Dött laxpar 1920x 2 svartvitt
Foto: Mattias Holmquist

Den okända laxdöden

Här kan du läsa hela programmet. Lyssna på programmet här.

”Vitbruna bomullsfläckar på ryggen, börjar ofta på ryggfenan. Sen blir fisken svag och trillar ned för de strömmande partierna och hamnar i bakvatten, då står de där tills de till slut dör av svampen.”

”Från det att en fisk inte har några yttre symptom kan den vara helt täckt och död inom fem, sex dagar.”

”Vi är bekymrade över laxen hälsa och våra svenska laxstammars fortlevnad för det är en naturresurs vi har som riskerar ratt krascha helt enkelt.”

Laxarna blir sjuka och dör – och situationen är allvarlig. Men ingen vet vad det med säkerhet beror på. Kaliber handlar i dag om laxdöden i våra älvar och åar.

Något stör friden i Emån

– Sen har vi namn på alla fiskeplatserna, gamla engelska namn. De första fisketuristerna som kom till Emån var engelsmän, det var så flugfisket kom till Sverige, det var just till Emån.

Vi är vid Emån i Småland, inte långt från mynningen i Östersjön. Kent Håkansson är fiskeförvaltare och visar runt.

– Därför har vi behållit alla de gamla engelska namnen på fiskeplatserna Ovanför här kallas pikepool, förmodligen någon av engelsmännen som fångade en gädda där, sen har vi även Barretpool som är namngiven efter den första engelska gästen som kom hit 1926.

– Hej, Sveriges Radio är här.

– Hej Andreas. Jo, det går bra. Jag hade napp för några kast sedan. En som drog till två gånger. Men jag fick inte upp den. Jag fick en lax innan. 95 cm ungefär, kanske åtta kilo. Och så blev det en öring i går kväll. Så det finns hopp, säger Andreas Möller från Göteborg har fiskat i många år.

Och just i dag har han fiskelycka. Men ändå det är något som gnager inom honom. Som stör friden vid ån. Och som väcker oro för framtiden:

– Det är något som inte stämmer, det är tydligt. När man ser döda fiskar som flyter längs vattendragen blir man orolig när man inte vet vad det beror på. I vissa fall dör hundratals, det är inte naturligt. Att något är galet det är väl tydligt.

Vad är det som händer med laxen i våra älvar och åar? Som plötsligt blir sjuka och dör.

Från Torne älv i norr till Mörrumsån i söder. Så här har det varit i några år. Och det slår hårt mot fiskbestånd och påverkar näringslivet. Kaliber handlar i dag om jakten på orsaken och hur situationen är just nu. Vår laxvandring tar oss till Skåne.

Omfattande laxdöd

Vi är på en forskningskonferens på Naturrum i Kristianstad. Mattias Holmquist är samordnare för ett av Sveriges fem biosfärområde, Blekinge arkipelag, alltså ett område för hållbar utveckling, som utsetts av FN-organet Unesco.

Några mil härifrån ligger Mörrum i Blekinge, känt långt utanför Sverige för sitt laxfiske i ån.

Där jobbade Mattias Holmquist tidigare med bland annat marknadsföring och att ge fiskeupplevelser till besökare på Kronolaxfiske, som ansvarar för fisket i ån, ett företag ägt av statliga Sveaskog.  Och det är där som den här historien börjar, med en fiskeupplevelse Mattias Holmquist aldrig glömmer:

– Jag minns mycket väl den otroliga känsla av antiklimax våren 2014 efter första stora utbrottet 2013. Vi hade bjudit in gäster från hela världen och Mörrums kronolaxfiske gjorde en första satsning på att erbjuda lite exklusiva fiskedagar före den ordinarie fiskepremiären. Vi hade otroligt förväntansfulla gäster. Vi hade i princip utlovat dem fem laxar per person om de stannade en helg vilket inte alls skulle vara att sikta över målet på något sätt, berättar Mattias Holmquist och fortsätter:

– Men jag tror vi landade på två eller tre fiskar på en hel grupp. Man skämdes, jag visste inte var jag skulle ta vägen, det var ett sådant otroligt antiklimax.

– Efter det fortsatte bekymren att utvecklas då visste man inte vad det berodde på och blev mer bekymrad när man hörde att stigande lax i maj månad var sjukdomsdrabbad. Det hade ju aldrig förekommit tidigare i åns historia så vitt vi vet och det är då fisken ska vara som starkast, som friskast och kommer fullmatad från havet och ska leva i ån utan föda i kanske ett halvår däremellan förrätta sin lek. Så det var väldigt oroväckande, säger Mattias Holmquist.

Omfattande laxdöd drabbar inte bara Mörrumsån i Blekinge 2013. I laxälvar utmed hela den svenska Östersjökusten kommer de närmaste åren liknande sjukdomsutbrott. Torneälv, Vindelälven, Kalix älv, Ljungan. Listan kan göras lång. Vissa älvar drabbas hårdare än andra. Och ena året är problemen mindre – för att därefter öka igen. 

Fortsatt låga fångsthalter

– Nu står vi mitt i Kungsforsen, på en liten holme bredvid Holmaboden i Mörrumsån, säger

Henric Persson är fiskevårdsarbetare på Mörrums kronolaxfiske.

– Just nu är fångsterna väldigt låga och vi har väldigt lite vatten i ån. Sjukdomsläget är egentligen väldigt svårt att säga något om. Men det kan bero på att det är få fiskar också.

Kan det vara en effekt av det som hände 2013 att det nu är lite fisk?

– Absolut.

Den svenska laxen har drabbats av sjukdomar tidigare. Men det som hände 2013 i Mörrum var något nytt, något större och allvarligare, säger han. 

– Sen blir man orolig om det kommer påverka reproduktion. Det är ju det viktigaste, framtiden.

I Mörrum med drygt 5 000 invånare finns hotell, livsmedelsaffärer och fiskebutiker. För här kretsar mycket kring ån och fisket.

– Lokala matbutiken heter Laxen i efternamn, det är Laxvallen heter fotbollsplanen. Även fast du inte fiskar är alla intresserade av ån, man känner stolthet att ett av Europas kändaste laxvatten rinner genom deras by. Det är en livsnerv. Runt 15 000 fisktillfällen brukar vi säga, så det blir lite pengar som snurrar runt i restauranger och butiker så det är oerhört viktigt.

Vad skulle det innebära om laxen skulle försvinna?

– Ja, det törs man knappt tänka på. Det… spökby, tror jag. Till viss del. Jag tror det kan vara så illa, säger Henric Persson.

Det är den sista fiskeveckan för säsongen. Egentligen borde det vara fullt med fiskare från Sverige, Danmark, Tyskland och andra länder utmed Mörrumsån. Men utmed stränderna står bara enstaka fiskare.

Ser du någon fiskare?

– Jag ser linan. Där.

– Hello. We are from kronolaxfisket and we have Swedish Radio…”

Krzysztof Galka eller Kris som han kallar sig från Polen är en av de som står med kastspöt i hopp om att få lax. Han har varit här tidigare men i år är vattnet få långt och det är lite fisk, konstaterar han:

– The water is low. But it´s still a chance. Miracle can happen.

Men mirakel kan hända, säger han.

Fem år har gått sedan den stora laxdöden i Mörrum, sjukdomsutbrott som därefter drabbat andra älvar och åar. Vi vill ta reda på hur situationen i landet ser ut i dag, hösten 2018. Vi kontaktar dem som har bäst koll, företrädare från älvar och åar med lax och öring, från Torne älv i norr, gränsälven till Finland, ned till Mörrumsån i söder. Vi ringer till fisketillsyningsmän, vi pratar med kunniga personer i fiskevårdsområden, med länsstyrelser och med andra som har koll på sin älv eller å…

Och det finns fler som märkt av att laxen dör:

– Kent Håkansson, kallas för fiskeförvaltare vid Em, som ligger vid Emåns mynning i Småland.

Emån, en dryg halvtimmas körning norrut från Kalmar. Välkänd bland sportfiskare. 2014 slog laxdöden till här med full kraft - strax innan och under laxens lek, då den ska fortplanta sig.

Angreppet – som ett bomullstäcke över den döende fisken

– Det ser konstigt ut när en fisk fortfarande lever och är täckt av det här, det är som ett bomullstäcke framför allt över ryggen, huvud och stjärt. Det är en lite spöklik syn man möts av…

– Efter hand som den här svampen tar över blir de allt mer försvagade, till slut så är de väldigt loja och står invid kanten, apatiska. Det gjorde ju ont i hjärtat, förfärligt att se fisken som mådde dåligt och var besvärad av det här, berättar Kent Håkansson.

Två goda år förbytta i nya utbrott

Efter utbrottet 2014 i Emån följde två nästan normala år med frisk lax och öring. Tills i fjol.

 – Det såg väldigt fint ut tills slutet på september när fisken började bete sig märkligt, de hoppade omotiverat som i panik ungefär och efter några dagar såg vi de första fiskarna med de här svampangreppen på. Det verkar som vi förlorat en stor del av den populationen, för de utgör normalt sett huvuddelen av vår fångst under våren. I år kommer vi att ha ett av de sämre åren. Vi har just nu kanske 150 fiskar, vilket är en bra bit under medelfångsten på 600, säger Kent Håkansson.

Vitaminbrist

Det man med säkerhet vet är att laxen lider brist på det livsviktiga vitamin B1, eller tiamin. Det har forskning slagit fast. Cellerna är beroende av tiamin för energiomsättningen och för att fungera, blir det brist så leder det till många olika symptom. Bland annat påverkas immunsystemet och risken för infektioner, virus och svamp ökar. Tiaminbrist påverkar också hjärnans funktion och fortplantningen. Men ingen vet med säkerhet varför fisken drabbas av tiaminbrist och blir sjuk.

I januari 2017 tar Mattias Holmquist initiativ till att samla forskare, organisationer och myndigheter till ett möte i Mörrum för att diskutera laxdöden och uppmana myndigheterna att satsa på forskning för att få svar på varför laxen drabbas så hårt. För läget börjar nu bli allvarligt.  Även landshövdingarna i Blekinge och Skåne skriver brev till regeringen och ber om mer forskning.

– Om det är som forskarna säger att trots att tiaminbekymren är episodiska, de kommer och går, så går kurvan också stadigt utför. När det bryter ut nästa gång med full kraft är det kanske den sista spillran av någon laxstam man ser. Det skulle kunna vara så, säger Mattias Holmquist.

Det låter väldigt allvarligt?

– Ja, det är väldigt allvarligt. Det är väldigt allvarligt, jag vet inte vad jag ska säga mer om det….

Sjuk lax i fyra decennier

Det här är en sjukdomshistoria som har sin början redan på 70-talet. I Sverige står vattenkraften för drygt 40 procent av all el som produceras och de flesta älvar är utbyggda. Det gör att laxen inte kan vandra fritt och nå sina ursprungliga områden för lek- och uppväxt. Därför är vattenkraftsbolagen tvungna att kompensera, till exempel genom att odla lax-och öring och sätta ut dem i älvarna.

Därefter vandrar fiskarna ut i Östersjön och växer till sig för att sedan återvända. Men på 70-talet dog mycket yngel i kompensatonsodlingarna vid älvarna. Samtidigt upptäcktes problem hos vandrande lax i Nordamerika.

I Östersjön fick sjukdomen namnet M74, där 74 står för året och M eftersom man trodde sjukdomen berodde på miljön. De följande decennierna drabbades laxbestånden i perioder av sjukdom och död.

1994 upptäckte en kanadensisk forskare att laxyngel snarare hade symptom som påminde om näringsbrist än förgiftning och behandlade med vitamin B1, tiamin. Och en allt större del överlevde.

I dag har forskning slagit fast att lax och öring i Östersjön lider av tiaminbrist. Men också andra djur som ål, blåmussla, sjöfågel som ejder och gråtrut. Till och med älgen lider brist på tiamin.

För bristen på tiamin är mer utbredd än man tidigare känt till, det har bland annat professor Lennart Balk vid institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi på Stockholms universitet bevisat. Bristen finns i hela ekosystemet.

 – Det här är spritt över stora delar av norra halvklotet, ur den aspekten, så måste man givetvis se till att det finns resurser att jobba med det här på rätt sätt.

Och tiaminbristen får allvarliga konsekvenser, menar han:

– När vi mäter tiaminstatus i migrerande fiskar som kommer in mot älvar och när vi tittar i havet så ser vi att de här fiskarna mår extremt dåligt. Det finns stor risk att vi producerar till exempel hjärnskadade fiskar. En sak som tyder på det är att man anser att smolttillbakavandringen mot älvarna är betydligt lägre än den borde vara och det skulle mycket väl förklara det att fiskarna är skadade, även om de kanske i vissa fall ser normala ut. De har brist på det här, de skadas och är icke fullständiga djur, så att säga, säger Lennart Balk.

Smolt, alltså de unga laxfiskarna, som sen återvänder som vuxna. Och Lennart Balk tror att även vissa kemikalier kan påverka situationen för laxen, eftersom utbrotten av omfattande laxdöd kommer i perioder. Det kan handla om kemikalier som mycket lätt reagerar med andra kemikalier och är kortlivade, där partiklarna uppehåller sig en kortare tid i atmosfären:

– Vissa typer av luftföroreningar har den här typen av egenskaper.

Lennart Balks omfattande forskning har främst bekostats av privata stiftelser och fonder. De tycker nu det är statens ansvar att ta nästa steg i forskningen för att försöka förstå mekanismerna bakom tiaminbrist.

– Som det ser ut nu kan det vara så att det är för lite tiamin i födan och det kommer då för lite tiamin från de gröna växterna som ska ge tiamin till ekosystemet. Det är worst case scenario. Tidigare miljöstörningar är det bara, förenklat, toppredatorn, havsörnen eller motsvarande som drabbades. Nu vänder vi på det och säger att redan basen för ekosystemet, som blåmusslorna, har för lite tiamin. Det är givetvis ett betydligt svårare och allvarligare läge.

Laxläget oroar

I Uppsala arbetar Charlotte Axén som är statsveterinär på Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA. Specialiserad på fisk.

– Läget för laxen just nu är oroande. Till slut når man en flaskhals där det inte finns tillräckligt mycket med fisk för att nästa generation ska kunna komma vidare, säger hon.

De senaste åren har hon bland annat arbetat med att komma närmare svaret på varför laxen blir sjuk. Hon beskriver vad som händer med fisken som simmar från det salthaltiga bräckta vattnet i Östersjön till det söta vattnet i älvarna, där kroppen måste ställa om sig och behålla vätskebalans och salter i kroppen:

– Då är huden en jätteviktig barriär för den låser liksom vattenflödet. Men om de får skador i huden om de får omfattande skador, till exempel en svampinfektion så försvinner hela den här barriären. Så det spelar ingen roll hur mycket vatten njuren jobbar på att göra sig av med så kommer dem att läcka in vatten. De får i sig för mycket vatten, kroppen blir utspädd och man dör i en vattenförgiftning.

Fisken drunknar?

– Fisken drunknar i sig själv, ja.

Och tiaminbristen är en del i varför det sker, säger hon:

– Den kan påverka dem genom att de får lite nedsatt immunförsvar, samtidigt finns det så många andra faktorer som påverka immunförsvaret hos fisk i den här livsfasen. Det är viktigt att vi letar brett. Det är sällan en ensam orsak.

Det kan handla om bakterier, virus, olika miljögifter.

– Så vi försöker bena ut vad har vi för olika faktorer som påverkar laxens hälsa negativt.

Sedan i somras undersöker SVA tillsammans med Göteborgs universitet effekter av olika miljögifter.

Miljögifter

– Joachim Sturve heter jag, är forskare och jobbar med ekotoxikologi vid Göteborgs universitet. Vårt arbete inriktar sig på att hitta miljögifter i främst fisk.

Statens veterinärmedicinska anstalt och Göteborgs universitet har provtagit på fyra ställen längs östkusten, i Mörrum, vid Sundsvall, Umeå och i Torneälven samt opåverkad lax på västkusten vid Halmstad.

– Det här är den första organiserade provtagningen där vi tillsammans med SVA går in och försöker få en fullständig bild av vad som kan hända. Det här skiljer sig från M74. Men vi har en mer komplex situation nu och där även temperatur spelar roll, säger Joachim Sturve.

Men det är svårt, konstatera han:  

– Mycket kunskap vi har av kemikaliers effekter baseras på exponering med enskilda kemikalier. Så fort man börjar blanda kemikalier blir det komplext och svårt att tolka. Men det kan finnas nya typer av kemikalier som har andra effekter som vi inte känner till idag, det är också en utmaning.

Och Östersjön – med alla utsläpp från land och från luften - är ett komplicerat hav:

– Östersjön har mänsklig påverkan på många olika sätt. Kemikaliebiten är en bit i det hela. Vi har också övergödning, temperaturfrågan och algblomningar. Vi ser att många av algerna kan producera egna kemikalier som har rätt kraftiga effekter på andra organismer.

Tror du vi får svar på frågan varför?

– Jag tror inte man får ett hundraprocentigt svar, tror vi kommer en bra bit på väg för att förstå.

Hur är situationen för laxen i Östersjön just nu? Vi börjar ringa runt.

Vi får fatt i företrädare för 20 av 28 laxälvar och åar – från Torne älv i norr till Mörrum i söder. Det är fisketillsyningsmän, fiskevårdsområden, länsstyrelser och sportfiskare som har koll på sin älv eller å. I några älvar och åar finns så kallade laxräknare som registrerar fisk som passerar och även kan fotografera fisken för att se eventuella skador och sjukdomsangrepp. Andra älvar bygger sin kunskap om fisktillgång och sjukdomsläge på vad fiskare sett och rapporterat. Så någon absolut och helt sann bild av läget går inte att få, det är endast en uppskattning.

Sjukast lax i Ume- och Vindelälven i år

Hårdast drabbad av sjuka laxar i år är Ume- och Vindelälven. Åke Forssén ansvarar för Vattenfalls kompensationsodling vid Umeälven – och han berättar om deras märkning av fiskar:

– Vi har i Umeälven haft problem på stigande fisk i fem år nu. Vi har fått svampangrepp på fisken, framför allt på lax. Här om året märkte vi 400 individer. Två av dessa tog sig då förbi fiskvägen. Och…det är ju det är helt ofattbart att det kan vara så dåliga resultat.

Ytterligare två svenska älvar bedöms som hårt drabbad av sjukdom i år, Ljungan där man under hösten sett mycket angripen fisk och i Byskeälven, där man stoppade fisket under en period.

Vår rundringning visar också att i tio älvar är sjukdomsbilden oklar och det hänger samman med att det är få fiskar och svårt att bedöma hur många som är angripna. Och i sju av älvarna har man sett färre sjuka fiskar jämför med de senaste två, tre åren.

Vi ställer också frågor om hur mycket fisk det finns i älvarna.

Och i 17 av de 20 älvar och åarna vi kontaktar är uppskattningen att fisken har minskat i antal.

Det kan finnas två förklaringar till det: dels att den varma sommaren, med höga vattentemperaturer, påverkat fisken. Men också att det är en effekt av de senaste årens kraftiga sjukdomsutbrott, som helt enkelt slagit ut fisken. I bara tre av älvarna så har laxen ökat, bedömer de vi pratar med.

För lite forskning om laxdöden

Över hälften av dem vi pratar med anser det satsas för lite på forskning om laxdödens orsaker. Åke Forssén är en av dem:

– Jag tycker det är en väldigt viktig fråga att ta tag i. Därför vi har i dag inget bra svar vad det beror på.

Och de är oroliga för laxens framtid, att den snart är nere på nivåer som för 30-40 år sedan, då M74 härjade som värst.

– Vi kan redan i dag säga att från och med 2020 någonstans så är vi tillbaka på 80-90-talsnivåer, det vill säga i bästa fall några tusen fiskar, säger Åke Forssén.

Det är svårt att få reda på hur mycket pengar som lagts på forskning om varför laxen dör. För ansvaret att bedriva forskning om havet är delat. Regeringen ger pengar till flera myndigheter som Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Havs-och vattenmyndigheten.

Vi vänder oss till Jakob Granit, generaldirektör för Havs- och vattenmyndigheten, som bland annat samverkar med andra myndigheter om vilken forskning man ska satsa på - och den myndighet som nu betalar den tillfälliga forskningen mellan SVA och Göteborgs universitet för att leta miljögifter i fisken:

– Vi är oroliga som alla andra över laxens tillstånd. De senaste åren har vi sett ett ökat sjukdomsmönster och det är oroväckande, säger han.

Även om enstaka forskningsprojekt får pengar, så efterlyser en del av dem vi pratar med i det här programmet bättre samordning av forskningen och att det satsas mer pengar.

 – Vi är många olika aktörer i en komplex förvaltningskedja. Jag förstår den bilden, säger Jakob Granit och säger att myndigheterna nu arbetar med att bli bättre på att samordna sina resurser och bestämma vilken forskning är viktigt att satsa på:

– Visa på det som görs och inte görs, och visa var är forskningsbehoven som vi ser som myndighet. Vi måste bli bättre, tycker jag, på att sammanställa de här olika perspektiven.

Han säger att Havs-och vattenmyndigheten bara har ett litet anslag till miljöforskning men att en viktig uppgift för myndigheten är att sammanställa den kunskap och forskning som finns om bland annat laxens situation och förse regeringen med underlag.  

Gör ni tillräckligt?

– Vi gör mycket utredningar, vi som myndighet har inte så stora forskningsresurser, utan vi har ett delat ansvar med Naturvårdsverket. Där gör vi satsningar. Sen är det viktigt att påverka de stora forskningsråden och den internationella forskningen. Men det finns alltid olika forskningsintressen. Men vi gör det vi kan, avslutar Jakob Granit.

Så fem år efter utbrottet av omfattande laxdöd i Mörrumsån och andra älvar och åar i Sverige efterlyser såväl forskare som fiskare mer pengar till forskning för att få svar på varför laxen blir sjuk och dör. Och det är bråttom, menar de, innan det är för sent.

Och i Kristianstad väntar fortfarande Mattias Holmquist – han som tog initiativ till mötet i Mörrum för snart två år sedan om laxens hälsa – på en reaktion. För än har han inte hört något efter att han och en rad organisationer och företag skrev brev till regeringen och flera myndigheter med krav på mer forskning om laxdöden. Så funderar han varför det är så svårt att få upp ögonen för de problem som händer under ytan.

För kan det vara så att det som inte syns – det finns inte?

– Jag tycker det borde finnas en annan beredskap för att också rycka ut och direkt ta hand om det som är illavarslande under ytan också.

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".