Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.

Rekordmånga kubaner korsar gränsen till USA

Publicerat måndag 14 mars 2016 kl 16.31
"Min dröm är att gå på diskotek och casino i Las Vegas"
(9:10 min)
Kubas nya ambassad i Washington. Foto: Andrew Harnik, TT
Kubas nya ambassad i Washington. Foto: Andrew Harnik, TT

Rekordmånga kubaner korsar nu landgränsen in i USA; mellan 40 000 och 50 000 de närmaste månaderna. Bland kubanerna finns en oro att de förbättrade relationerna mellan USA och Kuba kommer göra det svårare att få uppehållstillstånd i USA. I gränsstaden Laredo demonstrerar amerikanska veteraner mot den gräddfil som de anser att kubanerna får. Sveriges Radios reporter Robin Olin har besökt ett gammalt hotell där de protesterande veteranerna får bo på tillfälligt.


John Perez trycker på hissknappen, till den hissen som fortfarande fungerar. Hotellet ser fallfärdigt ut. Det luktar gammal blöt heltäckningsmatta. Vi går förbi ett rum där det börjat rinna vatten från taket.

John var marinkårssoldat i Irak. Men pengarna han tjänade där försvann, rakt upp i hans frus näsa, som han uttrycker det. Han blev kokainist. Och han kom hem hit till Laredo för att försöka laga äktenskapet, säger han.

Det slutade med att hon stack med en gränspolis. Och John bröt ihop, berättar han. Han sov i ett omklädninsrum vid basebollplanen. Sen hittade han ett övergivet hus där han bodde i fyra månader. Han hämtade vatten på en bensinmack för att tvätta sig.

Nu är John en av 18 hemlösa krigsveteraner som får sova här på hotellet, innan det renoveras upp. I receptionen träffar jag Gabriel Lopez som startat en organisation för krigsveteraner i södra Texas och ordnat så dom får bo här.

Gabriel blev hemlös när han kom hem från Afghanistan, efter 20 år i armén. Han pekar ut i genom fönstret. Där, vid floden som delar USA och Mexiko, sov han på en bänk.

– Ingen bryr sig om att man är veteran. Här bryr sig alla bara om att gå och shoppa i gallerian, säger Gabriel.

Det var inte såhär han hade tänkt sig livet efter kriget. Han får feberattacker regelbunde och trodde att han skulle få hjälp att bota det. Istället fick han sitt namn på en väntelista. Och det var då han fick upp ögonen för kubanerna.

– Kubanerna får sjukvård direkt, vi får vänta i månader på veteransjukvård, säger Gabriel.

När tusentals kubaner började komma över gränsen här i Laredo i januari så började veteranerna protestera. Dom har skyltar där det står "Ingen hjälp åt flyktingar tills alla veteraner har ett hem". Den demokratiske kongressledamoten Henry Cuellar, från Texas, har plockat upp budskapet. Han vill riva upp kubanernas gräddfil in i landet. Dom ska inte ha det bättre än våra veteraner, sa han i en TV-intervju nyligen.

Bara några hundra meter från veteranernas hotell ligger bro nummer ett. Den går över floden från Mexiko till USA. Här står ett femtiotal kubaner som precis kommit över. En mobiltelefon skickas runt. De ringer släktingar och berättar. Det rinner gädjetårar.

– Jag är fortfarande i chock, säger en ung man. Jag tror inte det är sant att jag är här.

När jag berättar om veteranerna som demonstrerar regelbundet mot att kubaner får komma över gränsen, ser han konfunderad ut.

– Dom vet nog inte hur tufft livet är på Kuba, säger han. Hur det är att vakna upp på morgonen, och inte veta vad man ska äta den dan.

Han berättar att det tagit honom fyra månader att komma hit, genom Centralamerika. Han har sovit på parkbänkar på vägen. Och för att jag verkligen ska förstå hur desperat han velat fly från Kuba, berättar han om förra gången han försökte och höll på att dö. Han och några vänner gjorde en flotte av gammalt byggmaterial. Dom tog takplåtar och takbalkar, fyllde med skumgummi och virade runt en kanvasduk. Men när dom kommit ut på havet gick motorn sönder.

– Vi flöt med havsströmmarna i sju dagar. Det önskar jag inte ens min värsta fiende, säger han. Dricksvattnet tog slut. Solen brände sönder oss.

När dom till slut såg land igen hade havet fört dom tillbaka till Kuba. Han tittar ner på sin ryggsäck och ler.

Vad ska du göra nu? Frågar jag.

– Ta ett jobb, svarar han. Och sen, till Las Vegas.

– Min dröm är att gå på diskotek och casino i Las Vegas, säger han.

Tillbaka på hotellet med dom hemlösa veteranerna.

– Tyvärr har vi utsikt över en byggarbetsplats nu, säger John Perez. Det ska bli en ny galleria.

Om några veckor åker han ut och dom andra veteranerna ut. Hotellet har sålts till en ny ägare som ska renoveras.

– Men det löser sig nog, säger han.

Han går och ger blod, för att få lite pengar. Och han hittar nog ett litet rum eller ett skjul eller nåt. För Gabriel Lopez, som leder veteranernas protester, är det här bara ytterligare ett bevis på att myndigheterna bryr sig mer om kubaner än veteraner. Han har sökt pengar till ett nytt boende, men får inga, säger han. Samtidigt får kubanerna som kommer hjälp att leta lägenhet, hävdar han.

Men egentligen, säger jag, så är väl inte det kubanernas fel. Kan ni inte protestera mot att alla rika amerikaner som inte gör mer för att hjälpa er veteraner?

Nej för Gabriel Lopez är den stora orättvisan att människor, som inte är amerikaner, kan komma till USA och få hjälp medan han och andra krigsveteraner känner att de inte får det. Och så håller han upp två mynt. ett mexikanskt mynt, som är nästan värdelöst, och en amerikansk dollar.

– Kubanerna får dollarn, säger Gabriel.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".