Tre män står med ryggen mot kameran
1 av 4
Foto: Alice Petrén/Sveriges Radio
två män står bakom en grind
2 av 4
Migranter har tagit sig in olagligt på industriområde. Foto: Alice Petrén/Sveriges Radio
En man står på en gata
3 av 4
Philippe Fasquel i Calais. Foto: Alice Petrén/Sveriges Radio
Polisbilar på en gata.
4 av 4
Foto: Alice Petrén/Sveriges Radio

Migranter söker sig tillbaka till Calais

"Det är kallt utan filtar och vi sover under träden"
8:14 min

För ett år sedan evakuerade fransk polis de omkring 7 000 migranter som befann sig i flyktinglägret Djungeln i Calais. Nu, nästan exakt ett år senare, börjar allt fler migranter söka sig tillbaka till kusten igen.

Sveriges Radios migrationskorrespondent Alice Petrén möttes av dramatiska scener i Calais. Hör hennes reportage.

I den lilla orten Sangatte, alldeles intill Calais, bad den franska regeringen 1999 Röda korset om hjälp att skapa tak över huvudet för de många migranterna. Då från Kosovo. Det blev snabbt överfullt och stängdes efter några år. Sangatte blev en tid synonymt med spänningarna kring migrationen här vid kusten.

– Nu är det historia för oss, säger Caroline Paolasini på restaurangen Le Blanc Nez. 

– Det är nästan tjugo år sen, men migranterna är kvar och i stället utspridda längs hela kusten för detta är ju en yttre gräns och det går ju inte att göra något åt, fortsätter hon.

Ett äldre par äter ostron och någon fisksoppa på fint porslin och vit duk. Utanför dundrar turkost vatten in på stranden och en vindsurfare packar ur sin bräda i bakluckan. Storbritannien syns tydligt på andra sidan, det är precis som mellan Turkiet och de grekiska öarna och mellan spansk mark i Nordafrika, Ceuta och Gibraltarklippan och det spanska fastlandet.

Fullt synliga för varandra, men med hav som skiljer. Storbritannien är inte med i Europas gränssamarbete Schengen, så London har sagt till Paris att ni får stoppa människor att ta sig över till oss.

Vid Sangatte ligger infarten till tunneln under Engelska kanalen, därför kom migranterna dit. De var många och en tid stoppades uppemot 200 migranter varje dygn, som försökte ta sig illegalt den vägen. Nu är de rakbladsvassa taggtrådsstaken många och skyhöga. Det lär vara flera hundra övervakningskameror enligt tidningen The Guardian.

Dagens eritreaner och sudaneser söker sig snarare mot hamnarna, även om stängslen även vid färjeläget i Calais är höga. Här är betongmurar och extra taggtrådsrullar förstärker nertill de höga staketen, så att ingen ska lockas att försöka klippa hål.

Philippe Fasquel vrider av vattenkranen på bilen för att berätta att det bara tog en månad efter att Djungeln hade rivits innan migranterna började synas igen.

– De blir alltfler, säger den medelålders mannen.

Han hör till de i Calais som röstade på Nationella fronten och som tycker att migranterna kräver för mycket, kastar skräp och beter sig aggressivt. 

Han hör också till de som tycker att Paris negligerar Calaisbornas klagomål.

– Vi är lantisar i deras ögon och ohyfsade rasister, säger Philippe Fasquel.

Mitt i vårt samtal forsar plötsligt sex sju nya piketer med kravallpolis förbi oss på väg mot industriområdet där migranterna håller till.

Det är uppenbarligen omöjligt att stoppa migranterna från att ta sig hit. Sangatte, Djungeln och nu åter Calais, Dunkerk och kusten, även om de just här vid färjeläget är färre än för ett år sedan.

Frankrike gör nu allt för att avstyra en ny samlingsplats, ett nu förslummat område som Djungeln, men här säger alla exakt samma sak – migranterna blir alltfler här igen.

Vad säger då afrikanerna själva? Jag drar mig för att stanna med bilen – orolig att hamna mellan polisen och migranterna, men eritreanerna Dessa, Danny och Abel, som kommit hit var och en för sig berättar gärna.

De har varit här snart ett halvår.

– Det är kallt utan filtar och vi sover ute under träden. Men värst är det med polisen, säger de.

– De sprayar på oss, säger de i kör och visar med en gest mot ögonen hur ont det gör.

Abel säger att hans jacka är dränkt fortfarande, men tillåter mig inte att lukta. Det gör ont, säger de.

De har lämnat fingeravtryck i Italien, men sökt asyl i Tyskland och verkar ha fått avslag. Nu väntar de här medan hösten blir allt kyligare. Tony Law, som är försäljare i en av de stora gränsbutikerna med vin, säger att alltfler migranter rör sig på parkeringen, försöker hoppa in i bilar och komma med lastbilar. Samma morgon har det hänt en allvarlig incident.

En migrant hoppade upp på en lastbil. Butiken ringde polisen, som kom, varpå migranten kastade sig iväg och nästan höll på att bli överkörd på motorvägen intill.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".