I zonen närmast det havererade kärnkraftverket har uppröjningsarbetet knappt börjat. Trots att strålningsnivåerna sjunkit är det få av de boende som vill flytta tillbaka.
1 av 3
I zonen närmast det havererade kärnkraftverket har uppröjningsarbetet knappt börjat. Trots att strålningsnivåerna sjunkit är det få av de boende som vill flytta tillbaka. Foto: Jon Thunqvist/Sveriges Radio.
I zonen närmast det havererade kärnkraftverket har uppröjningsarbetet knappt börjat. Trots att strålningsnivåerna sjunkit är det få av de boende som vill flytta tillbaka.
2 av 3
I zonen närmast det havererade kärnkraftverket har uppröjningsarbetet knappt börjat. Trots att strålningsnivåerna sjunkit är det få av de boende som vill flytta tillbaka. Foto: Jon Thunqvist/Sveriges Radio.
I zonen närmast det havererade kärnkraftverket har uppröjningsarbetet knappt börjat. Trots att strålningsnivåerna sjunkit är det få av de boende som vill flytta tillbaka.
3 av 3
I zonen närmast det havererade kärnkraftverket har uppröjningsarbetet knappt börjat. Trots att strålningsnivåerna sjunkit är det få av de boende som vill flytta tillbaka. Foto: Jon Thunqvist/Sveriges Radio.

Nya problem Fukushima

10 min

Drygt fem år efter kärnkraftshaveriet i Fukushima kommer nu uppgifter om att saneringen kommer att bli betydligt dyrare och ta betydligt längre tid än myndigheterna räknat med. Dessutom har det första fallet av sköldkörtelcancer som är direkt relaterat till olyckan konstaterats. För de boende i området fortsätter ovissheten och många har gett upp tanken på att flytta tillbaka.

Tågen rullar igen. Fem och ett halvt år efter katastrofen kunde järnvägsbolaget JR Higashi-Nihon åter börja trafikera de delar av Joban-linjen som spolades bort av tsunamin.

Bara en liten bit av sträckningen återstår nu, men den kommer att få vänta. Hur länge är det ingen som vet. Det är den del som går igenom den stängda zonen alldeles nära det haverade kärnkraftverket. Ett öde, obefolkat område, flera kvadratmil stort, där ingen får bo eftersom strålningen är alldeles för hög.

Naohiro Masuda är den som basar över saneringen efter Fukushima-haveriet, och han har ända sedan han tillträdde ifjol varnat för att saneringen kommer att ta tid, mer tid än någon hade kunnat ana. "Det finns ingen manual för det här arbetet, ingen tidigare kunskap att luta sig emot", sa han i en intervju med nyhetsbyrån AP.

Beträffar de tre härdsmältorna gäller det som Masuda sade i våras, nämligen att ingen vet säkert hur det ser ut inne i reaktorerna. På grund av den höga strålningen går det, enligt Masuda, inte ens att gå in med robotar. "Vad gäller reaktor 1, 2 och 3 vet vi helt enkelt inte var bränslehärdarna befinner sig."

Det var den elfte mars 2011 som Fukushima och nordöstra Japan drabbades av en extremt kraftfull jordbävning som triggade en tsunami som i princip dränkte hela kuststräckan med vågor som på sina håll var över 40 meter höga. Kärnkraftverket Fukushima Dai-Ichi blev, trots en sex meter hög skyddsvall, ett enkelt byte för vågorna. Kylningen liksom reservaggretaten slogs ut och bränslehärdarna började smälta.

Situationen blir snabbt kritisk när bränslehärdarna tappar sin kylning och ett dygn efter tsunamin inträffar en våldsam vätgasexplosion i reaktorbyggnad 1, den ska följas av fler. Myndigheterna påbörjar massevakuering av de boende inom en radio på 20 kilometer från kraftverket sedan det konstaterats att stora mängder radioaktiva ämnen läcker ut.

230 000 människor beordras lämna sina hem. "Temporärt" heter det, men inte ens hälften kommer att återvända.

Högt i skyn cirklar två svarta korpar över ett övergivet höstlandskap som går i brunt och grått. I byn Naraha, drygt halvannan mil från det olycksdrabbade kärnkraftverket är det tyst på gatorna och mörkt i de flesta husen.

Området förklarades som sanerat och säkert förra hösten men det är bara ett fåtal invånare som hörsammat myndigheternas uppmaning att flytta tillbaka.

Men i grönsakslandet utanför ett litet hus i byn stöter jag på fru Saitoh. Hon krattar ihop löv och pinnar och annat som ska brännas när det blir vår. En svanslös katt stryker förbi och tittar uppfordrande på sin matte.

"Du får gissa hur gammal jag är, säger hon och skrattar gott när jag drar till med 60 plus. "Jag har precis fyllt 85."

Huset är byggt i gammaldags stil med samma typ av tak som man finner på de flesta tempel i Japan - det planar ut och böjer sig lät uppåt i hörnen, tanken är att onda väsen ska halka av och flyga tillbaka dit dom kom ifrån.

"Här har jag bott sedan år 28 i den förre kejsarens tideräkning, berättar fru Saitoh och efter lite räknande kommer vi fram till att det blir drygt 60 år som hon odlat grönsaker på den lilla jordplätten. Två barn har hon uppfostrat och fram till olyckan bodde hela släkten i byn. Men nu är det nästan bara äldre som bor här.

Lekplatser som tidgare var fyllda med stojande barn står tomma. Det växer ogräs i sandlådorna och många daghem och skolor har tvingats stänga eftersom det knappt finns några barn längre i Naraha.

Innan katastrofen hade byn drygt 8 000 invånare. Idag, mer än ett år efter att evakueringsordern upphävdes är det fortfarande bara några hundra som återvänt.

I en opinionsundersökning som public service-bolaget NHK låtit göra säger en majoritet av de tillfrågade att de tror att det skulle medföra hälsorisker att flytta tillbaka.

Förhöjd cancerrisk är det som de flesta anger som orsak. Forskningen har inga entydiga svar på hur lågdosstrålning under långre tid påverkar människan och hittills har myndigheterna bara klassat ett fall av sköldkörtelcancer som direkt orsakat av olyckan - en man i 40-årsåldern som jobbade med saneringsarbete.

Många forskare menar dock att det kommer att ta ytterligare 5-10 år innan det går att dra några säkra slutsatser.

Med piska och morot försöker myndigheterna få folk att flytta tillbaka till de sanerade områdena.

"Morot" i form av förmånliga lån och starta-egetbidrag , "piska" i form av att mycket av den ekonomiska kompensation som gavs när byn var evakuerad nu dragits in eftersom Naraha officiellt är sanerat och säkert.

"Tja, jag vet inte vad jag ska tro. Tittar man ut över åkrarna här så är det ju fullt med svarta sopsäckar. Det är där dom lagrar all den radioaktiva jorden dom samlat ihop."

Den äldre mannen pekar ned mot dalen där tusentals och åter tusentals säckar står i långa rader i väntan på att transporteras någon annanstans. Fem centimeter av det översta jordskiktet på ett flera kvadratmil stort område har skrapats bort. Ytterväggar och tak har skrubbats. Allt för att få ned strålningsnivåerna.

Sett i siffror är det en gigantisk saneringsinsats som det ansvariga elbolaget TEPCO genomför. Drygt 26 000 personer jobbar heltid med att städa upp efter olyckan, av dom är det ungefär 7 000 som jobbar inne på själva kraftverksområdet med olika insatser för att förhindra nya läckor.

Problemet är att flera hundra kubikmeter grundvatten varje dag flödar in i reaktorbyggnadernas källarvåningar och för med sig radioaktiva ämnen ut i havet.

TEPCO har försökt lösa problemet genom att pumpa upp vattnet och lagra det i cisterner och sen försöka rena det. Men eftersom markytan är begränsad finns det snart inte rum för fler cisterner och därför har företaget till en kostnad av närmare 3 miljarder svenska kronor försökt skapa en 1,5 kilometer lång underjordisk mur av frusen jord som ska hindra grundvattnet från att tränga in.

Man har helt enkelt borrat ned rör till 30 meters djup och sen pumpar man runt kylvätska, som i vilken frysbox som helst. Resultatet är att den omgivande jorden fryser. Hård som sten när man knackar på den, men TEPCOs egna mätningar visar att vatten fortsätter att läcka in, visserligen betydligt mindre än förut, men iallafall uppemot 100 kubikmeter per dygn, som måste tas om hand.

För Japans styrande är de fortsatta problemen i Fukushima ett bekymmer som inte vill ge med sig. Förutom de radioaktiva läckorna så kom det nyligen en ny statlig utredning som visar att kostnaderna är på väg att spräcka alla ramar. Slutnotan väntas nu bli dubbelt så hög som tidigare trotts. Smått ofattbara 1 800 miljarder svenska kronor. Och uppröjningsarbetet kan i värsta fall ta, inte 40 år, utan 80 år, alltså dubbelt så lång tid.

Den ende som inte låtit sig nedslås av de dystra tongångarna är Japans premiärminister Shinzo Abe. Tvärtom menar han att lärdomarna från Fukushima kommer att göra Japan bättre rustat att möta framtiden. En framtid där Japans energibehov till stor del ska täckas av kärnkraft.

"Vi ser att våra insatser ger resultat, det är fortfarande en bit kvar, men vi räknar med att att kunna häva avstängningarna för samtliga områden, utom det allra närmast kärnkraftverket, redan i mars."

Om någon kommer att vilja bo där, återstår att se.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista