Magnus Wetterholm och Rune Jakobsson som de båda skoaffärsbiträdena.Foto: Joacim Nilsson.

Bolanders skor: Lekfullt och raffinerat

När de fria grupperna Stadra teater och Martin Mutter slår sig ihop blir det ett både raffinerat spelat och mysigt litet vardagsdrama där två skoaffärsbiträden jobbar nära ihop. Vår recensent Martin Dyfverman har sett den.

Teater Martin Mutter/Stadra Teater

”Bolanders skor”

Nora bio/teater 16 jan 2014

Det skapas en intensivt mysig atmosfär från början i Gunhilds och Wivis lilla skoaffär.

Några hyllor med skor, väggar i klarrött tyg och fönstret mot gatan bara vagt projicerad i scenografen Frida Thofelts enkla, men just stämningsfulla dekor.

Det är en affär som överlevt stormarknaderna och de fräsigare citybutikernas konkurrens, kanske just tack vare sin atmosfär.

Här blir man lika vänligt bemött vare sig man köper eller inte. En skylt undanber mobiltelefoner…

Vi förstår också att de bägge damerna har en lång och nära relation, uppbyggd på veckor av inrutade vanor. Lika trygga som…ja, kvävande!

När en av dem – efter alla år – vill lyfta på locket till den här trygghetskammaren, startar dramatiken.

Både Magnus Wetterholm och Rune Jakobsson agerar med subtila medel, alltså med raffinerat små antydningar om att det ligger mycket och bubblar under ytan i skoidyllen.

Ingen lär bli besviken på vad som visar sig…

Ja, det går nästan lite väl fort från den så betagande vackert frammejslade relationen, ja hela den hyllning till skon som spelas fram – till den faktiskt morbida sanning som uppdagas i slutet. På den snabba vägen dit hinner vi också bli övertygande engagerade för de här kvinnornas öde.

Det är verkligt starkt spelat av de bägge. De spelar kvinnor med små medel, bara lite lätt rött läppstift och en slags svarta vida affärsbiträdesklänningar.

Att de som män spelar kvinnor blir inget konstigt. Det gör snarast allt i uttryck och relationer mycket mer allmängiltigt. Det är som att teaterstycket gör något verkligt konkret i att vara feminist av idag och inte bara säga ”hen” utan också göra det.

Och skickligt skrivet av den erfarne skådespelaren Bengt Järnblad som använder ett brett känsloregister och får en dramatisk stegring, allt under en knapp timmes speltid.

För att det ska bli en helafton – och med det viktiga fikaumgänget i pausen – har man i den här versionen lagt till en extra akt, där vi får höra en radda låtar på temat skor.

Johan Renman har gjort suveränt läckra versioner av allt från Elvis´”Blue suede shoes"  till Povel Ramels ”Ta av dej skorna”.  Arrangemang med den lätta distansen och humorn, men också med allvaret som finns, tex i Cornelis ”Somliga går i trasiga skor” som för mig fick ett helt nytt liv.

Magnus Wetterholms sätt att hålla en moccasko och lidelsefullt viska fram hur han vill borsta, gnugga och gnida den, ja det är helt enkelt underbart…

Regissören Inger Holmstrand-Gawell har genom korta repliker och annan inramning fått sångdelen att bli en kul del av pjäsen ”Bolanders skor”. Kostymeringen av Catherine Giacomini är här en blandning av vita smokingar och söta kaffeservitriskjolar. Leken med könen alltså, även med kläder.

Sen att jag i pausen, precis som flera andra på Noras biografteater, tvekade att äta Bolanders kardemummabullar till kaffet, det är en annan historia….

Martin Dyfverman

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".