Hemligheten som bara avslöjades för bästisen

Tänk en tid före P3, reklamradio, nätet och mp3spelare.
Tänk en söndag i mitten av 60-talet.

I rummet med låst dörr, för att slippa den nyfikna lillasystern, ligger 13-åringen ovanpå den bäddade sängen. Väggarna är tapetserade med idolbilder på Beatles, Tages, Hollies och Kinks. Hon har spelat den enda skiva hon haft råd att köpa om och om igen. Det är en singel med Hepstars. På ena sidan No respons och på andra Rented Tuxedo. 

Klockan är alldeles strax 12 på dan. Hon stänger av den lilla monogrammofonen i plast och sätter på radion. 
Signaturen till Det ska vi fira tonar ut i rummet. Det är dags för den obskyra aktivitet som hon bara avslöjat för en enda person. Bästisen som lovat att aldrig berätta för någon annan.
Att hon lyssnar på firarprogrammet som visserligen har skyhöga lyssnarsiffor men också en riktig töntstämpel hos coola tonåringar. 

Hon försvarar sej inför sej själv med att det alltid under denna firartimme brukar spelas åtminstone en poplåt. 
Och så blir det också den här söndagen. Så här lät det i början av Det ska vi fira den tredje oktober 1965 när Pekka Langer, förutom marscher och schlagers också utlovade en låt med Alma Cogan.
 
Rigmor Ohlsson/ SR Minnen