I Tallinn samlas människor för att välkomna flyktingar och visa upp ett vänligt Estland. Foto: Thella Johnson/Sveriges Radio.
1 av 7
I Tallinn samlas människor för att välkomna flyktingar och visa upp ett vänligt Estland. Foto: Thella Johnson/Sveriges Radio.
Kemi den 10 oktober 1944. Finländska flyktingfamiljer sätter sina barn på båten till Sverige. Foto: SA-kuva (Finska försvarsmaktens arkiv).
2 av 7
Kemi den 10 oktober 1944. Finländska flyktingfamiljer sätter sina barn på båten till Sverige. Foto: SA-kuva (Finska försvarsmaktens arkiv).
Rovaniemi den 17 september 1944. Barnfamiljer på flykt väntar på en plats på evakueringståget. Foto: SA-kuva (Finska försvarsmaktens arkiv).
3 av 7
Rovaniemi den 17 september 1944. Barnfamiljer på flykt väntar på en plats på evakueringståget. Foto: SA-kuva (Finska försvarsmaktens arkiv).
Studenterna Claudia och Eeki har varit på manifestation mot rasism i Helsingfors. Foto: Thella Johnson/Sveriges Radio.
4 av 7
Studenterna Claudia och Eeki har varit på manifestation mot rasism i Helsingfors. Foto: Thella Johnson/Sveriges Radio.
Sångaren Ivo Linna var en av de aktiva i Den sjungande revolutionen på 1980-talet. För honom var det självklart att ställa upp på konsertkvällen Sobralik Eesti för att välkomna flyktingar. Foto: Maris Hellrand.
5 av 7
Sångaren Ivo Linna var en av de aktiva i Den sjungande revolutionen på 1980-talet. För honom var det självklart att ställa upp på konsertkvällen Sobralik Eesti för att välkomna flyktingar. Foto: Maris Hellrand.
De boende på flyktingförläggningen i Vao i nordöstra Estland har matservering under konsertkvällen Sobralik Eesti i Tallinn. Foto: Thella Johnson/Sveriges Radio.
6 av 7
De boende på flyktingförläggningen i Vao i nordöstra Estland har matservering under konsertkvällen Sobralik Eesti i Tallinn. Foto: Thella Johnson/Sveriges Radio.
Skådespelerskan Tiia Kriisa (t.h.) deporterades som barn från Estland till Sibirien. Idag vill hon visa solidaritet med de som nu tvingas fly från sina hemländer. Foto: Thella Johnson/Sveriges Radio.
7 av 7
Skådespelerskan Tiia Kriisa (t.h.) deporterades som barn från Estland till Sibirien. I dag vill hon visa solidaritet med de som nu tvingas fly från sina hemländer. Foto: Thella Johnson/Sveriges Radio.

"Vi har också varit båtflyktingar"

Krigsminnen får människor att hjälpa
9:45 min

Den pågående flyktingkrisen i Europa väcker minnen till liv från krigets dagar också i vår del av världen. Historien har blivit ett sätt att förstå och hjälpa. Reportage av vår Helsingforskorrespondent Thella Johnson.

#Je suis réfugie. Jag är också en flykting.

Med de orden inleddes häromveckan en kolumn av journalisten Maris Hellrand i Estlands största dagstidning Postimees. Artikeln var stort uppslagen och journalisten beskrev hur fyra av fem i hennes familj var ättlingar till båtflyktingar.

Estniska båtflyktingar som under några kaotiska dygn under hösten 1944 trängts under däck på det tremastade skeppet Munter.

Maris Hellrand återger deras berättelser:

"Stormen gick på havet och kastade skeppet av och an som en tändsticksask. Mest var där kvinnor och barn, men också några män som gömde sig bakom tjocka timmerstockar. (Tyskarna tillät inte att män gick ombord.) Efter två dagar till havs räddades till sist en båtlast sjösjuka flyktingar av ett svenskt lotsfartyg som bogserade dem in till Nynäshamn."

Hellrands berättelse om de äldre släktingarnas resa över Östersjön är en av många flykt- och krigsberättelser har börjat återberättas som tecken på solidaritet och samhörighet med dagens flyktingar.

Det är en varm septemberkväll på Frihetstorget i Tallinn. Gatstenarna vibrerar av mullret från bashögtalarna vid scenen. Ett hårdrocksband spelar sista låten innan de blir avlösta av Tallinns kulturhuvudstadskör.

Helkvällskonserten Sobralik Eesti, ungefär "Ett vänligt Estland" har ordnats av artister, entreprenörer och volontärarbetare för att visa att Estland också kan välkomna dem som nu flyr från länderna runt Medelhavet.

– Det är någonting nytt för Estland att ta emot flyktingar, säger Silver Tambur som står och vaktar ingången till kaféet där festivalen har sitt presscenter. Vi har tagit emot ungefär hundra människor de senaste åren, så förstås var varken vår regering eller invånarna här i landet beredda. Men nu gäller det att utbilda vår befolkning, förklara att vi inte behöver vara rädda. Att flyktingar från andra länder inte är ett hot mot vårt land, säger Silver och fortsätter:

– I själva verket flydde ju 80 000 estländare härifrån 1944 innan vi blev ockuperade av Sovjetunionen. Så vi har ju också sökt en fristad på andra platser i världen, i länder som Kanada och Sverige.

Minnen från andra världskriget har alltid hållits levande på olika sätt i de länder som var ockuperade, som bombades och där striderna pågick. Krigsveteraner hedras under årliga ceremonier, medaljer och ordnar delas ut.

Samtidigt har alla de tusentals civila som tvingades fly undan bomberna fått hålla tillgodo med en mer undanskymd plats i historien. Likaså de som gick i exil efter att de med sina tidskrifter, politiska sånger och teatergrupper gjort sig till ockupationsmaktens fiender.

Men nu väcks deras berättelser till liv igen. I mötet med de många flyktingar som anländer till Europa från dagens konflikthärdar har det egna landets krigshistoria blivit ett sätt att förstå och hjälpa.

– Det som är intressant nu i medierna är att fler och fler gör referenser till den finländska krigshistorien. Det är något som är nytt, säger Camilla Haavisto som är medieforskare på Svenska social- och kommunalhögskolan i Helsingfors.

Enligt henne har finländare ett nytt sätt att tala om flyktingar och migranter. Den egna historien kopplas samman med dem som nu från sina hemländer kring Medelhavet.

– Då man tidigare talat om internationella flyktingar så har det framstått som något helt nytt som vi först nu handskas med. Sedan kalla kriget och framåt har Finland varit väldigt stängt. Men det är ju inte så att finnar är ovana vid människor på flykt. Finnar har ju själva varit på flykt. Det finns finska krigsbarn i Sverige. Folk har emigrerat till USA och till Finland kom karelska flyktingar, säger Camilla Haavisto.

En rad finländska arkivfilmer och ljudklipp från krigsslutet 1945 har denna höst fått ny spridning i sociala medier. En av filmerna som delats är den femton minuter långa dokumentären ”Vägarna kring Rovaniemi” som skildrar finska flyktingfamiljers färd genom Lappland.

Den gamla svartvita filmen visar människor som trängs på tågperrongen i Rovaniemi men det skulle lika gärna kunna vara den här hösten på Budapests centralstation.

Finländarna som nu delar klippet på Facebook skriver: (likt den estniska journalisten Maris Hellrand om sin familj) ”Det här är vår egen historia som just nu upprepar sig ute i Europa.”

Under en manifestation mot rasism som finska Röda Korset ordnat i Helsingfors centrum träffar jag studenten Claudia Gonzalez. Hon är frustrerad över hur den finländska debatten om flyktingmottagande har låtit.

– Människor omkring oss är i nöd just nu. Ingen kan förneka det. Ändå säger så många i Finland fortfarande att vi inte borde ta emot fler flyktingar. Men det faktum att Sverige tog emot 70 000 av våra krigsbarn, det är det sällan någon som tagit upp förrän nu, säger Claudia.

På scenen på Frihetstorget i Tallinn pågår välkomstkonserten Sobralik Eesti för fullt. En av kvällens huvudartister, den folkkäre estniske sångaren Ivo Linna, har just börjat sitt framträdande.

Linna var en av artisterna som under 1980-talet aktivt deltog i det som har kallats Den sjungande revolutionen, de baltiska staternas självständighetskamp innan murens fall och Sovjetunionens kollaps.

Många i publiken kan låtarna utantill och sjunger med. När jag frågar honom varför han ställt upp, säger att han känner med alla dem som i dag måste fly sina hemländer.

– Jag minns när jag för första gången träffade estländare i exil. Det var i Sverige 1984. För mig blev det så tydligt att fastän de hade det bra där ekonomiskt och inte behövde vara rädda längre så fanns hemlängtan och sorgen i deras själar. Hoppet om att en gång återvända. Jag tror att de som flyr nu upplever samma sak. Och nu är det vi som måste lindra sorgen i deras själar och här försöker vi göra det med våra sånger, säger Ivo Linna.

I myllret på torget den här kvällen blandas flyktingar från förr och nu. I ett av torgets hörn har Estlands enda flyktingförläggning, Vao Centre, satt upp ett restaurangtält, där de boende på förläggningen serverar mat. De har rest från byn Vao i nordöstra Estland för att delta under konsertkvällen.

Flyktingförläggningen i Vao hyser i dag ett hundratal flyktingar och asylsökande. Den har den senaste tiden utsatts för flera hot och häromveckan en misstänkt mordbrand, som de boende mirakulöst klarade sig oskadda från. En av dem är 21-åriga Abdullah från Sudan.

– Jag var ute och bad när det hände. Jag kom tillbaka till mitt rum och såg det brann i fasaden. Vi ringde polisen och sen kom brandkåren och släckte. Jag har känt mig trygg här i Estland men på sistone har jag undrat om någon vill oss illa. För vi har också fått våra rutor krossade, säger Abdullah och fortsätter:

– Därför känns det fint med människors stöd här idag, säger Abdullah. Och det är roligt för oss att få dela med oss av vår mat och våra kulturer.

En lång kö ringlar från torget till restaurangtältet. Alla vill hälsa på flyktingarna från Vao och köpa sin konsertmat av dem. Vid ett av borden sitter den estniska skådespelerskan Tiia Kriisa tillsammans med en väninna.

– Det låter kanske patetiskt, säger hon och slår ut armarna. Men jag kom hit ikväll för att vara bland mitt folk.

Tiia Kriisa blev deporterad till Sibirien som barn, något hon har berättat om i flera böcker.

– Jag minns min egen rädsla och längtan efter hemlandet. Jag tror att känslan av utsatthet är densamma hos dagens flyktingar.

Fotnot 1: #jesuisrefugie #iamrefugee och #jagärflykting är exempel på hashtags som används på sociala medier för att visa samhörighet med dem som flyr.
Fotnot 2: 21-åriga Abdullah heter egentligen något annat.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".