Yazidier fångna av terrorgruppen IS

7:48 min

I Syrien och Irakiska Kurdistan hålls fortfarande flera tusen yazidier fångna av terrorgruppen IS. Män tvingas till slavarbete och flickor och kvinnor vittnar om brutala våldtäkter och hur de säljs mellan olika IS-ledare. Vår reporter Johan-Mathias Sommarström har träffat yazidier i Kurdiska norra Irak som nyligen lyckats fly och som vittnar om sorg och ett miserabelt och brutalt liv som IS fångar.

– Först behandlades vi illa, sedan blev det lite bättre, sedan värre igen, säger kvinnan som nyligen lyckades fly efter att ha varit fånge i nästan tio månader.

Vi träffas på en flyktingförläggning utanför staden Zakho nära gränsen mot Turkiet och Syrien, hon bor i ett tält här med sin faster. Det är den enda familj hon har som finns kvar.

Hon känns liten, nedslagen och mentalt förstörd.

42 av hennes släktingar är fortfarande fångar hos IS och när vi pratar frågar hon plötsligt om jag vet var de är.

– Vet du något om dem, frågar hon. Jag har fått höra att de blivit separerade och att alla förts till olika ställen.

Hon bär på brutala upplevelser. När IS kom till byn den 3 augusti förra året hann hon aldrig fly upp på berget, hon greps och fördes till den IS-kontrollerade staden Tal Afar i nordvästra Irak.

Där såldes hon och flera andra kvinnor på en marknad, först till en IS-befälhavare, sedan till hans livvakter och vidare till andra män. Hon vill inte berätta det själv, men en vän till henne säger att hon såldes 10-15 gånger och av alla män våldtogs hon och behandlades brutalt.

Hon var livrädd berättar hon - och IS-krigarna kom från många olika ställen:

--De pratade många olika språk och var från många olika ställen, jag kände inte ens igen alla språken. När de kom till oss och tittade på oss tittade jag bort, jag var så rädd. Livrädd.

Baher är en kvinna i 40-årsåldern. Hon bor inte i något läger. Hon bor i ett hus som håller på att byggas.

Här finns varken el eller rinnande vatten. Jag bjuds på ett glas vatten i hettan, vatten som de släpat från en tank och som de försöker hålla kallt i kylväskor. Dammet från heden utanför ligger som en hinna på allt i huset.

Men det finns berg här, det är på gränsen till Turkiet och Syrien, och bergen är som hemma i Shingal, säger hon.

I sju månader var hon fånge hos IS.

– De var smutsiga i sitt sätt att behandla oss kvinnor. Lyckligtvis för mig är jag äldre och gift, men de unga kvinnorna togs allihop och såldes.

Hon nickar åt sin 10-åriga dotter som sitter i rummet, under fångenskapen lyckades de hålla flickan gömd. Under madrasser, under filtar och bakom möbler. Annars hade de garanterat tagit henne också säger hon. Hennes andra dotter tillfångatogs däremot.

Baher berättar att hennes dotter hölls i ett underjordisk fängelse tillsammans med en mängd andra flickor. Sedan togs hon till en familj där hon utsattes för ”saker”, som hon uttrycker det.

När dottern till slut lyckades bli fri var hon helt förstörd, ett vrak.

– Hon hade ändå tur som lyckades bli fri, men de andra flickorna och kvinnorna togs till olika städer, Tal Afar i Irak, Raqqa i Syrien och andra ställen med IS närvaro. De togs från sina släktingar och såldes. De flesta har inte hörts av sedan dess, säger hon.

Också småflickor tillfångatogs.

– Framför mina ögon tog de nioåringar, jag såg hur de tog flickor som var yngre än min tioåring. Enligt Baher förklarade IS att de skulle vänta tills flickorna blev kvinnor. Det vill säga, tills de får sin första mens. Då skulle de säljas eller giftas bort.

Baher tvingades jobba med att ta hand om får. Också unga pojkar fick samma arbetsuppgift.

Hon berättar att hon från sin fångenskap sett hur lagren sinat också för IS. I början hade de mat och mediciner, säger hon. Men ju längre tiden gick, desto mindre mat hade de.

Flickor och kvinnor har våldtagits i mängder och på de mest brutala vis. En kvinna berättar att hennes ägare, som hon säger, tvingade henne att tvätta sig med bensin, vilket ledde till otäcka utslag. Andra har blivit gravida och många lider av smärtor i underlivet. Men nästan alla delar traumat.

Det är svårt att få psykologisk hjälp för kvinnorna och det är inte alltid de berättar ens för sin familj vad de varit med om.

Men en som valt att engagera sig och försöka hjälpa dem är svenska Delal Sindy. Hon sa upp sig från sitt jobb, sa upp sin lägenhet och åkte hit. Här får hon hantera de mest vidriga berättelserna.

– Från början tills nu, det tar aldrig stopp, det slutar inte. Det kan komma fram en man från ingenstans mitt i en folkklunga och berätta ”vet du vad som hände mig, de tog min dotter, de tog min fru, jag är ensam nu och jag vet inte vad jag ska göra”, sedan bryter de ut i tårar, säger hon.

Delas Sindy fortsätter:

– Eller så kan jag prata med en flicka som är 13 år och har PTSD, allvarliga psykiska problem och när hon ska börja förklara vad hon varit med om hamnar hon i psykos och börjar strypa sig själv.

– Eller när de visar mig sina kroppar vad som har hänt när de har bränt dem med järn eller piskat dem. Det har blivit som en vardag för mig. Jag kan prata om det som om det vore ett kontorsjobb i Stockholm men för dem är det hela världen som gått under. Men jag har blivit så van med det här att det är min vardag.

Men också männen drabbades hårt. FN uppskattar att omkring 5 000 Yazidiska män har dödats, medan flera är kvar i fångenskap. Bahars man var nära att dödas.

Han och en hel rad män kläddes av nakna, fick handbojor, bands ihop och fördes till Tal Afar för att avrättas. Men innan dödandet hann påbörjas fick en av ledarna ett samtal från en av de allra högst uppsatta IS-ledarna, som sa att männens liv skulle skonas och de konverterade till islam.

– De hade skiljt familjerna, männen satt i fängelse och kvinnor och barn satt i en skolbyggnad. Och efter att vi lovade att konvertera till islam sa IS att vi skulle få återförenas med våra familjer.

De flesta av oss tänkte att det var bättre att konvertera än att aldrig mer se familjen och att dö.

Han konverterade aldrig, men han återförenades med sin hustru och deras gömda dotter. Tillsammans flydde de.

De gick i tre dagar och tre nätter. Fötterna värkte berättar dom och dom var rädda men tänkte samtidigt, bättre dö på väg mot frihet än att vara kvar med IS.

Nu är de i trygghet även om de inte har några ägodelar kvar. De saknar familjemedlemmar, som så många yazidier och kvar lever också minnet och traumat.

– Så fort jag tänker på dem ryser jag. Jag kan skaka av rädsla. Jag sover inte ens, trots att det är bra och tryggt här tänker jag hela tiden på att de ska komma. Så fort jag hör något ljud tänker jag att det ska vara dem som kommer. Till och med nu när vi sitter här tänker jag så.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista