En kvinna står under ett tak med två barn
1 av 2
23-åriga Antonia Flores Morales bor med sin man och deras två döttrar i byn Santa Cruz Ojo de Agua i bergen i Oaxaca. Under jordbävningen den sjunde september rasade hela deras hus. Bara taket är kvar. Foto: Åsa Welander. Foto: Åsa Welander
En kvinna står under ett tak.
2 av 2
Antonia Flores står i det som är kvar av familjens hus. Foto: Åsa Welander

Ny teknik hjälper inte fattiga mot jordbävningar i Mexiko

"Man har inte tagit hänsyn till traditionella byggmaterial"
5:57 min

Mexiko har drabbats av två kraftiga jordbävningar de senaste veckorna, med stor förödelse och hundratals döda som följd. Fokus i rapporteringen ligger ofta på antalet döda, men tusentals människor har också förlorat sina hem och det är sannolikt de med minst resurser som kommer att ha längst väg tillbaka.

Latani Meléndez och Nanaxhi de Gyves räknar kassar med livsmedel hemma i Ixtepec. En halvtimme söderut ligger Juchitán, den stad som drabbades allra hårdast av den första stora jordbävningen i september, men också en av dem som nåtts av mest hjälp utifrån.

– Dagen efter jordbävningen var massor av människor utan el och internet och vi visste att det inte varit som vilket skalv som helst, förklarar Latani.

– Vi bestämde oss för att agera direkt, till skillnad från myndigheterna som reagerade tre fyra dagar senare, fortsätter hon.

Tillsammans med ett par andra som snabbt insåg att de måste organisera sig är de på väg upp i bergen här i Oaxaca. Till en av byarna som knappt nåtts av någon hjälp överhuvudtaget.

Två timmar senare, på slingriga vägar där mindre stenblock på flera ställen ramlat ner från bergsväggen, är vi framme i Santa Cruz Ojo de Agua.

I byn bor runt 300 invånare. Här klarade de sig undan med rasade väggar och blåmärken, men i en av grannbyarna dog två personer som fått tegelstenar i huvudet och inte kunde få vård i tid.

En bit upp för backen från den plats där vägen tar slut bor 23-åriga Antonia Flores Morales med sin man och deras två döttrar på fem och tre år.

Nanaxhi förklarar att de inte tillhör något politiskt parti utan är vanliga invånare från Ixtepec som har kommit för att bidra. Under plåttaket står en säng bredvid staplar av den lersten som kunnat räddas och som tidigare utgjorde deras väggar.

– Det skakade ordentligt och allting rasade, säger Antonia, om jordbävningen precis före midnatt den 7 september.

Uppmätt till 8,2 på richterskalan var det den starkaste jordbävningen i Mexiko på 85 år. Runt hundra personer omkom och mindre än två veckor senare slog nästa stora skalv till – nu med epicentrum på gränsen mellan delstaterna Morelos och Puebla och med stor förödelse i bland annat Mexico City som följd.

I den senare har över 330 personer omkommit och tillsammans har de båda jordbävningarna lämnat miljontals drabbade.

Många drar paralleller till den mardrömslika jordbävning som 1985 dödade tusentals och raserade mängder av byggnader. Men trots de katastrofer som precis drabbat landet anses Mexiko idag bättre förberett för större jordskalv – åtminstone på vissa håll.

– Det har blivit bättre, säger arkitekten Marcos Sánchez Sánchez om de striktare bygglagar som infördes efter jordbävningen 1985 och skulle göra hus mer resistenta mot jordskalv.

– Problemet är att man inte tagit hänsyn till traditionella byggmaterial utan bara utgått från betong, stål och andra industrialiserade material, säger han.

Han understryker att regleringarna har hjälpt i många urbana miljöer.

– Men snälla nån. De måste inse att inte hela landet är byggt av betong, säger han.

Både Oaxaca och Chiapas, som drabbades hårdast av den första jordbävningen, är fattiga delstater där en majoritet av befolkningen bor på landsbygden. Varken rent praktiskt eller ekonomiskt har de möjlighet att åka till en affär och köpa material som cement och betong, vilka dessutom inte passar att använda här, då klimatet skulle göra husen olidligt varma. De använder fortfarande traditionella material som sten, jord och lera.

– Så länge det inte finns några regler för den här typen av hus har de inte heller tillgång till någon teknisk analys för hur de skulle kunna byggas mer motståndskraftiga mot jordbävningar, fortsätter Marcos.

Antonias man jobbar med att skörda majs och bönor och tjänar runt 50 kronor om dagen. Det räcker nätt och jämnt till mat för familjen. Något alternativ till att bygga upp väggarna igen på samma sätt som tidigare finns inte.

I städer som Juchitán finns förvisso tillgången – butiker med moderna byggnadsmaterial och kunskapen om det bästa sättet att bygga. Men även där finns tydliga hinder. Att söka byggnadstillstånd är snarare undantag än regel, både utifrån kultur och brist på pengar.

– Det handlar inte om mycket pengar, men många människor har nätt och jämt råd att bygga på sitt hus lite i taget, under många år. Dessutom bygger ingen sitt hus med tanken att det ska komma en jordbävning av så här stora mått. Människor lever dag för dag, säger Marcos.

I Santa Cruz Ojo de Agua leker systrarna Joselin och Evelyn i resterna av familjens hus. Stengolvet som tidigare omgärdades av väggar sträcker sig inte över många kvadratmeter. Om de kan få någon hjälp för att bygga upp väggarna igen vet inte Antonia.

– De kom bara och satte ett nummer på huset, säger hon.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".