Män samlade i bön på svartvitt foto. Foto: SVT bild.
Baltiska militärer som flytt till Sverige samlades i så kallade baltläger på 1940-talet. Foto: SVT Bild.

Migrationspolitikens historia - inte lika öppen som vi vill tro

Ljudcollage om migrationslandet Sverige och intervju med Christina Johansson
10 min

Att Sverige alltid har varit ett öppet land är något som brukar sägas. Christina Johansson som är migrationsforskare på Malmö högskola menar att det inte stämmer. Det finns många perioder där Sverige har haft en restriktiv migrationspolitik.

Hör en längre intervju med Christina Johansson här

Christina Johansson tror att anledningen till att Sveriges öppenhet brukar framhållas ligger i den svenska självbilden.

– Det hör ihop med att vi vill framställa Sverige som ett modernt land, som en neutral välfärdsstat. Det är viktigt för Sverige att framstå som ett föregångsland när det gäller asylfrågor, säger hon.

Under andra världskriget kom de lite större flyktingvågorna. Det kom människor från Baltikum och en del judar lyckades trots motstånd ta sig till Sverige. Sen bytte den svenska invandringen karaktär. Det blev arbetskraftsinvandring. 

– Efter kriget går stor delar av västvärlden in i en högkonjunktur och det uppstår ett stort behov av arbetskraft. Då försökte man lösa det på olika sätt genom någon form av organiserad arbetskraftsinvandring där Sverige sluter avtal med olika länder. I början av 50-talet är det också möjligt att komma till Sverige som turist och här i Sverige ansöka om ett arbetstillstånd, säger Christina Johansson. 

Arbetskraftsinvandringen är något som ofta nämns som en stor framgång, som om det vore okontroversiellt, men det var det inte menar Christina Johansson. 

– Någon gång i mitten av 60-talet började det komma en diskussion om vad man då kallade anpassningsproblemen. Invandringen hade ändrat karaktär vid den här tiden. Tidigare hade det varit mycket invandring från Norden och nu hade invandringen från södra Europa ökat i betydelse. Egentligen var det kanske inte ett större problem med det framställs som det i de politiska debatterna. 

Invandring från södra Europa pekades ut som att det var grupper som var språkligt, kulturellt och religiöst annorlunda än vad Sverige var. Sverige framställdes som väldigt kulturellt homogent vid den här tiden även om vi kanske inte var det i realiteten. 

– Man säga att det var främlingsrädsla. Mycket av de här diskussionerna kan man känna igen från vår samtid i dag och från andra perioder där invandringen har varit diskuterad. Den diskuterades som en anpassningsfråga och i dag skulle vi säga integrationsfrågan. 

Mot slutet av 60-talet regleras också invandringen. Det var inte länge möjligt att komma som turist och ansöka om arbetstillstånd här utan du skulle ha dina papper klara innan du kom till Sverige. 1972 stoppas den utomnordiska arbetskraftsinvandringen till Sverige. 

– Det är intressant varför man stoppar den för det är inte förrän 1973, alltså ett år efter den stoppas, som västvärlden går in i en lågkonjunktur, säger Christina Johansson. 

Så det var inte att det var ont om jobb och dåligt ekonomi som var anledningen? 

– LO var en stark aktör och också fackföreningarna. Man såg en rädsla för att invandrarna skulle utnyttjas på arbetsmarknaden. Man ville satsa på inhemska resurser, så som gifta kvinnor. Man nämner också handikappade i det här sammanhanget. 

Man motiverade det som att det var av omsorg för de som skulle komma hit men Christina Johansson menar att det också handlade om löner. 

– Man hade farhågor för att personer som kom hit och arbetsmigrerade inte anslöt sig till facket i lika stor utsträckning. 

Sedan blev det flyktinginvandring igen från Sydamerika, Iran, Irak och fram på 90-talet pågick Bosnienkriget. Strax innan det fattade regeringen Ingvar Carlsson det så kallade Luciabeslutet som var en granska drastisk strypning av möjligheten att komma till Sverige som flykting. 

– Man öppnar upp för att föra en väldigt restriktiv politik. Man säger att vi i första hand ska ge asyl till Genevékonventionsflyktingar. I och med att man hade en mycket snäv tolkning av Genevekonventionen vid den här tiden så öppnar man upp för stora restrektioner. 

Det är några 1 000 personer per år då? 

– Ja, absolut. Det var många olika saker som låg bakom beslutet. Det kom massa signaler från olika svenska myndigheter att asylmottagningen inte fungerade som den skulle och att det var överbelastat. Berlinmuren har precis fallit. Det sprids någon form av krisatmosfär i världen, kan man säga. Man är rädd för massinvandring från öst. Sen var det också en specifik grupp, bulgarer av turkisk härkomst, som kom till Sverige kring 1989. Det var den gruppen som föranledde att man fattade det här beslutet. 

En del invandringsmotståndare pratar om Luciabeslutet och att man borde kunna införa det igen. Kan politikerna göra det på samma sätt som då? 

– Det tror jag inte att man kan. Dels så har vi i dag migrationsdomstolar. Politikerna lägger fortfarande grunden för det hela och beslutar om lagstiftning men möjligheten att gå inte och detaljstyra är inte lika stor i dag. Vi har gått med i EU och där finns vissa miniminormer som man ska leva upp till. Jag tycker att det skulle vara djupt olyckligt om vi skulle få något som likna Luciabeslutet igen. Jag tror inte ens att det är möjligt, säger Christina Johansson som är migrationsforskare på Malmö högskola.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".