Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Psykiatrin i Örebro

Vittnar om problem i psykiatrin: "Jättesvårt att få tag i någon"

Publicerat fredag 11 mars 2016 kl 06.44
"Det tog fyra fem år innan de kom fram till vad felet var"
(4:59 min)
Ida Törnström och Towe Dam tycker det är viktigt att prata om psykisk ohälsa.
Ida Törnström och Towe Dam tycker det är viktigt att prata om psykisk ohälsa. Foto: Beatrice Emmerik

Svårt att få tag i läkare, få rätt medicin och svårigheter att få vård överhuvudtaget. P4 Örebro har pratat med två kvinnor om deras upplevelser av den psykiatriska vården.

Ida Törnström sitter i sin soffa i den lilla lägenheten i Örebro och berättar rakt och öppet och sin psykiska ohälsa. För tio år sedan tog hon kontakt med psykiatrin för första gången. I dag är hon 30 år och har fått diagnoserna emotionell personlighetsstörning och bipolär sjukdom.

Bipolär sjukdom innebär att en person i perioder antingen är manisk eller deprimerad. Under de maniska perioderna är Ida Törnström som en ångvält, säger hon. Hon får saker gjorda och sover extremt lite. Sedan kraschar kroppen av det höga tempot och hon blir deprimerad. Hennes vardag påverkas av vilken period hon är i.

– Om vi säger att jag är deprimerad, ja men då isolerar jag mig, jag stänger in mig. Hemmet ser ut som skit rent utsagt, jag ser inte fräsch ut. Och när det är mani eller hypomani då är det totalt tvärtom: Översocial, slösar pengar, hemmet är rent. Jag sover knappt. Jag älskar att vara bipolär, men jag hatar det också. Det är vemodighet gentemot det.

– När det gäller emotionella personlighetsstörningen, det innebär ju att du har en överkänslighet när det gäller känslor. Jag känner oftast av i fall någon mår dåligt, eller om det är stressigt. Och det påverkar ju mig. Jag blir extra stressig, jag blir extra ledsen eller extra arg.

När Ida Törnström sökt vård inom psykiatrin i Örebro har hon bland annat upplevt att det är svårt att få kontakt med läkare. Hon är kritisk mot hur psykiatrin fungerar.

– Om en läkare inte finns, då måste någon annan kunna ta det. Men det är så pass ont om läkare på sjukhuset, så att det är jättesvårt att få tag i någon, säger Ida Törnström.

Ida Törnström beskriver hur hon förgäves fick vänta i flera timmar när hon sökte sig till psykiatriska akutmottagningen i Örebro i somras.

– Till slut efter en tre fyra timmar gick man hem, för man kände att man blev inte hörd, och man fick ingen hjälp, och det var fullt, säger Ida Törnström.

Vännen Towe Dam sitter bredvid Ida Törnström i soffan i lägenheten. Hon har fått diagnosen PTSD, posttraumatiskt stressyndrom. Det kan drabba människor som varit med om ett svårt trauma, som för Towe Dam. Hon växte upp nära psykisk sjukdom och alkoholmissbruk.

Hon berättar hur hon blivit hotad med vapen, varit nära att drunkna, och varit med om både bränder och en bilolycka. Den utlösande faktorn för henne kom i samband med en traumatisk förlossning där hon trodde att hon skulle dö.

Speciella dofter som förknippas med traumatiska minnen är en sak som gör att Towe Dam kan slungas tillbaka händelserna varit med om. Helt plötsligt är hon mitt i branden.

Både Ida Törnström och Towe Dam säger att de vet flera personer som inte fått hjälp i psykiatrin och på grund av det tagit livet av sig. Towe Dam har själv upplevt problem i kontakten med psykiatrin i Örebro. Hon beskriver hur hon tvingats byta läkare flera gånger.

– Jag har påbörjat massa behandlingar där behandlaren har slutat jobbet eller bytt jobb. Och då ska man bli överförd till en liknande behandling. Då har jag blivit utskriven i stället. Och inte fått någon behandling alls, på jättelänge, säger Towe Dam.

Idag får hon hjälp genom psykoterapi och en behandling som kallas för EMDR. En behandling som fungerar för henne. Towe Dam visar med fingrarna hur behandlingen går till. Man använder en speciell teknik där hon får följa psykologens fingrar med blicken samtidigt som hon berättar om sina traumatiska minnen.

Men det tog tid för Towe Dam att få rätt behandling och rätt diagnos. För att få den medicin hon behövde var hon tvungen att söka privat sjukvård, säger hon.

– Det de behöver göra är ju att utreda en från första början. Inte bara skicka runt en överallt. Det tog mig typ fyra fem år innan de kom fram till vad felet var och de kunde hjälpa mig. Och nu går jag en behandling som heter EMDR, som verkligen är anpassad för min sjukdom. Som hjälper. Men de här åren innan var katastrofala. Det var bara "vi vet inte vad vi ska göra med dig, vi skickar dig hit, vi skickar dig dit". Som en försökskanin. De har provat bipolär medicin på mig, och jag sa att jag är inte bilpolär. "Nej men vi provar det så får vi se." Och mådde jag jätte, jättedåligt, säger Towe Dam.

Att man har en psykisk sjukdom syns inte utanpå. Ida Törnström vill att det ska bli mer accepterat i samhället att må psykiskt dåligt. För att komma dit behövs pengar, så att psykiatrin får de resurser som behövs, säger hon.

– För just nu är vi en grupp som är gömda, som inte syns, som helst inte ska finnas. Alla är vi människor, alla förtjänar att må bra och ha det bra i samhället. Men som det är just nu så psykiskt sjuka, vi har ingen plats. Tydligen så ska man behöva skämmas och det ska man absolut inte göra. Och det är det jag kämpar för nu, för att visa på att vi är människor. Vi kan också jobba. Vi kan också skaffa familj, och ha barn, och köra bil och allt möjligt, säger Ida Törnström.

– Vem är det som egentligen tar ansvaret för patienterna på USÖ, eller i allmänpsykiatrin?

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".