Flickor i slumen riskerar våldtäkt när de gör behov ute.
1 av 4
Flickor i slumen riskerar våldtäkt när de gör behov ute. Foto: Johan Bergendorff/Sveriges Radio.
Fatima Bibi visar en avstängd toalett utan el.
2 av 4
Fatima Bibi visar en avstängd toalett utan el. Foto: Johan Bergendorff/Sveriges Radio.
Soumya Swaminathan.
3 av 4
Soumya Swaminathan. Foto: Johan Bergendorff/Sveriges Radio.
Cecilia Chatterjee Martinsen, Wateraid.
4 av 4
Cecilia Chatterjee Martinsen från Wateraid. Foto: Johan Bergendorff/Sveriges Radio.

Hela reportaget i text...

Hör hela reportaget
8:16 min

Halva Indiens befolkning gör sina behov i naturen. Om två år ska det vara slut med det har indiska regeringen lovat och utlovar att bygga 100 miljoner toaletter. Men en stor del står oanvända för att de saknar vatten eller avlopp och folk ändrar dessutom inte sina vanor så lätt. Den indiska toalettkampanjen eldas på av reklam, en ny bollywoodfilm, domstolsutslag, kvinnokamp och medborgagarden.

Jaswinder Kaur på den indiska frivilligorganisationen Force är klädd i rosa sari och vit sjal och hon är förbannad.
– Hur kan regeringen bygga 40 toaletter åt slumområdet Jai Hind camps 1000 familjer för mer än en miljon kronor och sen inte dra in el så att ingen använder dem ändå, undrar hon?

Men hon räknar med att hennes strid snart ska ge resultat och då blir det toalettfest.

Slumområdet ligger inklämt mellan lyxiga shoppingscenter i den indiska huvudstaden Delhi och består av plåtskjul omgivna av sophögar. De flesta här livnär sig på att samla lump och sortera. Nästan alla har mobiltelefon och en parabolantenn till Tvn. Men det finns inget rinnande vatten, utan en gång i veckan få varje familj släpa hem dunkar från en tankbil. Under monsunregnen översvämmas området till lervälling. Många blir sjuka av malaria och dengue när myggen kläcks. Och alla måste alltså göra sina behov i det fria.

– Vi går ut och sätter oss i skogen med livet som insats säger, Roschni Bibi vars föräldrar bott 30 år i lägret som blev officiellt erkänt av myndigheterna först i år.

Häromveckan dog en man av att han blev ormbiten när han hukade sig i en buske och flickorna blir ofta ustirrade eller trakasserade av främlingar när de lättar sig, berättar hon. Vissa har dessutom blivit våldtagna, men vi polisanmäler inte för att de inte ska få dåligt rykte och inte bli bortgifta, fortsätter Roschni Bibi.

– Folk dör varje dag här av dengue eller diarrér, fyller Fatima Bibi i, en fyrbarnsmama i området som nu utsetts att bli chef för städningen av de nya toaletterna så snart elen är dragen.

Det finns ingen ordentlig väg in, så ambulanserna når inte hit. De flesta föräldrar jobbar och ingen har då koll på vad småbarnen stoppar i munnen.

Samma dag besöker jag också ett annat slumområde i Delhi som redan fått fungerande toaletter, avopp, rinnande vatten och en väg.

– Förr fick vi ofta hålla för näsan här i gränderna eftersom det flöt runt bajs när toaletterna blev överfyllda. Nu är de kopplade till kommunala avloppsnätet berättar Munna Singh Santosh, en kvinna i 50-årsåldern i rosa sjalar och med stora guldfärgade ringar i öronen som för grannskapets talan.

Även det här slumområdet var tidigare fullt av ruckel och misär, men tack vare att kvinnorna inte längre behöver släpa vatten långa sträckor eller att barnen ständigt är sjuka, så har alla kunna jobba mer och därför fått råd att bygga riktiga tegelhus.

– Vi var ett 70-tal fattiga kvinnor som protesterade vid parlamentet för fyra år sedan att vi behöver toaletter, inte tempel, berättar Munna Singh Santosh. Det lyssnade premiärminister Modi på när han tillträdde och lanserade Swachh Bharat kampanjen som ska sätta stopp för att behöva göra sina behov utomhus.

Indiens regering har lovat 100 miljoner nya toaletter inom två år. Men kritiker påpekar att en stor andel av de nybyggda dassen saknar avlopp eller vatten att spola och tvätta sig med eftersom indier inte brukar toapapper. Andra används som förråd.

För att nå det nationella toamålet har dessutom nitiska tjänstemän börjat straffa de som bli påkomna i det fria. Stämmer dem inför domstol, drar in bidrag, stänger av elen. I många byar har särskilda vaktpatruller också inrättats, medborgargarden som ska upptäcka alla som hukar på fälten i mörkret med ficklampor och sedan skämma ut dem med visselpipor.

VK Madhavan är chef för hjälporganisationen Wateraid i Indien och han tycker att det är bra att regeringen gjort sanitetsfrågan till sitt flaggskeppsprogram, men skulle önska att man använder mer morötter än piskor för att få till beteendeförändringar.

Dr Soumya Swaminathan som är statssekreterare på Indiens hälsodepartement anser att regeringen Modi hittills levererat bra kring löftet att bygga toaletter till alla indier inom två år och få stopp på utomhusbajsandet.

Men hon håller med om att det inte räcker, det har visat sig svårt att snabbt få folk att överge sin vana. Särskilt äldre män. En del gillar promenaden och samtalen på vägen. Andra tycker toaletter känns instängda och ofräscha. Men statsekreterare Soumya Swaminathan hoppas på barnen som nu går i skolan.

För regeringen kom den nya succefilmen "Toalett - en kärlekshistoria" som på beställning. Inget kan som Bollywood påverka många indiers bild av vad som är modernt. Ännu går den bara på bio, men när den om några månader visas på TV så kan genomslaget bli stort.

När bruden från stan upptäcker på brölloppsnatten att cykelhandlaren från landet hon gift sig med saknar toalett och att hon förväntas slå följe med grannkvinnorna för att göra sina behov på ett fält och dessutom blir sedd av sin svärfar med byxorna nere så brister det. Hon flyttar hem igen.

Brudgummen gör allt för att övertyga sin omgivning om att få bygga henne en toalett, men uppretade bybor river den påhejade av den konservativa pappan som hänvisar till gamla hinduiska regler om att avföring ska hållas långt borta från köket. Korrupta tjänstemän som försnillat toainvesteringspengar utmanas och paret begär skilsmässa när inget verkar kunna rucka motståndet. Men allt slutar förstås lyckligt.

Utanför biografen träffar jag Divya Devgan en student från Chandigar. Hon tycket att budskapet i filmen, att en kvinna inte ska behöva stå ut med vad som helst och att också män kan anpassa sig var bra.

Historien har förövrigt verklighetskoppling. I media har flera blivande brudar blivit intervjuade som slagit upp förlovningen när de insett att de ska flytta in till svärföräldrar och en man som inte har toalett.

En domstol i Rajastan beviljade också härom veckan en kvinna skilsmässa för att hennes man inte byggt en toalett åt henne. Hon tvingades hålla sig hela dagen och det liknade domaren vid tortyr.

Cecilia Chatterjee-Martinsen är svensk chef för Wateraid, men gift med indisk man och tillbringar mycket tid i Indien med släkten. Hon ser en tydlig förändring där det numer är ett OK samtalsämne även bland medelklassen som inte har sanitetsproblem, att prata om vikten att alla indier får en toalett.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".