Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Fördjupar dagens stora händelser i Sverige och världen.
STUDIO ETT FREDAG 20 OKTOBER

Humanitär katastrof råder i Jemen

Publicerat fredag 20 oktober 2017 kl 12.00
"Jag känner mig försummad och bortglömd av omvärlden"
(8:57 min)
– Jag har förlorat allt, säger Ali Shafik Aman.
1 av 4
Jag har förlorat allt, förklarar den 60-årige stadsplaneraren Ali Shafik Aman från Aden som flytt inbördeskriget i Jemen till ett flyktingläger i Djibouti. Foto: Johan Bergendorff /Sveriges Radio
Varje kväll grät jag, men tillslut kunde jag inte jobba kvar på sjukhuset säger sjuksköterskan Sahar Said Hassan från Taiz, det var för farligt och jag hade inte råd att jobba gratis månader i sträck utan lön. Nu har hon lyckats ta sig i säkerhet med sin man och son i Djibouti.
2 av 4
Varje kväll grät jag, men tillslut kunde jag inte jobba kvar på sjukhuset säger sjuksköterskan Sahar Said Hassan från Taiz, det var för farligt och jag hade inte råd att jobba gratis månader i sträck utan lön. Nu har hon lyckats ta sig i säkerhet med sin man och son i Djibouti. Foto: Läkare utan gränser
Jag tror att under den månaden jag var på koleracentret i Abs så var det ett hundratal gravida som kom in och en enda kvinna som fick ett levande barn med sig hem, säger Hanna Broberg på Läkare utan gränser.
3 av 4
Jag tror att under den månaden jag var på koleracentret i Abs så var det ett hundratal gravida som kom in och en enda kvinna som fick ett levande barn med sig hem, säger Hanna Broberg på Läkare utan gränser. Foto: Läkare utan gränser
Min kusin och en brorson dog i kolerautbrottet, berättar Omar Moussa Mohamed från Mocka.
4 av 4
Min kusin och en brorson dog i kolerautbrottet, berättar Omar Moussa Mohamed från Mocka. Foto: Johan Bergendorff /Sveriges Radio

Tre fjärdedelar av befolkningen är beroende av hjälpsändningar för att överleva. Miljontals barn hotas av svält och ett rekordstort utbrott av kolera härjar. Det är mycket svårt och farligt för utländsk media att tas sig in i landet. Få människor lyckas heller ta sig ut ur landet för att vittna om vad som händer, men Sveriges Radios globala hälsokorrespondent Johan Bergendorff har träffat jemenitiska flyktingar i grannlandet Djibouti.

Kriget har pågått i landet mer än två och ett halvt år. Det är den största humanitära katastrofen just nu enligt FN.

– Jag har förlorat allt, förklarar Ali Shafik Aman. Mitt underbara hus i Aden, min fru och mina vuxna barn med högskoleutbildningar är kvar i Jemen utan jobb och framtid. Men hit kan jag inte ta dem till ett tältläger mitt i öknen.

Tårarna trillar nedför Ali Shafik Amans kinder. Han är en 60-årig stadsplanerare från Aden som sticker ut bland de andra kaftanklädda jemeniterna i flyktinglägret i Obock. Ali Shafik Aman bär randig uppkavlad skjorta och långt vågigt hår. I mer än två år har han levt i Djibouti vid Afrikas horn inklämt mellan Etiopien, Somalia och Eritrea i Markazilägret som drivs av FN:s flyktingorgan UNHCR och Djibotiska staten.

– Jag känner mig försummad och bortglömd av omvärlden, förklarar Ali Shafik Aman.

På sätt och vis blir han en talesperson för de miljontals internflyktingar i Jemen som inte lyckats ta sig ut ur det krigshärjade landet. Också Ali Shafik Aman flydde först med sina vuxna barn från släkting till släkting för att undvika flygraider och beskjutning.

Men det var så många familjer som trängt ihop sig i samma hus att Ali Shafik Aman snart försökte hitta ett grannland att ta sig till med familjen. Det var så han hamnade här, på andra sidan Adensundet från familjen hus som inte längre finns. Till Djibouti som är det enda land som öppnat upp för jemenitiska flyktingar i någon större utsträckning.

I ett annat tält bland de 1200 flyktingarna från Jemen träffar jag sjuksköterskan Sahar Said Hassan från staden Taiz som kom hit med båt för bara fyra dagar sedan med sin man och lille son.

– Jag såg så många döda och tog hand om krigsskadade som förlorat armar och ben eller krossat huvudet, berättar hon. Varje kväll grät jag, men tillslut kunde jag inte jobba kvar på sjukhuset fortsätter Sahar Said Hassan, det var för farligt och jag hade inte råd att jobba gratis månad efter månad. Vi hade inte ens mat för dagen, eller vatten eller el.

Tiotusentals vårdanställda har inte fått lön på mer än ett år sedan regeringen flyttade riksbanken från Sanaa till Aden för att stoppa houthirebellerna som ockuperar den norra delen av landet.

– Det är smutsigt vatten överallt i Taiz, berättar Sahar Said Hassan, eftersom inte heller sophämtarna eller reningsverksarbetarna fått lön och vattenverken bombats. Det var säkert det som satte igång kolerautbrottet tror hon.

Den största epidemin sedan andra världskriget som beräknas drabba mer än en miljon människor före årskiftet och hittills har dödat mer än 2000 personer.

– Min kusin och en brorson dog i kolerautbrottet, berättar Omar Moussa Mohamed som jag träffar i ytterligare ett annat tält. För tre veckor sedan lyckades han fly med sina sju barn och fru över havet från den jemenitiska kuststaden Mocka.

De vattniga koleradiarréerna kan döda en människa på några timmar, men med vätskeersättning och dropp och ibland antibiotika så klarar sig nästan alla om de får vård i tid. Problemet är att det två och ett halvt år långa inbördeskriget mellan houthirebellerna och den saudiledda koalitionen med regeringstrupperna skadat hälften av landets sjukhus så att de är obrukbara.

– Dem som jag såg var väldigt medtagna. Jag minns särskilt en pojke, det är svårt att avgöra åldern, som verkligen bara var skinn och ben, berättar Hanna Broberg från Läkare utan gränser om när hon var fältarbetare på en koleraklinik i Abs i Jemen i somras när epidemin formligen exploderade.

– Det var så tydligt i den kroppen vad det är som pågår i landet att det inte finns tillgång till sjukvård, fortsätter Hanna Broberg. Det gör att människor också kommer väldigt sent därför att man har behövt ta sig långa sträckor för att ta sig till det här koleracentret. Och sedan en annan sak var att gravida kvinnor på grund av den svåra uttorkning som koleran innebär inte får behålla sina barn, även sent i graviditeten. Det var en dimension av problematiken som jag inte hade reflekterat över förut och det berörde mig starkt. Jag tror att under den månaden jag var där så var det ett hundratal gravida som kom till koleracentret och om jag minns rätt så var det en enda kvinna som fick ett levande barn med sig hem, avslutar Hanna Broberg.

Det har begåtts brott mot internationell humanitär rätt från båda houthirebellerna och regeringsstyrkorna hävdar människorättsorganisationen Human Rights Watch i en rapport. Men brittiska forskare inom global hälsa har med hjälp av statistik från Världshälsoorganisationen detaljstuderat hur koleraepidemin är fördelad och funnit att risken att få kolera är 70 procent högre i de houthikontrollerade områdena i norr och risken att dö av kolera är 40 procent högre där än i den regeringsstyrda södra delen av landet.

Orsaken menar artikelförfattarna i medicintidskriften the Lancet är den saudiledda koalitionens krigstaktik, understödd med stora vapenleveranser från bland annat USA och Storbritannien, som gått ut på att bomba sjukhus och vattenverk och blockera att civila fartyg med förnödenheter som medicin och bränsle kan anlöpa houthikontrollerade hamnar.

– Den saudiledda koalitionen som slåss mot houthirebellerna har verkligen krossat de områdena med bomber och infört en blockad som lett till en humanitär katastrof. Så det är en politiskt orsakad epidemi snarare än bara en biprodukt av kriget, hävdar globalhälsoforskaren Jonathan Kennedy från Queen Mary University i London.

Skräcken för Saudiarabien och de åtta andra i huvudsak sunnidominerade arabstaterna i koalitionen som stödjer den internationellt erkända regeringen i Yemen är att Houthirebellerna som tillhör shiagrenen av islam och som sägs få understöd av Iran skulle få fäste i landet.

Mitt i skottlinjen i arabiska halvöns fattigast land står Jemens 28 miljoner invånare, där nu 75 procent är helt beroende av nödhjälp och där fyra och en halv miljon barn och gravida är svårt undernärda.

Unicefs talesperson Rajat Madhok från Jemen berättar på en skrapig telefon att han träffat familjer där ett barn svälter och behöver dropp, men där föräldrarna inte har råd att ta sig till sjukhus utan sparar pengarna för att ge mat åt sina andra fem barn.

Flera FN-organ och hjälporganisationer har försökt ta över delar av den kollapsade vården i Jemen under det två och ett halvt år långa inbördeskriget. Världshälsoorganisationen ska börja att vaccinera mer än fem miljoner barn mot polio med start nästa vecka och även att sprida malariatabletter för att undvika fler stora dödliga epidemier.

Fast hittills har bara drygt 40 procent av pengarna till årets FN-katastroffonder för Jemen fyllts på.

– Framtidsscenariot att det inte kommer in mer hjälp snart till Jemen eller blir eldupphör är mycket skrämmande anser WHO:s katastrofrådgivare Ahmed Zouiten. Lidandet blir enormt.

De jemenitiska barnen i flyktinglägret i Djibouti övar stavning i talkör. Många har missat undervisning under inbördeskriget. 13-åriga Jowahir drömmer om att bli lärare när hon blir stor. Hon vill inte tillbaka till Jemen, där kände jag mig rädd hela tiden, förklarar hon.

– De svåra minnena från kriget sitter kvar hos många av flyktingarna. En del har posttraumatisk stress som vi försöker behandla genom samtal, förklarar lägerläkaren Yacoub Hoossein Ardeyeh.

Omar Moussa Mohamed, Jowahir pappa hoppas att familjen snart ska kunna ta sig vidare från flyktinglägret i Djibouti.

– Kanske till Sverige, säger Omar Moussa Mohamed förhoppningsfullt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".