Sabina program bild svartvit
Sabina gick till polisen för att sätta dit en sexköpare

Kroppar till salu del 2: I hallickarnas spår

Här kan du läsa hela programmet "Kroppar till salu del 2: I hallickarnas spår". Klicka här om du hellre vill lyssna på programmet.

Asfaltsvägen i utkanten av den lilla staden är sliten. I vägkanten en övergiven bil. Molnen ligger tunga över bergen i Transsylvanien när vi närmar oss vårt mål.

Vi är på jakt efter några unga män som varit hallickar i Sverige. Som sålt kvinnor på hotell och i privatbostäder i Stockholmsområdet.

En av dem, som nyligen släpptes ut ur fängelset, bor i det grå huset en bit bort på vägen.

En schäferhund som är fastkedjad intill huset, följer oss med blicken.

En kort tvekan. Sedan öppnar vi den trasiga nätgrinden till trädgården och tar ett par steg uppför trappan innan vi knackar på den brunröda ytterdörren. 

Vi vet inte vad som väntar när dörren öppnas.

"Sara" och hallickarna

Stockholm, för tre månader sen.

En kvinna sitter på ett hotellrum och väntar på en man som ska betala någon tusenlapp för ligga med henne. Hon överväger att ta sitt liv.

– Jag såg ingen mening med mitt liv. Jag vill inte leva såhär.

Kvinnan kan vi kalla för Sara, hon är 20 år gammal och har sålt sin kropp i Stockholm i två år. För ett år sedan var hon med och vittnade i en rättegång i Stockholms tingsrätt där tre män från Rumänien dömdes till fängelse och utvisning för koppleri.

I förra veckans Kaliber mötte vi en av kvinnorna som sålts av männen, som vi kallar Sabina.

I samband med rättegången lyckades Sabina ta sig ur prostitutionen. Men så blev det inte för Sara. Hon fortsatte sälja sig.

– Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Vad skulle jag göra nu?

Danut, Petru och Dragos. Så kommer vi att kalla hallickarna som dömdes för att ha sålt Sara, Sabina och fyra andra tjejer i Stockholm.

Under 2015 och 2016 rekryterar de unga kvinnor från Rumänien och säljer dem i Sverige.

Svensk domstol bedömer brotten som grova eftersom de ingår i en internationell organiserad

verksamhet som omfattar flera kvinnor och omsätter minst en miljon kronor.

Männen annonserar ut kvinnorna på olika sexsajter, förmedlar kontakter till köpare, bestämmer pris, bokar hotell och ordnar med transporter till köpare och för över pengar till Rumänien.

Bland sexköparna finns en småbarnspappa som tagit emot en av kvinnorna i familjens villa och en anställd på ett multinationellt bolag, på tillfälligt på besök i Stockholm.

Kvinnan, som nu sitter på hotellrummet och väntar på en kund, kommer från en fattig familj i Rumänien. Vägen till prostitution i Stockholm började med en man som brukade hänga utanför hennes gymnasieskola. En man som hon tyckte var snygg, snäll och omtänksam.

– Jag tänkte att han var så snygg, han är så artig, så trevlig, han pratar så fint och han tar så bra hand om mig.

En stor del av de kvinnor som är prostituerade i Europa eller offer för människohandel  kommer från Rumänien.

Men kvinnorna kommer inte ensamma, de rekryteras ofta och säljs av hallickar – med förhoppningar om att tjäna snabba pengar.

Det är en brottslighet där risken att åka fast är liten. Och till skillnad mot att sälja ett parti narkotika eller ett vapen kan en kvinna säljas gång, på gång, på gång.

Sexhandeln i Bukarest

Kaliber följer i dag i spåren av de rumänska hallickar som tog Sara, Sabina och de andra kvinnorna till Sverige för att sälja deras kroppar.

Bukarest, Rumäniens huvudstad med närmare två miljoner invånare. Här samsas slitna kvarter med kommunistiska skrytbyggen, moderna köpcentrum, trådbussar och en vacker stadskärna.

I gamla stans turistmyller blinkar neonskyltarna med reklam för striptease och erotisk massage.

Vi är i ett land med bland de lägsta genomsnittslönerna i EU – och på landsbygden är fattigdomen på många håll tydlig.

Och just fattigdomen är en stark orsak till både prostitutionen och människohandeln. Fortfarande säljs kvinnor som sexslavar.

Vi möts av sexbudskap redan i vår hotellobby – i en tidningshylla finns pamfletter med reklam där lättklädda och barbröstade kvinnor lovar nakenmassage på hotellet med ett lyckligt slut.

I Rumänien kan de prostituerade bötfällas medan det är fritt fram att köpa sex. Det inte ovanligt att prostitution döljer sig bakom det som marknadsförs som massage.

Vi bestämmer oss för att ringa och testa. Och trots att det inte är tillåtet att sälja sex i Rumänien säger kvinnan i telefonen att hennes flickor har ett öppet sinne och att det alltid går att diskutera om de också vill sälja sex. Hon säger att jag kan titta på hemsidan och välja vilken tjej som jag vill ska komma till hotellrummet: en blond, brunett eller mörkhyad.

Prostitutionen i Rumänien sker också öppet. Utmed huvudvägarna till och från Bukarest väntar kvinnor på sexköpare. Och i en park bakom tågstationen i centrala stan möter vi två kvinnor som helt öppet frågar förbipasserande om de vill köpa sex.

För motsvarande en hundralapp säljer hon en avsugning. För 300 en halvtimme med samlag, översätter vår tolk.

En av de prostituerade är Alina. Hon berättar att hon började sälja sin kropp som tolvåring. Och att under de tio år som gått har hon varit i flera andra länder, som Tyskland, Spanien, Irland och England, för där är priserna högre än i Rumänien.

Och förhoppningar om pengar och en bättre framtid är en stark drivkraft för kvinnor att hamna i prostitution – och för män att bli hallickar.

Laetitia Drǎgan leder organisationen Free som arbetar med att hjälpa kvinnor ut ur sexhandeln. De samarbetar med den svenska organisationen Talita som hjälpte Sabina och Sara att lämna prostitutionen i Sverige.

Laetitia Drǎgan berättar att hallickarna hittar allt mer raffinerade sätt att locka in unga kvinnor i prostitution. Det förekommer fortfarande att kvinnor förs iväg med våld. Men det är betydligt vanligare att kvinnor på olika sätt manipuleras.

– Något nytt på senare år är att tjejer rekryteras över nätet. Vissa av dem lämnar ut mycket information om sig själva, så det är lätt för männen att lära känna dem och låtsas att de har en relation.

Enligt Laetitia Drǎgan är det vanligt att hallickar söker kontakt över internet. Ofta inleder de en relation med kvinnan de tänker sälja, och förmår henne sedan att prostituera sig. Att rekrytera kvinnor här genom kärleksrelationer är så vanligt här att det fått ett eget namn: Loverboy-syndromet.

– Det är något vi möter framförallt bland kvinnorna på gatan. Att de har en relation med sin hallick.

Nyligen hörde hon några unga killar snacka på spårvagnen om att de borde skaffa sig en tjej och föra henne utomlands för att tjäna pengar på henne.

– Några killer pratade öppet om att de borde ta en tjej och åka utomlands, så att hon kunde tjäna pengar åt dem.

Och Sverige har blivit ett land dit prostituerade och hallickar från Rumänien söker sig.

När vi går igenom de senaste tre årens domar gällande koppleribrott och människohandel, ser vi att var fjärde person som dömts i Sverige är rumänsk medborgare. Det är den absolut största gruppen utländska medborgare som dömts för de här brotten.

Att sälja kvinnor i Sverige kan ge mångdubbelt så mycket pengar som i Rumänien. Några av dem som lockades av den möjligheten att tjäna bra med pengar var tre män från en liten bergsby i Rumänien. Männen som sålde Sara och flera andra tjejer i Stockholm. Och nu försöker vi leta upp dem.

För Sara börjar det på skolgården. Hon blir uppvaktad av en äldre kille, hon tycker han är snygg och omtänksam. Han har bil och jobb utomlands. Men det ska visa sig att han har helt andra planer. När hon fyller 18 och hennes föräldrar säger att hon får klara sig själv vill han att hon ska prostituera sig:

– Han målade upp det väldigt fint: ”Du ska bara offra dig i några månader, så kommer du att ha pengar för att uppfylla dina drömmar. Jag kommer vara med dig, det är inget dåligt.”

– Men det var bara dumt, säger hon.

Sara berättar att hon först sa nej, men att han till slut övertalade henne att åka till Schweiz och jobba på en bordell. När hon är där förstår hon att hon också ska dra in pengar till honom. Tiotusen i veckan sätter han upp som mål, berättar hon. Hon är rädd:

– Varje dag var jag rädd för att inte komma levande hem.

– Jag var bara en kropp utan liv i, säger hon.

Det visar sig att hennes hallick, mannen som hon tror är hennes pojkvän, också har relationer med två andra unga kvinnor som jobbar på bordeller här. Det här är alltså hans utlandsjobb – att ragga upp unga tjejer i Rumänien och få dem att jobba på bordellerna här.

– Det hade varit hans plan redan från början. 

Sara, som vid den här tiden är 18 år, hamnar i konflikt med bordellens ägare som inte tycker att hon drar in tillräckligt med pengar. Hon åker tillbaka till Bukarest där hon tar in på ett vandrarhem och börjar söka vanliga jobb.

Men det går dåligt och pengarna börjar ta slut. Då ser hon en annons på ett forum för rumäner som söker jobb utomlands – att en man i Stockholm söker tjejer till sin verksamhet. Det är så hon kommer i kontakt med Danut, Petru och Dragos – männen som vi nu letar efter.

Barndomskamraterna

En liten stad vid foten av bergen i Transsylvanien, med ett torg i mitten, en järnvägsstation i ena ändan, fabriker i den andra och längre bort en slalombacke. På de spetsiga bergstopparna ligger snö året runt. Det här är en turistort och ingen liten fattig by.

Simona, en kvinna vi stannar vid tågstationen, säger att det är en liten stad där människorna försörjer sig på turister som kommer under vinterhalvåret för att åka skidor. Staden är varken fattig eller rik utan ligger någonstans mittemellan, berättar hon.

Vi frågar hur hon och samhället här ser på prostitution.

Simona säger att hon själv inte accepterar prostitution och menar att ansvaret ligger hos föräldrarna att uppfostra sina ungdomar.

När vi berättar att några unga män från staden hamnat i svenskt fängelse efter att ha sålt flera kvinnor till sexköpare, blir hon upprörd:

– Det är skandalöst. Tänk dig, jag har själv en 19-årig dotter och skulle aldrig vilja att hon hamnade i något sånt här. Himlen gråter över det här.

Vi börjar vår jakt på hallickarna. Vi har gått igenom deras statusuppdateringar på sociala medier för att se vad det var för slags liv de hade när de försörjde sig på att sälja kvinnor i Stockholm.

Vi ser bilder från när de är på solsemester vid Svarta havet, från nattklubbsbesök, en resa till USA och barhäng i Stockholmsnatten. På en av många bilder i sociala medier poserar en av hallickarna med en drink i baren på Kaknästornet där han konstaterar att han njuter av livet.

Tre män som sålde Sabina och de andra kvinnorna i Stockholm.

Vi har åkt till andra delen av stan. Här ska en av hallickarna bo. Han som vi kallar Dragos. Vi hittar ett vitt höghus.

En kvinna öppnar dörren. Dragos är hennes barnbarn, visar det sig.

Det visar sig att han har varit här, efter att han släpptes ur fängelset i Sverige. Men nu är han inte kvar i Rumänien, berättar hon.

Han bor i England med sin fru, säger hon. Hon tror att han arbetar som taxichaufför.

Vi fortsätter till andra ändan av den lilla staden och jakten på Dragos medhjälpare, den andra hallicken som vi kallar Petru.

En kvinna öppnar dörren, vi känner igen henne från Petrus Facebookkonto, det är hans mamma.

Vad är problemet? undrar hon när tolken frågar efter hennes son.

Då dyker Petru själv upp i dörren.

Det är ingen tvekan. Det är samma man som vi sett tidigare, på bilder i sociala medier. Vi förklarar varför vi vill prata med honom. Och han frågar oss om vi vill komma in.

Petru, en vältränad man i 25-årsåldern, visar oss in i rummet där han bor.

Han är artig och bor här med sin mamma. Han motsvarar inte vår bild av en hänsynslös hallick som utnyttjar kvinnor – men nyss släpptes han fri, han dömdes till två års fängelse i Sverige för grovt koppleri.

Petru jobbar som skidlärare, han pekar på några priser i rummet och berättar om sin tidigare karriär som framgångsrik skidåkare. Om att han är politiskt engagerad och ledare för ett lokalt ungdomsförbund.

Hur kommer det sig att tre män från samma lilla stad i Rumänien börjar sälja kvinnor i Stockholm – mer än 150 mil från där vi står nu?

Petru berättar om Danut som fortfarande sitter i fängelse i Sverige – ligans ledare.

– Vi gick i skolan tillsammans, blev vänner när vi var sju år gamla. Min mamma och hans mamma är väldigt bra vänner.

Danut flyttade till Sverige, och hörde av sig och sa att han behövde lite hjälp med affärer. Och Petru åkte dit för att besöka honom .

Petru började köra kvinnor till sexköpare i Stockholm.

Tjugo, trettio gånger körde han kvinnorna, säger han. Men han håller fast vid den version han gav i tingsrätten: att han inte var särskilt involverad och inte fick betalt. 

Han skjutsade kvinnorna och under tiden hos kunden väntade han på dem, säger han.

Vi påminner honom om att han skickade mycket pengar till Rumänien, enligt domen.

Petru säger att han bara hjälpte andra att föra över lite pengar till Rumänien. Men enligt domen har Petru skickat över 200 000 kronor till olika personer i Rumänien, bland annat till sin mamma. Vi frågar var pengarna kom ifrån.

Från prostitution, svarar han och säger också att han inte visste att det är olagligt att skjutsa prostituerade till deras kunder, att man då kan bli dömd för koppleri och han beskriver känslan när den rumänska polisen grep honom i hemstaden, efter att han blivit efterlyst av svensk polis:

– Det kändes väldigt dåligt. Jag visste att jag var oskyldig. Jag visste inte att det var olagligt att köra runt tjejer i Sverige.

Han säger att han inte visste att det han gjorde i Sverige var olagligt. Och han vänder sig emot att han blivit dömd för grovt koppleri.

– För mig var det vanlig prostitution, inte grovt.

Ångrar han då något i dag?

– Han ångrar det han gjort, men inte för att han tycker att han gjort något fel, utan eftersom fängelsedomen gjorde att hans politiska karriär bromsades upp. Men vid nästa val, då tänker han ge sig in i politiken. För människorna i den lilla staden känner honom och vet att han är en bra person, säger han.

– Folk känner till att jag suttit i fängelse, säger han. Men jag säger att jag är oskyldig.

Vi undrar om han kan tänka sig att skjutsa prostituerade mot ersättning igen i något annat europeiskt land.

Aldrig igen, säger han. Det är slut med olagligheter nu. 

Men är det slut för alla? Vi fortsätter att försöka få tag på de andra som dömts för att se vad som hänt.

Köparna

Rumänien är ett av EU:s absolut fattigaste länder. Myndigheterna stora informationskampanjer i TV, i skolor, på reklampelare och i möten med människor i fattiga områden, informera om riskerna med prostitution, och lär ut varningstecken för att det handlar om människohandel.

Men i grund och botten handlar det om efterfrågan, säger Maximilian Nicolae, på Rumäniens inrikesministerium, som jobbar med att motverka trafficking.

– Alla håller med om att det är efterfrågan som är motorn bakom människohandeln. Så länge det finns efterfrågan så kommer människohandeln finnas kvar.

Och det är just efterfrågan som måste bekämpas i de europeiska länderna, som Sverige, menar han. Annars går det här aldrig att stoppa.

Efterfrågan, ja.

I de tusentals sidor utredningsmaterial och domar vi läser under arbetet med det här programmet har vi hittat alla möjliga sorters män. De kommer från alla delar av landet. Det är

bland annat småbarnspappor, företagsledare, en idrottsledare, en restaurangchef och en artist.

Vi hör av oss till flera av männen. Och en av dem går med på att bli intervjuad mot löfte om att hans identitet inte avslöjas. Därför har vi låtit en annan person läsa in hans svar. Mannen är från en liten stad i Sverige och tog kontakt med en prostituerad via internet.

– Jag såg en annons på nätet, fick kontakt och vi började mejla. Men då förstod jag inte att det var hennes pojkvän eller vad det var som svarade.

Men du var klar över att det var prostitution?

– Ja, det var jag.

Vad tänker du om det som hände?

– För det första så får man ta sitt straff. Jag har gjort fel och har inga bortförklaringar. Det är inget jag är stolt över. Så här i efterhand tänker jag naturligtvis på tjejen som var utsatt.

Har du barn?

– Ja, vuxna barn. Det var naturligtvis värst att berätta för dem, men jag tänkte att annars kommer det fram förr eller senare.

Vad tänker du om prostitution?

– Det är fel naturligtvis, jag har inga problem med den lagstiftning som finns. Det är jag som gjort fel.

Har du köpt sex tidigare?

– Nej, inte efter heller. Det var en dålig erfarenhet. Jag önskar att jag hade den ogjord.

Annonsen

I augusti i år fick Sara nog. Hon övervägde att ta sitt liv. Men istället valde hon att ringa en av de poliser som hon träffat i samband med rättegången mot de tre hallickarna. Och nu har hon fått hjälp att lämnat prostitutionen.

I dag drömmer hon om att studera. Hon skulle vilja bli polis.

– Jag hoppas jag får en bra framtid.

Tre barndomskamrater från samma lilla stad, som dömts till fängelse i Sverige för koppleri. Unga män som försörjt sig på att sälja kvinnor.

Danut, som ansågs vara ledare för gruppen sitter fortfarande i fängelse, avtjänar ett drygt treårigt straff för grovt koppleri. Vi skriver brev till honom för att få höra hans version av vad som hänt. Men hans advokat meddelar att han inte vill ställa upp, han har inget att vinna på en intervju med Kaliber.

Petru har alltså släppts ur fängelset och hoppas kunna bli politiker. Och den tredje barndomskamraten, Dragos, han verkar alltså bo i England.

– Jag tror att han är i England, säger Petrus. Men jag har inte pratat med honom sedan det som hände.

Till slut hittar vi Dragos på Facebook.

På hans Facebooksida ser vi att han nu bor i England med sin fru och deras barn. Samma fru som han tidigare varit hallick åt. Vi har fått höra att han försörjer sig på att köra taxi.

Men så hittar vi en sexannons, om en prostituerad i England. Vi känner igen formuleringarna i annonsen och hajar till. Vi kontrollerar och inser att det är exakt samma formuleringar som användes när Dragos och de andra två männen sålde kvinnor i Stockholm.

På Facebook ser vi bilder på honom när han sitter och väntar i en bil. Precis som han gjorde i Stockholm när kvinnorna han körde var på kundbesök.

Vi är inte säkra. Men det ser ut som att verksamheten fortsätter.

På samma sätt. Men i ett annat land.

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".