljarens egna hundar.

Vi hittar vi fler personer som Försvarsmakten köpt hundar av, som är bekanta med Pierre Wahlström. Två stycken som han ska ha tränat tillsammans med. En av dem länkar han till på sin hemsida under rubriken ”Hundtränare & andra vänner”.

– Mina vänskapliga relationer både med de som är utomlands och i Sverige, de har vi diskuterat och det är därför jag inte har hanterat de ekonomiska aspekterna utav det här, säger Pierre Wahlström.

Varför är det bekanta till dig i första hand som får sälja hundar till de här priserna, som ändå beskrivs som kraftiga överpriser av alla vi pratar med i princip?

Trots att det är Pierre Wahlström som testat hundarna innan de köptes in och trots att de alltså kommer från hans egna kontakter, så menar han att de inte står varandra så nära det skulle riskera att påverka hans bedömning av hundarna.

– Det är också en uppgift som hela organisationen känner väl till vem vi har handlat hundar utav och att jag inte är ovän med dem utan jag känner dem väldigt väl. Beakta att jag har dömt sju stycken VM, jag har tävlat VM sju-åtta gånger själv så jag har goda kontakter och känner mycket folk. Sen är det inte så att jag känner dem så att vi åker på semester tillsammans eller vi åker och bjuder hem varandra på kaffe. Men däremot att umgås i hundsammanhang och se dem och träffa dem så det är ju inte det bara de utländska det är även många andra, säger Pierre Wahlström.

”Själva involveringen innebär ju att han har påverkat”


– Frågan om att dricka kaffe är inte så väsentlig i sammanhanget. Jag menar att den här personen som det handlar om borde aldrig ha varit involverad i det här ärendet överhuvudtaget, säger Jan Turvall, som är en av Sveriges ledande experter på offentlig förvaltning.

– Jag har varit lektor på universitetet i 45 år och framförallt ägnat mig åt att utbilda offentliga tjänstemän.

En av sakerna han kan bra är jäv.

– Det är ju inte vilka regler som helst vi talar om, det är ju de viktigaste reglerna vi har i Sverige. Våra grundlagsbestämmelser.

Det handlar alltså om situationer där offentligt anställda, som personal i Försvaret, kan misstänkas för att vara partiska.

– Även om han inte formellt har fattat beslut om att göra upphandlingen, så själva involveringen innebär ju att han har påverkat det här ärendet. Och det betyder att har han några typer av relationer till de som har sålt hundar, så kan ju hans relationer ha påverkat att det inte har blivit den bästa upphandlingen. Så jag menar att det är uppenbart att här finns en jävssituation, säger Jan Turvall.

Försvarsmaktens hundtjänstenhet skriver i ett mail att de har fullt förtroende för att Pierre Wahlström kunnat skilja på sin hobby och sitt yrke och att "då hundbranschen trots allt är begränsad är det fullt rimligt att det skapas vänskapsband mellan dem som har ett stort intresse för dessa frågor."

Hemma hos Reino Oskarsson igen. Han som varit kritisk till Försvarsmaktens avelsprogram. Han som hade flera av de dyra tikarna som Försvarsmakten köpte in stallade på sin gård. Och som berättat att de var i dåligt skick, hade klådor och rädslor.

Nu sitter vi vid hans köksbord och tittar på vad de här hundarna har kostat.

– Ja, jag önskar jag fick sälja hundar till Försvarsmakten.

Vi har en sak som vi måste fråga dig om.

Vi plockar fram en faktura på en hund som Reino Oskarsson och hans fru sålt till Försvarsmakten för 206 000 kronor.

Vi bara undrade när vi hittade den? Det här är som du har sålt då?

– Yes. Stämmer.

För 206 000?

– Ja, det är ju med momsen. 165 000 kronor.

Eftersom Reino Oskarsson själv reagerat starkt på de höga priser som Försvarsmakten köpt hundar för, så blir vi såklart lite förundrade eftersom han sålt en lika dyr hund själv. Var den värd så mycket som 206 000 kronor?

– Ja, det kan man både säga ja och nej till. Det är helt klart. Men det är klart att det har också att göra med vad man vill betala. Jag kan väl säga såhär att jag har sålt betydligt billigare hundar än den här. Jag har sålt två tikar i den här prisklassen.

Men tycker du att det är ett rimligt pris eller gjorde du en väldigt bra affär?

– Jag gjorde en bra affär. Den är mentaltestad och korad.

Men det är inte något som normalt sett motiverar den typen av priser enligt dig?

– Nej, det är det inte.

Hur gick den här affären till då? Var det så att Försvarsmakten eller någon därifrån erbjöd dig det här priset eller hur var det?

– Ja, så är det.

Var det någon förhandling?

– Ja, det var ju Pierre Wahlström som var upphandlare och han var här och tittade och ville köpa den här tiken. Jag har sålt en tik till som jag var lite förvånad över, inte ur meritförteckning, men hon var rätt så gammal. Hon var ju nästan sex år, säger Reino Oskarsson.

Vi hör om ett upplägg


Vi har en tjock pärm med fakturor med oss. Där finns hunden som Reino Oskarsson har sålt. Där finns också hundarna som den danske mellanhanden ska ha köpt billigt och sedan sålt dyrt till Försvarsmakten.

Du har fått frågan om den här typen av upplägg?

– Ja, det har jag fått.

Vad gick den ut på?

– Nej, men det var ju att man skulle placera utländska hundar här hos mig och att jag skulle vara någon form av mellanhand i affärsverksamheten. Men jag tackade nej till det.

Vad skulle det upplägget gå ut på?

– Det vet jag inte.

Skulle du kunna förklara lite mer så att vi förstår vad det upplägget skulle gå ut på?

– Nej men jag kan inte förklara mer än att vi fick det erbjudandet, eller det var inget erbjudande, vi fick det förslaget att man skulle placera inköpshundar från utlandet hos oss här och sen skulle vi sälja dem till Försvarsmakten.

Med vinst?

– Det var det aldrig några diskussioner om, men vi var inte intresserade av den formen av affärsuppgörelser. Utan vi tackade nej. Sen om det var seriöst eller om det var något annat, det har jag ingen aning om.

Vad sade de var anledningen till att de skulle ställa hundar här då?

– Det skulle vara enklare.

Vad var det du tackade nej till då?

– Att göra det här. Jag skulle alltså vara den som skulle köpa in hundarna från utlandet och sen sälja dem till Försvarsmakten. Och det var det där jag inte riktigt förstod. Varför skulle jag göra det, men ni kan kanske se samma bild här.

Han pekar på en faktura från den danske mellanhanden.

Vem skulle tjäna på det, fick ni höra någonting om det?

– Nej, vi kom aldrig så långt för vi tackade nej, avslutar Reino Oskarsson.

Försvarsmakten har gjort dyra hundinköp utan att annonsera ut någon offentlig upphandling, något som kan bryta både mot svensk lag och mot EU-rätten. Det handlar om mängder av hundar som köpts in för i snitt över 200 000 kronor styck. Hälften av de dyra hundarna höll inte måttet i avelsprogrammet, de slogs ut redan efter en generation. Och uppdraget att få fram tjänstehundar till polis och militär är det ingen som vet hur de lyckas med. I Försvarsmaktens egna register är det bara en femtedel av alla hundar som gått i tjänst, men siffran är osäker eftersom myndigheten inte har följt upp vad som blivit av alla hundar de fött fram.

Och en sak till. Mellan 2012 och 2015 var chefen för Flygvapnet, som Hundtjänstenheten ligger under, ingen mindre än nuvarande Överbefälhavare Micael Bydén. Och under den tiden blir han enligt dokumentation vi tagit del av, uppmärksammad på inte bara på kritiken mot avelsprogrammet, utan även de dyra hundpriserna. Vi har sökt Micael Bydén för att fråga hur han ser på uppgifterna som kommit fram och varför han inte reagerade på det här då, men har inte fått några kommentarer.

”Jag känner mig lurad”


Tillbaka hos familjen Tillman i Skattkärr, utanför Karlstad. De blev fodervärdar åt hunden Cherie 2008. Hon födde en kull på fem valpar, men familjen upptäckte snart att hon kliade sig mycket.

– Men när hon kom tillbaka hade hon inte hår kvar. Här på sidan. Klia sig, klia sig, klia sig, berättar Jan Tillman.

– Vi kunde vara ute i skogen, hon är ju pinntokig, men hon kunde bara släppa den och klia sig i panik sådär för att det kliade någonstans, fyller hustrun Marie-Louise i.

– Det gick ju väldigt långt med klådan när hon låg och tuggade, kommer du ihåg det? Hon låg ju och tuggade på sig själv, så det var ju lite äckligt måste jag säga, säger Jan.

Klådan gjorde att Försvarsmakten inte ville använda henne mer i avel. Så familjen Tillman fick överta henne, gratis.

– Vi satt och pratade och då sade jag, kan ni inte använda henne till något annat? Jag vill ju jättegärna ha hunden, det är inte fråga om det, men jag tyckte det var bortkastat. Det var liksom att ödsla med pengar, säger Jan Tillman.

Försvarsmakten hade betalat runt en kvarts miljon kronor för hunden Cherie. Och det visste Marie-Louise och Jan om.

– Jag höll på att svimma när jag hörde vad hon kostade, säger Jan Tillman.

– Jag sade, de kostar ju mer än våra bilar ihop! Ska jag vara ute och gå med den här? Minns Marie-Louise.

– Det blir så bortkastat för dem! Och bara fått en kull. Men de sade nej. Jag föreslog, jag vet ju inte, men föreslog att de kunde använda henne som väktarhund, polisen – de har ju bättre utbildningar kanske men de sade nej. Så att, vill ni ha henne? Och givetvis ville vi ha henne, för vi tyckte ju om henne. Alla tyckte ju om henne. Det var ju en klockren hund. Så det var så ungefär det gick till, säger Jan Tillman.

Bara en månad innan Försvarsmakten köpte in Cherie för runt en kvarts miljon, så såldes hon i Tyskland för runt 19 000 kronor. Försvarsmaktens största leverantör av hundar i Danmark ska ha gjort sig en rejäl hacka på hunden.

– Det har ju gått helt fel till. Jag kan ju känna att jag med stolthet har sagt att vi har en Försvarsmakts-hund för jag tycker att vi har hjälpt till med någonting. För de här hundarnas arbete ute i fältet är otroligt. Det är mycket jobb du sparar på att ha en hund. Och då kände jag, vad kul att få vara en del i det här. Men det är lite med bismak nu. Jag tycker faktiskt det. Vi är jätteglada för Cherie det är vi, man är ju inte medskyldig men ändå känner man såhär… Jag känner mig lurad. Jättetråkigt är det, för syftet från början anser jag var bra. För schäferhundarna är ganska sönderavlade och att få in nytt blod, helt rätt. Helt rätt. Men inte på det här viset, det är inte ok, säger Marie-Louise Tillman.

– Jag håller med, man känner sig lurad. Det måste ju vara någon som skor sig på det här. Det kan inte stå rätt till, ett köp på 20 000 och en månad senare så har det stigit tio gånger, elva gånger till och med. Det är obegripligt. Värdet kan ju inte stiga, så många utbildningar hinner hon ju inte gå på en månad. Någonstans är det någon som har skott sig som bara den, säger Jan Tillman.

Försvarsmaktens hundtjänstenhet vill fortfarande inte prata med oss. Vi har fått en del skriftliga svar. Men inga svar på vem som förhandlade fram priserna på de dyra hundarna. Även om Försvarsmakten säger att priserna var marknadsmässiga, så undrar vi var den här marknaden som Försvaret handlat på egentligen finns? Och eftersom de köpt de här dyra hundarna av säljare som deras egen testansvarig är personligen bekant med, säljare som verkar ha tjänat enorma summor genom att köpa billigt och sälja dyrt till Försvaret, så undrar vi fortfarande: hur kunde det bli så här?

Du har hört femte och sista delen av Kalibers serie Hundfabriken. Alla avsnitt finns i Sveriges Radio Play.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista