När kulturvänstern ifrågasätts

30 min

Bengt Ohlssons svidande uppgörelse med kulturvänstern i DN har skapat stor debatt.  Men det är inte första gången vänsterdominansen inom kultur och media ifrågasätts.




Debatten om vänsterns dominans inom media och kultur har varit ständigt återkommande sen slutet av 1960-talet då stora delar av en ungdomsgeneration började ifrågasätta samhället utifrån ett vänsterperspektiv.

1972 debatterades i riksdagen den så kallade vänsterextremismen inom Sveriges radio och television. Mest upprörd var moderaten Tage Adolfsson som hävdade att det på TV fanns ett trettiotal producenter med enligt honom vänsterextremistiska sympatier.





De borgerliga politikernas tal om vänstervridning i Sveriges radio och TV möttes med skepsis på många håll. Sekreteraren i statens pressutredning, docent Stig Hadenius, ställde sig frågande till talet om vänstervridning och föreslog att Sveriges radio skulle göra egna undersökningar för att fastställa om innehållet var opartiskt och sakligt.


Den påstådda vänstervridningen inom media återkom i många debatter i början på 1970-talet. I radioprogrammet Tidsspegeln möttes statsvetaren Ingemar Lindblad och DN- journalisen Lars-Olof Franzén i en debatt där positionerna var tydliga från start.


25 år senare, 1997, var det åter dags att diskutera vänsterns dominans inom kulturlivet. Den här gången var det Per Ahlmark som väckte frågan till liv i en ny bok. Han gick hårt åt de svenska kultrurredaktionerna som han menade styrdes av marxister. I programmet Lobbyn samlades några skribenter, Nina Lekander, Carl Rudbeck, Björn Linnell och Per Svensson för att tala om varför vänstern trots Timbrohögerns framväxt verkade ha behållit makten över kultursidorna.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista