STUDIO ETT TORSDAG 25 MAJ

Mexiko världens näst våldsammaste land

9:59 min

Våldet i Mexiko har exploderat det senaste året. 23 000 personer dog i knarkkriget under 2016 – den högsta siffran under den nuvarande presidenten Enrique Peña Nieto, som gick till val på att göra landet mindre våldsamt. I år ser dödssiffrorna ut att öka ytterligare, och många skyller på korrupta poliser, åklagare och politiker.

Vår Latinamerikakorrespondent rapporterar från Nuevo Laredo i Tamaulipas, en av Mexikos våldsammaste delstater.

– Han ville att jag skulle sätta upp bord här ute i skuggan, med ballonger, och så pratade vi om hur vi skulle göra med tårtan, säger Elisa.

Det var i mars i år som hon och sonen Antonio planerade hans dotters födelsedagsfest. Elisas barnbarn skulle fylla 8 år några dagar senare, och de skulle hålla kalaset i Elisas trädgård.

– När vi var klara med planeringen så åkte min son in till stan igen, för han skulle jobba tidigt nästa morgon, han var ju brandman, säger Elisa.

En timme senare ringde telefonen.

Min kusin ringde och sade att Antonio varit med om en olycka. Hon sade inte att han var död, förrän jag kom dit, till gatukorsningen mitt i centrum. Det var fullt av ambulanser och maskerade poliser, säger Elisa.

Det var där hon fick höra polisens version av vad som hänt: De hävdar att Antonio kom körande i full fart och avfyrade ett automatvapen rakt mot polispatrullerna på andra sidan vägen.

Elisa visar polisens rapport från händelsen. Det står att Antonio hittades med ett vapen i högerhanden och iklädd en skottsäker väst. Men Elisa är övertygad om att hennes son är oskyldig, och att polisen ljuger.

– I polisrapporten står det att han hade vapnet i högerhanden. Men min son var vänsterhänt, och vapnet de lade i hans hand är så tungt att man inte ens kan köra och avfyra det samtidigt. Dessutom finns det vittnen som säger att de sett hur polisen sätter på honom västen när han redan är död. Jag tror att de sköt på fel bil och när de insåg sitt misstag försökte de smutsa ner hans namn genom att utmåla honom som kriminell, säger Elisa.

Min sondotter har redan förlorat sin pappa. Jag vill inte att hon växer upp med idén om att han var kriminell, när han i själva verket var en hårt arbetande brandman, som riskerade livet för att rädda andra. Det är därför vi anmält poliserna, trots risken det innebär, säger Elisa.

– Jag vet många som är rädda, som inte vågar anmäla, som inte ens åker till bårhuset för att identifiera sina anhöriga eftersom de fruktar repressalier från polisen. Men jag vill ha rättvisa och jag vill att polisen försvinner härifrån och lämnar oss ifred, säger Elisa.

Elisa är långt ifrån ensam. Förra året mördades 23 000 människor i Mexiko, fler än i nästan alla världens krigshärdar. Bara Syrien har en högre dödssiffra. Tamaulipas är en av de våldsammaste delstaterna. Mordsiffrorna per capita här är högst i hela Mexiko, kidnappningarna likaså.

– Det värsta av allt är straffriheten. 9 av 10 mord utreds aldrig ordentligt. Åklagarna och domarna sitter i knäet på knarkkartellerna, precis som våra korrupta politiker. De är inte intresserade av att utreda brott, säger Raymundo, som driver Tamaulipas enda kvarvarande människorättsorganisation.

Resten av MR-försvararna har antingen mördats eller tvingas stänga igen på grund av hot.

Jag försöker akta mig för att inte bli ett allt för enkelt dödsoffer. Men det är svårt i en delstat där man inte kan lita på någon alls, särskilt inte de som har ansvaret att skydda oss, säger Raymundo.

Tamaulipas har regerats av korrupta politiker i flera decennier. Våra två senaste guvernörer är båda eftersökta av USA. Så det är inte konstigt att polisen och militären är korrupt och våldsam med sådana chefer, berättar Raymundo.

– I dag är det ingen i Tamaulipas som litar på polisen eller rättsväsendet. Tvärtom, människor är rädda för dem.

Han hanterar just nu 15 fall av kidnappningar, utomrättsliga avrättningar och våldtäkter som misstänks ha begåtts av militär och polis.

Från början var det 28 fall, men nästan hälften av familjerna har dragit tillbaka sina anmälningar efter att de blivit hotade, säger Raymundo.

På grund av hoten vill Angelica inte mötas hemma hos henne. Vi bestämmer träff vid ett gathörn några kvarter bort från lägenheten.

– Om mina grannar ser dig så kommer dem skvallra, och fråga vem du är och vad du gör här, säger Angelica. 

Vi kör genom hela staden till mitt hotell, och sätter oss i ett konferensrum. På bordet står en hjärtformad blombukett. Det är mors dag i Mexiko. Angelica berättar nästan viskande att hon "är ju inte mamma längre". För ett år sedan dödades hennes yngsta son, 18 år gammal, av militären, i samband med en biljakt.

Militärerna säger att det var en skottlossning. De hävdar att min son och de andra killarna i bilen arbetade åt en knarkkartell, och att det var de som började skjuta mot militären, säger Angelica.

Men när hon fick se sonen på bårhuset så hade han bara ett skott, i pannan. Obduktionen visade att han blivit avrättad på nära håll, precis som resten av dom unga männen i bilen.

– Dagen efter mordet satt jag och de andra mammorna på rättsmedicinen för att lämna DNA-prov. Då började det komma hotmeddelanden till våra mobiltelefoner, om att vi inte skulle anmäla om vi ville ha kvar våra andra barn i livet, säger Angelica.

Eftersom hon hade en äldre son, 22 år gammal, så lät hon bli att anmäla militären. Men fem månader senare dödades han också, på nästan samma sätt, fast den gången var det polisen som låg bakom. Angelica beslutade sig för att anmäla.

Efter det första mordet var jag tyst eftersom jag var rädd att något skulle hända min äldsta son. Men nu har jag ingen av dem kvar i livet. Nu tänker jag kämpa för rättvisa, även om det leder till att de mördar mig också, säger Angelica.

Hon berättar att det var svårt för sönerna att få jobb, eftersom familjen inte hade råd att betala universitetsutbildningar. Angelica vet inte ifall någon av dom arbetade för knarkkartellerna "los malos", de dåliga, som hon kallar dem.

– Men i så fall kunde väl polisen och militären gripit mina pojkar istället för att avrätta dem, säger Angelica, och fingrar på den hjärtformade blombuketten mellan oss.

– Jag brukade alltid säga till mina söner att de inte behövde ge mig presenter på mors dag, det räckte med deras sällskap. Att få ha dem hemma runt middagsbordet var min enda önskan, säger Angelica.

– Nu vill jag bara åka härifrån, långt bort från Tamaulipas. Men nästan hela Mexiko är lika farligt. Så jag vet inte längre vart jag kan fly, säger Angelica.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista