Minnesmärket Estonia av Gunilla Dovsten och Nick Furderer.
1 av 4
Minnesmärket Estonia av Gunilla Dovsten och Nick Furderer. Foto: Matias Holm/Sveriges Radio.
Konstnären Gunilla Dovsten och programledaren Matias Holm. Foto: Matias Holm/Sveriges Radio.
2 av 4
Konstnären Gunilla Dovsten och programledaren Matias Holm. Foto: Matias Holm/Sveriges Radio.
Minnesmärket Estonia av Gunilla Dovsten och Nick Furderer.
3 av 4
Minnesmärket Estonia av Gunilla Dovsten och Nick Furderer. Foto: Matias Holm/Sveriges Radio
Minnesmärket Estonia av Gunilla Dovsten och Nick Furderer.
4 av 4
Minnesmärket Estonia av Gunilla Dovsten och Nick Furderer. Foto: Matias Holm/Sveriges Radio

Känsligt vackert i Lindesberg

Konstnären Gunilla Dovsten: Vi finns så länge vi minns, så var tanken.
7:04 min

Estoniakatastrofen drabbade Lindesberg hårt. I serien om konst i det offentliga rummet har vi kommit till minnesmärket Estonia gjort av Gunilla Dovsten och Nick Furderer. 

De fick uppdraget tätt inpå katastrofen. Pressande naturligtvis.

– Vi ville vara väldigt noga att inte kränka någon, berättar Gunilla.

Att besöka minnesmärket Estonia blev för mig som reporter mycket mer känslosamt än jag kunde föreställa mig.

Det var en rätt kylen och mulen sommardag när jag parkerade radiobilen längs strandpromenaden i Lindesberg. Lindesjön var blåsig och vattnet lika grått som himlen. Jag såg minnesmärket rätt snabbt och parallellen till det dåliga vädret var lätt att göra.

Det var inte så mycket människor så jag hade en stund för mig själv att begrunda och titta på konstverket, jag fick känslan av respekt och ett visst lugn men konstverket och jag fick inte den direkta kontakten. Inte först. Inte då.

Men sen träffade jag Jan Ringvall och Pirko Pirttikangas, två fiskare som tillbringade förmiddagen på platsen, och då var det som att det hela blev mer konkret, direkt och verkligt. De båda hade en rätt nära relation till katastrofen.

– Klart man fortfarande är påverkad trots att det gått så lång tid, säger Jan.

Några minuter senare träffar jag Gunilla Dovsten som tar mig med genom hur hennes och Nicks tankar gick när de skapade konstverket. Det var underbart att lyssna på, det kändes som allt var genomtänkt in i minsta detalj (lyssna för sjutton).

Gunilla säger att de ville göra en plats för alla, en plats som inte var beroende av tiden, en plats man själv väljer att gå till.

Jag tycker konstnärerna har lyckats och efter att ha pratat och sagt hej då till Gunilla så dröjde jag mig kvar en stund och reflekterade över vad hon sagt. Jag kände mig sorgsen och glad på samma gång. Jag gillar speciellt tanken att "Vi finns så länge vi minns". Och visst minns vi?






Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".