Gränspolisen gömde undan tjetjensk flykting

Tjetjensk flykting utan advokat
19 min

Den svenska Gränspolisen gömde undan en tjetjensk flykting från hans advokat när han skulle utvisas. Emilkhan, som han heter berättar att inte heller det häkte där han låstes in lät honom få kontakt med advokaten. Emilkhan berättar också att personalen på häktet lät honom ligga i sin cell under dagen enbart iklädd kalsonger, trots att han precis slagit sitt huvud blodigt och dagen innan skurit sig i armen.

– De tog telefonen från mig. Jag bad att få ringa min advokat, men de svarade att det fick jag inte, berättar Emilkhan.

Det är morgon den 1 februari. Polisen har kommit för att utvisa Emilkhan till Tjetjenien. Han är rädd för att bli torterad eller att försvinna spårlöst om ryska myndigheter får tag på honom, eftersom han har anknytningar till den tjetjenska gerillan som slogs mot de ryska trupperna under kriget.

När polisen kommer blir han mycket stressad och får stark ångest. Han får inte kontakta sin advokat, han känner sig mycket ensam och han tror att livet är över, så han skär sig i armen med ett rakblad.

Då minns han sin bror som torterades i Tjetjenien. När brodern släpptes kunde han inte stå upp själv och vänstra delen av hans huvud var svullet.

– De hade virat taggtråd kring handlederna på min bror, händerna och armarna var blodiga där taggtråden trängt in, berättar Emilkhan.

Oavsett Emilkhans minnen så tar svensk polis inte paus, utvisningen ska verkställas. Han förs till sjukhus för att sys och sedan vidare till säkerhetshäktet i Sollentuna.

Under hela den här avgörande tiden får inte Emilkhan och hans advokat kontakt med varandra.

Morgonen därpå, den 2 februari, kommer personal till häktet i Sollentuna för att föra honom till Tjetjenien. Emilkhan gör motstånd och slår huvudet blodigt mot ett bord. Utvisningen avbryts och han förs tillbaka till sin cell.

– Hela tiden ber jag om att få ringa min advokat, men det får jag inte, säger Emilkhan.

Advokaten isoleras

Emilkhans advokat Martin Lundgren sitter på sitt kontor i centrala Stockholm och försöker få kontakt med Emilkhan. Han ringer hans mobil, inget svar.

Det är bråttom. Martin Lundgren behöver få rådgöra med sin klient om hur han ska bedriva sitt arbete. Han kontaktar polisen och så här minns han samtalet.

– Jag ringde polisen och frågade vad som hänt och fick då beskedet att av säkerhetsskäl så fick ingen veta var klienten befann sig. Då frågade jag om man inte kunde förmedla en telefonkontakt från polisens sida. Det sade man nej till. De facto var jag alltså avskuren från min klient, säger Martin Lundgren. 

Han blir förvånad. Att hans klient göms undan har aldrig hänt honom förut, trots många år som advokat med asylärenden. Vi har också kontaktat flera andra advokater som jobbar med asylsökande, inte heller de har någonsin blivit avskurna från sina klienter.

– Det är ju väldigt allvarligt därför att jag som advokat i första hand är skyldig att tillvarata min klients rättsliga intressen ur alla synpunkter. Min skyldighet är ju också att samråda med klienten och lyssna på vad det är han eller hon vill att jag ska framföra och på vilket sätt han eller hon vill att jag ska agera och jag hade ju inga sådana möjligheter, säger Martin Lundgren.

Martin Lundgren ber gränspolisen att om ett skriftligt beslut. Det kommer i faxen efter två timmar, tidig kväll den 1 februari. Där står att Polismyndigheten beslutar av säkerhetsskäl att inte lämna ut uppgift om var Emilkhan befinner sig.

– Jag tycker det är återigen ytterst märkligt att man inte hörsammar hans begäran om att kontakta mig. Jag finns tillgänglig på telefon i stort sett var jag än är. Jag ser inte heller någon lagligt grundad anledning till detta, det tycker jag är väldigt allvarligt, säger Martin Lundgren.

Den centrala Gränspolisenheten, som är en del av Rikskriminalpolisen, har funderat på frågan om det generellt finns någon möjlighet att hindra någon att ha kontakt med sin egen advokat, men säger till Sveriges Radio att de inte hittat någon sådan.

JO beslut var grunden

Gränspolisen i Sörmland, där beslutet om att gömma undan Emilkhan togs, där stödjer man sig på ett beslut som Justitieombudsmannen gjorde 2009 om hur polisen agerade när en afghansk familj skulle utvisas.

Jag träffar Kjell Bataroff som är biträdande gränspolischef i Sörmland på Skavsta flygplats där Gränspolisen i Sörmland har sina kontor, jag har med mig det dokument som de uppger har legat till grund för beslutet att gömma undan Emilkhan.

Och så ringer han då till Gränspolisen och får veta att ni inte tänker berätta var han är och att advokaten då inte ges möjlighet att få kontakta sin klient. Då är min första fråga varför?

– Det här beslutet grundar sig på ett JO-utlåtande. Det hade föregåtts av demonstrationer tidigare, och att han själv inte på något sätt skulle skadas i en fritagning eller något sådant där och att personalen som var inblandade inte skulle bli det. Då fattade man det beslutet med stöd utav JOs utlåtande som jag nu inte exakt kan återge, men det är det som beslutsfattarna har fattat då med JOs stöd i bakgrunden, säger Kjell Bataroff

Men varför, om du kan konkretisera det, varför får han inte ha kontakt med sin advokat just.

– Det är för att man inte ska avslöja var man finns precis innan utvisningen ska ske.

Om du tittar på det, var i detta står det att klienten inte ska få ha kontakt med sin advokat just?

– Jag har inte ordagrant läst det här dokumentet, det kan jag ju säga. Jag behöver nog lite tid att läsa och förstå.

Läs på bara.

Kjell Bataroff läser en lång stund.

– Här kritiserar man ju dokumentationen, i den här. Nej, beslutsfattarna har ju tolkat det, att det är i sin ordning då att inte meddela det juridiska ombudet.

Var står det just att det är rätt att till advokaten inte lämna ut uppgift om var klienten befinner sig, att de inte ska kunna ha kontakt?

– Det står ju inte så ordagrant i det här, det gör det ju inte. Det är en juridisk tolkning som våra beslutsfattare fattade, som är jurister.

Hittar du någonstans där det står att det är ok, att man inte får låta advokaten ha kontakt med sin klient?

– Jag är inte jurist, här litar jag på våra beslutsfattares tolkning, att den är riktig av det här dokumentet, det är ju det här de hänvisar till, våra jurister här.

Efter den här intervjun byter polisen i Sörmland plötsligt fot och förnekar via sin pressekreterare att man har förhindrat kontakt mellan advokat och klient.

JO säger nej

Justitieombudsmannen vill inte uttala sig om det enskilda ärendet men jag frågar Lina Forzelius som är byråchef på JO om det går att tolka beslutet från 2009 som att advokat och klient inte får ha kontakt med varandra.

Det här avgörandet då från 2009 om den afghanska familjen som utvisades. Kan man utifrån vad JO säger i det här beslutet hävda att klient och advokat inte ska kunna ha kontakt med varandra?

– Nej, det kan man inte göra. I det här beslutet så uttalade sig JO om vilken skyldighet polismyndigheten hade att underrätta ett ombud om en förestående verkställighet, alltså den närmare tidpunkten för avresan. Som polismyndigheten själv sa i det beslutet att det hade man inte, det bekräftade JO att någon sådan skyldighet hade man inte. I det här beslutet säger man också att det beror bland annat på att anledningen till att polismyndigheten har fått hand om det här ärendet från början är att man inte kan förvänta sig en frivillig verkställighet. Då kan man räkna med att det blir svårare att genomföra den om man underrättar den utvisade och ombudet om tidpunkten för avresan. Men det är det som JO´s beslut handlar om och det är det som man har uttalat sig om i det här ärendet, säger Lina Forzelius.

Men att dra slutsatsen att det är ok att avskilja klient och advokat som vill ha kontakt med varandra, från varandra och inte låta dem ha den kontakten, kan man säga att det är ok utifrån det här?

– Nej, utifrån det här beslutet kan man inte dra den här slutsatsen direkt. Det finns inga sådana uttalanden i det här beslutet. Här handlar det bara om underrättelseskyldigheten för polismyndigheten i förhållande till ombudet, säger Lina Forzelius.

En demonstration blir en säkerhetsrisk

Polisen har skriftligen beslutat att inte berätta var Emilkhan är och faxat det till Emilkahns advokat. I beslutet anges fyra händelser som Gränspolisen använder som skäl till att gömma honom.

Det första är att en demonstration har genomförts till stöd för Emilkhan. Det andra är att det har inkommit ett anonymt tips till Migrationsverket om att det finns risk för en fritagning. Det tredje är att några personer har kommit och frågat efter Emilkhan på förvaret där han satt. Det fjärde är att polisen tror att Emilkhan skar sig i armen för att senare försöka fly från sjukhuset.

Jag frågar Kjell Bataroff om varje del som sedan är grunden för beslutet att gömma Emilkhan.

Men om man tar varje del för sig då, en demonstration till stöd för honom, vad är det i en demonstration som innebär en säkerhetsrisk, det är ändå en grundlagsfäst rättighet?

– Nej, varje sak för sig kanske inte är så allvarlig, men lägger man ihop det så gör man en samlad bedömning och utifrån det fattar vi det här beslutet, säger Kjell Bataroff.

Men om man tar alla delarna som sedan läggs ihop, demonstration i sig, är det en säkerhetsrisk.

– Nej, det behöver det definitivt inte vara. Det kan vara av rent humanitära skäl som man känner empati för någon som ska utvisas, självklart är det så.

Ett anonymt tips utan belägg, behöver det vara en säkerhetsrisk?

– Det är en mycket svår bedömning med anonyma tips. Det är en verklig händelse som beskrivs så då börjar det bli lite mer allvarligt som jag ser det.

Om man tar nästa led, om enskilda personer kommer och frågar efter någon på ett förvar, är det en säkerhetsrisk?

– Nej, det är det ju inte, men sammantaget som sagt så är det ganska allvarligt.

Om man tar det sista ledet, att han skär sig i armen och ni gör analysen att han gör det för att komma till sjukhus för att sen kunna rymma, vad finns det för belägg för det?

– Det skedde ju så att säga och det är jättesvårt att bedöma om det är utifrån någon slags desperation eller om det faktiskt är en planerad handling för att komma till sjukhus, det är ju jätte jättesvårt att göra en bedömning.

Men ni gör ju ändå den bedömningen?

– Jomen det gör vi, sammantaget så, när man lägger ihop alltihopa, så blir det väldigt allvarligt allting tillsammans,

Finns det något belägg för att han försöker ta sig till sjukhus för att skära sig i armen.

– Nej, det är ju självklart en subjektiv bedömning i det här fallet, ja det är det.

Men att allting tolkas till hans nackdel, varför är det så?

– Så kan man ju se det hela. man kan ju också se det åt andra hållet, att om man nu är försiktig i att man gör den här bedömningen så kanske man förhindrar att om det nu verkligen hade varit så att det hade blivit något fritagningsförsök, att andra hade kommit till skada.

Men varför ska det leda till att han inte får ha kontakt med sin advokat?

– Ja, jag kan inte svara mer än att hänvisa än en gång till den här skrivelsen där det inte exakt står men det är en juridisk tolkning som beslutsfattaren har gjort, att det även innefattar att man inte meddelar advokaten.

Det blev aldrig något fritagningsförsök. Emilkhan skar sig i armen, fördes bort, syddes ihop och levererades till säkerhetshäktet i Sollentuna, där han senare slog sitt huvud blodigt, utan att ha fått kontakt med sin advokat.

På häktet ska man få tala med sin advokat

På häktet i Sollentuna, där vill man inte svara på frågor om varför han inte fick ta kontakt med sin advokat, trots att Emilkhan har skrivit en fullmakt som ger dom möjlighet att svara. Men de vill inte

Kriminalvårdens jurist Per Henrik Hedbrandt har funderat på frågan. Han uttalar sig inte om ett enskilt fall men säger så här om vad lagen säger:

Får man på ett häkte neka den intagne att kontakta sitt offentliga biträde?

– Nej, det får man i princip inte göra, det är häkteslagen som gäller och i allmänhet kan man nog säga att man har en mer generös tillämpning av regelverket när det gäller förvarstagna jämfört med dom häktade till exempel kontakter med omvärlden. Det finns inte samma säkerhetskäl vad gäller de förvarstagna som det gör i allmänhet.

Men man får inte neka den intagne att kontakta biträdet?

– Nej, det får man inte.

Per Henrik Hedbrandt säger att det till och med är så att en asylsökande som är satt på ett häkte ska ha lättare än övriga fångar att ha kontakt med omvärlden.

Låter som lång tid

När ansvariga på häktet i Sollentuna inte vill svara på frågor skickar kriminalvården istället fram sin informationschef Anders Annerfalk. Han poängterar att kriminalvården inte uttalar sig om enskilda ärenden.

Men han säger så här.

– Det låter märkligt kan jag säga. Jag kan inte svara på vad skälen beror på eller säga om det är ok eller inte eftersom det kan finnas skäl som varken du eller jag känner till att de inte fick kontakt. Som huvudregel vill vi att de ska ha den här kontakten så fort som möjligt. När det är som så att den här personen i fråga som var vår klient på häktet upplever att han inte fick den advokatkontakt som han har rätt till så tycker jag att han ska anmäla häktet Sollentuna eller Kriminalvården till JO för att få en korrekt prövning av det här, säger Anders Annerfalk.

Ett dygn, är det någonsin försvarbart?

– Det låter som väldigt lång tid kan jag säga.

Advokaten berättar att han vid upprepade tillfällen har ringt, sen att man inte har ringt tillbaka och att man inte har sett till att man får prata med sin klient, är det ok?

– Det stämmer inte med den praxis vi har. Sedan kan det finnas skäl för att det inte fungerade, det kan vara mänskliga misstag, det kan vara systemfel, det kan vara en så enkel sak som att det glöms bort. Det är inte försvarbart men det kan vara en förklaring. Jag säger inte att det är så här, för det vet inte jag, men om det har gått ett dygn från det att klienten togs in tills dess att hans advokat fick kontakt med honom så är det väldigt lång tid.

”De klippte sönder mina kläder”

Emilkhan och hans advokat får inte kontakt med varandra. Emilkhans situation blir allt värre på häktet i Sollentuna. Han berättar att han tvingas ligga nästen naken i sin cell.

Det börjar när personal på morgonen den 2 februari kommer för att utvisa Emilkhan till Tjetjenien. Emilkhan slår då sitt huvud blodigt mot ett bord och utvisningen avbryts.

Han övermannas och enligt Emilkhans så klipps kläderna av från hans kropp.

– De klippte sönder mina kläder med saxar och satte mig i cellen. Jag var mycket stressad, hade mycket ont i huvudet och blödde. Återigen bad jag om att få ringa min advokat, men jag fick inte den rätten, berättar Emilkhan.

Det är bara ett drygt dygn efter det att han skar sig i armen och bara timmar efter det att han slog sitt huvud blodigt. Det är Emilkhans berättelse, inget av det här går att hitta spår av i Kriminalvårdens dagboksanteckningar om Emilkhan. Han sitter i nio dygn på häktet och informationen om vad som hände de dagarna är sparsmakad.

I dagboken finns bland annat beslut om tillsyn, ett besök i sporthallen och ett telefonsamtal till frun och barnen. Samtalet övervakades av rysktalande personal och fick pågå i max 10 minuter. Väldigt lite skrivs om hur han fysiskt har behandlats och om hur han mår.

Bön bakom en kudde

Emilkhan berättar att han många gånger ber om att få kläder och om att få kontakta sin advokat, men de säger nej.

– Jag skakade av köld, jag vet inte hur länge. Den ansvarige på häktet kom då in till mig, han sade att han var chef. Han sade att om du uppträder illa kommer att gå illa för dig, om du är foglig och uppträder väl så kommer vi att behandla dig väl, berättar Emilkhan.

Emilkhan säger åter att han vill prata med sin advokat. Han är mycket upprörd. Han är muslim och vill be.

– Jag sa att jag är muslim och att jag ber 5 gånger om dagen. Men jag kan inte be i enbart underbyxor. Jag måste täcka min kropp åtminstone upp till naveln, så ge mig åtminstone ett täcke. Den ansvarige sade nej det får du inte och du får inte ringa advokaten. Och så sade han att om jag uppför mig väl kanske jag får det senare, sen gick han, berättar Emilkhan

Emilkhan är lång och ganska stor. Han berättar att han viker kroppen så gott det går och kryper ihop så att kudden ska dölja de nakna benen, kalsongerna och magen. Sedan genomför han en bön i skydd av kudden.

På kvällen den 2 februari får advokat Martin Lundgren till slut kontakt med Emilkhan. Han har fått reda på att Emilkhan är på häktet i Sollentuna, försökt ringa till häktet i Sollentuna och bett om att få kontakt med sin klient, men ingen ringer tillbaka. Advokaten beger sig då själv ut till häktet och får träffa honom. Emilkhan berättar att han inför besöket försågs med kläder.

Naken för sitt eget bästa

På Sollentunahäktet vill man inte bli intervjuad om vad som hände. Kriminalvårdens informationschef Anders Annerfalk - säger att han inte uttalar sig om enskilda fall. Men säger så här.

– Jag kan inte svara på varför man gjorde det här, jag vet inte, säger Anders Annerfalk.

Men är det ok?

– Det kan ha funnits skäl att ta av honom kläderna. Du sade att det var tumult, han kanske blödde, det kan ha varit nerblodat. Det kan ha varit så att man momentant bedömde att han var så upprörd att man inte vill att han skulle ha möjlighet att använda något klädesplagg som snara, jag vet inte. Normalt sett klär vi inte av våra klienter nakna, utan anledning i alla fall, det kan ha funnits skäl för det här, jag vet inte.

Emilkhan berättar att han fick vara kvar i cellen, enbart iklädd kalsongerna, hela dagen, att inte hade något att skyla sig med, bara en kudde inte ens ett täcke och att han frös. Är det ok att behandla honom på det sättet?

– Ja, det kan det vara om det är för att skydda honom själv.

Att han får ligga i kalsongerna under hela dagen?

– Ja, det kan det fortfarande vara för då var det förmodligen så att han var under tillsyn. Det skulle ha kunnat vara så att han mådde väldigt dåligt just det här ögonblicket, då valde den tjänstgörande personalen att ta in honom för observation så att han inte kunde skada sig själv. Och om det nu var det som var skälet så tar man av honom kläderna och då kan han ju inte få någon filt. Då får han faktiskt vara. Han har ju försatt sig i det här tillståndet själv i och med att vara så här upprörd. För att skydda honom har personalen förmodligen valt att agera på det är sättet.

Är det ok att ligga i kalsongerna en hel dag?

– Ja, det kan man göra. Det är inget konstigt, så kan man göra. Det är ovanligt, men det var av omtanke om den här klienten, omtanke om hans eget bästa faktiskt.

Varför fick han inte kläder bara för att kunna be på ett värdigt sätt?

– Jag kan inte svara eftersom jag inte var där men om vi måste välja mellan att låta någon utöva sin religion på ett sätt som den personen anser vara värdigt och att säkerställa at personen inte kan skada sig så går omtanken om den enskildes liv och hälsa före den möjligheten.

Men att bara ha en kudde att skyla sig med när man vill genomföra sin bön, blir resultatet värdigt?

– Man gjorde en bedömning i det här fallet när man vägde samman risken för att personen ifråga skulle skada sig och hans möjligheter att på ett i hans ögon sett värdigt sätt utöva sin religion. Då var man tvungen att göra ett val, misstänker jag, och då valde man att se till att personen ifråga inte kunde skada sig, säger kriminalvårdens informationschef Anders Annerfalk.

På fri fot

Idag är Emilkhan fri och genomgår en ny asylprövning. Bara några dagar efter det att han gömdes av Gränspolisen så vänder det. En annan del av svensk polis hör av sig. En polisman på svenska Interpol skickar in dokument som de suttit på i över en månad.

Det är papper från rysk polis, helt nya uppgifter som kan vara avgörande för Emilkhan. Utvisningen avbryts omgående, han får en ny chans till asyl och släpps på fri fot. Då får han både bära kläder och samtala fritt med sin advokat.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".