Övergrepp
Här kan du läsa hela programmet

Färdtjänsten och förarna del 1: Varningarna

Här kan du läsa programmet "Färdtjänsten och förarna del 1: Varningarna". Klicka här om du hellre lyssna på programmet!

– Men jag vart väldigt både spak och skeptiskt för jag kände det redan från början att vad är det här för person.

Ur polisförhör:

”Så då ska jag berätta att vi ska hålla ett målsägandeförhör.”

– Jag skulle ju bara ha en vardag som funkade så jag skulle ha skjuts till och från en aktivitet, men i stället så ska man lägga all kraft på att vara orolig.

Ur polisförhör:

”Och vi sitter i polishuset i Östersund. I videoförhörsrummet här då.”

– Ja det brast ju någonting inom mig. Det gjorde så fruktansvärt ont. Vad har min dotter blivit utsatt för?

Ur polisförhör:

”Du får berätta vad det är du kommer ihåg ifrån det här.”

– Jag kommer alltid tycka det att det skulle hänt någonting tidigare.

Du lyssnar på Kaliber i P1. En granskning i två delar om Färdtjänsten och förarna. Del 1: Varningarna.

Östersund. September 2017.

– Det där är väl, 2000….

– Det är början på 2001.

– Ja.

Jag är hemma hos Kristina 26 år. I hennes lägenhet på sjunde våningen med utsikt över Storsjön. Idag är även hennes mamma Anna-Helena här. Det är Anna-Helena som bläddrar i det tjocka blå fotoalbumet med bilder från Kristinas barndom. Det är många bilder på hundar och hästar.

Vad är det för hund?

– En vit älghund, säger Kristina

– Det var hennes kompis, säger Anna-Helena.

– Jag var ju den som gick ut mest med hundar när jag var hemma bara på helgen än vad brorsan gjorde på en vecka. För jag hade ju ingenting att göra på helgerna liksom, säger Kristina.

Hon föddes med en hjärnskada. Hon har bland annat svårt att hantera intryck och svåra situationer. Kristina fick gå i särskola.

2006 flyttade Kristina till Östersund för att gå i skolan. Några år senare flyttar hon in i ett LSS-boende där hon kan få hjälp och stöd av personal.  Genom kommunen blir hon också beviljad färdtjänst. Det är till för de som liksom Kristina inte kan åka den vanliga kollektivtrafiken på grund av sina funktionsnedsättningar. Och med hjälp av färdtjänsten, kan Kristina till exempel fortsätta med sitt stora intresse: ridning.

– Hästarna blev väl ens vänner eftersom man har svårt att hitta kompisar och så genom åren tidigare, berättar Kristina.

Men sommaren 2012 åker Kristina med en chaufför som inte är som de andra chaufförerna.

– Jag hade inte träffat den personen tidigare, alltså chauffören, fortsätter Kristina.

Med i bilen finns hennes dåvarande pojkvän, som också har en funktionsnedsättning.

Privata frågor

– Och sedan från ingenstans frågade han min kille om det är så att han märker innan mig när jag blir upphetsad. Och då blev jag jättepaff. Vad vill den här människan mig?

Kristina åker fler gånger med chauffören efter det. Han ställer privata frågor och vill att hon ska berätta om sina problem.

– Jag var väl bara glad för stunden att någon lyssnade på mig, men det är väl lätt att känna så när man har varit utsatt och mobbad tidigare när man gick i skolan och sån’t. Men jag vart ju väldigt både spak och skeptisk för jag kände ju det redan från början att vad är det här för person…

Vad Kristina inte vet då är att det är fler personer som kommer ifrågasätta just den här chaufförens beteende. Men ingen kommer stoppa honom, förrän långt senare. När det redan är för sent.

I Östersund är det liksom i många andra kommuner, privata taxibolag som kör färdtjänst på uppdrag av kommunen. Här är det Taxi Östersund som kört de senaste åren. Chaufförerna där kör både vanlig taxi och färdtjänst.

I ett litet konferensrum på ett hotell i Östersund träffar jag Per-Åke Petterson. Han var fram till i våras VD för Taxi Östersund. Han jobbar inte kvar i taxibolaget idag, men sitter i styrelsen för branschorganisationen Svenska Taxiförbundet.

Han var också VD när det hösten 2012 började komma in klagomål mot en av företagets chaufförer. Per-Åke Pettersson fattade då en rad beslut som jag vill ställa frågor om idag.

– Med information som jag hade vid de här tillfällena så tycker jag ändå att jag tog rätt beslut.

Hösten 2012 skriver en kvinnlig anställd vid taxibolaget ett mail. Hon vill klaga på att en av de manliga chaufförerna sexuellt trakasserar henne:

”Han är absolut inte otrevlig, men nu har jag fått nog.”

”Jag blir äcklad av hans närvaro och kommentarer.”

Efter samtal med chauffören ger dåvarande VD Per-Åke Pettersson chauffören en muntlig tillsägelse.

– Ja, det sägs ju på en del arbetsplatser så säger man ju att stämningen är rå men hjärtligt, men och det är ju så man måste ju ta hänsyn även till den som om man tar illa vid sig. Majoriteten kanske tycker det är roligt, men någon kan ju ta illa vid sig av kommentarer och annat och det ska man ta hänsyn till på en arbetsplats. Men jag tycker inte det fanns anledning annat än att göra en tillsägelse att så där gör man inte och sedan fanns det ju inga anmärkningar på honom som chaufför på något sätt, säger Per-Åke Pettersson.

Föraren får skriftlig varning

Chauffören får köra vidare, men ett kort tag efteråt kommer just en anmärkning på honom som chaufför. Från en 17-årig resenär.

– Ja, och då var det en tjej som där han hade uttryckt sig väldigt klumpigt då som chaufför.

Januari 2013 hör en 17-årig flicka av sig till taxibolaget. Hon berättar att chauffören gjort sexuella anspelningar, han vill följa med henne hem och göra hennes kväll ”bättre”. Nu får chauffören en skriftlig varning med rubriken ”sexuella trakasserier”. Sedan får chauffören han sätta sig bakom ratten och köra igen.

– Jag uppfattade det inte så allvarligt så jag hade grund för en avstängning, säger Per-Åke Pettersson.

Vad fanns det för gräns då? Vad är tillräckligt allvarligt om inte det som du rubricerar som sexuella trakasserier är det?

– Men jag uppfattar inte de här händelserna som… framförallt inte den första då ….och i det andra fallet är det ju då första händelsen som, och då vill jag liksom markera och ge en varning och tala om att det inte är ok.

Varningen avslutas med orden: ”Om dessa trakasserier fortsätter eller annat brott mot regelverk sker kan detta rendera i avstängning som förare.”

Men föraren kommer inte stängas av förrän långt senare. Och innan dess kommer det komma fler klagomål mot samma chaufför. Och några månader senare kommer han begå ett övergrepp på Kristina.

– Du ska svänga här framme och sen ska du till vänster, instruerar Kristina i bilen.

Maj 2013 ska Kristina hem från stallet. Hon har ridkläder och ridväst på sig när hon sätter sig i färdtjänstbilen. Det är chauffören som tidigare ställt de intima och konstiga frågorna som kör. Att han fått en varning och en tillsägelse för sexuella trakasserier har inte Kristina en aning om när hon sätter sig i framsätet.

– Någonstans, ganska snart här framme så får han mig att börja grina, berättar Kristina.

Här framme?

– Ja, precis. Strax efter korsningen liksom.

”Då vart man liksom jävligt skraj”

När bilen stannar utanför boendet är Kristina upprörd och ledsen.

– Han stannade och stängde av bilen. Och sen fortsatte väl mest han att prata och jag tror det var i samma veva som han ville trösta mig så passade han på att stoppa in handen innanför tröjan, eller innanför ridvästen, en långärmad tröja och en t-shirt, berättar Kristina.

Utanför boendet stoppar chauffören in händerna innanför hennes kläder, han ska känna om hon är svettig säger han.

– Och det var ju här han sa det här med, han förklarade i detalj hur han skulle göra mig upphetsad om jag gick med på att ligga med honom. Och han skulle stoppa in kuken i mig när jag kände mig redo. Då vart man liksom jävligt skraj. Alltså vad är du för människa…?

Kristina känner att det som hänt är fel, men berättar först inte för någon. Men personalen på LSS-boendet märker att hon inte är sig lik, verkar nedstämd och några dagar senare berättar hon.

– Men till slut när jag pratade med chefen så sa ju hon att jag hade rätt att anmäla och då…för jag visste inte först att jag hade den rätten, berättar Kristina.

I mitten av maj 2013 polisanmäler Kristina chauffören med hjälp av personal vid boendet. Chefen på Kristinas boende kontaktar taxibolaget för att berätta om polisanmälan. Och enligt minnesanteckningen hon gjort i Kristinas journal, förstår den hon pratar med direkt vilken chaufför det handlar om:

”När jag beskrev den aktuella situationen så frågar hon mej om anmälan avser den personen?

Jag svarar Ja - och hon säger att hon misstänkte detta pga. Tidigare händelse. Hon tackar för att jag ringde och informerade företaget om den polisanmälan jag gjort.”

Får fortsätta köra

En muntlig tillsägelse, en skriftlig varning och en polisanmälan mot samma chaufför. Men chauffören får fortsätta köra. Före detta VD vid Taxibolaget, Per Åke Petterson:

– Men som jag resonerade så, så tyckte jag det var bra att det blir grundligt utrett och om han har begått något brott så självklart tycker jag det är jättebra att det utreds och att vi får klarhet i vad som skett, men jag kände att jag kan inte agera bara på att det skett en polisanmälan.

Chauffören får alltså sätta sig bakom ratten igen. Enligt Per-Åke Pettersson hade han som VD inte tillräckligt mycket information om det som hänt Kristina för att agera. Och de två tidigare händelserna var inte tillräckligt allvarliga för att stänga av föraren.

– Jag skulle ju bara ha en vardag som funkade så jag skulle ha skjuts till och från en aktivitet, men i stället så ska man lägga all kraft på att vara orolig, säger Kristina.

Resten av det året vet aldrig Kristina om det är just den chauffören som dyker upp när hon beställt färdtjänst. Trots att hon alltså polisanmält honom.  

– För att vi skulle vara säker på att han inte skulle köra då tog de boendebussen och hämtade mig från stallet två eller tre gånger, fortsätter hon.

– Hon var ofta ledsen och hon var irriterad och hon var inte glad. Och sen hon berättade hon gick ute på nätterna, hon kunde inte sova, fick sömnproblem, berättar mamma Anna-Helena.

Under den hösten kommer det komma fler klagomål mot chauffören, men han kommer få köra vidare.

Det är kommun eller landsting som ansvarar för att färdtjänsten ska vara av så kallat god kvalitet. De betalar för den. Förra året betalade Östersunds kommun drygt 15 miljoner kronor till Taxi Östersund för färdtjänstresor. Kommunen kände till vad som hänt. De hjälpte ju Kristina att polisanmäla. Varför såg inte de till att chauffören blev avstängd från att köra färdtjänst?

Maria Boberg, är tillförordnad chef för den förvaltning som ansvarar för färdtjänsten. Hon säger att kommunen har gjort det de kunnat.

– Enligt oss hade vi ändå gjort det vi skulle.

”Vi litar på leverantören”

Kommunen bad taxibolaget om att chauffören inte skulle köra Kristina efter polisanmälan, men mer än så kan de inte göra, säger Maria Boberg. De kan inte bestämma om en chaufför ska stängas av eller inte. Det är taxiföretaget som ansvarar för sin personal.

– Nej men det är så det är, så här är upplägget att det är en leverantör som styr själva leveransen av produkten, av varan, säger Maria Boberg.               

Men jag tänker det är ju inte vilken produkt som helst, eller vara som helst…

– Ah, nej men det är såklart väldigt, väldigt olyckligt jätte, jättetråkigt att det här har hänt så klart.

Östersunds kommun har alltså inget ansvar för chaufförerna och kan inte bestämma vilka som kör och inte. De vet inte ens vilka chaufförerna är.

– Ja, vad de heter och så det anser inte vi är relevant, utan vi litar på att leverantören gör ett bra jobb och har koll på sina anställda, säger Maria Boberg.

Och så ser det ut på fler håll i landet. När jag kollar de tre stora länstrafikbolagen som har ansvar för färdtjänsten i storstadsregionerna Västra Götaland, Stockholm och Skåne kan ingen av dem lämna ut listor på vilka som kör färdtjänst åt dem. Alla hänvisar till taxibolagen.

Men i Göteborg har man valt en annan väg. Göteborg har till skillnad mot många andra kommuner i Västra Götaland inte lagt över ansvaret på färdtjänsten till länstrafikbolaget Västtrafik. Göteborg upphandlar liksom många andra sin färdtjänst från privata taxibolag, men har skaffat sig bättre koll på vilka som kör.

– För oss har det varit ganska självklart att samla in de här listorna, säger Peter Norling, som är chef över färdtjänsten i Göteborg. Han berättar att de kräver in listor på alla chaufförer som kör för dem. Då kan de ha bättre koll på att chaufförerna går de utbildningar som krävs, men också att de sköter sitt jobb.

– Att är det så att det finns förare som under lång tid kanske får klagomål av en viss typ, så är det bra för oss att kunna gå in och säga att den här föraren tror vi behöver mer utbildning på det här området för att kunna upprätthålla den nivå som vi vill att föraren håller.

Göteborg håller koll på förarna

Men de kan också gå ett steg längre. Göteborg kan gå in och kräva att en chaufför stängs av från att köra färdtjänst åt dem, genom att återkalla chaufförens behörighet att köra för dem.

– Ingen är behörig att utföra våra uppdrag förrän vi ger behörighet. Det innebär också att vi kan återkalla den behörigheten och då kan vi också återkalla den behörigheten tillfälligt, medan vi utreder till exempel en händelse. Vilket då innebär att föraren inte får utföra några uppdrag för oss under den tiden det tar för oss att utreda den händelsen, fortsätter Peter Norling.

Göteborg har alltså hittat ett sätt att genom avtal skaffa sig bättre koll och kontroll över de som kör deras färdtjänstresenärer. Om det är möjligt även i Östersunds kommun vet inte tillförordnad chef Maria Boberg:

– Ja, men jag känner att vi får absolut göra en omvärldsbevakning och se hur det ser ut i andra kommuner, säger hon.

Men hösten 2013 kör fortfarande den chaufför i Östersund som Kristina polisanmält några månader tidigare. Han har vid det laget fått en tillsägelse, en skriftlig varning från taxibolaget och blivit polisanmäld av Kristina.

Då hör ytterligare en kvinna av sig till taxibolaget om samma chaufför. Chauffören ska både verbalt och fysiskt sexuellt trakasserat henne.

Efter samtal med dåvarande VD får föraren sin andra skriftliga varning:

”XX har vid upprepade tillfällen som förare i Taxi Östersund haft ett beteende som uppfattats som sexuella trakasserier av flera av varandra oberoende kvinnor. Personen tilldelas därför ånyo en varning…om dessa trakasserier fortsätter eller annat brott mot regelverket sker kan detta rendera i avstängning som förare…”

”Jag visste ju inte vad det rörde sig om”

Sedan får chauffören köra vidare.

– De händelserna tillsammans tyckte inte jag låg...att det fanns grund att säga upp honom som chaufför, säger dåvarande VD för Taxi Östersund Per-Åke Pettersson.

Men nu var det flera av varandra oberoende personer som uppger att han beter sig på ett sätt som inte är ok och du har gett han två skriftliga varningar och en muntlig. Hur kan du då inte tycka att du ser ett mönster ändå, att han beter sig på ett sätt som inte är lämpligt?

– Jo, jag ser ju mönstret och där av var jag väldigt tydlig i sista varningen att det inte är acceptabelt att bete sig så här, men om de här personerna som hörde av sig hade tyckt att det är ett brott som föraren begått då hade man väl hört av sig till polisen och inte till mig.

Men det hade ju en person gjort redan…

– Ja, att det var gjort en polisanmälan jag men jag visste ju inte vad det rörde sig om. Det sker ju många polisanmälningar i Sverige som inte leder någon vart.

Han visste för lite om Kristinas polisanmälan säger han och händelserna som lett till varningar var inte tillräckligt allvarliga för att stänga av eller säga upp chauffören.

Men då frågar jag då hur många chanser kan en förare få då?

– Det är ju en jättesvår fråga. Man kan nog ge förare flera chanser. Särskilt om man uppfattar att man ändå försöker och anstränger sig till bättring.

Och det ansåg du att han försökte att göra det här?

– Nä, det kan jag väl inte, men händelserna i sig…allvarligheten i händelserna uppfattade jag inte så allvarligt att jag hade grund för avstängning.

Två veckor efter den andra varningen hör ytterligare en kvinna av sig. En färdtjänstresenär. Samma chaufför ska bland annat ha följt med upp i hennes lägenhet och pratat sex. Dåvarande VD Per-Åke Pettersson börjar skriva ytterligare en varning, den tredje, men efter en egen utredning, där han bland annat fått läsa sms som skickats, väljer han att riva varningen.

– Men jag kände att jag inte hade grund för att göra någonting, säger han.

Kvinnan ska inte behöva åka med chauffören igen blir hon lovad men varningen rivs alltså. Men den här kvinnan kommer dyka upp igen. I samma rättegång som Kristina.

Många polisanmäler aldrig

Kristina polisanmälde chauffören. Men långt ifrån alla anmäler. Enligt Brottsförebyggande rådets nationella trygghetsundersökning, är det bara runt en av tio som polisanmäler sexualbrott. Men när det gäller chauffören i Östersund, så vet vi ju att resenärer vänt sig direkt till taxibolaget och klagat på honom. Och åtminstone en var färdtjänstresenär. Vad vet då kommunen om de klagomål som kommer in direkt till taxibolaget som rör färdtjänsten?

– Ja, de rapporterar ju, om det kommer in klagomål så ska vi få veta det, säger Maria Boberg, tillförordnad chef för samhällsbyggnadsförvaltningen i Östersund.

Enligt henne ska taxibolaget berätta om klagomål som kommer in till dem. Från kommunen får jag ut ett fåtal ärenden som jag kan se kommit från taxibolaget. Inget handlar om sexuella trakasserier. Om det beror på att kommunen inte fått ta del av klagomålet från kvinnan som ringde in hösten 2013 eller om de inte registrerat det, det går inte att reda ut idag.

Men jag upptäcker något annat. I en revisionsrapport från augusti 2016 ifrågasätts Östersunds kommuns rutiner just när det gäller klagomål om färdtjänst som kommer in till taxibolaget. Enligt rapporten kunde inte kommunen redovisa ett enda klagomål och inte heller statistik kring klagomål som kommit in den vägen.

– Ja, men precis. Vi fick synpunkter i revisionen om att vi borde styra upp kontrollen av det här, det har vi tyvärr inte hunnit gjort, det är vi väldigt ledsna för, det är också något som i och med personalbyten, chefsbyten, inte har prioriterats. Nu är vi snart på väg att bli fulltaliga i organisationen igen och det här är självklart ett område som vi ska ta tag i så fort som möjligt, säger Maria Boberg.

Är inte detta viktiga frågor, varför har ni inte prioriterat det?

– Ja, det finns väldigt, väldigt många viktiga frågor inom det här området och det är alltså andra saker som har prioriterats högre.

Känner ni er trygga idag med den färdtjänst ni levererar?

– Ja, det gör vi, det gör vi.

Men hur ser det ut i andra kommuner? Jag begär ut klagomål som kommit in om färdtjänsten till länstrafikbolagen i Stockholm, Västra Götaland och Skåne. Och här hittar jag klagomål som handlar om förare och sex:

”Föraren hade börjat ta henne i håret och sen hade föraren tagit henne på ryggen och brösten, föraren var hårdhänt under tröjan, även tröjan hade gått sönder.”

Det är chaufförer som försöker kyssas, som ställer sexuella frågor och som tar på resenärerna.

”Under resan sa föraren till XX att hon var vacker och smekte sitt könsorgan.”

Klagomålen har rubriker som sexuella trakasserier eller obehagligt bemötande.

”Mannen talade hela tiden med henne. Hur snygg hon var, kan jag inte få krama dig, har du pojkvän”

Jag kan inte avgöra om allt stämmer, men klagomålen finns där. Jag hittar ett trettiotal som under 2017 kommit in till de tre länstrafikbolagen i storstadsregionerna.

”När föraren frågade om hon gillade sex tyckte kunden att det började bli riktigt obehagligt”

Men även omklagomålen finns där, så är det alltså inte säkert att länstrafikbolaget som tar emot det, vet vem föraren är. Ofta måste man ta hjälp av taxibolaget för att utreda.

”Fruktansvärt slappt”

Vi har satt oss i soffan i Kristinas vardagsrum i Östersund. Ur min väska plockar jag fram varningarna som chauffören fått. Både före och efter Kristina polisanmälde honom våren 2013. Jag visar varningarna för Kristina och hennes mamma Anna-Helena.

– Nej, jag tycker det är en riktig flathet. Fruktansvärt slappt. Han fick ju fortsätta köra vidare. När skulle klockorna ringa hos honom då att det här funkar inte, han är helt olämplig, säger Anna-Helena.

När tycker du varningsklockorna skulle börjat ringa då?

– Första gången. Absolut första gången, svarar Anna-Helena.

– Det tar för lång tid innan det händer något. Ja, vad är det då som krävs? Frågar sig Kristina.

2015, två år efter Kristinas polisanmälan, döms chauffören i tingsrätten för sexuellt ofredande mot Kristina. Mellan 2012 till 2013 fick chauffören som dömdes, två skriftliga varningar och en muntlig tillsägelse för sexuella trakasserier. Först när chauffören delgavs misstanke om brott fick han sluta köra färdtjänst.

– Och när Kristina polisanmälde, det var bara för att hon skulle få stopp på att det skulle drabba och hända någon annan. Men tre år av psykiskt lidande blev hennes resultat i det här. Hon har ju blivit av med tilliten till andra människor, tillit till sådana personer som hon är helt i beroendeställning till, säger Anna-Helena.

– Jag var väl glad att det hände någonting, men jag kommer alltid tycka det att det skulle hänt något tidigare, säger Kristina.

Men i samma dom som Kristinas, fälls föraren även för sexuellt ofredande mot en annan färdtjänstresenär. Under Kristinas polisutredning fick polisen information om kvinnan som ringde in och klagade till taxibolaget hösten 2013. Klagomålet som inte ledde till någon varning. Men enligt domen har föraren sexuellt ofredat kvinnan. Dels genom sms, dels att han pratat om sex och gjort sexuella anspelningar mot kvinnan i hennes lägenhet. Men dåvarande VD för Taxi Östersund Per-Åke Pettersson menar att det måste kommit fram mer under polisutredningen än det han fick veta hösten 2013.

”Jag tyckte inte det var något brott begånget”

– Jag har inte läst hela domen, hela materialet, men jag tror det är mer händelser inblandade där än bara det som jag fick del av, en sms-konversation, säger Per-Åke Pettersson.

Jag menar känner du dig trygg i att göra de här bedömningarna eller kände du aldrig att jag borde vända mig till polisen i stället och anmäla?

– Vilket?

Ja, alla de här händelserna som du fick kännedom om där du gjorde egna utredningar och gav varningar och så?

– Nej, jag tyckte inte det var något brott begånget, nej det tyckte jag inte.

Han har inte längre tillgång sitt arbetsmaterial eftersom han slutat på taxibolaget, men jag frågar hur han ser på allt nu, nu när han vet vad som hänt. Om han kunde gjort något annorlunda.

– Ja, det är alltid lätt att vara efterklok och säga, ja se hur det vart, men den informationen hade jag ju inte då utan jag fick ju ta beslut på det beslutsunderlag jag hade då och när jag tittar tillbaka på det nu så tycker jag ändå att jag tog rätt beslut vid rätt tillfälle, eller vid de tillfällen som krävde ett beslut.

Per-Åke Pettersson sitter alltså idag i styrelsen för branschorganisationen Svenska Taxiförbundet, men slutade som VD för Taxi Östersund i våras. Den person som idag är VD för bolaget vill inte göra någon intervju, utan svarar på mina frågor via mail. Han vill inte kommentera det som hänt innan hans tid som VD, men han skriver att de får in få klagomål som rör färdtjänst och att de inte känner till något som kommit in under 2017 som rör sexuella trakasserier. De har rutiner att hantera klagomål och de som rör färdtjänst ska skickas till kommunen. Och han hänvisar till kommunen för statistik.

Att chaufförer som kör taxi och färdtjänst blir dömda för sexualbrott mot sina resenärer är ovanligt, men det händer. Jag går igenom alla de beslut som Transportstyrelsen fattat de senaste åren som rör återkallande av taxilegitimationer på grund av brott. Från 2015 till september 2017 hittar jag 19 chaufförer som blivit av med sin legitimation efter att de blivit dömda för sexualbrott som begåtts mot resenärer i jobbet. Fem av dem har begått brottet mot färdtjänstresenärer som Kristina.

– Men frågan är vilken gräns samhället har innan de ska ta tag i så pass allvarliga saker. Måste det krävas en riktig våldtäkt eller vad är det som krävs för att det ska tas på allvar? För man behöver inte bli slagen för att må dåligt. Nej, hela grejen är jättesned, avslutar Kristina.

Östersunds-chauffören som dömdes blev av med sitt jobb och sin taxilegitimation. Men hur bra är brottskontrollen av de förare som kör färdtjänst runt om i Sverige?

”En förare som är dömd för den typen av brottslighet ska överhuvudtaget inte köra i det offentligas regi på något sätt”

Nästa vecka fortsätter Kaliber granska färdtjänsten och förarna.

”Nej, jag måste ju säga att det här ser inte bra ut…det gör det inte.”

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".