svartvit
Foto: TT / Sveriges Radio

Snusmiljonerna del 2: Den ryska lasten

Här kan du läsa hela reportaget. Lyssna på programmet här.

Det är lätt att få intrycket av att det svenska snuset är på frammarsch. EU har visserligen förbjudit det, men på nätforum och i filmer från andra håll på planeten diskuteras de svenska prillorna för fullt.

En som varit drivande bakom att det i dag finns snusare världen över är affärsmannen Gevorg Nalbandyan och hans företag GN Tobacco, som tillverkat miljoner och åter miljoner dosor i jämtländska Bispgården och uppländska Enköping.

GN Tobacco är i dag en stor snusproducent i Sverige, men inte störst. Dit har de långt kvar. Men de har redan lyckats med att bli störst i ett annat land – i Ryssland.

Men det finns frågetecken kring företagets intåg i landet. Kaliber fortsätter i dag granskningen av snusmiljonerna.

Affärsidén var enkel – snus. Riktigt starkt snus.

Han berättar för mig att allt började med att han lyckades övertala banken. De ville egentligen inte finansiera tobak, av moraliska skäl.

Men han lyckades övertyga dem om att snus inte är samma sak som porr och vapen. Och han fick loss pengar till att köpa en nedlagd fabrik i Jämtland.

I dag, nästan tio år senare, kontrollerar han en hel grupp av företag med tentakler över hela världen. Här finns ett bolag som säger sig vara en av Sveriges största import- och distributionsföretag av tobak. Här finns två fabriker. Här finns dotterbolag i Nederländerna och Armenien.

Jag har haft kontakt med den framgångsrike företagsledaren Gevorg Nalbandyan i flera veckor via e-post och telefon.

Men nu vill han inte prata med mig längre. Jag har ställt frågor om skatt och om snus som skickats till andra sidan Östersjön.

– Vi har svarat på så många frågor. Och jag tror inte att vi har lust att ge dig någon mer intervju. Och ingen av oss mer kommer att ge någon intervju.

Det här är Snusmiljonerna. En granskning i två delar från Kaliber. Andra delen. Den ryska lasten.

Snuset på tundran

Ett litet samhälle i norra Ryssland, inte långt från Uralbergen.

Här, i bottenvåningen på ett hyreshus med utsikt över den ryska tundran, finns en tobaksbutik där det säljs snusdosor från Sverige. Expediten plockar fram en låda som finns bakom disken. De flesta av de prydligt uppradade dosorna kommer ifrån en fabrik i Enköping. Det är väldigt populärt, särskilt bland män, berättar expediten.

Det är GN Tobacco som tillverkar dosorna. Ett svenskt företag som går som tåget. Som sålt snus till länder som Israel, Schweiz och USA. Och stora mängder hit till Ryssland.

Med god kännedom om landet och prillor med hög nikotinhalt lyckades GN Tobacco för några år sedan med att bli helt dominerande på växande ryska snusmarknaden. Fler och fler containrar skickades till landet. Tonvis med snus. Och 2015 var de störst.

Gunnar Andersson jobbar i dag som advokat med inriktning på bland annat affärsjuridik. Tidigare har han bland annat varit stadsjurist i Göteborg och chefsåklagare på Ekobrottsmyndigheten.

– Jo, jag har ju haft ganska stora ekobrottmål som ur samhällelig synpunkt eller rättvisesynpunkt ska jag säga har gått väl. Det har blivit fällande domar.

Vad kan du ge för exempel…vad har du jobbat med för någonting?

– Det absolut största det var någonting som kallades för Sparbanken Väst som var en av de största ekomål som vi haft här i Sverige.

Vi har kommit hit för att vi behöver hjälp av någon som Gunnar Andersson. Någon som har jobbat med att utreda ekonomiska oegentligheter.

Vi har med oss årsredovisningar, skattebeslut, information från ryska tullen – och en stock med snus.

Snusar du själv?

– Nej, har aldrig nyttjat tobak. Tjuvrökte vid sex års ålder och det räckte för mig.

Vi börjar gå igenom materialet tillsammans med Gunnar Andersson. Vi har hittat saker är svåra att förklara.

Striden med Skatteverket

GN Tobacco är att av flera svenska tobaksbolag som kontrolleras av samma person. Gevorg Nalbandyan. Snusproduktionen för omkring tio år sedan.

2015 hade de vuxit och nådde ut till nya snusare i både Sverige och andra länder. Och i Ryssland hade de alltså lyckats med att bli allra störst.

Men samtidigt som fabrikerna i Jämtland och Enköping spottade ur sig allt fler snusdosor så stötte Gevorg Nalbandyans företag på problem med svenska myndigheter.

I en anonym lokal intill ett köpcentrum i Ludvika ligger Skatteverkets enhet för punktskatt. Det är de som ska se till att företag sköter sig och betalar de särskilda skatter som gäller för alkohol och tobak.

De har haft en hel del att göra med Gevorg Nalbandyans tobaksföretag.

Tidigare hade GN Tobacco en stor fördel om man jämför med i dag. Skatteverket hade gett dem specialtillstånd som är mycket värdefullt att ha om man ska syssla med snusproduktion.

De fick ha skattefria lager med tobak. Det innebär att de fick rätt att tillverka och ha stora förråd med snus – och behövde inte betala tobaksskatt förrän varorna sålts till exempelvis kiosker eller matvarubutiker.

Det här kallas för att vara lagerhållare eller upplagshavare. Och att ha ett sånt här tillstånd är så klart något som gör livet mycket lättare för den som tillverkar snus.

Men det är också ett tillstånd som inte delas ut hur som helst. Bara bolag som sköter sig kan få bli lagerhållare av tobak, berättar Titti Campalto, chef här på punktskattenheten.

– Och då tittar vi både på bolaget och bolagets företrädare. Och vi tittar på den ekonomiska sidan, att det finns god ekonomi, men vi tittar också på att man är lämplig på annat sätt, att man sköter sina åtagande mot det allmänna, som man brukar säga, och ett exempel på det kan vara att man lämnar sina deklarationer, att man inte varit inblandad i skattebrott eller någonting sånt.

Det ska vara företag som är hela och rena liksom då?

– Ja, det kan man säga. För det här…det är väldigt stora skattebelopp som man hanterar. Och det gör att man ska vara lämplig att hantera de här varorna utan att betala skatt för dem i första skedet.

När kan bli av med sitt tillstånd då?

– Det kan ju till exempel vara att du missköter dig på något sätt, att du inte betalar dina skatter i tid, eller om man upptäcker via en kontroll att bolaget har misskött sig på något annat sätt och att man inte längre uppfyller de villkoren som finns för att vara godkänd, säger Titti Campalto.

GN Tobacco startade sin snusfabrik i Jämtland och fick alltså ett sånt här tillstånd. Men nu har det hänt något. Efter flera inspektioner har Gevorg Nalbandyans bolag blivit av med sina tillstånd att ha snus och cigaretter på hög utan att skatta för det.

Vid tre tillfällen har Skatteverket knackat på dörren hos företaget Gajane, som skött distribution och försäljning av snuset från GN Tobaccos fabriker, men som också sålt alkohol och andra tobaksvaror, till exempel cigaretter som importerats från Armenien.

2006 hittades brister i hur företaget redovisat alkoholskatt. 2010 upptäckte Skatteverkets inspektörer stora brister i hur bolaget skött sitt lager av tobak och tvingade dem att betala mer tobaksskatt.

Och när inspektörerna gick in på lagret 2014 och jämförde hur mycket tobak som faktiskt fanns där med hur mycket bolaget hade skrivit ned att de hade, så upptäckte de att det saknades både tobak och stora summor pengar i bolaget.

– Det saknades ju produkter i deras lagerbokföring och i deras vanliga bokföring som det ändå fanns försäljningsfakturor på, säger Titti Campalto.

Vad innebär det om man talar klarspråk?

– Att man har sålt och tagit betalt för varor utan att redovisa det i sin bokföring.

Och utan att skatta för det då också?

– Ja.

Så med andra ord så har man sålt tobak svart?

– Så kan man uttrycka det. Det stämmer.

Blir av med tillstånd

Skatteverket upptäcker att det saknas 14 miljoner i bolagets kassa. Pengar som borde varit där, men som var borta.

Företaget kommer med en förklaring. Att de lånat ut pengar till en affärsman som skulle köpa en rysk TV-kanal. Att de sen ska de ha fått tillbaka en del av pengarna, i kontanter.

Men Skatteverket kan inte se att det kommit tillbaka några pengar i bolaget. Faktum kvarstår att 14 miljoner saknas. Och myndigheten tror heller inte på företagets förklaring om den affärsmannen och ryska TV-kanalen.

– Det var något som vi inte hittade några handlingar som kunde styrka, säger Titti Campalto.

De skickade in några kontrakt till er, men det räckte inte?

– Nej, det räckte inte. Vi kunde inte hitta motsvarande utbetalningar från bolagets konton som kunde styrka den här utbetalningen till det ryska TV-bolaget.

Också Gunnar Andersson, tidigare ekobrottsåklagare, har svårt att förstå företagets förklaring om att avsaknaden av pengar i bolagets kassa berodde på ett lån som skulle gå till att köpa en TV-kanal.

– Alltså kassa, det är som din och min plånbok, om man nu har det i dag, de flesta har ju kort istället. Men har du plånboken. Du kan ju inte ha minus i plånboken utan antingen har du har du noll eller plus i plånboken. Så någonting är ju uppenbarligen fel där va. Du ska inte få ett underskott i kassa på det sättet. 14 miljoner är dessutom mycket pengar.

Man sa att man hade lånat ut pengar till någon som skulle köpa en rysk TV-kanal, kan inte det vara en förklaring att man lånar ut pengar?

– Jo, men det förtar ju inte att det är fel på bokföringen. Kassan visar ju minus 14 miljoner kronor. Sen känns det väl kanske inte riktigt som att…jobbar man inom tobaksvärlden och sen köper man…ja, man får ju bedöma om det är sannolikt eller inte. Det känns väl så där tycker jag, säger Gunnar Andersson.

Gevorg Nalbandyan skriver att rör sig om ett missförstånd i bokföringen. Att om de 14 miljonerna bara skulle ha försvunnit så skulle grundaren ha hamnat i fängelse, och det har han inte gjort. Han medger att de har haft brister i lagerbokföringen men att de åtgärdat det efter varje revision.

Samtidigt, fortsätter han, är tobakslagen ganska komplex och inte något man förstår sig på direkt:

”Vi har inte haft flera decennier av erfarenhet kring tobaksbranschen. Vi har lärt oss under loppets gång och rättat till oss allt efterhand.  Det har inte varit lätt, men idag har vi blivit betydligt rikare i erfarenhet när det kommer till tobaksbranschen.”

I ett annat mail vill Gevorg Nalbandyan inte kännas vid någon rysk TV-kanal. Han skriver att jag pratar goja och undrar varför jag tar upp saker som är flera år gamla. Han menar att han aldrig varit ägare till bolaget Gajane – trots att Skatteverket i sina beslut konstaterat att det är han som kontrollerar och företräder bolaget, som han äger tillsammans med en släkting.

Rysk TV-kanal eller, som Skatteverket menar, svart tobaksförsäljning – eller något annat? Oavsett vad som var anledningen till att pengarna försvunnit så får det stora konsekvenser för Gevorg Nalbandyans tobaksföretag.

Grossistbolaget Gajane får betala 11 miljoner i tobaksskatt, moms och skatteböter. Dessutom blev det skyldigt att betala tobaksskatt på hela sitt stora lager av snus, cigaretter och annan tobak. Företaget klarar inte av att betala i tid. Skatteskulderna växer hos Kronofogden. Gajane blir av med sitt tillstånd att ha skattefria lager med tobak.

Och ett efter ett blir också andra bolag ägda av Gevorg Nalbandyan av med sina tillstånd att ha skattefria lager med tobak och alkohol eftersom de – som det heter – ”inte skött sina skyldigheter gentemot det allmänna”.

– Det är ju en förmån att vara godkänd lagerhållare. Och det vi bedömer bland annat när vi godkänner någon är ju risken för skatteundandragande, säger Titti Campalto på Skatteverket.

Precis som Gevorg Nalbandyan skriver har ingen har dömts för något brott i samband med revisionerna. Skatten har till slut betalats in, och företagen har kunnat fortsätta att verka.

Det är varken första eller sista gången som bolag som kontrolleras av Gevorg Nalbandyan får problem med myndigheterna.

Som vi berättade i förra avsnittet fick företaget Odenssnus AB nyligen betala över 15 miljoner till Skatteverket, eftersom de sålt tobak till EU utan att betala moms. Bolaget försvarade sig med att de haft svårt att registrera sig för att betala skatten i de andra länderna, bland annat för att ansökningarna måste ske på de olika ländernas språk.

GN Tobaccos revisor ville i det senaste bokslutet inte bevilja styrelsen, alltså Gevorg Nalbandyan, ansvarsfrihet, eftersom det betalats ut ett lån på 12 miljoner från bolaget till honom i strid med lagen. Gevorg Nalbandyan skriver till oss att lånet är fullt återbetalt och att revisorn har skrivit in det i revisionsberättelsen. Han medger att det har blivit fel, men menar att det inte var hans avsikt och att han nu rättat till det.

Jakten på snus

På flera sätt var alltså 2015 ett krisår för Gevorg Nalbandyans tobaksbolag. De blev av med tillstånd, och Skatteverket ville ha stora belopp.

Men samtidigt så gick det bra för GN Tobaccos produkter på andra sidan Östersjön. De lyckades bli helt dominerande på växande ryska snusmarknaden.

Hej Jesper!

– Halloj Markus!

Hallå. Hör du mig okej?

– Jag hör dig bra.

Jesper Lindau är Sveriges Radio Rysslandskorrespondent.

– Nu står vi mitt i centrala Moskva, och väntar egentligen på att få komma i väg på vår lilla promenad.

Vi har bett honom att hålla ögonen öppna efter snus från Enköping både under sina resor och hemma i Moskva. Och nu har han hittat ett ställe här i huvudstaden som säljer dosor av märket Oden’s.

– Jag har kollat lite grand och det finns på en del nätsidor spår av att det finns på en mängd olika tobaksaffärer vi ska just besöka en av dem och se om det kan finnas lite…lite snus.

Du har ju pratar runt lite här med folk och så känner någon igen det här snuset?

– Inte så jättemycket. Jag frågade en del folk när vi var i norra Ryssland. Då begav vi oss ut och jagade snus och frågade på en mängd olika tobaksaffärer. Och de som var i branschen så att säga där, de visste ju mycket väl vilka de här varumärkena var, som Oden’s och Siberia. Kunde beställa in dem, men ingenting som hördes så där jätteallmänt. Fram tills vi kom till en affär som hade det. Där lutade sig expediten ner under disken och tog upp en liten låda som stod inte så väl synlig då, eftersom det inte var helt comme il faut eller inte liksom helt okej att sälja det, tyckte hon. Men hon berättade att det var ganska vanligt för så här unga tuffa män som skulle köpa de här mycket starka produkterna.

– Ah. Nu har vi kommit fram här. Andra våningen här uppe alltså. Jamen där uppe ser man lite lådor med vinbuteljer. Ja, alkomarket. Ja, det är också en alkoholaffär här inne och så är det ett kafé. Så att…ska vi gå in och fråga då och se om det finns något snus här inne?

Jamen kolla!

Gevorg Nalbandyan har förklarat för mig att de lyckades erövra den ryska marknaden, eftersom de hade god kännedom om landet och en produkt som var efterfrågad.

Redan 2014 var de störst. Och 2015 sålde de mer än alla andra bolag tillsammans, enligt en marknadsundersökning från Euromonitor International. Omkring 30 av de totalt 48 ton snus som såldes i landet kom från GN Tobacco.

Sedan 2016 är snus förbjudet i Ryssland, men portionsprillor från GN Tobacco fortsatte att säljas under beteckningen tuggtobak. Och det är inga problem att få tag på en dosa visar det sig.

– Och det är alltså en…ska vi se. Oden’s Cold. Extreme White Portion Dry. Står det på den. Kostade 500 rubler att köpa. Och det är ungefär kan man säga…65-70 kronor. I alla fall i nuläget. Spasiba!

Orimligt billigt

Oden’s Cold Extreme White Dry. Det är den snussort som GN Tobacco sålt mest till Ryssland genom åren. Det ser vi i en databas med information från ryska tullen. Här kan vi följa GN Tobaccos framgångar i Ryssland. Dosa för dosa. Last för last. År för år.

Men vi får inte siffrorna att gå ihop.

Under 2015 såldes det alltså enligt en marknadsundersökning totalt 48 ton snus i Ryssland.

Men när vi tittar på den ryska tulldatan får vi en annan bild. GN Tobacco har ensamma sålt nästan dubbelt så mycket som den totala uppskattade försäljningen av snus i Ryssland. Vi kan se att de skickat omkring 80 ton snus till landet under 2015.

Det är också en annan sak som sticker ut. Priset.

Vi kan se att GN Tobacco sålt sitt snus till ett företag i Ryssland för hundra kronor kilot. Deras vanligaste snussort Oden’s Extreme Cold White Dry säljs för en krona och trettio öre dosan. Andra märken för två och fyrtio kronor dosan.

Det är väldigt billigt.

Det förstår vi när vi kontaktar en rad personer inom snusbranschen. Både konkurrenter till GN Tobacco och bolagsanalytiker som bevakar tobaksbranschen. Det krävs en del för att tillverka snus. Råtobak, dosor, lokaler, maskiner och personal som sköter dem. Det är ingen vi pratar som ser att det är möjligt att tillverka snus för en krona och trettio öre per dosa.

Henrik Jakobsson, vd för Gotlandssnus:

– Nej, det går inte om man inte vill förlora på det.

Patrik Hildingsson, presschef på jätten på marknaden, Swedish Match:

– Nej, det skulle jag se som helt osannolikt.

Markus Lindblad på den stora snusåterförsäljaren Snusbolaget:

– Vår bild av produktionskostnaderna är att det är möjligt att producera att det är en snusdosa för fem kronor. Och då är det med lägsta möjliga kvalitet både på tobak och förpackning.

Vi försöker förstå hur det kommer sig att GN Tobacco kunnat sälja sina dosor för de här summorna. 100 kronor kilot.

Vi testar att räkna, och slår ut bolagets rörelsekostnader – alltså de pengar de lagt på bland annat maskiner, personal och råvaror – på antalet kilo snus som de tillverkat under ett år. Vi får det till att ett kilo snus kostar dem över 300 kronor att tillverka, inte 100.

Vi ringer tillverkaren av de plastdosor som GN Tobaccos snus ligger i och får veta att deras dosor som minst kostar, strax under en krona. Och då är det alltså bara en tom plastdosa.

Begränsad tid

Vi skriver så klart också till ägaren Gevorg Nalbandyan. Han bekräftar prisklassen, att de sålt 76 ton snus av olika sorter till Ryssland under 2015, och att den totala summan de tjänade var 8,2 miljoner.

Den tidigare ekobrottsåklagaren Gunnar Andersson reagerar på att GN Tobacco sålt sitt snus till vad som till synes är förlustpriser.

– Varför ska du producera något med förlust? Det… antingen lägger man väl ner verksamheten eller så drar man ner verksamheten så man får omsatt det man producerar, så man inte behöver sälja det till förlust.

Så med dina glasögon, om du ser på den sammantagna bilden här då, vad säger du då?

– Hade jag varit åklagare så hade jag ju funderat på om man inte skulle titta närmare på detta.

Titta närmare på ett företag, det är något en åklagare kan göra även om det inte finns en person som är misstänkt för brott.

– Varför gör man på detta sätt och vad finns det för förklaring till detta. Det kanske finns en bra förklaring. Men den förklaringen tycker jag kanske den som bedriver verksamheten ska komma med.

Gevorg Nalbandyan uppger att de sålt så här billigt under en begränsad period. Att det var så de fick sin ställning i Ryssland. Att de också sålt mycket dyrare.

Men informationen från ryska tullen visar att GN Tobacco sålt sitt snus i den här prisklassen under flera år. Mellan 2013 och 2016 såldes nästan 300 ton snus för omkring 100 kronor kilot.

Kan det inte vara för att man vill slå sig in på marknaden då?

– Nej, du hade ju ett underlag som visar att de exporterar ju nästan dubbla marknaden redan så behovet av det är väl tämligen litet.

Det framgångsrika svenska företaget GN Tobacco har tagit svenskt snus till både i Ryssland och till många andra länder. De växer sig allt större. Men det finns frågetecken. Både kring GN Tobaccos export till Ryssland och kring hur andra närliggande bolag hanterat skatt och bokföring.

Ägaren, Gevorg Nalbandyan, medger att det funnits brister i hans verksamhet som beror på misstag. Men understryker att han har ett ärligt uppsåt. Han har tagit strid med myndigheter och med EU:s, som han menar, löjliga förbud mot svenskt snus. Han är stolt över vad han åstadkommit och över sin produkt.

Och – skriver han till oss – en åklagares jobb är att anklaga, hans jobb som snusproducent är att producera och vara flexibel.

 

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista