Frigående höns oftare sjuka

Det är inte säkert att värphöns mår bättre av att vara frigående än att sitta i bur. En ny studie från Statens Vetrinärmedicinska anstalt, SVA, visar att frigående värphöns, både inomhus och utomhus, har högre dödlighet och oftare drabbas av sjukdomar än burhöns.

Oddvar Fossum, biträdande statsvetrinär, har lett studien, han menar att problemen beror på den snabba omställningen i början på 2000-talet.

– Problemen berodde nog till stor del på att de nya systemen introducerades under en väldigt kort tid, och att det var en bristfällig kunskap om de nya systemen, säger Oddvar Fossum.

För tio år sedan antogs en djurskyddslag som innebar att värphöns inte får sitta i burar som inte tillgodoser hönsens naturliga behov av rede, sittpinne och sandbad. Allt för att minska dödligheten och beteendestörningar som att hönsen plockade fjädrar av varandra. Sedan dess har allt fler värphöns blivit frigående, både inomhus och utomhus.

Men nu visar alltså forskning att dödligheten var högre bland frigående höns än bland burhönsen. Den vanligaste dödsorsaken var bakterieinfektioner, oftast av tarmbakterien E-coli. De frigående hönsen dog även oftare av parasitinfektioner och skador efter hackning och kanibalism.

– Den viktigaste orsaken till smittan var kontakten med strö och avföring från hönsen själva.

Oddvar Fossum kan inte svara om de frigående hönsen mår bättre än burhönsen, men han tror att systemen med frigående höns kan förbättras om uppfödarna får bättre kunskap om hönsens naturliga beteendemönster och om hur infektioner sprids.

– Jag tror att de här systemen har framtiden för sig, och att det vi har sett under de senare åren tyder på att de här systemen kommer att fungera bättre efterhand, säger Oddvar Fossum

Anna Nordin
anna.nordin@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".