1 av 2
Nikita Chrusjtjov och Tito, Jugoslaviens regeringschef, under ett statsbesök i Sovjetunionen 1956.
2 av 2
Nikita Chrujtjov, sovjetisk parti- och regeringschef.

Tusen mil genom Sovjet 1956

35 min

Mitt under brännande Ungernkris reser två av Sveriges Radios reportrar genom Sovjetunionen i ett försöka att ge en bild av den slutne grannen i öster.

 
I november 1956 gör Sven Jerstedt och Rolf Lundgren sin tusenmilaresa för att få syn på ett vardagligt Sovjet. Samtidigt ger den dramatiska utvecklingen med sovjetiska truppe i Ungern genljud  i massmedia världen över – men här, inne i Sovjetunionen, är det tyst. 
 
"Vi hade levt mitt i den ryska nyhetsförmedlingen utan att få veta vad som skedde på den just då mest utsatta platsen i Europa. Sovjetiska media mörklade Ungernrevolten helt".



 
Det är en ambitiös resa de båda reportrarna gör genom Sovjetunionen, men de politiska stämningarna i landet är samtidigt svårtolkade för de båda svenska journalisterna.
 
Radioserien blir idag lika mycket ett vittnesbörd om det svenska 50-talets politiska självbild. Sovjetunionen från svensk horisont i skuggan av den skrämmande Ungernkrisen innehåller förvisso nykter kritik av ett ofritt samhälle (med ett stänk av svensk självgodhet), men speglar också rädslan för grannen i öster. 
 
Och hösten 1956 hade verkligen varit dramatisk. Det fanns en blandning av förhoppningar och skräck kring vilken väg Sovjetunionen skulle välja efter Stalin. Trots Nikita Chrusjtjov skarpa kritik av personkulten kring Stalin och maktmissbruk vid 20:e partikongressen i februari samma år, konstaterar Sven Jerstedt och Rolf Lundgren att det mesta fortfarande tycktes vara vid det gamla. Med övervägande pessimism konstaterar de i november 1956:
 
"Man finner Stalin överallt. I parker, i teatrar, i barnträdgårdar, utanför sjukhus vid semesterhem. Idolkulten är så stark att den till slut står en upp i halsen. Inte bara därför att den är synbar genom statyerna, utan därför att den är konsekvent genomförd i varje detalj, i press, radio, konst och kultur".

 

 
Kommentarer

081101 19:40|Komsomolskaja Pravda
Fint program. Det kanske kan vara intresant för dagens människor att veta, att 60% av ryssarna saknar wc och TORRTOA än idag. De utför sina behov strax utanför boningshusen. Stort uppslagen artikel i Komsomolskaja Pravda under Jeltsins sista regeringsår. Idag förbjudet att nämna.


080911 15:30|Liberal
Allt detta visste vi redan då, ändå kan Ohly ca 20-30 år senare både som ungkommunist och som vpk:are försvara stora delar av det kommunistiska systemet. Tex när han som ungkommunist hånar en partikamrat som tycker att pressfriheten ej är så bra i dåvarande DDR.
Mycket mycket bra inslag. Aktuellt då och lika aktuellt nu. Detta lika mycket som information om förintelsen skulle det informeras om i skolorna.

 
080621 06:16|Ulf Henriksson

Ett bra reportage som jag tror speglar efterkrigsmentaliteten. Jag är enig i ett lite abrupt avslut på del 4, kanske blev reportern själv avbruten...Dock anser jag att hur man uttalar ortnamn och liknande inte har någon betydelse. Dessutom sa talar ju reportern med flera personer på ryska själv, sa att man bara har tolk är inte riktigt.
Ett mycket bra program, som jag själv kan intyga har sin riktighet. Jag var själv i Odessa 3 ggr i början på 70-talet, och maken till grå stad full av röda fanor men ingenting i butikerna (for vanligt folk) var vad man såg. Fantastiskt att man vågade göra ett reportage av denna kaliber på den tiden. Frågan ar om man vågar göra detsamma idag vare sig det gäller USA eller Ryssland. Media hade ju inte lika stor genomslagskraft på den tiden.
Mycket bra och framförallt modigt att sanda detta på den tiden.
Enig eller inte (politiskt) men tuff journalistik uppfanns bevisligen inte på 70-talet...

 
080317 19:24|Johan de Naucler, Uppsala 
 Visst var den bra, klart värd att hitta på och sända ut för en-två generationer senare. Men delvis var den ju journalistiskt sett ett skräckexempel i ”Tintin-i-Kongo-stil”, hur man kommenterade och bedömde folk och miljöer. Denna serie är ju ett klart exempel för journalistutbildningen hur radio inte skall skapas, från den vinkeln sett. ”Ja, om den här ryske byggarbetaren verkligen ville kunna bygga hus ordentligt, ska han åka till Sverige” som en kommentar var. Men förutom denna utomstående koloniala syn på ett grannland, och de två experter som reste dit (och behövde TOLK!) så var det klart mycket värt att lyssna till, förutom den groteska indelningen reportern gör av folk och klass på besökarna på operan i ”Tass-kjent” (som han hela tiden säger) och de leriga skorna hos vissa besökare - kunde man i modern tid vid en sändning från Metropolitan i  New York säga - ”Ja, de mer utsocknes ortodoxkristna från de mer leriga byarna långväga, kan inte klä sig stadssedligt, och en del cowboyboots syns av och till och några som ej har vett att ta av sig cowboy - och Texashattar, samt damer som talar i ovanligt högt tonläge och tuggar tuggummi genom hela föreställningen”.  Bara Ni vet om detta skulle hålla en radionämndsanmälan... - jag har ingen aning!

 
080311 07:25|Erik P

Hej och tack för de här utmärkta programmen. Tyvärr verkar det som att del fyra är lite avkortad, eftersom den börjar och slutar lite plötsligt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista