Flicka med huvtröja ser ner i mobiltelefon. Foto: Marcus Eriksson/Sveriges Radio.
1 av 9
"Emma" fick höra att nakenbilder på henne fanns utlagda på nätet när hon kom till skolan. Foto: Marcus Eriksson/Sveriges Radio.
Korridorer och trappor. Foto: Emelie Rosén/Sveriges Radio.
2 av 9
I den så kallade Hudikmappen fanns bilder på ungdomar från flera skolor i Hudiksvall. Foto: Emelie Rosén/Sveriges Radio.
Röda hus med vita knutar längs med isbelagt vatten. Foto: Emelie Rosén/Sveriges Radio.
3 av 9
På bara några dagar fick den så kallade Hudikmappen spridning, först i Hudiksvall men sedan i hela Sverige. Foto: Emelie Rosén/Sveriges Radio.
Bromangymnasiets entré. Skolans namn på stor skylt över dörren. Foto: Emelie Rosén/Sveriges Radio.
4 av 9
Många av tjejerna gick på Bromangymnasiet. Foto: Emelie Rosén/Sveriges Radio.
Värdegrundspussel på Bromangymnasiet. Foto: Emelie Rosén/Sveriges Radio.
5 av 9
- Vi tog aldrig upp Hudikmappen specifikt, vi försökte prata om vårt värdegrundspussel i stället, säger Bromangymnasiets rektor Bitte Åström. Foto: Emelie Rosén/Sveriges Radio.
Korridor i skola. Foto: Emelie Rosén/Sveriges Radio.
6 av 9
- Alla kommer fortfarande ihåg Hudikmappen, säger en elev på Bromangymnasiet. Foto: Emelie Rosén/Sveriges Radio.
Patrik Säflund, chefsåklagare i Gävle. Foto: Emelie Rosén/Sveriges Radio.
7 av 9
Patrik Säflund, chefsåklagare i Gävle. Foto: Emelie Rosén/Sveriges Radio.
Mikael Johansson, polisen i Hudiksvall. Foto: Emelie Rosén/Sveriges Radio.
8 av 9
Mikael Johansson, polisen i Hudiksvall. Foto: Emelie Rosén/Sveriges Radio.
Tingsrätten i Hudiksvall. Foto: Emelie Rosén/Sveriges Radio.
9 av 9
Ingen dömdes för att ha skapat eller spridit mappen, men en 17-årig kille dömdes för förtal i Hudiksvalls tingsrätt, för att ha spridit vidare bilder på två av tjejerna. Foto: Emelie Rosén/Sveriges Radio.
Hudikmappen

Emmas nakenbilder spreds - Ekot granskar

Hör del ett i Ekots granskning om Hudikmappen: Nakenbilderna
16 min

Hösten 2012 sprids en samling nakenbilder på tonårstjejer i Hudiksvall. Där finns närbilder på bröst, och underliv. Vissa av tjejerna som hängs ut med namn och bild är inte äldre än 14 år. De gör en polisanmälan.

Men det ska visa sig att utredarna gör flera missar. Och den åklagare som leder brottsutredningen, ska senare själv dömas för brott.

Det är en regnig och gråmulen vecka i Hudiksvall i slutet av september 2012. Temperaturen har precis börjat droppa, och höstjackorna kommit fram. På stengolvet inne på en högstadieskola drar hundratals Converse och Sneakers runt det blöta gruset.

Det blir ofta högljutt i korridorerna. Men i dag är inte som alla andra dagar. Framför allt inte för 15-åriga Emma.

Det var en av mina kompisar som kom fram till mig. ”Har du hört talas om Hudikmappen? Jag har hört att du är med där.”

Emma får höra att det ska finnas nakenbilder utlagda på henne på nätet. De flesta av hennes klasskamrater har redan sett dem.

– Det kändes overkligt. Jag försökte ta reda på om det stämde. Och det var tydligen sant för jag gick runt och frågade och andra sa att jag var med där. Jag kunde inte fatta. Jag hade ju fullt förtroende för han jag skickat bilderna till, säger hon.

Emma har skickat bilder på sig själv till en kille hon känner. Gillar. De flirtar och hon hoppas att de ska bli ett par. Det blir de aldrig.

På flera av bilderna är hon helt naken.

Killen har lovat att inte sprida bilderna vidare. De är privata. Ändå finns de plötsligt där. I mapp tillsammans med bilder på nästan 30 andra tonårstjejer i Hudiksvall. Den kommer att kallas Hudikmappen.

Emma har fortfarande ingen aning om hur mycket det ska växa. Och att hon ska bli kontaktad av killar från andra sidan Sverige som har sett bilderna på henne. Men hon fattar att det är illa.

– Så fort lärarna gick ut ur klassrummet kunde någon plocka upp bilderna och visa de på storbildsskärm. Jag kan inte tänka mig att det fanns någon i Hudik som inte kände till mappen, berättar en tjej som då gick gymnasiet i Hudiksvall.

På ett gymnasium i stan hittar en tjej en avklädd bild på sig själv på en skoldator. Någon har plockat den ur Hudikmappen och gjort den till bakgrundsbild.

Hösten 2012, är det Hudikmappen som får googlesökningarna på Hudiksvall att peaka. Och på en sajt där bildmappen finns, Speedyshare, ligger Hudikmappen, Hudikmapp, Hudik + mapp, Hudiktjejer, Hudikbrudar och Hudiksvall som toppande sökord.

Trots det förstår inte kommunens lärare och rektorer omfattningen av det som händer.

– Nej, ingen har sagt någonting om något sånt. Att det var så mycket, säger Bitte Åström, rektor på Bromangymnasiet i Hudiksvall.

Men tjejerna förstår. Det är de som själva måste handla.

– Vi var många. Minst tio tjejer som gick till polisen tillsammans. Det var de andra som tog kontakt med mig, jag gick aldrig själv in i mappen och tittade. Jag ville inte. Så jag visste inte vilka mer som fanns där, säger Emma som få var 15 år.

Polisens utredning drar genast i gång. Utredarna utesluter inte att det kan röra sig om barnpornografibrott, som kan ge fängelse i två år.

Det börjar bra.

Redan samma eftermiddag laddar polisen ner mappen från en sajt, och dokumenterar hur det går till. Mappen är fullt tillgänglig för vem som helst.

Men sen görs det första misstaget.

I ett tidigare hemligstämplat dokument beskriver polisen sitt arbete:

”Samtalade med förundersökningsledaren och sa att jag kunde ta kontakt med Speedyshare Abuse department för att försöka att förmå dem att spara loggar och radera materialet. (...) På fråga om vart servern fanns gjorde jag ett namnuppslag på domännamnet www.speedyshare.com, och av resultatet att döma fanns webbservern i USA. Beslutet blev att inte i detta läge kontakta SpeedyShare.”

Fyra dagar senare ångrar sig polisen och skickar en förfrågan till Speedyshare. Hela förfarandet går på mindre än en timme. Men då har redan flera tidningsartiklar publicerats om att det troligtvis är brottsligt att sprida mappen. Personen som laddat upp bilderna har tagit bort dem.

Speedyshare svarar att eftersom filen är raderad kan man inte hjälpa till. ”Nästa gång, var snäll och kontakta oss snabbare” skriver sajtens support.

Det är inte de sista uppgifterna som polisen ska missa. Och senare kommer den åklagare som är förundersökningsledare själv dömas för brott.

– Ja, det är naturligtvis olyckligt. Men det är ju som det är och det var inget som man reagerade på då, säger Mikael Johansson på polisen i Hudiksvall.

Under tiden polisen utreder ärendet försöker Emma få sin vardag att funka. Men hon tycker att det är svårt att gå ut. Svårt att gå till skolan.

– Jag var hemma rätt många dagar. Det var som en svår depression. Men jag fick mycket stöd av kompisar också. Jag behövde aldrig ta mig igenom det själv. De sa liksom till mig på skolan varje dag ”Ska vi träffas efter skolan. Jag vill vara med dig” säger Emma.

Hon drar en filt omkring sig. Och liksom nyper sig lite i armen. Ibland försöker hon skratta till.

Bredvid sitter kompisen Karin. Hon såg bilderna på Emma, men det var innan de lärde känna varandra.

– Det pratades ju ganska mycket. Man hörde killarna på skolan hela tiden. ”Åh, gud vad snuskiga de är. Ni måste ladda ner mappen” säger hon.

Både Emma och Karin säger att det känns som att lärarna aldrig riktigt fattade vad som hände. Men om de gjorde det, så borde de satt stopp tydligare. Samlat ihop klassen och satt ner foten och berätta att bara det att sprida mappen vidare kan vara brottsligt.

– Men det känns inte som att lärarna skulle göra det. De fattar inte allvaret i det här. De hände ju andra saker hela tiden men de säger bara ojoj, säger Karin.

Så, vi frågar rektor Bitte Åström.

Minns du ifall ni vidtog några åtgärder här på skolan?

– Det enda jag kommer ihåg är att vi sa att vi ska intensifiera att prata om värdegrund. Vi upplevde det här väldigt känsligt. Vi ville inte lyfta mappen specifikt. Bara allmänt stärka värdegrundspratet, säger Bitte Åström.

Sökte ni på skolan själva upp de tjejer som var utsatta?

– Nej, inte vad jag vet. För vad jag minns, vi ville inte utsätta de ytterligare. Tanken föll mig aldrig in att jag skulle titta i mappen, titta vilka de var och kontakta de. Det här vill man bara ta bort. Bort, bort, bort.

Men bilderna försvinner inte bort.

– Man talade bakom ryggen på dem. Och unga grabbar vände sig direkt till de med kränkande tillmälen, säger Tomas Eriksson.

Han kommer att vara åklagare under rättegången om Hudikmappen som hålls sommaren 2013. Men han är inte den åklagare som i nästan åtta månader leder brottsutredningen. Den åklagaren kallar vi i det här reportaget för Jonas.

Ett tag har utredningen närmare 30 olika brottsoffer och det finns tio misstänkta killar. Men Jonas lägger ner nästan alla brottsutredningar.

När Tomas Eriksson tar över som förundersökningsledare i maj finns fem anmälningar kvar. Resterande bilder har inte ansetts tillräckligt kränkande, eller också har det saknats bevis för vem som begått brottet.

Då har utredarna redan gett upp om det viktigaste brottet, vem som la ut mappen.

Det viktigaste bevis som saknas för att leda polisen till den person som lagt ut bilderna är en IP-adress.

Men när jag granskar utredningen ser jag att ett vittne berättar i förhör några månader in i utredningen att mappen fortfarande ligger ute på nätet. Han namnger en annan sajt. Men polisen går aldrig in och kollar på sajten. Den åklagare som leder brottsutredeningen följer inte upp förhöret.

Hur kan man få det här i förhör, ha med det i förundersökningsprotokollet utan att utredarna någonsin kollar det?

– Jag kan inte svara i dag på vilka överväganden som gjordes 2013. Men det kan finnas många förklaringar till att man inte gjorde det, säger Tomas Eriksson.

Det blir i alla fall en rättegång. Tomas Eriksson tar över som åklagare och han väcker åtal mot en 17-åring för att ha förmedlat bilder vidare på tre brottsoffer. En av dem är Emma.

– Första gången jag fick se de där bilderna efter allt som blev var på rättegången. På en stor skärm inför allihopa. De visar upp bilderna. Inför alla. Det var så himla jobbigt, säger hon.

Den 17-åriga killen döms sommaren 2013 för förtal mot två av tjejerna.

Tomas Eriksson är inte nöjd med fallet.

– Nej, det är jag inte eftersom vi fortfarande inte vet vem som spred bilderna på internet. Jag kunde aldrig visa vem som la upp bilderna på internet. Det är ett icke avslutat kapitel, säger han.

Och det finns ett kapitel till som inte är avslutat.

Den åklagare som lett brottsutredningen, Jonas, döms hösten 2015 i Svea hovrätt. Han döms bland annat för tjänstefel, dataintrång, sexuellt ofredande och våldtäkt mot barn. Brotten har pågått i flera år, samtidigt som han varit ungdomsåklagare.

– Oj. Det var chockande att höra. Jag känner mig jätteäcklad, säger Emma.

Emma tittar ner. På ett tag orkar hon inte riktigt möta varken min eller kompisen Karins blick.

– Man kan inte bara gå vidare nu, man borde granska det. Det känns som ett svek tycker jag. När man får reda på det här med åklagaren, man bara jaha. Det blir som en helt ny vändning, säger hon.

Åklagaren som kallas Jonas har avböjt att medverka i reportaget.

Emma och Karin heter egentligen något annat.
De spelas i reportaget av Amanda Segui och Hanna Fyrenius.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".