Kurdiska flaggor vid självständighetskampanjen i Sulimaniayh.
1 av 2
Kurdiska flaggor vid självständighetskampanjen i Sulimaniayh. Foto: Johan-Mathias Sommarström/Sveriges Radio
kurdistan självständighet
2 av 2
Johan-Mathias Sommarström/Sveriges Radio

Kurdisk folkomröstning

"Tror inte att folkomröstningen kommer att vara ärlig"
7:30 min

På måndag ska invånarna i Irakiska Kurdistan rösta om självständighet. En folkomröstning som kan få stora konsekvenser i en redan orolig region. Många kurder har i generationer drömt om ett eget land och stödet för att bryta sig loss från Bagdad är stort i regionen. Vår korrespondent Johan-Mathias Sommarström, har besökt ett valmöte med tusentals deltagare i den största kurdiska staden i Irak Sulaimaniya.

Ljudet av plastvuvuzelor hörs på långt håll. Alla människor är på väg i samma riktning. Butiker har stängt, butiksägarna vill ju också vara med, vill inte missa det historiska.

Vägar är avstängda, överallt säkerhetsstyrkor med automatvapen. Folkmassan övervakas av soldater i pansarförsedda bilar med kulsprutor. På taken krypskyttar.

Ju närmare stadion vi kommer desto högre är volymen och desto mer trängsel. Soldater och vakter kämpar för att människor inte ska trampas ner.

– Jag kom hit i dag för självständigheten säger en kvinna som kallar sig Seiran. Den är så viktig.

Samira Tofeq, en yngre kvinna med son i femårsåldern tränger sig fram i folkmassan.

– Vi kom hit för att stödja Kurdistans självständighet och kommer självklart att rösta ja. Omröstningen är viktig eftersom vi levt under en diktatur så länge. Vi hoppas på ett bättre liv efter det här och att vi kan leva i vårt eget land.

Hennes svärmor Mina har tårar i ögonen.

– Jag har länge drömt om det här. Min dröm är att få bo i ett självständigt land. 

– Om det blir verklighet vet jag inte hur jag ska beskriva mina känslor, det är overkligt. Just nu är bara jätteglad.

Sulaimaniya eller Slemani som man säger här är egentligen inte den kurdiske presidenten Barzanis hemmaplan. Slemani är ett av de områden i Irakiska Kurdistan som drabbats hårdast av regionens katastrofala ekonomi. Här går de flesta unga utan jobb och utan hopp om ett jobb, statsanställa som lärare, läkare, ingenjörer i oljebranschen har inte fått en full lön på månader. Vissa har inte fått någon lön alls.

Men just under mötet är det ingenting som bekommer självständighetsivrarna.

Och president Barzani sträcker ut en hand till det annars svårflirtade Slemani genom att bedyra hur viktig staden är för hela Kurdistan och han lovar att de ska få administrera sig själva lokalt när Kurdistan blir eget land, en federal stat.

Plötsligt i folkmassan reser sig en välbekant flagga högt över de hundratals röd, vit, gröna solprydda kurdiska flaggorna.

Go for it..

Vi lyssnar inte.

Mycket, ja nästan allt talar för att invånarna i irakiska Kurdistan kommer att rösta ja till självständighet, trots omvärldens varningar och hot. Turkiet har tex hotat med sanktioner om folkomröstningen genomförs.

Rädslan från omvärlden är stor för vad som ska hända i den här redan så oroliga regionen. Det har varnats för allt ifrån utfrysning till fullskaliga krig med spridningsrisk.

Men det finns också de i Kurdistan som varnar för folkomröstningen.

Rabun Maroof är oberoende parlamentariker i det kurdiska självstyret, han säger att han inte vill något hellre än att se ett fritt Kurdistan, men omständigheterna är fel säger han.

– Jag är inte emot självständighet eller tanken på att kurderna själva ska få bestämma om vi vill ha ett eget självständigt land.

– Men jag vill inte byta ut en tyrannisk regim mot en annan tyrannisk regim. Byta ut en diktatur mot en annan diktatur eller en polisstat mot en annan polisstat. Jag vill ha demokrati och jag vill ha ett självständigt land men ett demokratiskt självständigt land.

Som det är nu säger han, finns ingen demokrati i Kurdistan. President Barzani skulle ha utlyst presidentval för flera år sedan men håller sig kvar vid makten och parlamentet hade tills förra veckan stått tomt i två år.

Han fruktar att folkomröstningen i själva verket handlar om president Barzanis egen framtid.

– Vi tror att Barzani vill etablera sin egen monarki här och det är vi emot.

Han anklagar de styrande för korruption och för att bara bry sig om sina egna familjer och att all makt kommer att gå i arv. Som i alla andra Mellanöstern-diktaturer säger han.

Han hoppas att folkomröstningen ska ställas in, men han tror att den kommer att genomföras. Och han är inte optimistisk.

– Jag är inte optimistisk, det är inte det att jag betvivlar folks tankar och åsikter men jag tror inte att folkomröstningen kommer att vara ärlig.

Han är inte helt ensam om sina tankar men för många känns plötsligt ändå drömmen om ett eget Kurdistan inom räckhåll. Sveken och de brutna löftena om ett eget land, från Ottomanska rikets fall och Sykes-Picots påhittade landgränser som blev Mellanöstern, irakiska regimer som förtryckt och förföljt. Nu ser många chansen.

Olyckskorpar kraxar högt om krig och elände som kan följa, kanske får de rätt, men i dag är det firandet som står i centrum.

För kurderna och invånarna i det självstyrande Kurdistan ska själva få avgöra sin framtid.

Sharim Abdulla Said står utanför stadion med sin 3-årige son. En pojke som till skillnad från honom själv kanske kommer att växa upp i ett eget land, i ett eget Kurdistan.

– Han kommer att växa upp i ett självständigt Kurdistan och han är ett av barnen i den nya generationen som kan leva i ett nytt Kurdiskt land.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".