Inne i Hestmandens hjärta, vid ångpannan. Svein Mosby, en av renoveringsentusiasterna, visar runt.
1 av 4
Inne i Hestmandens hjärta, vid ångpannan. Svein Mosby, en av renoveringsentusiasterna, visar runt. Foto: Jens Möller/Sveriges Radio
Historikern Bjørn Tore Rosendahl forskar om krigsseglare. Här ombord på det gamla handelsfartyget Hestmanden.
2 av 4
Historikern Bjørn Tore Rosendahl forskar om krigsseglare. Här ombord på det gamla handelsfartyget Hestmanden. Foto: Jens Möller/ Sveriges Radio
Ingvald Wahl fick flera medaljer för sina insatser under kriget. Det händer att han tar på sig kavajen på 17 maj.
3 av 4
Ingvald Wahl fick flera medaljer för sina insatser under kriget. Det händer att han tar på sig kavajen på 17 maj. Foto: Jens Möller/Sveriges Radio
Hestmanden byggdes 1911 och har seglat i två världskrig. Nu ska fartyget bli museum över krigsseglare.
4 av 4
Hestmanden byggdes 1911 och har seglat i två världskrig. Nu ska fartyget bli museum över krigsseglare. Foto: Jens Möller/Sveriges Radio

Nytt ljus på okända krigshjältar

"Vi hörde skeppskamraterna runt oss. De drunknade och försvann."
8:43 min

Winston Churchill såg dem som "lika viktiga som en miljon soldater"; de tiotusentals norska sjömän som riskerade sina liv för att frakta vapen, mat och andra nödvändiga varor åt de allierade. I Norge pågår nu försök att synliggöra en del av krigshistorien som långt från alla känner till. Vår Norgekorrespondent Jens Möller har träffat 96-årige Ingvald Wahl, en av de få nu levande norska krigsseglarna.

Den 10 mars 1942 seglade Ingvald Wahl på ett handelsfartyg utanför amerikanska östkusten. Den då 22-årige norske sjömannen var i badrummet för att tvätta sig när helvetet bröt lös. Fartyget hade blivit träffat av två torpeder från en tysk ubåt.

– Trots att jag krossade vänster fot klarade jag att komma ut och få tag i däcket och stupa ut.

Men med bruten fot och brännskador...?

– Ja, det hade jag. Men vi var tre man som klamrade oss fast vid en planka. Vi hörde skeppskamraterna runt oss. De gick ner, drunknade och försvann. 

Två svenska sjömän hörde till de som dog, och upplevelserna den där natten har påverkat Ingvald djupt.

Jag hade en del mardrömmar efteråt, det hade jag, säger 96-åringen.

Ingvald överlevde ändå, och trots sitt svårt sargade ben lyckades han lura sig in på en militär utbildning. De sista krigsåren tillbringade Ingvald vid fartygskanonen, som skytt ombord på olika norska handelsfartyg.

Numera bor han på äldreboendet Sjømannshjemmet i Stavern vid Oslofjorden, tillsammans med ett 80-tal andra gamla norska sjömän.

Ett 20-tal mil söderut, i Kristiansand, ligger det gamla ångfartyget Hestmanden vid kaj. Detta är det sista fartyget som finns kvar av andra världskrigets stora och stolta norska handelsflotta.

Nu håller Hestmanden på att rustas upp ordentligt för att kunna bli ett museum över en bit viktig krigshistoria som är ganska okänd, åtminstone i Sverige.

Under kriget fick norska sjömän väldigt mycket beröm, säger historikern Bjørn Tore Rosendahl forskar om norsk sjöfart under andra världskriget.

– Berömet kom inte bara från norska ledare, men också från amerikanska och brittiska ledare. De jämförde dem med bland annat en miljon soldater, och det var inte bara tomma ord!

När Tyskland ockuperade Norge våren 1940 var den norska handelsflottan fjärde störst i världen.

Den norska exilregeringen i London lyckades snabbt rekvirera de ungefär 1 000 norska fartyg som fanns utanför tyskarnas kontroll. Av dem skapades världens då största rederi, Nortraship, som blev en slags Krigets Packåsna, fast till sjöss.

Ingvald Wahl var till exempel med om att frakta minor och flygbränsle från USA till England, men även mat och andra varor som behövs under ett krig.

Det statliga norska jätterederiet tjänade också bra med pengar på de farliga frakterna, vilket ledde till en del kontroverser.

– Skeppsfarten var på den tiden samma sak för Norge som olja och gas är idag, alltså den klart viktigaste näringen som inbringade valutaintäkter till landet, säger Bjørn Tore Rosendahl.

Därför var det hela tiden viktigt för Norge att inte tänka bara på kriget, men att också tänka på freden efteråt. Man behövde ha en näring som fortsatt kunde bygga landet. Detta kom man ofta i konflikt med Storbritannien om, om Norge verkligen prioriterade kriget gott nog. 

Men de norska sjöfrakterna gav inte bara vinster. De kostade också massor, inte minst i form av förlorade liv.

Handelsfartygen seglade ofta i stora konvojer, bevakade av allierade krigsfartyg. Ändå lyckades tyskarna sänka hundratals fartyg med hjälp av ubåtar, flyg och minor.

Runt 3 000 sjömän ombord på norska skepp tvingades sätta livet till under krigsåren, däribland alltså flera av Ingvald Wahls kamrater.

Bjørn Tore Rosendahl har kartlagt de utländska sjömän som tjänstgjorde på norska fartyg under kriget, däribland svenskar.

De svenska sjömännen blev utsatta för samma faror som alla andra. Genom den boken som jag nu har kommit ut med dokumenterar jag 71 svenska sjömän som omkom på norska skepp under kriget.

Genom torpederingar och liknande, alltså?

– Ja.

– Väldigt många var ju unga. Den yngste jag har funnit fjorton och ett halvt år. Han var en brittisk pojkvasker som hade tjänstgjort några veckor på norskt skepp, och så omkom han.

Kan du tänka dig en fjorton år gammal pojke...? Jag är själv far till en som är femton, och jag tycker han är en liten pojke. Det gör intryck att se att även de blev skickade ut i det här kriget. 

Sjömännen riskerade alltså sina liv för de allierades seger. Men när kriget tog slut hyllade norrmännen mest sina motståndsmän och soldater. De som hade tjänstgjort vid den norska handelsflottan blev däremot ofta helt bortglömda.

Många av de traumatiserade sjömännen såg spriten som enda hjälpen, för många har vittnat om att norska myndigheter i princip struntade i de så kallade krigsseglarna.

Det var en stor skamfläck, dundrar 96-årige Ingvald Wahl.

– Att vi skulle bli så totalt negligerade, det hade vi aldrig trott! Vi trodde inte att det var möjligt att de kunde göra det, men de gjorde det.

Trots att Churchill och andra hade sagt att norska sjömän var mer värda än en miljon soldater?

– Hahaha... Nej, den hemkomsten var bitter, det var den.

Men med tiden har krigsseglarna fått alltmer av upprättelse i Norge, bland annat en viss ekonomisk ersättning för sina uppoffringar under kriget.

För några veckor sedan öppnades ett digitalt krigsseglarregister där man kan läsa vad Ingvald Wahl och tusentals andra var med om då för över 70 år sedan.

Norska staten har också skjutit till över 100 miljoner kronor för att upprustningen av Hestmanden, alltså det enda kvarvarande norska handelsfartyget från krigsåren.

I Hestmandens lastutrymme ska det bli ett museum över krigsseglarna, och historikern Bjørn Tore Rosendahl kallar detta ett sent erkännande av sjömännens insatser under kriget.

När vi pratar med de krigsseglarna som fortfarande lever idag säger många av dem att "detta skulle våra kamrater som dog för många år sedan ha upplevt".

– Självklart kommer det för sent, men samtidigt är det aldrig för sent att göra något, säger Bjørn Tore Rosendahl.

Hellre för sent än inte alls, kanske?

– Ja, hahaha!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".