Överdosdöden och motgiftet

Här kan du läsa hela programmet ”Överdosdöden och motgiftet”. Klicka här om du hellre vill lyssna på programmet.

Det är en kylig morgon på charmiga Vesterbro i Köpenhamn. Folk cyklar förbi på väg till jobb och skolor. På lastbryggan utanför ett tegelhus på Halmtorget, mellan caféer och det gamla slakteriområdet som nu blivit centrum för designers och barer, ligger människor och sover invirade i filtar eller sitter hopkurade. De väntar på att H17 ska öppna.

H17 är ett av Köpenhamns ”stofintagelserum”, injektionsrum. En plats där man i kommunal regi, värme och övervakning kan inta droger.

– Brukare som intar heroin och kokain kan komma in anonymt och ta sitt preparat i trygga och lugna rum, säger Alberte Bryld Burgaard.

Hon är chef för missbruksvården i Köpenhamn och hon berättar om hur H17 kom till när boende i området såg människor sitta på gatan och i trappuppgångar och ta droger och hur nu man skapat de här rummen, där det finns personal som kan ingripa om någon tar en överdos.

– Det gör det varje dag. Vi behandlar 29 överdoser i snitt varje månad. Det är i stort sett en om dagen. Det gör ju att många av de missbrukare som annars skulle ligga i trappuppgångar har en trygg plats att vara på. Det betyder att många överdoser blir hanterade. Så det är några liv som sparas. Vi ser hur det också gör att vi vet var brukarna är och våra missbruksbehandlingar kan nå dem för att få dem att bli stabila och inte leva ett liv med missbruk, säger Alberte Bryld Burgaard.

Opioidöverdos största dödsorsaken bland missbrukare

I Sverige dör nästan 600 personer varje år av narkotikamissbruk. Den största dödsorsaken är överdoser och den vanligaste dödsorsaken är överdoser på narkotika som innehåller opioider. Till exempel heroin.

600 personer. Sett till antal invånare så är det fem gånger så många som genomsnittet i Europa. Det konstaterar EU:s organ Centrum för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk, som kartlägger narkotikaanvändning.

På andra sidan sundet, i Malmö.

– Här är vårt nya väntrum där det finns utrymme att sitta och vila och värma sig nu när det börjar bli kallare, säger Marianne Alanko, som är infektionsläkare och ansvarig på Sprutbytet i Malmö.

En del av missbruksvården i Sverige är sprutbyte, en verksamhet som kom till för att minska smittspridning genom att erbjuda personer som injicerar droger rena sprutor. Malmö var först ut och här har det funnits i 30 år.

–  Till sprutbytet så kommer personer som injicerar droger och de kommer helt enkelt för att få i första hand rena injektionsverktyg alltså sprutor och kanyler som inte är använda, säger Marianne Alanko.

Hon visar runt i lokalerna.

– Vi är lite som en vårdcentral, men också en slags knytpunkt för att ha låga trösklar in i vården. För hur konstigt det än kan låta så är det för den här målgruppen ganska höga trösklar. Det är lite svårt att komma in på akutmottagningen och sitta där och vänta. De beskriver ibland att de inte blir bemötta som du och jag kanske blir, säger Marianne Alanko.

Opioider kan leda till andningsförlamning

Opioider aktiverar hjärnans belöningssystem. Ruset kan upplevas som en väldigt intensiv känsla av välbefinnande och eufori, men droger som innehåller opioider påverkar också andningcentrat som sitter i hjärnan, och det kan leda till andningsförlamning.

Om du dör av en överdos så slutar du andas, du blir blå runt munnen och kan göra snarkande ljud för att kroppen försöker få syre.

Det vet Johan – han har hållit med heroin i femton år:

– Det börjar med blåa läppar, och jag kan säga dig att ju blåare de blir desto längre tid har gått och desto svårare är det… Läpparna, där snackar vi, det är kanske en halv minut de har varit utan luft. Så har jag ju sett…Ja ett tiotal dö framför mig. Alltså en…Hade man bara kunnat rädda en av dem… Jag glömmer aldrig när jag fick telefonsamtalet från min bäste väns mamma. Hon bara skrek på mig, gör aldrig såhär mot dina föräldrar skrek hon. Jag har väldigt svårt till tårar. Men då kom mina tårar – det kan jag lova alltså, säger Johan.

Johan sitter i ett rum på en mottagning i Lund tillsammans med fem andra personer. De ska få träna sig på att använda en nässpray. Men varför de gör det återkommer vi till.

Hårdare straff eller skademinimering

Det finns flera olika riktningar inom narkotikapolitiken, och hur Sverige ska hantera missbruk. Både när det gäller att få bort droger, och att minska dödligheten av överdoser.

Det har debatterats om det är det tullen, polisen, hårdare straff eller stödinsatser, eller kanske rentav avkriminalisering som är vägen.

I Sverige har till exempel sprutbyte varit kontroversiellt, och fram till förra året fanns ett kommunalt veto. Det betyder att om landstinget, regionen, eller bara en specifik klinik ville öppna ett sprutbyte så hade den kommun som mottagningen skulle ligga i möjlighet att säga nej.

En möjlighet som togs bort efter ett förslag från dåvarande socialdemokratiske folkhälsoministern Gabriel Wikström.

Så här lät det i Ekot:

”Jag tycker att det känns jättebra och det som känns extra bra det är att så många landsting redan aviserat att de kommer att starta egen sprutbytesverksamhet. Det här är politik som verkligen gör skillnad i folks vardag”, sa Gabriel Wikström (S) till Ekot.

”…och därmed bör den ytterst segslitna frågan om sprututbyte som pågått i åratal vara avgjord” säger reportern.

Skåne hade varit först ut, med sprutbyte men i resten av landet gick åsikterna i flera fall isär.

I till exempel Göteborg ville kommunen inte införa någon mottagning för sprutbyte.

Göteborgs moderata oppositionsråd, Maria Rydén, sa såhär under hösten 2016 till Ekot:

”I slutet är det en olaglig handling – att injicera de här drogerna. Det är inget jag förespråkar och vi måste jobba på ett helt annat sätt.”

Nu när landstingen och regionerna själva bestämmer över sprutbytesfrågan, öppnas alltfler mottagningar i Sverige, bland annat i Göteborg.

Sprutbyte är en del av missbruksvården som kallas harmreduction, vilket betyder skademinimering.

Dit här också substitutionsbehandling som till exempel Metadon och Buprenorfin som är läkemedel som tas i stället för och som ersättning till heroin. Det här kallas LARO – Läkemedelsassisterad Rehablitering för Opioidberoende.

Ute i Europa kan det se olika ut. Vissa länder har injektionsrum, en del har också heroinutdelningsprogram där man helt enkelt får heroin. Det här gäller i Danmark, Holland, England och Schweiz. Enligt danska argument minskar det kriminaliteten och antalet narkotikarelaterade dödsfall.

Kritik som kommit mot den här typen av insatser är att det är ju faktiskt är olagligt att använda droger och att det underlättar missbruk.

Men bland forskare så finns det de som säger att det fungerar. En av dem är Torkel Richert på institutionen för Socialt arbete på Malmö Universitet. Han forskar bland annat om injektionsmissbruk och överdoser. Han är kritisk till svensk narkotikapolitik idag och har tidigare utryckt sig kritiskt i media. Han är tveksam till om Sverige kommer att införa den här typen av mottagningar som finns till exempel i Danmark.

– Det här är en känslig fråga som man inte har diskuterat så mycket i Sverige. Det finns någon politiker som har tagit upp frågan men det finns inget som tyder på att det kommer att ske inom kort. Definitivt inte. Trots att vi har det i våra nordiska grannländer. Men jag tror att det dröjer länge. Politiken i Sverige bygger sedan sjuttiotalet på en restriktiv narkotikapolitik, fortfarande då med målet ett narkotikafritt samhälle och en nolltolerans mot narkotika. Där har alla typer av skadebegränsande insatser eller insatser för att underlätta livet för personer som har ett pågående drogproblem har setts som kontroversiella. Det har sett som något som går emot det övergripande målet med narkotikapolitiken och det har gällt många insatser, som underhållsbehandling, LARO, det har gällt sprutbytesprogram och det har också gällt olika typer av överdospreventiva insatser, säger Torkel Richert.

Vad vet man egentligen – vad kan man göra för att få ner narkotikadödligheten?

– Det finns väldigt mycket forskning kring det här och det finns många insatser som har effekt på att minska dödligheten. Att personer börjar använda narkotika överhuvudtaget, att minska tillgång och efterfrågan. Men framförallt också att försöka att hjälpa personer som börjar få problem att få hjälp att sluta, det vill säga preventiva insatser. Sedan handlar det också om på andra nivåer att, överdoser kommer ändå alltid att ske och då handlar det ju om att se att de inte leder till döden. Där är ju naloxon det kanske tydligaste sättet att minska dödstalen. Att ge personer möjlighet att rädda livet på någon med naloxon, som är ett motgift, säger Torkel Richert.

En del av missbruksvården, satsningarna på att minska överdoser, som just nu diskuteras i Sverige är substansen naloxon. Naloxon, eller naloxonhydroklorid, är ett ämne som använts länge i vården och som kan häva en överdos.

Det är ett läkemedel, men det är inte narkotikaklassat och det går inte att få ett rus av det. Det är ett ämne som tar bort opioidernas påverkan på hjärnan och stoppar överdosen.

Det här har man i Region Skåne under flera år velat hitta sätt att få ut till de personer som troligast är i närheten av överdoser. Som de personer som använder droger.

Anders Åkesson har varit Miljöpartistiskt regionråd i Skåne i tolv år. Han har varit drivande i den här frågan.

– Det här är politik på allvar, för här dör folk om de inte får det här läkemedlet i tid, säger Anders Åkesson (MP).

Utdelning av naloxon stred mot Sveriges läkemedelslagstiftning, men efter en snabbutredning är det sedan i våras, om man håller en kortare utbildning, tillåtet att dela ut det.

Förut fanns det bara som injektion, men sedan ett år tillbaka har ett företag licens på substansen i nässpraysform i Sverige.

– Det har varit en alldeles för lång resa, alldeles för lång. Det är besvärande och i takt med att det tar så lång tid, så är det problematiskt. Skåne går lite före och tanken är att de flesta ska ha tillgång till det här åtminstone under senare delen av det här året efter att man gått den här utbildningen som man ska gå för att få tillgång till läkemedlet. Men tittar man på ett jämlikhetsperspektiv utifrån ett geografiskt perspektiv i landet så är jag mycket orolig över att det finns landsting som inte kommer att tillhandahålla detta på mycket lång tid framåt, säger Anders Åkesson, (MP).

Men vad ser du för risker med att det tar sådan här tid?

– Folk dör ju. Det är det som är svaret. Eftersom införandet dröjer så är det fler som kommer att dö i en överdos. Det måste man vara medveten om. Det innebär inte att jag tycker att de som hanterar frågorna är cyniska, det är så det ligger till bara, säger Anders Åkesson (MP).

Världshälsoorganisationen WHO:s rekommendation är att länder ska göra naloxonläkemedel tillgängliga för personer i missbrukares närhet och inte bara sjukvårdspersonal, och att detta ska ses som ett komplement till andra vård- och stödinsatser.

Skånes försök att hitta sätt att dela ut naloxon närmare personer som använder narkotika bidrog till att det tillsattes en utredning där Socialstyrelsen och Läkemedelsverket såg över regelverket. De konstaterade att det är möjligt att dela ut det till personer som kan komma att ta en överdos.

”Ett möjliggörande av naloxonprogram”, kallade socialminister Annika Strandhäll (S) det.

Men hittills har få börjat dela ut motgiftet.

Kalibers undersökning visar att bara tre av 25 landsting har motgiftsprogram

Kaliber har gjort en undersökning och ställt frågan till samtliga av Sveriges landsting och regioner om man har naloxonprogram idag.

Undersökningen visar att av 25 landsting så är det hittills bara på tre platser, vid Sprutbytena i Uppsala, Stockholm och Skåne, som det faktiskt finns naloxonprogram.

Blekinge och Jönköping planerar att skaffa in naloxon medan resten ännu inte någon konkret plan.

”Det diskuteras”, ”vi avvaktar”, ”det finns stöd men inget beslut”, eller ”vi inväntar nationella riktlinjer” är några av svaren som kaliber får.

Naloxonprogram finns nu alltså på Sprutbytet i Uppsala, Sprutbytet i Stockholm och runtom i hela Region Skåne. Som till exempel på LARO-mottagningen Solstenen i Lund

Motgiftskurs på övningsdocka

LARO – som står för LäkemedelsAssisterad Rehabilitering för Opiodberoende, Laro-mottagningen är alltså platsen dit man kan komma för att få det läkemedel som ersätter drogerna – som till exempel metadon och subutex. Och det här en av platserna som Region Skånes treåriga projekt nu valt att ha som mötesplats och kurslokal.

I ett rum inne på mottagningen håller Katja Troberg och Pernilla Isendahl på att duka bordet med kaffemuggar och informationsbroschyrer, övningsdockor för mun-mot-mun-metoden och små röda väskor. Väskorna ska delas ut när kursen är klar. För här ska hållas utbildning i nässpray. I det överdoshävande medlet Naloxon i sprayform.

– Det är väldigt, väldigt många av dem som vi har träffat som har sett inte bara en överdos bland sina vänner och har varit med om det själva vid flertalet tillfällen, säger Katja Troberg.

Katja Troberg och Pernilla Isendahl är knutna till Sprutbytet i Malmö, och de åker nu runt på alla Skånes sprutbyten och LARO-mottagningar och informerar och delar ut naloxonkit.

– Vet ni vad naloxon är? Ni har fått det kanske, intravenöst, intramuskulärt ? Men det här är intranasalt och det fungerar så att om en person tagit en överdos av heroin eller annat opioid så binder det här hårdare och knuffar bort heroinet, säger Katja Troberg och visar upp naloxonkitet.

De som går kursen idag är alla en del av någon form av behandling och kommer hit till mottagningen för att få sin medicin. Daniel är en av kursdeltagarna. Han har efter många år på heroin nu börjat att ta substitutet subutex. Och precis som de andra som sitter runt bordet och rör i kaffekopparna och lyssnar på Pernilla och Katja, så har han sett många överdoser.

– Jag har både tagit och sett. Det märks på en människa när de bli blåa och inte andas och så den här snarkningen som kommer. Det är inte trevligt, säger Daniel.

Vad har du gjort då, i det läget?

– Jag har gjort andningsgrejer och hjärtkompressioner, säger Daniel.

Har det lyckats?

– Ja, två gånger. Jag vill inte vara med om det igen. Sedan…gör man det själv har man ingen som kan hjälpa en, så är det ju.

Vad vet du om vad som hänt när du själv har tagit överdos?

– Man kommer inte ihåg någonting. Man vaknar bara upp liksom. Antingen på sjukhus eller i ambulansen. Man kommer inte ihåg något, säger Daniel.

– När man sprejat in den tar man ett stadigt grepp om näsan, den här är en docka så…man lägger hela sin mun över vederbörandes mun och ser till att det är fria luftvägar. Blås in två gånger, säger Katja Troberg medan hon visar på en docka.

Sedan får alla öva, påminns om att komma ihåg att ringa 112, ge mun-mot-mun-metoden på en docka, ge nässpray och sedan vänta på ambulansen.

För Fredrik som har sin fru Jeanette bredvid sig aktiveras minnena.

– Det är underbart att lära sig. Perfekt. Jag räddade min fru i april och då hade jag inte detta. Det ska bli skönt att ha det, man vet aldrig vad som händer. Nu har vi en dos hemma. Det är fan ta mig tur att det gick bra, säger Fredrik.

Kan du berätta hur det var?

– Jag var rent uppjagad. Fick stå och banka liv i henne. Hittade inte telefonen så jag kunde inte ringa 112. Det tog en stund sedan fick jag liv i henne. Det räcker att tänka tillbaka på det så blir jag rent uppjagad igen. Det är min fru, det är mitt allt. Hon och barnen. Sen åkte hon iväg på institution och nu är vi här. Perfekt. Det är fan ta mig räddningen för vår del, säger Fredrik.

Och nu går ni härifrån med varsin liten röd väska med…

– Jaja. Det är perfekt, då kan vi rädda varandra. Man vet aldrig vad som händer, faktiskt.

Kursen på mottagningen går mot sitt slut.

– Johan. Gratulerar, säger Katja Troberg.

– Tack så mycket, svarar Johan.

– Hoppas du slipper använda den, men nu vet du hur man gör, säger Katja.

– Ja, det hoppas jag också. Jag är glad över den och jag hoppas slippa använda den, men jag lovar att jag kommer att göra det om jag behöver. Hade jag haft den här…det är inte mer än ett år sedan sedan som jag var med om en bekant som dog framför mig…hade jag haft den här hade han nog levt idag, säger Johan.

Naloxon är en del av missbruksvården som kallas harmreduction, vilket betyder skademiniering. Dit hör också sprututbyte och läkemedelsassisterad behandling.

Skademinimering väcker debatt

Det är insatser som väcker debatt – om det är att acceptera droger, ett sätt att underhålla missbruk, att ge upp människor ska bli drogfria.

Exempelvis har KRIS, Kriminellas Revansch I Samhället tydligt tagit ställning mot substitutionsbehandling under parollen ”Statligt knark är också knark”.

Socialdemokraternas socialminister Annika Strandhäll var alltså minister när Region Skåne införde naloxon.

Men Anti Avsan, moderat riksdagspolitiker som varit narkotikapolitisk talesperson för Moderaterna och som suttit i justitieutskottet trycker på att få människor ur missbruk. Innan det börjar handla om naloxon eller inte.

– Jag tycker att det ska vara svårt att börja med narkotika därför att det är svårt att få tag på det. Det ska vara höga trösklar in i ett narkotikamissbruk, men om man har hamnat där så måste tröskeln för att komma ur narkotikamissbruk vara lägre. Man måste få hjälp, och då är lösningen inte alldeles oavsett vilka saker man då tar till som verktyg i det här arbetet med att minska smittspridning eller överdoser eller vad det nu är, inte bara att dela ut naloxon. Det är inte bara att dela ut rena sprutor i sprututbytesprogrammet. Utan jag tycker också att i de situationerna så ska man faktiskt försöka ta det längre, och mer än vad man har gjort hittills, säger Anti Arvsan (M).

Tycker du inte att det görs idag?

– Nej, det har ju som jag sa tidigare då inte varit en inriktning i första hand att man ska kunna bli drogfri om det finns förutsättningar för det. Och att bara byta sprutor är ju skademinimering, det är att skumma på ytan och minska effekterna. Men det minskar inte problemet i sig, och det är ju missbruket, för det fortgår ju, säger Anti Arvsan.

Ska det vara svårt att vara knarkare?

– Ja…på något sätt. Men lätt att lämna. Man ska få hjälp och säger man att man verkligen vill lämna ett narkotikamissbruk så ska man kunna få hjälp med det, säger Anti Arvsan (M).

Missbruksvården i Sverige är ett delat ansvar mellan stat, landsting och kommuner. Det gör det svårt att uppskatta de totala kostnaderna för narkotikamissbruk i Sverige idag.

I den senaste stora utredningen som heter ”Missbruksutredningen” från 2011 försöker man räkna på samhällets kostnader. För sjukvård, socialtjänst och kostnader för statliga myndigheter och förebyggande arbete. Kostnaden för narkotikamissbruk blir enligt utredningen omkring 24 miljarder kronor om året.

Det har också gjorts beräkningar av samhällskostnaderna för en aktiv heroinmissbrukare, som beräknas kosta samhället ungefär 2,1 miljoner kronor per år.

Enligt Katja Troberg på Sprutbytet söker sig alltfler till Skåne. Där har man gjort den läkemedelsassisterade behandlingen till en del av det fria vårdvalet.

– Många som bor i närheten flyttar. Innan hade vi metadonflyktingar till Danmark för att det där var bättre förutsättningar där. Nu är det folk som kommer hit från norra delarna av Sverige på grund av LARO. Många kommer från andra orter och belastningen blir större, säger Katja Troberg.

Enligt EU:s organ Centrum för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk har det i Europa på senare år blivit allt vanligare att naloxonläkemedel delas ut till opioidanvändare, deras partner, vänner och familjer eller personer som arbetar nära narkotikaanvändare. Tillsammans med information om hur man känner igen och hanterar en överdos.

Sådana här program finns i varierande storlek i tio europeiska länder. Bland annat i Frankrike, Tyskland, Norge, och Storbritannien, och i övriga världen – som Kanada, Indien, Kina och flera delstater i USA.

I flera länder delas det ut vid frigivning från fängelser. I Italien är det helt receptfritt och i Norge har man ungefär 30 distributionsplatser i Oslo och Bergen. Där behöver personer varken registrera sig eller visa identifikation, bara gå en kort utbildning på fem till tio minuter om hur de ska agera vid en överdos.

Tillbaka till Danmark, och Alberte Bryld Burgaard, chef för missbruksvården i Köpenhamn, som berättar att de valt att utbilda och utrusta brukare och personal med naloxon.

– Det är riktigt många människor här i Köpenhamn som är utbildade i det. Många tar droger tillsammans med en vän eller väninna och därför tycker vi att det är viktigt om den personen kan ge behandling…med en nässpray så är det inget farligt, säger Alberte Bryld Burgaard.

Det har gjorts granskningar i både Europa och USA av naloxonprogrammen men ännu har de pågått så kort tid att den stora effekten på överdosdödligheten är svår att visa, enligt Socialstyrelsen – även om man ser att forskningen i världen visar att det – i kombination med utbildning och träning – kan minska antalet dödliga överdoser.

I Kalibers undersökning framgår att majoriteten av landstingen och regionerna är positiva till att starta naloxonprogram. Många diskuterar det, men avvaktar och efterlyser nationella riktlinjer.

Eva Nyman är utredare på Socialstyrelsen med ansvar för läkemedelsfrågor och har utrett naloxon.

– Vi tycker att naloxon är jätteviktigt, och att det är tillgängliggörs till dom som behöver. Det har ju hög prioritet för oss. Och vi tycker att man ska tillgängliggöra det genom olika former av naloxonprogram så att man får det tillsammans med utbildning i akut överdosbehandling, då tillgång till läkemedlet, säger Eva Nyman.

Socialstyrelsen har tillsammans med Läkemedelsverket gjort ändringar när det gäller att dela ut motgiftet, så att personer kan få det utan att gå med recept till apoteket. De har också gjort så att den kommunala räddningstjänsten ska kunna ge naloxon i väntan på ambulans och har som förslag att sjuksköterskor ska få ge ut det. Något som kan komma att träda i kraft den 1 november i år. Och man arbetar på att ta fram riktlinjer, något som många landsting vill ha.

– Nu så har vi föreskrifter kring den möjligheten att kunna göra det här och vår förhoppning är att det ska räcka ganska långt. Landstingen är ju intresserade och vi vill som sagt komma igång att arbeta med det här och ser ju behovet, så jag tror inte att det ska behövas något tvingande mer än så, säger Eva Nyman.

Miljöpartisten Anders Åkesson i Skåne vill dra det ännu längre än riktlinjer, och hade helst velat se en lagstiftning eller ett nationellt program.

– Jag hade tyckt att man hade kunnat reglera det på ett annorlunda sätt om man nu inte väljer lagstiftningsvägen. En annan väg hade kunnat vara att man möjliggjorde för landstingen att få de ekonomiska medlen som behövs för själva läkemedlet. I Region Skånes fall handlar det trots allt om mellan 8 och tio miljoner kronor som vi nu lägger in i själva läkemedlet själva. Och det är klart att det i en ansträngd budget så kanske landstingen måste prioritera, och då väljer man kanske inte beroendevården och de som står längst ner på vårdtrappan eller skriker minst, säger Anders Åkesson (MP).

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista