Kvinna ljus
1 av 4
En kvinna tänder ljus vid en minnesstund för de 41 flickorna som dog. Foto: Moises Castillo/AP
Vianney Hernández dotter Ashley var en av de 41 flickor som dog i branden på ungdomshemmet Hogar Seguro den åttonde mars i år.
2 av 4
Vianney Hernández dotter Ashley var en av de 41 flickor som dog i branden på ungdomshemmet Hogar Seguro den åttonde mars i år. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio.
På guatemalas centrala torg har kors ställts upp för att minnas flickorna som dödades och skadades i branden.
3 av 4
På guatemalas centrala torg har kors ställts upp för att minnas flickorna som dödades och skadades i branden. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio.
Carolina Escobar driver det privata flickhemmet La Allianza, som tagit emot en del av flickorna som överlevde branden på ungdomshemmet Hogar Seguro.
4 av 4
Carolina Escobar driver det privata flickhemmet La Allianza, som tagit emot en del av flickorna som överlevde branden på ungdomshemmet Hogar Seguro. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio.

Brand på ungdomshem i Guatemala

"Min dotter brändes levande"
11 min

För ett halvår sedan dödades 41 flickor på ett ungdomshem i Guatemala. Flera av de överlevande berättar om hur de utnyttjades sexuellt av föreståndarna, som ska ha använt flickorna i en prostitutionsring. Men deras vittnesmål har inte tagits upp under rättegången, där domaren redan friat ansvariga politiker. Nu kräver anhöriga att hela rättsprocessen tas om. Vår Latinamerikakorrespondent Lotten Collin rapporterar från Guatemala City.

– Polisen fångade oss runt midnatt, och låste in oss i ett klassrum på ovanvåningen. De var nog rädda för att vi skulle börja bråka och väcka de andra flickorna, som redan sov, eller att vi skulle försöka rymma igen, säger Camila.

– Det var massor av poliser både inne och utanför ungdomshemmet. En av dem slog mig i magen med sin batong, jag sa att jag var gravid, men han brydde sig inte, säger Camila.

Camila heter egentligen något annat. Hon är 14 år gammal och har sin nyfödda son i famnen, och pratar hetsigt och lite osammanhängande om vad som hände den 8 mars i år. Minnena kommer plötsligt, ovanpå varann. Hon och en grupp andra flickor på ungdomshemmet Hogar Seguro hade rymt kvällen innan, men de hann inte långt, föreståndarna ringde polisen.

– Klassrummet var litet, bara 16 kvadratmeter, och vi var 56 flickor därinne, alla i min ålder. Poliserna bar upp madrasser och sa till oss att sova. De låste in oss med ett hänglås, vi fick inte ens gå på toa. Men i gryningen kom en av föreståndarna på hemmet och släppte ut mig, jag var den enda därinne som var gravid, säger Camila.

Vad som hände sen vet ingen säkert. Berättelserna går isär. Men klockan kvart i nio på morgonen känner Camila hur det luktar bränt. Polisen stoppar henne från att springa upp till det brinnande klassrummet. Istället tar hon sig upp till översta våningen, där det finns övervakningskameror. 

– Jag såg hur polisen stoppade flickorna från att ta sig ut från klassrummet, de vägrade låsa upp dörren. I korridoren utanför fanns en vattendunk, men de gjorde ingenting för att försöka stoppa elden, de stod bara still och tittade på, säger Camila. 

Hon är övertygad om att det var polisen som gav en tändare till flickorna och uppmanade dom att elda upp sina bäddmadrasser, så som flera överlevande vittnat om. Poliserna hävdar tvärtom att de inte märkte branden förrän det var försent.

– Jag var hemma och diskade när min yngsta dotter kom springande och sa att det brann på ungdomshemmet, att flera flickor var innebrända, säger Vianney Hernandez. 

Hon slängde på sig en blus och skyndade ner till busstationen, men hade inga pengar till biljetten.

– Jag kom fram sent, vi bor utanför stan, och det tog tid att fixa fram pengar till bussen, säger Vianney. Utanför ungdomshemmet frågade hon alla om någon sett Ashley, hennes 14-åriga dotter. En brandman svarade att det inte gick att identifiera någon av flickorna därinne, alla kropparna var brännskadade, uppsvullna, svarta. Några få hade förts till sjukhus, men de flesta låg kvar inne i klassrummet.

Vianney Hernandez minns den där dagen för ett år sen, när hon tog beslutet att skicka sin dotter Ashley till ungdomshemmet Hogar Seguro. Ashley hade rymt hemifrån två gånger och relegerats från skolan. Hon hade en pojkvän som var med i ett gäng. 

– Jag kände mig maktlös, och hoppades att myndigheterna skulle kunna hjälpa mig att rädda henne, säger Vianney Hernandez.

– De lovade att ta hand om Ashley, hon skulle få gå till en psykolog. De sa att de hade läkare dygnet runt, bra mat, fritidsaktiviteter, men det var ju bara lögn säger Vianney. 

Hon märkte snart att allt inte stod rätt till på ungdomshemmet. Ashley svarade undvikande när dom pratade i telefon, och den enda gången Vianney tilläts besöka hemmet såg hon att dottern hade fullt av röda märken på kroppen.

– Ashley berättade att föreståndarna slog henne, att de låste in henne och gav henne sömnmedel på natten, att hon vaknade med konstiga smärtor. 

Vianney försökte få ut dottern från ungdomshemmet, hon gjorde en polisanmälan i december, men myndigheterna svarade att Ashley nu var i deras händer, att Vianney varit en dålig mor. 

– Då visste jag inte ens det värsta. Flera av flickorna säger att de våldtogs på nätterna, eller tvingades prostituera sig. Det heter Hogar Seguro – det säkra hemmet – men i själva verket hade min dotter hamnat i ett helvete, säger Vianney Hernandez.

Ashley var en av de 41 flickor som dog i branden på Hogar Seguro den 8 mars, på självaste kvinnodagen. Ytterligare 15 flickor skadades svårt. Ganska snart efter branden började det krypa fram att ungdomshemmet anmälts flera gånger utan att myndigheterna agerat. 

Föreståndaren anklagas för att ha drivit en prostitutionsring, och det ryktas om att högt uppsatta politiker varit inblandade. Guatemalas president Jimmy Morales informerades redan på kvällen den 7 mars om oroligheterna inne på ungdomshemmet – och han ska ha varit den som beordrat polisen att ta kontroll över situationen. Men när rättegången väl sattes igång så kallades inga av de överlevande flickorna för att vittna.

– Domaren var uppenbart partisk. Han lät poliserna och föreståndaren för hemmet sitta och småprata och skratta när de visade upp bilder inifrån klassrummet, med våra döttrars brända kroppar på golvet. När vi mammor började gråta så sa han till oss att vi var tvungna att lämna rättssalen, säger Vianney, som nu kräver att rättegången tas om så att de överlevande flickornas vittnesmål om situationen inne på ungdomshemmet inkluderas. 

– Min dotter brändes levande. Jag vill veta varför ingen låste upp dörren, säger Vianney Hernandez.

Carolina Escobar tar upp mobilen för att visa bilderna från det utbrända klassrummet. Det är samma foton som fick mammorna att gråta i rättssalen. 

– De får mig att tänka på förintelsen, säger hon. 

Carolina är föreståndare på det privata flickhemmet La Allianza, som tagit hand om en del av de flickor som överlevde branden på Hogar Seguro.

– Guatemala har redan glömt vad som hände den 8 mars, trots att det bara är ett halvår sen. Om den här branden hade inträffat på en privat skola i ett finare kvarter så skulle det blivit en skandal, ansvariga politiker hade tvingats avgå och tidningarna hade skrivit om det i månader. Men eftersom de här flickorna kom från fattiga, utsatta familjer så är det ingen som bryr sig om att ta reda på sanningen om vad som egentligen hände, säger Carolina Escobar.

– Vem gav ordern till polisen att gå in på ungdomshemmet, vem beslutade att låsa in flickorna, vem lät dom brinna inne? Jag vet inte om vi någonsin kommer få svaret, även om rättegången nu tas om, säger Carolina Escobar. 

En av de flickor Carolina tagit hand om är just föräldralösa Carmila, som sitter bredvid och ammar sin nyfödda son under en filt. Hon säger inget om pojkens pappa, och jag frågar inte hur hon kunde bli gravid när hon var inlåst på ett ungdomshem för bara flickor. Istället frågar jag om hennes framtidsdröm.

– Jag skulle vilja arbeta som sömmerska, eller kanske som kock. Jag tycker om att laga mat. 

– Jag överlevde branden, så nu vill jag skapa ett nytt liv, ensam med min son, säger Camila.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".